Hand-skakigt


Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

omskoln1

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

omskoln2

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

omskoln3

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.


Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

invstopp


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/


https://morklaggning.wordpress.com/2016/05/01/om-betydelsen-av-att-skaka-en-kvinnas-hand

http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

http://experimentlandet.blogg.se/2016/may/donmehjuden-mehmet-kaplan.html

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/04/22/om-muslimer-och-att-aga-sin-bostad/

Yasri Khan och det islamistiska upproret i Thailand

Noll koll

makten

”I Sverige ska det löna sig att fuska” lyder rubriken på Anna Dahlbergs ledare i Expressen idag.  Under Stefan Löfven blir det en signalpolitik som premierar fusk och bestraffar hederlighet, menar hon.

Man blandar samman asylprocessen med arbetskraftsinvandring, eller en påstådd sådan. Möjligheter till mygel, inte skyddsbehov, kan i praktiken komma att avgöra vilka utlänningar som får PUT i Sverige.

När Löfven just hade utsetts till s-ordförande var dåvarande LO-ordförande  Vanja Lundby-Wedin kvittrande entusiastisk över att s-partiet fått en facklig företrädare som toppnamn. Nu visar det sig att denne ”arbetarföreträdare” lägger över makt från en myndighet till företagare. Och då inte till hederliga sådana, utan företagare med rymliga samveten, redo att ”ta ut svängarna” på medborgarnas och skattebetalarnas bekostnad.

Anna Dahlberg:

”Redan efter ett år kommer flertalet nyanlända att kunna omvandla sitt tillfälliga uppehållstillstånd till ett permanent och få möjlighet att återförenas med familjen. Allt som krävs är en (sken)anställning. Den svarta marknaden lär komma att blomstra, med regeringens och alliansens goda minne.

I framtiden är det inte längre skyddsskälen som är avgörande för om någon ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Nyckeln till att få stanna i Sverige för gott är i stället att kunna visa upp ett anställningskontrakt och en lönespecifikation.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att arbetsgivarna blir det nya Migrationsverket. Det är de som kommer att ha makten över det avgörande beslutet och kunna sälja denna myndighetsutövning till högstbjudande på svarta marknaden.”

”I lagtexten finns … inga som helst krav på att anställningen ska ha varat en viss tid eller fortsätta efter put-beslutet. Några möjligheter att återkalla beslutet finns inte.

Det är med andra ord bara fantasin som sätter gränser. Du kan öppna eget i några månader och fejka en näringsverksamhet. Du kan betala en företagare för att bli favoriserad framför andra sökande, gratisjobba eller låtsasjobba.”

En fråga som detta väcker är: vad gör byråkraterna? Har vi inte en förvaltning med ett antal tjänstemän och experter anställda just för att i förväg analysera möjliga konsekvenser, så att felaktiga beslut ska kunna undvikas?

Varför sker inte detta?!

Vad Anna Dahlberg här beskriver är knappast svårt att förstå för en normal läsare. Det borde därför inte vara svårfattligt heller för byråkrater eller politiker.

nollkoll

Till detta kommer att man rimligen borde veta vad som redan skett inom politiken under åtminstone det senaste decenniet. Där har ju gjorts en hel del misstag – erfarenheter finns, att kunna dra lärdomar av. Istället för att göra om samma misstag, dessutom i större skala.

Dahlberg:

”Man kan tycka att de borde ha lärt sig en del efter reformen  om att göra Sverige till världens mest öppna land för arbetskraftinvandring år 2008. Erfarenheterna vittnar om fusk och utnyttjande i stor skala.”

Reformen blev en bakväg för att utverka uppehållstillstånd.

”Men i stället bygger regeringen nu alltså vidare på principen att det är företagarna – inte Migrationsverket – som ska ha den verkliga beslutsmakten när det gäller att dela ut permanenta uppehållstillstånd. Fundera ett slag över vilken makt det skänker – om du inte gör som jag säger kan du glömma ditt put!”

”Ingen hade kunnat förutse” migrantströmmen 2015, hävdade invandringsministern.

”Vi har varit naiva”, menade statsministern samma höst, om risken för terrorattentat.

Det var mot bättre vetande.  Många var vi som varnade, men man ville inte lyssna.

På det spåret fortsätter nu Stefan Löfven och hans feministrar, med NOLL KOLL.

Jag säger bara:  Lyssna, för helvete!

kurvor



Värd att citera denna söndag är också Johan Westerholm.

Han pekar på två moment kring vad den pågående massinvandringen betyder ekonomiskt för kommunerna:

För det första är de statliga ersättningarna begränsade i tid och omfattning. Efter två år rullas kostnader över på kommunerna:

”Trots att i praktiken alla politiker hävdar motsatsen konstaterar Riksrevisionen det många redan vet. Drygt en tredjedel av de i yrkesverksam ålder med uppehållstillstånd har lägre utbildning än nioårig grundskola.”

För det andra utgår man ifrån att dagens situation är bara tillfällig och övergående, när mycket talar för att massinvandringen snarare kan komma att öka ytterligare.

”Något annat som framgår i budgeten är de mer långsiktiga utgiftsprognoserna. 2020 bedöms Migrationsverkets kostnader ligga på en tredjedel av dagens.”


Vad rör sig i huvudet på vår socialdemokratiska finansminister,  Magdalena Andersson?

Politiskt är hon förvisso ”korrekt”, men inte sakligt. Som framgår av senaste fredagsbion blundar hon – istället för att se, och slå larm. De enorma ekonomiska satsningarna på alla de nyanlända kan inte ses som någon ”investering”. Det är inte något vi får igen, på ett positivt sätt.


Magdalena Andersson var också huvudperson i fredagsbio 24, ”FRAMTIDS-PARTIET”


Mer

http://erixon.com/blogg/2016/04/svenska-staten-narmar-sig-sammanbrott/

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2888#.VxOu1z-Hogt

http://jeanders-bilder.blogspot.se/

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.