Löfven, statsminister

sltank2

”Vi har en utveckling som säkert skrämmer många människor. Vad är det för samhälle vi går till mötes. Vad är det som håller på att utvecklas?”

Så uttalade sig statsminister Stefan Löfven efter den senaste skottlossningen i Göteborg.

Ja, vad är det som styr utvecklingen? 

Kan det ha samband med folkutbytespolitiken?

Finns en koppling till pk-kulturen, korruptionen och bortskänkandet av Sverige? 


Vilka instanser har möjligheter att påverka? 

Var ligger ett politiskt ansvar?

Finns den svenska regeringen med i det sammanhanget?

I bloggtexten ”Guldläge för S!” efter valet listade jag viktiga problem för en ny regering att ta sig an. Grundreceptet var att söka hoppande majoriteter i riksdagen, inom område för område.

Dessvärre har  Löfvenministären hittills gjort det mesta fel.

inmalads

först band han upp sig för fast samverkan med Miljöpartiet, genom att ta med detta extremparti i regeringen

sedan band han upp sig för att aldrig kunna samverka med SD.


Stefan Löfven landar osvikligt i politiskt korrekta ställningstaganden.

Genomgående finns hos honom en böjelse att förväxla den verkliga situationen med en av honom önskad situation. Han blandar ihop  deskriptiva och normativa uttalanden. Dröm och verklighet flyter liksom samman för honom.Resultatet blir en benägenhet att slira på sanningen.

Tidigt har jag haft mina farhågor kring Stefan Löfven:


emu

1. Nej till kronan

Som ordförande i LO-fackförbundet Metall tog Stefan Löfven ställning inför Emu-omröstningen 2003. Han ville att Sverige skulle överge kronan, med denna argumentering:

”Vi har väntat i flera år nu och vet att euron fungerar samtidigt som vår ekonomi och lönebildning fungerar. Det är rätt tid, vi förlorar på att stå utanför och kommer att få vänta upp till tio år om vi säger nej nu.”


slut

2. Feminist

Vid sitt tillträde som partiordförande för Socialdemokraterna proklamerade han sig vara  ”feminist.punkt.slut”.

Som en konsekvens av detta har Sverige nu börjat tillämpa en ”feministisk utrikespolitik”.


karrtorp2

3. Demokrati i Kärrtorp

I Kärrtorp den 22 december 2013 manifesterades knappast för mötesfrihet och demokrati – personer från Avpixlat ville deltaga för att göra detta, men arrangörerna ”Nätverk linje 17″, tillät det inte.

Från scenen besjöngs våld mot meningsmotståndare, och dessförinnan hade en sådan fått en kniv i ryggen.  Detta förhindrade inte Stefan Löfven att inför kameran hävda att det var fråga om en ”demonstreration för demokrati”.


valdikiev

4. Demokrati i Kiev

Intervjuad i Agenda i mars 2014, kort tid efter kuppen i Kiev, hävdade Stefan Löfven att det rörde sig om ”den valda regeringen” och ”en demokratiskt vald regering”. Hur kunde det undgå honom att den demokratiskt valde presidenten drivits i landsflykt, för att inte riskera ett öde som Al-Gathafi i Libyen?


forandringen

5.  Valutslag i Sverige

Efter riksdagsvalet 2014 proklamerade Löfven att väljarna ”röstat för en förändring”. Detta var iofs sant, men inte på det sätt som Löfven gav sken av. Socialdemokraterna ökade sin röstandel med futtiga 0,35 procentenheter, medan Sverigedemokraterna ökade med hela 7,16 procentenheter. SD mer än fördubblade sin representation i Riksdagen och blev tredje största parti.


barnen-ny
6. Barn

Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” återspeglar sedan länge en grov officiell lögn i Sverige. I verkligheten rör det sig ju om unga män. Bakom denna stora rikslögn står Stefan Löfven på ett helt självklart sätt, manifesterat när han på bilden ovan poserar tillsammans med några av ”barnen”.


fascister

7. Nyfascister

Löfvens anklagelser mot SD för att vara ”nyfascistiskt” brister i åtminstone två avseenden:

•  Han vet uppenbarligen inte själv vad ”fascism” är, han har ju helt misslyckats i sina ansatser att förklara det.

  Han har inte klargjort på vilket sätt SD motsvarar denna anklagelse.

kievbildt

Om man i begreppet ”fascism” lägger en benägenhet att använda grovt våld i stora doser kan  den regim som tagit över i Kiev efter kuppen där i februari 2014 klassas som ”fascistisk”.

Till den regimen har Stefan Löfven nu lovat 100 miljoner dollar (i dagsläget 850 miljoner kronor) – pengar som kan medverka till fortsatta militära aktioner mot  civilbefolkningen i östra  Ukraina.


Vid Stefan Löfvens Kievbesök i mars 2015 blev det fasta handslag.

Kände de två en naturlig samhörighet, kuppmakare emellan?

hik


PS

Utrikesminister Margot Wallströms senaste uttalande, att inget samband skulle existera mellan islam och sharialagstiftning, får väl också tolkas som mer normativt än deskriptivt.

Dvs mindre som en beskrivning av ett verkligt förhållande och mer som ett försök av henne att mildra effekten av tidigare uttalanden.

Lövenministern vill inte hamna på Expos framsida, kantänka…

nyfobi

 


 


 Mer

Margot Wallström – en myt?

En svensk tragedi

I Bildts fotspår

Kuppen i Stockholm 2014

Löfvens kranka verklighet

Kuppen i Stockholm 2014

talman

Är Sverige en parlamentarisk demokrati?

När s-ledaren Stefan Löfven efter riksdagsvalet 2014 fick talmannens uppdrag att bilda regering, då fick han först svara på talmannens fråga, om denna regering skulle ha utsikter att få sin budget godkänd av riksdagen.

Stefan Löfvens svar blev: ”ja”.

Därefter – inför riksdagens budgetomröstning – har Stefan Löfven uttryckligen sagt, att hans s-mp-regering inte skulle sitta kvar, om den inte fick sitt budgetförslag godkänt av riksdagen.

Ett egentligen överflödigt uttalande, kan tyckas. Det ligger i själva förutsättningarna för vårt parlamentariska system, att en regering i en sådan situation förväntas lämna in sin avskedsansökan till riksdagens talman, så att denne kan undersöka möjligheterna av att få fram en ny regering.

omrostn

Den 3 december 2014 röstade riksdagen.

Genom att Sverigedemokraterna – efter att partiets eget budgetförslag fallit – röstade för Alliansens budgetförslag,  fälldes regeringens budgetförslag. Det skedde med röstsiffrorna 182 mot 153.

sdledare

Nu kom ett nytt – och oväntat – besked från statsminister Löfven:

Regeringen skulle inte avgå, i varje fall inte direkt.

Anledning:

Ett extraval, nyval, skulle komma att utlysas den 29 december 2014 (det första möjliga tillfället, enligt konstitutionen). Detta riksdagsval skulle hållas den 22 mars 2015.

s-mp

Vi var många som häpnade – men snart framförallt jublade – över detta besked.

Som SD-ledaren Mattias Karlsson formulerade saken: detta nyval skulle i praktiken förvandlas till en folkomröstning om invandringspolitiken.

Det skulle kunna göras till en landsomfattande folkbildning kring invandringen.

Utsikterna för Sverigedemokraterna att lyckas bra i det valet kunde bedömas som påfallande goda, möjligen skulle partiet än en gång fördubblas. SD skulle efter detta nyval mycket väl kunna vara riksdagens i storlek andra parti.

Kanske var det här som hela Sjupartiet började få ”kalla fötter”.

