Medialt nyspråk

Det kan ha varit på 90-talet, då jag såg ett dokumentärinslag på TV, som etsade sig fast. Det handlade om en engelsman och en japan.

Engelsmannen hade varit officer i brittiska armén i Sydostasien under Andra världskriget och tagits tillfånga japanerna. Som fånge blev han torterad, genom vattentortyr. Han lades på en bräda, som tippades bakåt, varvid han varje gång utsattes för kvävning.

(Av reportaget framgick hans mor, som befann sig i London, avlidit under tortyren. Engelsmannen tolkade där in ett samband.)

En extremt raffinerad tortyrmetod var det hursomhelst. Det underförstådda budskapet blev att något så vidrigt kunde nästan bara fanatiska japaner i kejsarens tjänst komma på.

I filmen fick torteraren och tortyroffret mötas igen, på sin ålders höst.  Japanen var påtagligt ångerfull, men att engelsmannen i efterhand skulle kunna förlåta honom var inte aktuellt. Han ville ändå se sin plågoande igen, kanske för att trots allt på något sätt kunna förstå hur en människa kunde ha gjort något sådant vidrigt mot en annan människa.

Nu visar det sig att skendränkning – ”waterboarding”, som det heter på engelska – inte är en företeelse som försvunnit. Det pågår än i vår tid, inte minst efter WTC-dådet 2001 och inom ramen för USA:s krig utan slut – det mot ”terrorismen”. Numera är det alltså amerikanska soldater som utför tortyren. Och även denna gång sker tortyren enligt order,  sanktionerad uppifrån.

Men vi har fått ett nyspråk. Det kallas inte längre tortyr. Man har uppfunnit nya begrepp för att beskriva verksamheten. Det kallas nu ”enhanced interrogation techniques” eller ”alternative set of procedures”.  Alternativa förhörsmetoder.

De som utsätts för behandlingen klassas inte som soldater. Eller människor. De är bara ”unlawful combatants”. Olagliga stridande.

Ur boken ”‘Ni har klockorna – vi har tiden’ – USA tio år efter 11 september”, av Lennart Pehrson:

”När uppgifter om tortyr i Guantanamo och fängelser i Irak och Afghanistan började spridas var det… inte bara presidenten Georg W Bush som tyckte terminologin var problematisk. Även nyhetsmedierna hade svårt att förmå sig till att beskriva USA:s förhörsmetoder med det korrekta namnet tortyr.

En granskning som gjordes av studenter vid Harvard 2010 visade ett tydligt skifte i hur skendränkning behandlas i nyhetsartiklar av USA:s fyra största dagstidningar – New York Times, Wall Street Journal, USA Today, Los Angeles Times.

Innan 2004 beskrevs skendränkning regelmässigt som en tortyrmetod.

Efter 2004 – då övergreppen i Abu Ghraib blev kända – undveks regelmässigt ordet tortyr. Istället användes oftast omskrivningar som ‘hårda’, ‘aggressiva’ eller ‘kontroversiella’ förhörsmetoder.

Under perioden 1931-1999 tog New York Times upp skendränkning i 54 nyhetsartiklar. I merparten – 44 artiklar – gavs läsarna budskapet att det rörde sig om tortyr. Mellan 2002 och 2008 publicerades 143 artiklar om skendränkning, men i endast två av dessa fick läsarna veta att det var tortyr. Den ena artikeln handlade om tidigare skendränkning i Chile…”

Det journalistiska nyspråket hade föregåtts av ett nyspråk inom administrationen i Washington:

”För att försäkra sig om att de förhörsmetoder som togs i bruk i krig mot terrorismen skulle kunna rättfärdigas som legala vände sig Bushadministrationen till Office of Legal Council, OLC, enheten inom justitiedepartementet som har ansvaret att avgöra om den exekutiva makten agerar inom gällande lagstiftning.

De två OLC-juristerna John Yoo och Jay Bybee kom att författa en serie av sex promemorior från 2002 till 2005. I dokumenten – senare beskrivna som ‘The Torture Memos’ – ges tortyr en så orimligt snäv definition att en individ som förhörs kan utsättas för nästan vilka påfrestningar och umbäranden som helst utan att det utgör en brottslig handling.”

WTC-dådet har fått omfattande konsekvenser!

Mer om det i några kommande texter.