På jugarbänken

Socialdemokraterna kommer säkert att  hitta en efterträdare till Håkan Juholt, men kommer vederbörande att ha en annan inställning till skattebetalarnas pengar?

För mig kom fallet Juholt inte helt överraskande. Redan vid hans tillträde ingav vissa uppgifter onda aningar,  om hans sambo/kulbo: Åsa Lindgren. Hon var dömd för bedrägeri år 2007, under en anställning på Fritidsresor.

Ur Aftonbladet den 28 mars 2001

”Sammanlagt tjänade hon 45 908 kronor på bedrägeriet, enligt domen, och hon hade även försökt att tillförskaffa sig ytterligare 10 372 kronor.Lindgren jobbade då på reklamationsavdelningen och ansvarade för att skicka ut ersättning till kunder för att täcka för brister och fel, som till exempel borttappat bagage.

Vid flera tillfällen skrev hon fiktiva brev om ersättning, godkände dem och betalade sedan ut pengarna på sitt eget privata konto i Nordbanken. Bland annat upprättade hon två falska handlingar gällande ersättning för kunder som ‘förlorat sitt bagage’. Pengarna tog hon själv.”

”I polisförhör sa Åsa Lindgren att hon inte kunde förklara varför hon gjort det hon gjort. …Hennes ekonomi var stabil vid tillfället och hon hade inga speciella utgifter.”

Stabil bör också Håkan Juholts ekonomi vara idag, med en månadslön på 144.000 kr. Ändå fifflar han för att tillskansa sig skattemedel därutöver.

Inte bara står han skriven i Oskarshamn, fastän han bor i Stockholm, och får sin hyra betald.

Dessutom begär han skattemedel också för Åsa Lindgrens del av lägenheten.

Juholt säger sig inte ha förstått eller känt till gällande regler.

Så illa tror jag inte att det är, att han är så okunnig och/eller korkad.

Jag tror att det är värre. Jag tror att det handlar om samma syndrom som finansspelarna på Wall Street har manifesterat. Girighet.

Mycket vill ha mer.  Vissa får aldrig nog.

Det här är Juholt på intet sätt ensam om. Här verkar vi kunna tala om en sossesjuka eller politikersjuka. Man kan få ut väl tilltagna pensioner redan efter några få år som politiker, sedan fixar man till inkomster ovanpå detta. Som nu senast Annika Billström – tidigare borgarråd (s) i Stockholm. Bara för att ta ett exempel i mängden.

Sverige verkar här ha drabbats av en formlig epidemi. Juholt är bara toppen på ett isberg.

Frågan blir: vad beror detta på? Varför denna sjukliga snikenhet?

Jag tror det sammanhänger med hela vårt politiska klimat, av toppstyrning, följsamhet och förljugenhet.

Tag bara Centerpartiet. När man skulle välja en efterträdare till pratubblan Maud Olofsson gick ordförandeklubban vidare till en än värre pratbubbla.

Jag har inget enkelt recept för hur det ska gå till, men klart är Sverige behöver ett samhällsklimat av mer uppriktighet, där en spade kan kallas för en spade.

Blir det mindre utrymme för hyckleri och falskhet, då tror jag att vi kan få fram politiker som i högre utsträckning arbetar för folkets bästa.