3-alternativ

 yougov2

 


 

Stefan Löfven är ju en gammal fackboss. Han hann praktisera några veckor som svetsare, innan det blev en spikrak karriär inom LO.  Snart var han ordförande i Metall.

Den som haft negativa förväntningar på Löfven, att han skulle kunna komma att visa upp en provkarta av trixanden på demokratins marginaler, fick nu dessa infriade.

frdec

Än en gång krängde sig Stefan Löfven ur ett löfte.

Hur gick detta till? Hur bar han sig åt?

Den här gången hade han hjälp av sin företrädare som statsminister, Fredrik Reinfeldt - som gärna motarbetar SD-inflytande. Med dennes bistånd bakom kulisserna manövrerades December-Överenskommelsen (DÖ) fram.

Innebörden av DÖ var i sammanfattning att de fyra borgerliga oppositionspartierna förband sig att sluta opponera – de skulle inte motsätta sig nya budgetförslag från lövenministären.

Konsekvensen av detta blev att något nyval i mars 2015 inte längre befanns vara ”nödvändigt”. Nytt besked, alltså.

dok

DÖ signalerade att man inom Alliansen var ganska nöjd med löfvenministären, var inte angelägna om att ta över regeringsansvaret. Med Sverigedemokraternas stöd hade de fyra allianspartierna annars kunnat bilda regering.  Ett fortsatt stöd från SD hade de lätt kunnat tillförsäkra sig, bara genom att något litet hålla emot den pågående massinvandringen, mer än vad s-mp-alternativet representerade.

I mitten av januari hölls på begäran av SD en riksdagsomröstning  om misstroendeförklaring mot regeringen. Bara riksdagsledamöter från SD röstade för detta.

skojare

Vad som skedde i Stockholm i december 2014 kan sammanfattas som att Stefan Löfven genomförde en kupp. Utan den kuppen skulle Sverige sedan december 2014 ha haft en annan regering.

Vad har den kuppen kostat Sverige?

Mer om kuppmakare i nästa bloggtext.

svoro


Mer

http://samtiden.nu/12731/sd-ku-anmaler-lofven/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/20/december/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

I Bildts fotspår

ibfbm

Löfvenministären blev ju inget lyft för Sverige.

Efter USA-papegojan Carl Bildt på posten som svensk utrikesminister närde jag en förhoppning om att socialdemokraten  Margot Wallström i utrikespolitiken skulle innebära en förändring, i linje med vad de mördade s-ledarna Olof Palme och Anna Lindh  kunde ha företrätt.

I november 2014 var Margot Wallström på besök i Kiev. Några synpunkter på regimens krig mot befolkningen i östra Ukraina yppades därvid inte från hennes sida, måltavla för löfvenministerns kritik var bara Ryssland.

mwkiev

SVT-webben den 25/11 2014:

”– Mitt budskap i dag är att Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina. Dels genom fortsatt bistånd, dels genom att politiskt fördöma rysk aggression samt agerar för fortsatta sanktioner mot Ryssland.

Margot Wallström guidades runt på Maidantorget av aktivister som startade protesterna för ett år sedan.”

”Aktivisterna påminde också Wallström om att förre utrikesministern Carl Bildt var en av de första bland EU:s utrikesministrar att ge stöd till aktivisterna på Maidan.

– Det ska Carl Bildt ha heder för sade Margot Wallström.”

uflygare

Expressen 26/11 2014:

”Margot Wallströms företrädare Carl Bildt har det senaste året besökt Ukraina åtta gånger.”

”I dag möter hon landets premiärminister och president med budskapet att Carl Bildts linje fortfarande gäller.

”Wallström är tydlig med att den svenska linjen kan innebära krav på nya ekonomiska sanktioner mot Ryssland…  talar gång på gång om ‘den ryska aggressionen’ och om Putins olagliga ‘folkrättsvidriga handlingar’.

- Vi kan bara konstatera att det är en rysk aggression av ett slag som vi inte har sett sen lång tid tillbaka, och hur världen med oro ser och undrar vad nästa steg ska bli. Det här måste upphöra.”

Sveriges nya utrikesminister lovade att Sverige skulle plussa på tidigare svenskt bistånd till Ukraina med ytterligare 10 miljoner kronor.

hot

I SvD skrev Margot Wallström den 6/3 2015:

För ett år sedan togs de sista stegen för att fullborda Rysslands ockupation och olagliga annektering av Krim… Propagandamaskinen drogs igång på högvarv för att förbereda för en folkomröstning som i strid mot ukrainsk lag skulle bereda väg för formell anslutning till Ryska Federationen.”

”…en fast politik gentemot Ryssland, med krav, konsekvenser och öppen kommunikation. Detta är byggstenarna i den politik vi vill föra för att möta den allvarliga utmaning mot europeisk fred och säkerhet som tog sin början på Krim,..”

Men från svensk sida hördes inga protester när Kosovo bröts loss från Serbien.


slbesok

Nu har även Stefan Löfven har varit på besök i Kiev.

En vink om hans hållning gavs redan dagarna efter kuppen.  I en intervju i SVT:s Agenda den 9/3 talade han om  kuppregeringen som ”den demokratiskt valda regeringen” - 0.30 och 03.30 i denna film.

Den svenske statsministerns Kievbesök skedde i mars 2015.

Aftonbladet 11/3 2015:

”Stefan Löfven och Ukrainas president Porosjenko ler brett mot varandra.

Intrycket av deras pressträff är närmast total enighet.

– Vi är mycket tacksamma för Sveriges starka stöd, säger Porosjenko som visar upp det allra bredaste leendet.”

”Löfvens roll i dramat är att ge sin ukrainske värd ekonomiskt och verbalt stöd. Det uppfyller Löfven med råge.”

”För att visa att han verkligen menar allvar lovar Löfven att Sverige ska låna Ukraina 100 miljoner dollar till förmånlig ränta.” 

100lador

100 miljoner dollar motsvarar med dagens växelkurs cirka 850 miljoner kronor. Tidigare har finansminister Magdalena Andersson  deklarerat att ”ladorna är tomma”.

Varifrån ska dessa 850 miljoner komma?  Jo, Sverige lånar upp 100 miljoner dollar från internationella banker och lånar sedan ut dem till Ukraina som en osäker fordran.

Nu ska Sverige satsa mer på sitt militära försvar och finansministern meddelar att skatterna måste höjas. Inte pga pengarna till Ukraina, och inte pga invandringen, utan pga försvarsutgifterna…

tomteskaket

”– Pengarna behövs för att Ukraina ska kunna försvara sig själv och sitt land mot Rysslands aggression, slår Löfven fast. Ukraina måste kunna försvara sig även ekonomiskt.

Statsministern uppmanar andra länder att följa Sveriges exempel. Därtill skrivs ett avtal på som ger Ukraina ett fortsatt stöd på 220 miljoner kronor om året i sju år framåt.

När Ukrainas finansminister Natalie Jaresko får höra om lånet utbrister hon spontant med perfekt amerikansk accent.

– Jag älskar det. Sveriges stöd är viktigt inte minst som en symbol.

Löfven slår fast att det enda som kan få Sverige att förespråka en lättnad av sanktionerna mot Ryssland är positiva förändringar på marken i östra Ukraina. Något han inte sett.

– Ingen tvekan råder om att det som hände i Debaltseva efter att vapenvilan signerats var ett brott mot den. Därför är vi för att förlänga sanktionerna. Även att utöka dem om så krävs,

Vilket är precis vad Porosjenko ville höra. Han belönar Löfven med ännu ett brett smil och nya lovord.”

ansvarigtAftonbladet 10/3 2015:

”Den ukrainska journalisten … pekar på några foton där poliser i uniform skjuter med gevär.

