Avsnitt 8: Godhet, tolerans och rättigheter

 

Godhet, tolerans och rättigheter

De politiskt korrekta går alltså fram under ett godhetens baner.

Med deras godhet följer att de är ”toleranta”. Outtalat ligger här en föreställning att det är fint att tolerera. Men vad, exakt, är det som ska tolereras och varför? Av vem?

A. Handlingar som skadar andra människor ska rimligen inte tolereras: misshandel, våldtäkt, stöld, bidragsfusk och mycket annat. Där kan det bli mest både humant och rättvist att vara just ”intolerant”.

B. Handlingar som inte negativt drabbar någon annan människa ska rimligen inte kräva någon uttalad tolerans, från någon. Det saknas anledning att i det sammanhanget alls diskutera ”tolerans”.

Vad en pk-it inte vill tolerera är däremot ”rasism”. En rasist inte ”rumsren”, och där gäller att ”hålla rent”. Mot rasism måste gälla ”nolltolerans”.

PK-toleransen omfattar närmast punkten A ovan. Vare sig det gäller bilbränder eller stenkastning på polis, våldtäkter eller misshandel, så ska orsakerna sökas i individens uppväxtmiljö och det svenska samhället kan hållas ytterst ansvarigt.

Åtminstone skenbart en paradox: i ena änden ansvarsbefrielse, i andra änden skuldbeläggning. Svenskar kan skuldbeläggas inte bara för invandrares problem i Sverige idag. Skuldbeläggningen kan gå även tillbaka i tiden och gälla andra länder – som nazisternas behandling av judar i Tyskland på 30-talet.

Ansvarsbefrielsen griper in i en politisk förklaring till invandrares brottslighet: det har inget att göra med etnicitet, utan är ”klassfråga” och ”ett socialt problem”.

Vilket tangerar ett annat viktigt PK-moment: verklighetsflykten och förnekandet av målkonflikter. En politik ska bedömas inte efter sitt faktiska resultat utan efter intentionerna – eller de föregivna intentionerna – bakom den. Bäst är den som menar mest väl. Personer som ser problem är antingen onda eller bara dumma.

Svårigheterna med det mångkulturella samhället är inte på riktigt:

Om inte Sverige och svenskarna hade sina begränsningar, då skulle det gå bra med den invandring som skett. Allt vi behöver göra är att fortsättningsvis bättra oss och satsa mer.

Ur BGF-kommentar:

Om alla som kom hit snabbt lärde sig svenska med mera…
Om de nyanlända bosatte sig i Norrland…
Om arbetslösheten i Sverige försvann…
Om det fanns extra resurser att satsa på invandrarelever i skolorna…
Om svenskarna inte flydde invandrartäta områden…
Om Sverige hade haft ett annat folk…

… då skulle det fungera utmärkt med den flykting- och invandringspolitik som nu bedrivs.”

Ekonomiska och sociala realiteter kan man bortse från, om de komplicerar den mångkulturella agendan. Kostnader, tillgång till bostäder, skolproblem mm betyder mindre än rättigheter och undertecknade konventioner.

Man gör här ingen skillnad mellan
a) frihetsrättigheter – som kan omfatta alla och inget kostar
b) sociala rättigheter – där någon måste tillhandahålla något.

Politiskt korrekta vill gärna göra sig till tolk för ”barnets bästa”. Av hänsyn till barn måste PUT ges och hela släkten få stanna, av hänsyn till barn ska pappa inte utvisas efter avtjänat fängelsestraff.

I andra sammanhang arbetar dock pk-iter för adoptioner av barn från Afrika och Asien, trots erfarenheter som visar att problem där ofta följer. Pk-iter vill till och med att homosexuella ska få adoptera barn.

Gemensam nämnare är utnyttjandet av barn för främjandet av PK-agendan.

I övrigt står Utvecklingen på de politiskt korrektas sida. ”Globalisering” och nedmonterande av gränser är på en gång önskvärd/välgörande och ofrånkomlig/ödesbestämd.

Vidare låter den politisk korrektheten normativa och deskriptiva utsagor flyta samman, skiljer inte på hur man önskar att det ska vara och hur det faktiskt är. Ett exempel från kristdemokraten Roland Utbults blogg:

”Nyligen fick jag, tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från andra partier, frågan från nyhetssajten Nyheter24: Anser du att Ramadan är en svensk tradition?

Jag svarade: ‘Nej, det är inte en svensk tradition. Inte i betydelsen svenska sedvänjor som förts vidare genom generationer. Men det är en jätteviktig del av det muslimska året.

Till min förvåning… så svarade de övriga ja på frågan … Flera svarade ‘Självklart är Ramadan en svensk tradition’.”

Hur många muslimer fanns det i Sverige för 100 år sedan? Mindre än en procent, eller mindre än en promille. Invandringen av muslimer till Sverige började ta fart först på 1980-talet. Om inte ordet ”tradition” (= gammal sedvänja) ska ges en helt ny innebörd måste ett sakligt riktigt svar på frågan bli den som Utbult gav.


DISKUTERA:


Ska vi tolerera att vi förlorat vår hemortskänsla, pga en omfattande fjärrinvandring?

Ska vi tolerera att ambulans, brandkår och polis inte längre kan gå in i vissa områden?

På vad sätt skiljer sig frihetsrättigheter från sociala rättigheter?

 

Advertisements

Ett svar

  1. Ang. adoption så är väl Tobias Hubinette det värsta ex. på hur det kan gå för adopterade.
    Homosexuella får ju adoptera barn sedan flera år tillbaka. Ex på det är Jonas Gardell och Mark Levengood som har två barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: