Men vad gör det, om det finns en massa kärnvapen, om de aldrig kommer till användning?
Förvisso kostar de, tillsammans med vapenbärare och styrsystem, en hel del pengar – men om de skapar säkerhet kanske det kan vara värt dessa pengar?
MAD – Mutually Assured Destruction. Ömsesidigt garanterad förstörelse.
Så löd doktrinen på 60-talet. Ingendera sidan skulle våga starta ett kärnvapenkrig, eftersom den då själv skulle drabbas.
Det rådde en ”terrorbalans”. Kärnvapnen skulle avskräcka från angrepp – målet var att de aldrig skulle behöva komma till användning.
I själva verket var utbrottet av ett kärnvapenkrig väldigt nära under Kubakrisen 1962. Generaler i Kennedys stab ville slå till med full kraft mot Kuba och Sovjetunionen. Det var också mycket nära att en eskalering hade skett genom ett missförstånd i det extremt spända läget. Mänskligheten hade tur den gången, vi klarade oss!
Men det har också funnits en konstant risk för tekniska missöden av olika slag, som skulle kunna trigga igång en konflikt. Det har förekommit ett stort antal incidenter av den typen att t ex en svärm fåglar på radarskärmarna kunnat indikera ankommande fientliga missiler.
Ur Richard Heinbergs bok ”Powerdown”:
”The US has come close to using nuclear weapons 14 time since World War II… Recent US administrations have enunciated a policy of nuclear first strike.”
Jag betvivlar att bevakningen mot överraskande kärnvapenangrepp i verkligheten kan fungera fullt ut. Skulle man ha reagerat direkt vid en indikation, då skulle kärnvapenkriget förmodligen redan ha varit ett faktum, för länge sedan. Både USA och Sovjetunionen/Ryssland är i praktiken tvungna att hålla en säkerhetsmarginal mot tekniska felindikationer.
MAD kan fungera ändå, så länge ingendera sidan har förstaslagsförmåga, dvs kapacitet att i ett första slag kan slå ut motpartens alla missiler.
Så länge det finns atomubåtar i undervattenslägen runtom i oceanerna eller bombflyg konstant i luften och så länge inte alla dessa är lokaliserade av motsidan – då finns en andraslagsförmåga, dvs en kapacitet för vedergällning.
Sedan kan man ju tycka att civiliserade politiker och militärer ändå skulle vilja avhålla sig från massmord, att etiska skäl…
I synnerhet nu, efter att ”Ondskans imperium” har fallit och USA vunnit det kalla kriget.
Mer läsning på detta tema här, här, här och här.
Filed under: extremism, försvar, fred, säkerhet, terrorism, usa, våld | Tagged: extremism, försvar, fred, säkerhet, usa, våldet |
Jan Millds blogg 
Jag har hört att det var väldigt nära ett krig slutet på 80-talet. Det var i Sovjet där man tyckte att USA hade skickat iväg en raket mot dem. I och med mannen som såg det tog tid på sig så kunde de efter ett tag se att det inte var någon raket. Jag vet inte om det var en satellit eller om det var en dators inbillning. Kan detta stämma?
Det ligger ju i linje med vad Heinberg skrev – på båda sidor har förekommit felindikationer.
Usa gillar allt som är Stort, kolla John Holmes :p
http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/
Det sägs att idag har sionistiska Israel en kärnvapenarsenal på över 400 bomber, tack vare amerikanska judars förräderi. De galningar som styr Israel kommer inte att tveka att använda dem. I boken ”The Samson Option” visas hur sionistiska Israel har förberett en global ”Domedag”. De talmudiska rabbinerna, galna av maktlystnad, är övertygade om att judarna kommer att mirakulöst överleva en världsomspännande kärnvapenvinter, och därefter kommer ett judiskt Utopia att byggas på jorden, likt den mystiska fågeln Fenix som lyfter från flammorna och askan.
Kärnvapen handlar om följande:
De har ingen praktisk användning. Att ha dem ökar risken att bli attackerad av dem. Finns de inte finns det heller ingen anledning att använda dem. Rädsla är dock schimpansens naturliga beteende och varje apa som blir förskrämd tyr sig till den som bullrar mest och bäst.
Ding-dong-ding-dong.
[…] MAD […]