– Titta på deras beteckningar på uniformen, säger hon och Löfven sänker huvudet för att se bättre.

– Det råder ingen tvekan om att det var den ukrainska polisen som sköt. Konspirationsteorierna är helt fel.”

”– Med mitt besök vill jag hedra alla dem som miste livet i sin kamp för frihet, säger Löfven. Fantastiskt att Natalya som var med hela tiden kunde visa mig. Det är en så stark upplevelse att få se alla dessa blommor som tecken på alla människor som ville förändring.”

spegelgojor


Den bild som statsminister Löfven och utrikesminister Wallström har av händelseutvecklingen i Ukraina ligger väl i linje med den som presenterats i svenska massmedia.

ukraina

Jag vill dock resa invändningar.


1. Orangea revolutionen

När Viktor Jusjtjenko år 2005 valdes till president i Ukraina var det efter att presidentvalet 2004 – där Viktor Janukovytj segrat – hade ogiltigförklarats.

Den proteströrelse som – med stöd av mångmiljonärer som Boris Berezovsky och Petro Porosjenko – växte fram efter valet 2004 kallas den ”orangea revolutionen”. Kolla 5.15 in i denna film.

I presidentvalet 2010 fick Jusjtjenko bara 5% av rösterna. I en andra valomgång valdes Viktor Janukovytj – han besegrade Julia Timosjenko med 49% av rösterna mot 45%. Övervikten för Janukovytj var 3,5 procentenheter, vilket motsvarade 888.000 röster.

Sitt starkaste stöd hade Janukovytj i östra och södra Ukraina, där en stor andel av befolkningen har ryska som modersmål.

uval10


2. Olika intressen

I botten finns olika intressen – kulturellt, ekonomiskt och säkerhetsmässigt. I västra och norra Ukraina önskar man en närmare knytning till EU och till NATO, i östra och södra Ukraina ser man hellre nära band till Ryssland.

USA har ett intresse av att få med Ukraina i NATO, Ryssland har ett intresse av att Ukraina förblir alliansfritt och utan amerikanska militärbaser.

Detta får en relief mot bakgrund av att NATO efter Sovjetunionens kollaps 1991 inte lades ned.  Istället utvidgades NATO österut – på tvärs mot amerikanska löften till Gorbatjov.

svek


3. USA-kupp

Viktor Janukovytj valdes år 2010, på en femårsperiod. Möjlighet att på demokratisk väg byta ut honom skulle alltså komma år 2015. Varför kunde man inte vänta tills dess?

Klart är att USA satsat så mycket som 5 miljarder dollar på att få bort Janukovytj, det säger USA:s biträdande utrikesminister Victoria Nuland 7.30 in i denna film. Dessa pengar begränsades inte till att få igång demonstrationer, här handlade det om att organisera, beväpna och utbilda gatukrigare.

Till Kiev reste olika västpolitiker i skytteltrafik, för att uppmuntra oppositionen mot den valde presidenten. En av dem var Carl Bildt.

besokare


4. Förkastad uppgörelse

Efter månader av demonstrationer och våldsamheter träffades den 21 februari 2014 en uppgörelse mellan Janukovytj och oppositionspartierna. Innebörden av denna var:

• en återgång till 2004 års konstitution, dvs återkallande av en lag från januari 2014

• konstitutionell reform före september 2014

• nya presidentval senast i december 2014

• bildandet av en samlingsregering

• stopp för ockupationer av offentliga byggnader

• inlämnande av skjutvapen

• en förbindelse från båda sidor av avstå från våld.

Som garanter för uppgörelsen stod tre länder: Polen, Tyskland och Frankrike.

Uppgörelsen förkastades av Högra sektorn, som krävde presidentens omedelbara avgång och bestraffning av ledningen för kravallpolisen.

Efter detta föll överenskommelsen.

trepartier


5. Oskyddad president

I samma skede drogs kravallpolisen tillbaka från centrala Kiev och aktivister kunde ockupera regeringsbyggnader.  Därmed efterkoms ett krav som länge rests från USA.

I denna situationen var president Janukovytj oskyddad, och han lämnade Kiev.

Förmodligen ville han inte riskera ett öde, liknande Al-Gathafis i Libyen 2011.

algathafi


6. Krypskyttarna

Tillbakadragandet av kravallpolisen kan ha haft samband med de många dödsoffren till följd av krypskyttar. Dessa sköt på både demonstranter och poliser. Uppgifter pekar på att de arbetade för någon falang inom oppositionen, men den nya regimen i Kiev gör inget för att utreda saken. Riksåklagare är Oleg Machnizki från Svobodapartiet.

När Lövens guide i Kiev visar bilder på poliser som skjuter så kan det nog stämma.  Vad guiden inte nämner för Löfven är att polisens skott kan vara ett svar på en beskjutning från krypskyttar som satte igång skottväxlingen.

kievskott


7. Våldet

Mot poliserna i Kiev kastades både gatsten och brandbomber.  Systematiskt och inför öppen ridå.  Till detta finns vittnen, det finns dessutom dokumenterat på bilder och filmsekvenser.

Där fanns andra poliser närvarande, som kunde ingripa för att hjälpa. Även fast det blev brännskador, så omkom förmodligen ingen polis av sina brännskador.

Men med en sådan frånvaro av spärrar – vad händer om sådana bombkastare blir ensamma med sina offer, om de lyckas stänga in dem utan vare sig vittnen eller någon som kan bistå offren? Där har vi s.a.s. facit. Just detta inträffade i Odessa den 2 maj 2014, i Fackföreningarnas Hus.

Dessa gränslösa grymheter har applåderats av en framträdande riksdagsledamot från Svobodapartiet, som efter kuppen fick fyra platser i regeringen.

Stefan Löfven har kallat Sverigedemokraterna  för ”nyfascister” – vilket epitet tycker han då kan passa för Svoboda?

kievbrand


8. Krim

På Krimhalvön utgörs majoriteten av befolkningen ryssar och i folkomröstningen den 16 mars 2014 uttalade sig nära 97% av de röstande för en anslutning till Ryssland.

Ska inte den folkviljan respekteras?

Ryska trupper spärrade av Krim, så att våldsgrupperingar från västra Ukraina inte kunde ta sig dit och terrorisera befolkningen, det är sant. Men det kan sägas ha skett på förekommen anledning.

Många krimbor som rest till Kiev för att deltaga i opinionsyttringar på Maidan fick vid hemresan erfara hur deras bussar stoppades av extremister och passagerarna blev  misshandlade.

Krim har inte annekterats av Ryssland – det var en anslutning som gav uttryck för befolkningens egen vilja.  Löfven talar om en ”kamp för frihet” och ser händelserna på Maidantorget i Kiev som exempel på detta.

Ska inte rätten till frihet gälla även för ryssar?

krimfinger


9. Demokrati? 

Inte bara var Kievkuppen i sig odemokratisk.

Efter kuppen råder ett klimat av hot och fruktan i Ukraina, som omöjliggör demokratiska processer. Motståndare till kuppen kan misshandlas och mördas, som i Odessa, i Charkov och i andra regioner. Dumaledamöter som misshagat extremister riskerar att bli utsatta för fysiska angrepp.

Motkandidater till Petro Porosjenko i presidentvalet i maj 2014 upplevde en sådan hotbild att de inte kunde bedriva någon valkampanj.

odessa


10. Donbass

Carl Bildt fördömde kravallpolisens våld mot aktivister i Kiev i februari 2014, men har snarast applåderat det urskiljningslösa militära våld som kuppregimen sedan utövat mot befolkningen i Donetsk och Lugansk.

