Fredsarbetare

Svenska Freds- och Skiljedoms-Föreningen (SFSF), i dagligt tal ”Svenska Freds”, är den mest anrika fredsorganisationen i Sverige.

Grundad 1883 är den världens kanske äldsta fredsorganisation. Till dem som varit dess ordförande hör  Per-Anders Fogelström, Åke Sandin och Lars Ångström. Av de 19 personer som var SFSF-ordförande fram t.o.m. 1998 var samtliga män. Av de tre som kommit därefter är samtliga kvinnor. Något säger mig att medelåldern på de valda också har sjunkit markant.

Förvisso har SFSF genom åren bidragit till mycket positivt, t ex att Norge kunde skiljas från Sverige 1905 utan väpnad konflikt eller att Sverige aldrig skaffade egna kärnvapen.

Men idag…?

SFSF har blivit en i raden av godhetsorganisationer.

Nuvarande ordförande är Anna Ek, med fil.mag i mänskliga rättigheter.

En titt på organisationens webbsida bekräftar tyvärr lågt ställda förväntningar.

Under rubriken ”Våra frågor” återfinns ”RYSSLAND: Utveckling av demokrati är ett viktigt steg… samarbetar med människorättsgrupper…”

Där finns däremot ingen rubrik om USA eller NATO, Afghanistan eller Libyen.

Det intryck jag får är att organisationen ogärna vill bli kontroversiell, vilket ju kunde bli fallet vid ett klart ställningstagande mot NATO:s angreppskrig och bombande i Libyen.

Inte någonstans på webbsidan hittar jag något om Sveriges smyganslutning till NATO. Inte heller något om NATO:s pågående inringning av Ryssland med utplacering av nya kärnvapenmissiler även i f.d. öststater.

Även efter att den allmänna värnplikten i Sverige  avskaffats och vårt militära försvar i stort sett har reats iväg ligger SFSF:s fokus på Sverige.

Dock utan att lägga synpunkter på svenska soldaters närvaro i Afghanistan eller svenskt stridsflygs deltagande i jakten på Al Gathafi, vad jag kunnat se.

Kanske är det fel att begära av en hund att vara en katt, eller tvärtom. Kanske fyller SFSF någon funktion, men helt klart är att vad Sverige idag behöver är en fredsorganisation av helt annat slag!

En fredsorganisation som talar klarspråk om USA:s och NATO:s krigspolitik, som ger sammanhang och fokuserar på väsentligheter.  Som gör en nykter bedömning av FN. Som reser de nödvändiga politiska kraven – t ex att Sverige ska lämna NATO-samarbetet.

Libyenkriget och Afghanistaninvasionen visar på situationen, hur långt desinformationen och hjärntvätten har gått.

Lyssna bara på Åsa Romson, miljömupp,  i denna kortfilm:

x

PS
Noterar också vilka som är ordförande i andra godhetsorganisationer:

Rädda Barnen: Inger Ashing

Röda Korset: Eva von Oelreich

Svenska Amnesty: Sofia Halth, generalsekreterare Lise Bergh

Svenska FN-förbundet:  Aleksander Gabelic.

x

PPS

På temat godhet skriver även Julia Caesar i veckans  söndagskrönika. Som så ofta – ”dräpande”!