Bombhögern

Eftersom jag själv under så många år räknat mig till vänstern blir det ofrånkomligt att med särskild besvikelse notera vänsterns utflippning i Sverige – dess utveckling mot ökad antiintellektualism och våldsromantik.

De som räknat sig som höger, och kanske fortfarande gör det, har nog inte svårt att instämma. Jag anser dock att det även på den kanten kan finnas anledning till viss självdistans och kanske självkritik.

Fred i världen angår inte bara en viss politisk falang, det måste vara allas vårt gemensamma ansvar!

Vid en tillbakablick ska det också visa sig att högern minst av allt är fläckfri. Jag har i färskt minne hur det lät på högerkanten i Sverige när USA under Ronald Reagan lekte ”rysk roulette” med hela mänskligheten, genom sin offensiv för ”Stjärnornas krig” och amerikansk förstaslagsförmåga beträffande kärnvapen. MUF applåderade detta, med prat om att kärnvapen i sig inte var något problem, problemet var om det fanns människor som var benägna att använda dem. Underförstått: sådana fanns bara i öster.

Jag menar att det faktum att Sovjetunionen var en diktatur, som dessutom lagt under sig ett antal länder i Östeuropa, skymde sikten för det faktum att USA konsekvent var den aggressiva parten i  kapprustningen och kärnvapenkapplöpningen.

En förklaring till detta kan ligga i de mäktiga särintressen i USA – det militärindustriella komplexet – som den avgående president Eisenhower varnade för 1960. Själv skulle jag kalla det ett militär-medialt-industriellt komplex, eftersom hjärntvättande massmedia spelade en central roll i sammanhanget. Redan på den tiden.

Sovjetunionen var visserligen en diktatur, men inte ens en sådan kan helt bortse från folkliga stämningar. Det är inte allmänt känt i väst, men ryssarna fick betala ett oerhört pris för Andra världskriget. Det handlade om mer än 20 miljoner dödade, för att inte tala om hur landets infrastruktur maldes sönder.  Tyskarna var grundliga!

Amerikanarna genomgick inga motsvarande erfarenheter. USA gick, precis som Sverige, ekonomiskt stärkt ur kriget.

Sedan var USA först med atombomben – dessutom det enda land i världen som använt den i verkligheten, genom bombfällningarna över Hiroshima och Nagasaki 1945. Sedan först med vätebomber, diverse vapenbärare, atomubåtar, osv.

I efterhand har det från amerikansk sida medgivits att man på 60-talet grovt överdrev mängden kärnvapenmissiler på sovjetisk sida, för att kunna få igenom beslut om högre militäranslag.

Så långt historien.

Jag vill på intet sätt skönmåla sovjetkommunismen, inte urskulda dess förtryck eller bortse från kriget i Afghanistan 1979. Inte desto mindre vill jag hävda att det ryska folkets intresse av fred var äkta och djupt känt.

Den bild jag hade av USA:s politik under det Kalla kriget blir nu bekräftad genom den politik som idag bedrivs av USA – framdriven av samma militärindustriella komplex. Inte bara drar man igång det ena angreppskriget efter det andra, beställer mord på olika politiker, sätter tortyr i system, suger ut naturresurser från hela jordklotet och brutalt slår ned opposition inom det egna landet.

Man bedriver dessutom denna militära inringning av Ryssland – även då landet lämnat kommunismen bakom sig och Östeuropa befriats! Har man förevändningar om ”ondskans imperium” används dessa. Har man inga förevändningar går det lika bra ändå.

Tecknen hopar sig, att vad inflytelserika kretsar i USA nu driver världen mot är ett nytt storkrig, där kärnvapen finns med i kalkylen.

I denna situation är det inte något särskilt intresse för en vänster att reagera. Det är lika mycket högerns ansvar!!! Det är ENVARS förbannade skyldighet att nu försöka säga ifrån!

Det handlar bokstavligen om liv och död.

För varje svensk och varje människa på Jorden.