Hur det här mäts med olika mått blir också tydligt vid en jämförelse med Libyen 2011, då det räckte med verbala hot från regimen i Tripolis för att FN skulle besluta om en flygförbudszon.

ejflyg

Det motstånd som Kiev möter i östra Ukraina har samband med befolkningssammansättningen och opinionen där.  Varför skulle befolkningen där acceptera att den president som den gång röstat fram blev avsatt genom en kupp?

Demonstranterna på Majdan drev igenom en revolution i Kiev, men ukrainarna i östområdena ville inte vara med om detta. De ville helt enkelt ha kvar Ukraina som det var, åtminstone till det ordinarie parlamentsval.

Det var revolutionsregeringen som tog till vapen och krävde östområdenas underkastelse. Och de ville förbjuda det ryska språket.

Den naturliga lösningen kan finnas i en konfederation med långtgående självstyre för de olika delstaterna, kanske med Förbundsrepubliken Tyskland som förebild.

Ryssland har inget intresse av att området överförs till Ryssland, snarare tvärtom. Rysslands primära intresse är säkerhet, och då handlar det om att Ukraina inte går med i NATO.

upplevelse


I väst bör vi försöka se situationen även ur ryssarnas horisont, intressera oss för även ryska legitima säkerhetsintressen.

Olof Palme var en gång ordförande för samma (?) parti som nu Stefan Löfven. Han engagerade sig i fredsfrågan och insåg att säkerhet är något att uppnå ömsesidigt.

Trygghet kan inte vinnas på bekostnad av andra länder och folk. Otrygga grannar kan vara farliga grannar.

Se där en möjlighet att spara miljarder!

palmefred


PS

Som Emil Sanchez noterar i denna film:

Det är ingen bra kombination att hetsa mot sin granne Ryssland samtidigt som man själv har ett svagt militärt försvar.

Inte klokt agerat, att lånar pengar till krig utomlands samtidigt som man bedriver en politik som pekar mot en krasch här hemma!

Lövenministären har givit den totala inkompetensen ett ansikte.

En katastrof för hela Sverige!

Denna regering måste avgå – omgående!

 


Mer

http://antropocene.se/2015/march/fredsprojektet-eu-havererar-snart.html

newsvoice.se/2015/03/12/stefan-lofven-och-margot-wallstrom-i-det-militara-industriella-komplexets-klor/

http://cyberliv.bloggplatsen.se/2015/03/15/11045655-peter-harold-en-gang-for-alla-jag-ar-inte-kommunist-plus-en-kommentar-om-dagens-ryska-uslighet/

http://www.8dagar.com/2015/03/billig-rysk-propaganda.html

http://www.friatider.se/blogg/dn-bluffen-om-ryska-mordet

http://www.friatider.se/svenskt-bist-nd-ska-ge-genus-i-ukraina

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/14/fy-bubblan/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/08/strukturerat-om-lofven/

http://www.boilingfrogspost.com/2015/02/28/the-neoconservative-threat-to-world-order/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

December

sjupartiet

Sverigedemokraternas yrkande om misstroende i riksdagen mot regeringen Löfven röstades ned av Sjupartiet. Det var väntat.

Inte därför att en misstroendeförklaring är obefogad, utan därför att Sjupartiet nu är just Sjupartiet. Bekräftat genom DÖ – December-Överenskommelsen.


Sakligt sett är en misstroendeförklaring – ett rött kort – mot Stefan Löfven högst befogad, mot bakgrund av hans agerande.

Det handlar dels om en lögnaktighet och svekfullhet, dels om en konfrontationspolitik som helt i onödan skärpt politiska motsättningar och lamslagit riksdagsarbetet.

rottkort

Konkreta exempel:

• Löfven åtog sig att bilda regering, där han till talmannen gav sitt ord på att han skulle få igenom sin budget i riksdagen – varpå han inte ens försökte förankra regeringens budgetförslag hos en majoritet innan det lades.

• Löfven hävdade att väljarna röstat för en förändring, vilket iofs var sant. Men han gjorde samtidigt gällande att väljarna röstat för en mer rödgrön politik, vilket ju var direkt lögn. Den enda tydliga förändringen –  mycket tydlig! – var att väljarna önskade mer av SD-politik.

forandringen

 

• Löfven tog inte sitt ansvar efter att regeringen lidit sitt budgetnederlag, han lät inte talmannen sondera möjligheterna för en ny regeringsbildning. Detta trixade han sig ur, genom deklarationen om ett extraval i mars.

• Utfästelsen om extraval sveks sedan. Istället kom DÖ.

• Löfven har anklagat SD för att vara «ett nyfascistiskt parti», utan att ge något belägg för detta. Han har inte ens bemödat sig om att ta reda på vad «fascism» betyder, utöver att ordet är ett negativt laddat epitet.


misstroende

Jämfört med vad jag förespråkade efter valet, som politik för den nya s-regeringen, har vi fått raka motsatsen. Dyrt för Sverige!


frdecember

För att summera kring Decemberöverenskommelsen.

Som jag ser saken bottnar DÖ i att invandringspolitiken har gjorts till en tabufråga.

Här finns FYRA KNUTAR, som behöver lösas upp för att politiken i Sverige åter ska kunna börja fungera normalt – som landet gjorde förr i tiden och som det alltjämt fungerar i våra grannländer.


 knut1

Knut 1: 

MASSMEDIA

Massmedia måsta ärligt rapportera. Inte – som nu – mörka och manipulera information med anknytning till invandringen.

Massmedia måste också låta olika åsikter komma fram, inte ha denna smala åsiktskorridor.


knut2

Knut 2: 

PARTIER

Alla riksdagspartier måste ta sig an invandringsfrågan, dvs klart se problem och sluta ducka för volymer.

De måste formulera krav och åtgärder, ägnade att minska problemen.


knut3

Knut 3: 

RIKSDAGSARBETET

Det måste bli slut på mobbande och sandlådebeteende.

Från varje parti måste man kunna prata med och förhandla med företrädare för varje annat parti. Sverigedemokraterna ska behandlas som andra partier.


 knut4

Knut 4: 

HAT OCH VÅLD

Hat och hot inom politiken måste tryckas tillbaka.

Där måste politiska företrädare och personer med tillgång till den mediala scenen föregå med gott exempel genom saklighet och undvikande av tillmälen.


Läs mer

http://www.friatider.se/sd-kan-ku-anm-la-maktkartellen

http://www.exponerat.net/sd-bekraftat-enda-opposition-efter-alliansens-rostnedlaggning-om-misstroendeforklaringen/

http://www.samtiden.nu/8840/sju-av-atta-riksdagspartier-gav-regeringen-sitt-stod/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/08/partiledaren-som-forsvann/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/02/sverige-vinnare/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/27/ett-vantat-svek/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/29/i-sammanfattning/

Sverige vinnare?

svinnare

Stolta var de, företrädarna för SP (Sjupartiet) efter sin decemberöverenskommelse. De hade tagit sitt ansvar, varpå hela Sverige blev vinnare.

Så vill de att svenska folket ska uppfatta saken.

Bakgrunden är ju enkel.

Det handlar om två moment:

1. SD kom in i riksdagen och fick en vågmästarposition.

2. Företrädarna för övriga partier vägrar samverka med SD.

I kombination med att SD visade sig använda sin position gav detta ett låst politiskt läge.

I princip finns här två utvägar:

A. DEN DEMOKRATISKA

Denna kan innebära att också övriga partier tar sig an invandringspolitiken – de problem som både skapat SD och givit partiet dess framgångar.

Den kan också betyda att övriga partier förhandlar med SD, för att finna kompromisser som löser upp de parlamentariska knutarna.

B. DEN ANTIDEMOKRATISKA

Byråkratiska åtgärder för att motverka SD:s inflytande, genom

• att extra-valet den 22 mars avblåses.

• att Alliansen abdikerar som opposition.

Med decemberöverenskommelsen (DÖK/DÖ) valdes den senare vägen.

Och «Sverige blev vinnare»…

Om detta handlar fredagsbio 10:

(Min plan var att fredagsbio skulle ha temat «Moderater i analys», men denna film om DÖK blev mer akut. Den planerade moderat-analys-filmen får istället komma senare.)

sjupartiet


Läs mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/27/ett-vantat-svek/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/29/i-sammanfattning/

Vi och dom

1.viochdom

Fyra frågor om uppdelande: 

Är det svenska samhället uppdelat i «vi och dom»? 

Är detta ett faktum?

Vill vi att det svenska samhället ska vara så uppdelat? 

Är detta önskvärt?

  Vilka konsekvenser bör uppdelningen få, eller inte få? 

Finns det mer än en typ av «vi-och-dom»-uppdelning?

2.slpekare

Stefan Löfven deklarerade ju som nytillträdd S-ledare inte bara att han var «feminist.punkt.slut». Dessutom var han tydlig med att inte vilja veta av någon uppdelning av det svenska samhället i «vi och dom».


TVÅ ALTERNATIV

Ganska snart  framgick dock att han själv ändå gör just en uppdelning av människor i Sverige – i meningsfränder och meningsmotståndare, i de som tycker som han och de som inte tycker som han.

Men är inte det helt naturligt, ja direkt ofrånkomligt?

Har det inte alltid varit så, och måste så vara, i en demokrati?

Nja, här finns ett antal moment som gör den löfvenska uppdelningen problematisk.

Hur han än anklagar Sverigedemokraterna för att vara ett ”enfrågeparti” med fokusering på bara invandringen så är just detta vad som styr honom själv, hans parti och hans regering. Det märks ekonomiskt, i vad man satsar skattemedel på.

3.alternativ

Det märks framförallt i hans egen politiska vi-och-dom-uppdelning. På ena sidan finns han själv och (S), men också alla övriga fraktioner inom Sjupartiet (SP). På den andra sidan finns oppositionen, som  utgörs av Sverigedemokraterna.

Så långt behöver det egentligen inte vara problematiskt, om man bara erkänner som det är och gör bilden tydlig inför väljarna: här går nu den viktiga skiljelinjen i svensk politik och detta är vad väljarna har att förhålla sig till.  Två alternativ.


KONSEKVENSER

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer problematiskt blir det när statsministern och S-ledaren inte vill prata med företrädare för Sverigedemokraterna, som nu dessutom är riksdagens i storlek tredje parti och har en klar vågmästarställning mellan de två  «blocken».

Konsekvenserna av detta ligger på flera plan:

•  En konsekvens har blivit att regerings- och riksdagsarbetet lamslagits. Politiken har gått i baklås, vilket påverkar många människor både ekonomiskt och socialt. Osäkerheter har uppstått om vilken regering som skulle sitta, vilken budget som skulle gälla och när nästa riksdagsval skulle ske.

• En annan viktig konsekvens ligger på det kulturella planet. Innebörden av den löfvenska hållningen är i praktiken ett mobbningsbeteende. Detta är negativt och dåligt redan i sig själv – så ska man inte uppträda mot andra människor!

Här rör det sig dessutom om inte bara vuxna människor, utan människor i politiska toppositioner!  Vilka signaler sänder det till unga människor, vilka förebilder gör man sig här till?!

I invandringsdebatten är «integration» ett centralt pk-begrepp, det ska lösa alla problem. Men vilka föredömen är det som här tillhandahålls? Vad är det för typ av svensk kultur som nya medborgare förväntas anpassa sig till?

5.sdhatet

Här hjälper inte att de politiskt korrekta gör anspråk på att representera anständighet och hög moral, godhet och fördomsfrihet, det hjälper inte att de gärna svänger sig med begrepp som demokrati och tolerans.  Vad som gör intryck på unga människor är hur vuxna i praktiken agerar.

Vad pk-lägret praktiserar är ju utfrysning och förtal, repressalier och hat. Så har det varit nu i ett antal decennier.

Vad ligger i förlängningen av detta, om inte öppet våld?

Här blir det inte bara ett teoretiskt resonemang, om hot och risker. Nej, våldet är redan här, och har så varit under bara alltför många år!!!

Jag talar nu inte om vare sig gatuvåldet eller våld med etnisk udd.

(diagram nedan är från Affes statistik-blogg)

6.dia


Nej, vad jag här talar om är politiskt våld – dvs ett våld som riktar sig mot andra människor just pga deras politiska engagemang och där ett syfte är att förmå dem att avstå från vidare politisk aktivitet.

Pekar man ut andra människor med negativa epitet, då är detta ägnat att bidraga till våldsdåd. Ju grövre de använda epiteten är och ju mer frenetiskt man öser på med sådana, desto större blir deras våldsinspirerande verkan.


EN MOBBARE I MOBBEN

Det snällaste jag kan säga om Stefan Löfven är att han inte är ensam – han är bara en i mobben. En mobbare bland andra.

Men ändå inte riktigt. För samtidigt är han ju en «värsting», med sin anklagelse mot Sverigedemokraterna för att vara ett «fascistiskt»  parti.

Värsting inte bara därför att begreppet ”fascism” i sig är det kanske starkaste i hela den politiska okvädningsvokabulären, utan också för den rutinmässiga nonchalans, med vilken han har använt begreppet.

• Till att börja med tillgrep han begreppet utan att ens känna till dess innebörd.

• Inte ens i efterhand, inför ett förberett TV-framträdande i Agenda, brydde han sig om att ta reda på saken.

• Och inte heller efter att inför hela Sverige ha exponerat sin okunnighet i frågan låter han sig bekomma: Stefan Löfvens anklagelse mot SD för «fascism» har inte tagits tillbaka!

7.diktator

I TV surrade Löfven om att fascismen skulle vara «demokratisk», Benito Mussolini skulle mao ha varit demokrat!  Vidare fick tittarna höra att fascismen – till skillnad från nazismen – är rasistisk (4.10 in i denna film).


FASCISM OCH NAZISM

Uppenbart blir att för Löfven var användningen av epitetet «fascism» aldrig menat som något annat än just ett epitet – använt bara pga sin negativa laddning. Någon eventuell saklig innebörd var då ovidkommande.

Hans återkommande prat om hakkors vid SD-demonstrationer är bara fantasier.

För min del har jag lärt mig att förknippa fascism och nazism  med åtminstone tre moment:

• antidemokrati

• antiintellektualism

• våldsromantik

Det närmaste vi kommer verklig fascism i Sverige idag representeras av dem som utövar politiskt våld och av dem som uppmuntrar till sådant, genom sin antiintellektualism.

bokbal


SOCIALDEMOKRATISK TRADITION

Stefan Löfvens agerande ingår dessvärre i vad som nu blivit en S-tradition. Här kan nämligen ett mönster spåras tillbaka i tiden:

8.abf

ABF Haninge gav år 2001 ut en skrift som gjorde anspråk på att «syna Sverigedemokraterna». Där nämndes också föreningen Blågula frågor, som anklagades för att vara både «högerextrem» och «nazianstruken» – utan att man ens försökt belägga med exempel och fakta.

För att understryka att nazism var något allvarligt fanns denna passus: 

”Miljontals människor hade av rasismens och den etniska rensningens ideologer samlats ihop likt boskap och förts till döden. En djupt chockad värld enades om att aldrig mer acceptera en utveckling och en politik liknande den som i det av nazister styrda Europa förde miljoner och åter miljoner människor till tvångsarbete, koncentrationsläger och gaskammare.”

Något utrymme för saklig kritik av den förda invandringspolitiken ville ABF Haninge mao inte ge.  ABF betyder «Arbetarnas Bildnings-Förbund», men det där med bildning tar man uppenbarligen inte så allvarligt på…


9.ps

Ytterligare ett S-exempel är från 1997. Den 21 maj uttalade sig då invandringsminister Pierre Schori (S) i riksdagen på följande sätt:

«Rasism och främlingsfientlighet skall kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, t.ex. att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.»

Tre månader senare, den 30 augusti, blev fyra sverigedemokrater överfallna på Södermalm i Stockholm,  på väg från ett torgmöte. De angreps av en klunga på 20-30 maskerade figurer utrustade med tillhyggen och de fyra misshandlades så allvarligt att de måste föras till sjukhus.

”Bråk uppstod” blev DN-rubriken, för tidningens lilla notis.

Något direkt samband med S-ministerns hetsande i riksdagen kan inte påvisas, men det bidrog ändå till ett klimat av hat, där tröskeln för våld sänkts.

10. ma

En motsvarande funktion får uttalandena om fascism från Stefan Löfven och hans finansminister Magdalena Andersson. Hon var först ut med anklagelsen, den 5 december.

Tio dagar senare, den 15 december, blev en medlem av Nordisk Ungdom överfallen av ett maskerat gäng  och grovt misshandlad, med allvarliga skallskador som följd.

Femton dagar senare, den 20 december, blev en sverigedemokrat i Göteborg misshandlad utanför sitt hem, överfallen av ett gäng.

(Tillägg, nyårsafton: SD-politiker misshandlad i Stockholm).

Blir det långsökt att tänka sig en koppling mellan S-ministrarnas utfall och dessa våldsdåd? Det finns många erfarenheter som talar för ett samband mellan vad som förekommer i massmedia och vad som sedan händer «på fältet». Under 90-talet blev en gavel på mitt bostadshus i Haninge AFA-sprayade två gånger, båda gångerna föregångna av Exposkriverier 1-2 veckor tidigare.

Men rör det sig inte här om «lika goda kålsupare», om två parter som turas om att ge sig på varandra?

Så vill massmedia ofta framställa saken, men i verkligheten finns inga fall där sverigedemokrater ägnat sig åt politiskt våld. Det rör sig om ett ensidigt våld, från «antifascister».


11.ms

SAHLINISMEN

För socialdemokratins intellektuella och moraliska utförsåk tillmäter Johan Westerholm på sin blogg «Ledarsidorna.se» Mona Sahlin en stor betydelse, och jag är benägen att instämma. För mig har hon kommit att symbolisera själva begreppet antiintellektualism.

Westerholm talar om «sahlinismen»:

«Ett debattklimat som dessvärre präglats av det jag kallar för Sahlinism. Mona Sahlin, och hennes dåvarande stab, är nog de som påverkat debatten i mest negativ riktning. Den ligger nära Arnstadismen som går ut på att försöka skrika fascist så högt som möjligt till alla som har det dåliga omdömet att börja ställa frågor kring migration och genom att sedan försöka de facto ljuga ihjäl verkligheten.»

«För om hennes, och andra i hennes tradition, tidigare anslag är att beteckna som framgång så är vi nog rätt många som är nyfikna på vad ett misslyckande innebär.

Nu står vi där vi står. Med en outbildad och oerfaren politikerkår – det stigmatiserade debattklimatet har gjort att vi tappat kompetens att debattera migration och integration – samt en välfärd under stor press. Parat med detta en statsminister som fokuserat vid Henrik Arnstads bok Älskade Fascism istället för de systembrister som gjort att dessa krafter växer. Att erkänna systembristerna och de svåra val som ligger framför oss är första steget att lösa dem. Det är inte några roliga beslut som våra förtroendevalda måste fatta nu och det kommer inte gå längre att stå och skrika fascist och därmed tro att vi slipper göra de val som kommer krävas.»


UTBILDNINGSMINISTER

Till de antiintellektuella får räknas även Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet och utbildningsminister i regeringen Löfven.

WEB_INRIKES

Vad som kvalificerar honom är hans uttalande om Sverigedemokraterna som ett ”missnöjesparti”. Återigen ett exempel på hur man låter negativa epitet ersätta argument i sak.

Begreppet ”missnöje” är här bara ägnat att sprida dimma. Självklart finns brister och problem i samhället, som människor rimligen är missnöjda med och som partier bör vilja ändra på.

Utan ”missnöje” ingen opposition.


STATSMINISTER REINFELDT

12.stormakt

Det handlar också om vissa moderater.  Avtryck har lämnats också av Fredrik Reinfeldt, från sina åtta år som svensk statsminister. Hans migrationspolitiska vägval, dvs uppgörelsen med extremistpartiet Miljöpartiet, var dikterat av en vilja att bestraffa SD:s väljare, det har han själv uttalat.

Något engagemang för demokratiska spelregler och avsky för politiskt våld har inte kunnat märkas från Reinfeldt – snarare tvärtom!  Med honom fick Sverige en statsminister som inte ville tala med företrädare för Sverigedemokraterna och som tog påfallande lätt på politiskt våld, riktat mot invandringskritiker. Medan SD:aren Issa Issa  låg på sjukhus i Göteborg efter 18 knivhugg uttalade sig Reinfeldt som framgår 6.30 i denna film.

Under valrörelsen kom «öppna-era-hjärtan-talet» (en minut in i denna film). Efter sin avgång uppträdde Reinfeldt i  TV4:s morgonsoffa den 24/12, där han deklarerade  att Sveriges gränser är «påhittade» och att landet framförallt tillhör dem som kommit från andra länder.


13.idiot

TVÅ LAG

Även där så grova epitet som «fascism» eller «nazism» inte tas fram rör det sig i grunden om två grupper, där de politiskt korrekta gör anspråk att befinna sig på en högre moralisk nivå än sina meningsmotståndare. Till skillnad från dessa är de själva anständiga och rumsrena, de är goda. Inte nödvändigtvis genom resultatet av sitt agerande men genom sina renare intentioner och sin pålitliga «värdegrund».

Den här klyftan gör det naturligt att på olika sätt mobba. Mobbandet understryker den egna förträffligheten, stärker kanske också sammanhållningen inom flocken.

• Således inbjuds inte SD:s partiledare till Nobelmiddagen.

• Således vägrade Per Westerberg (M) i rollen som talman att efter riksdagsvalet 2014 att skaka hand med Jimmie Åkesson.

• Vilket leder över till Rosanna Dinamarcas spektakulära utnyttjande av riksdagens plenisal som plattform för olika demonstrationer, riktade mot SD i allmänhet och talman Björn Söder i synnerhet.


14.bs

FINNS ETNISKA SVENSKAR?

Då är vi tillbaka till pk-parollen «det finns inte vi och dom». Här kan det handla också om en annan typ av uppdelning, nämligen i olika etniska grupper.

Detta är mindre en uppdelning som görs  än en uppdelning som bara finns. Det handlar mindre än åsikter, känslor och tyckanden  än om en verklighet.

I PK-Sverige har detta gjorts laddat och konstigt, vilket framgick efter att Björn Söder i en DN-intervju svarat på frågan om man kan vara både jude och svensk samtidigt:

«Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige.»

Till dem som «gick i taket» över Söders uttalande hörde Willy Silberstein från Svenska Kommittén mot Antisemitism. Han lyckades tolka Söders uttalande som antisemitiskt!

Enligt Silberstein får det finnas både judar och svenska medborgare, man kan ha båda identiteterna samtidigt. Däremot får inte etniska svenskar finnas på ett  motsvarande sätt.

15.ws

Docent Kjell Magnusson skrev bra på Brännpunkt, den 21/12 -14:

«…Reaktionerna visar att vi i dagens Sverige saknar ett ord för ‘svenskar’ som motsvarar ‘polacker’ eller ‘finnar’, det vill säga anger tillhörigheten till en etnisk grupp. I pressen läser vi att 300 svenskar har rest till Syrien för att strida, medan 30 svenskar befinner sig i Ukraina av samma skäl. Informationen är vid närmare eftertanke uppenbart missvisande. I Norge används i sådana fall termen medborgare, en distinktion som tycks ha försvunnit i Sverige, vilket kan förklara en del av uppståndelsen kring Söder.»

«…Om Söder säger att minoriteter i Sverige inte är svenskar i samma mening som majoriteten har han egentligen inte sagt mer än att de i kulturellt hänseende skiljer sig från övriga svenska medborgare och att deras kulturer bör bevaras. Det hade varit anmärkningsvärt om han hävdat att de vore mindre värda eller inte hade samma rättigheter. 

Den märkliga situationen har nu uppstått att Söders kritiker i sak anklagar honom för att påstå att de nationella minoriteterna skulle ha en annan kultur än andra svenskar, samt att detta är ett uttryck för missaktning. En tolkning är att man i debatten intuitivt uppfattar svenskheten som ett eftersträvansvärt ideal. Genom att problematisera någons svenskhet har man också nedvärderat personen i fråga, eftersom det svenska är måttstocken. Denna typ av paternalism och självgodhet har många invandrare stött på och attityden är framträdande även i svensk utrikespolitik. Vi är trots allt en ‘humanitär stormakt’.

I Sverige talas om faran av uppdelning av människor i vi och dem. All identitet bygger emellertid på skillnader. Utan du inget jag; utan de inget vi. Utmaningen är att acceptera olikheterna. Hävdar man att kulturella skillnader är av ondo är man också emot minoritetsrättigheter…»


16.rights

ALLAS LIKA VÄRDE?

Drevet mot Björn Söder red också på ett annat pk-mantra, ständigt upprepat: «Alla människors lika värde».

Så sent som år 2001 skrev jag själv under på den parollen, vilket nu går att reflektera utifrån (punkt 10).

Hur tänkte jag då?

Även om jag då inte var klar över begreppets felöversättning från engelskan, där «dignity» betyder «värdighet», så var det ungefär vad jag anslöt mig till.

Det har i efterhand slagit mig att begreppet (i sin svenska felöversättning) utgör exempel på hur ett deskriptivt och ett normativt påstående flyter samman. För egentligen är det ju skillnad på att beskriva något som ett faktum och att uttrycka sin önskan om att något ska bli på ett visst sätt.

I mitt bakhuvud låg att ingen människa ska utsättas för övergrepp som mobbning eller våld, och det står jag självfallet fortfarande för.

17.ratt

Däremot kan parollen inte innebära något så orimligt som att alla människor skulle vara likadana eller att alla använder handlingsmöjligheter identiskt.

Det finns – och måste finnas – både betygssystem och löneskillnader.  Alla ska ges lika chanser, men utfallet kommer ofrånkomligen att variera.

Vad jag konsekvent framhållit är också att alla människor inte kan ha rätt att få bosätta sig i Sverige, än mindre att dessutom bli försörjda av svenska skattebetalare. Där kunde jag känna att jag nästan tog i, att det var en tes som ingen skulle kunna annat än ansluta sig, när den uttalades så naket.

Som det visat sig hade jag då fel.

PUT utfärdas sedan länge av svenska myndigheter med en manisk frenesi. Ganska nyligen har SP (Sjupartiet)  dessutom drivit igenom ett beslut om sjuk- och tandvård även för utlänningar som illegalt befinner sig i Sverige – på villkor som är långt mer gynnsamma än för svenska medborgare!


18.fyrarad

KULTURELL REVOLUTION

Vad Sverige nu skulle behöva är en kulturell revolution, där

• människor vågar fritt ge uttryck för vad de känner, tänker och tycker

• den politiska diskussionen utgår från verkligheten, inte från önsketänkande

• förslag till lösningar bedöms på sakliga grunder, inte utifrån vem som presenterat dem

• meningsmotståndare respekteras och all politisk mobbning upphör.

Inför år 2015 känns det, mer än tidigare,  som att förändringar i rätt riktning kan ligga inom räckhåll!

Jag tänker då på  partiledarna Göran Hägglund och Mattias Karlsson, redaktörerna Vavra Suk och Ingrid Carlqvist, journalisterna Julia Caesar och Marika Formgren,  författarna Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, bloggarna Merit Wager och Johan Westerholm, ekonomerna Jan Tullberg och Tino Sanandaji, talmännen Urban Ahlin och Björn Söder,  fritänkarna Lars Bern och Ian Wachtmeister, olika radioprograms- och filmframställare, samt många fler.

Till det hoppfulla hör naturligtvis också de starka reaktionerna på DÖK.

Allt fler tar nu till orda och visar integritet,  sammantaget ger detta ändå ett visst hopp i det mörker som invandringspolitiken fört med sig!

19.gh

Värt att notera är också KD-ledaren Göran Hägglunds uttalande inför journalister i december:

«Jag är trött på frågor som börjar med Sverigedemokraterna, slutar med Sverigedemokraterna och att vi inte kan föra ett samtal om dom här sakfrågorna. Jag tror svenska folket förväntar sig det, och jag tycker också – om jag får vara förmäten nog att ha en synpunkt – att det borde vara någonting som intresserar journalistkåren!»

Det återstår iofs att se hur djup Kristdemokraternas omvändelse i migrationspolitiken verkligen är. Så här långt står det klart att den skedde ”under galgen”, inför ett befarat extraval där KD mycket väl kunde ha fallit under spärren. Inte desto mindre bör tillnyktringen klart välkomnas!

Det rör en viktig princip: vi måste lämna utrymme för en utveckling, av både partier och medborgare, ja till och med av redaktörer och journalister.


20.samtalet

I princip finns tre möjliga hållningar att inta som medborgare:

1.  Apati och passivitet

2. Kamp, med hat som drivkraft och hämnd i sikte

3. Kamp, med kärlek som drivkraft och försoning i sikte.

Eftersträvansvärt måste vara det sistnämnda – vilket inte utesluter kritik, även en frän sådan!

fronten

Vad gäller eftersträvansvärda hållningar tänker jag också på finländarna. De är beundransvärda, inte bara för sin kloka invandringspolitik och sitt effektiva skolsystem. Jag tänker också på historien.

1939 blev Finland angripet av Sovjetunionen, varpå följde Vinterkriget. Lilla Finland kunde där bjuda ett beslutsamt och uthålligt motstånd. De finska soldaterna visade på ett fantastiskt mod och en oerhörd kampvilja.

1941 kom nästa krig mot Sovjetunionen, i samband med Hitler-Tysklands angrepp den 22 juni. De finska trupperna hade kunnat intaga Leningrad, men gjorde halt vid den tidigare gränsen mellan länderna. Därmed räddades staden undan nazitysk ockupation.

Starka vid prövning, generösa vid överläge – det kännetecknade finländarna. Se där ett positivt ideal, något att sträva efter idag, för vårt svenska motstånd!

mkmuren


Med detta önskar jag alla läsare

ETT GOTT NYTT ÅR!


Läs mer

Farliga oborgare

I sammanfattning

majregeringar

Låt mig här först ge en historisk återblick kring svenska regeringar sedan införandet av allmän rösträtt 1921 (jag har ju ett obotligt intresse för svensk historia).

Sedan 1921 har Sverige haft trettio olika regeringar.  Av dessa har, utöver samlingsregeringen under kriget, bara fem varit majoritetsregeringar. 80% har varit minoritetsregeringar.

De fem majoritetsregeringarna var:

- Hansson II, 1936-39. koalition med (C)

- Erlander II, 1951-57, koalition med (C)

- Fälldin I, 1976-78, borgerlig trepartiregering

- Fälldin II, 1979-81, borgerlig trepartiregering

- Reinfeldt I, 2006-10, borgerlig fyrpartiregering

Under 20-talet satt inte mindre än tio olika regeringar, varav två rena ämbetsmannaregeringar 1920-21.

Kortast tid av alla satt regeringen Pehrsson (C) 1936. Den satt i bara tre månader under sommaren.

Svagast, i bemärkelsen parlamentariskt stöd, var regeringen Ullsten  (FP) 1978-79. Den förfogade över bara 39 av riksdagen 349 mandat.

Regeringen Bildt (M) 1991 var en koalitionsregering med inte mindre än fyra olika partier, men var likväl en minoritetsregering.

Regeringar kan dock ha stödpartier.

- Olika s-regeringar i minoritet har konsekvent haft  Vänsterpartiet som stödparti.

- Regeringen Ullsten hade övriga borgerliga partier som stödpartier.

- Regeringen Bildt hade Ny Demokrati som stödparti.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Resultat_i_val_till_Sveriges_riksdag

En märklighet är att regeringen Hansson IV som 1945 avlöste samlingsregeringen blev en minoritetsregering. Socialdemokraterna hade i riksdagsvalet 1940 fått 53,8% av rösterna och egen majoritet. När partiet i valet 1994 gick tillbaka med sju procentenheter motsvarades dock detta av att SKP (dåvarande Vänsterpartiet) ökade lika mycket.

Vid tre tillfällen avled statsministrar under sin ämbetsperiod:

- Hjalmar Branting 1925

- Per-Albin Hansson 1946

- Olof Palme 1986


drottningakb

Över till dagspolitiken

Här kommer en fortsättning på gårdagens bloggtext om DÖK.

«Sverige är vinnare» på överenskommelsen, försäkrar Sjupartiets ännu okrönta drottning, Anna Kinberg Batra.  Vårt land räddades ur en svår situation. Genom att hon och hennes partikollegor tar ansvar  blir Sverige åter möjligt att regera.

Med andra ord ska en sittande regering – om än bara en minoritetsregering – kunna få igenom sin politik i riksdagen.

Min första fråga blir då: 

• vad vill regeringen Löfven i sakfrågorna?

• vad är det man vill få igenom? vilken politik har man?

• vilken är regeringens linje i migrationspolitiken?

slfragan


Min andra fråga blir:

• Vad är problemet?

Jo, att Sverigedemokraterna finns som ett stort parti i riksdagen, med vågmästarställning, svarar Sjupartiet (SP).

• Men hur gick det till?

Hur kunde SD få ett sådant väljarstöd?

Vid riksdagsvalet i september 2014 lade 800.000 väljare sina röster på Sverigedemokraterna. Vid ett extraval i mars 2015 skulle antalet förmodligen med god marginal passera en miljon.

Förklaringen till det stora SD-stödet är uppenbar: Sverigedemokraterna är ensamt om att ta upp migrationspolitiken på ett vettigt sätt.

Och väljarna upplever migrationspolitiken som viktig, känner att här finns allvarliga problem – vilka inte kan bara viftas bort som ”utmaningar”, alltmedan man fortsätter att öka på problemen.

Hur kan det komma sig att väljarna känner så? Naturligtvis därför att upplevelsen motsvaras av en verklighet.  Här finns verkliga problem, som är både akuta och omfattande!


sdval

Nu är läget som det är, oavsett vad man inom SP anser om saken.

Sverigedemokraterna är invalda, och sitter sedan valet 2010 i riksdagen, partiet har nu 49 mandat.

Behöver det vara ett problem?

Nej, inte om minoritetsregeringen Löfven gör som minoritetsregeringar alltid gjort tidigare:

a) bestämmer sig för en politik som man vill driva

b) söker parlamentariskt stöd för detta, dvs

c) samtalar med företrädare för riksdagens olika partier och förhandlar för att försöka nå nödvändiga kompromisser

d) kompletterar detta med ett folkbildnings- och opinionsarbete för sin politiska linje.

Problemet uppstår först när man inte längre vill göra så, det uppstår genom att man vägrar behandla SD som ett riksdagsparti.

Det är ett av Sjupartiet skapat och egentligen helt onödigt problem!


 51

Uppenbarligen krävs nu inget mindre än att SP försätts i minoritet.

I nuläget har partiet 87% av mandaten i riksdagen.

Detta måste pressas ned till under 50%

En opposition måste mao erövra minst 175 riksdagsmandat.


 

Detta kommer att kräva många valarbetare!

Men några (omedvetna om denna sin funktion) finns ju redan på plats…

valarbetare

 




 

PS

frvoice

Jan Tullberg på Avpixlat:

”Påläggskalven Batra har inte visat någon förmåga till självständighet utan förblivit her master’s voice. Reflektion, interndemokrati och rationellt tänkande tycks obefintligt. Alliansen tycks ha ersatt arbetslinjen med ‘största konstellationsregeln’ som bärande idé. Att den är demokratiskt sett ytterst tvivelaktig är något som parterna i decemberöverenskommelsen lyckats undvika att diskutera. Det är naturligtvis inte en struntfråga, som kan avfärdas med att den tyvärr inte hann diskuteras.

Att riksdagen flyttar över makt från riksdagen till regeringen och oppositionen övergår till ett symboliskt motstånd är en avdemokratisering. Motivet bakom detta är de envetna ansträngningarna att avdemokratisera invandringsfrågan. En rad beslut plockas bort från den politiska processen och beslut fattas av byråkrater och jurister istället för av folkvalda representanter.

Det mest flagranta beslutet hittills av denna postdemokratiska typ är när en hög tjänsteman på Migrationsverket 2013 fattade beslutet att syrier inte längre skulle få temporära uppehållstillstånd i tre år utan permanenta uppehållstillstånd. Ett principiellt och kostsamt multimiljardbeslut slussas igenom utanför riksdagen. Den politiska maktens samtycke kamoufleras; de politiskt ansvariga är osynliga och den politiska debatten är obefintlig.

Kampen för massinvandringen och mobbningen av SD tar sig allt mer odemokratiska former. Det är i sig ett universellt fenomen att när folkets entusiasm för etablissemangets politik svalnar, så svalnar också etablissemangets entusiasm för demokrati.

Sverige har börjat halka nerför ett sluttande plan. Det är dags att tänka till nu, decemberuppgörelsens rätta plats är i papperskorgen. Den är en dålig metod för ett dåligt syfte. Sverige för en extrem, destruktiv och impopulär invandringspolitik och det finns stor risk att ett sådant syfte också leder till synnerligen diskutabla metoder.

Prins Hamlet summerar: There is something rotten in the state of Sweden.”

rotten

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 157 andra följare