Art-ist

Som envar i ämnet bevandrad känner till, så finns det två slags rasister:

A. Öppna rasister
B. Smygrasister

Rasismen hos den senare gruppen är dold, och just därför så mycket farligare. Det insåg riksdagsledamoten Ana-Maria Narti (fp) redan i början av 90-talet, och höjde ett varningens finger.

(På tal om ”farlighet” har f.ö. även Kurdo Baksi klassats som sådan, men då med andra förtecken.)

Även Expo har varit observant på fenomenet dold rasism, eller ”smygrasism”. Som det senare begreppet indikerar är vederbörande själv inte ovetande om förhållandet, han/hon är bara oärlig eller feg – vill eller vågar inte öppet stå för sin förgripliga hållning.

Som demokratiska och moraliska renhållare finns dock rättrådiga journalister, på både Expo och stora media. De ser till att dra fram ”trollen” i ljuset – där de som bekant spricker.

Även om jag nog kan tycka att de politiskt rättrådiga ibland tar i lite i överkant…

x

Dags för min nya bekännelse:

jag har inte bara varit en farlig smygrasist. Jag har  dessutom varit en smygartist.

Detta har samband med min alarmism.
Innebörden av denna är att jag bekymrar mig för sådant som kan äventyra fortsatt mänsklig civilisation eller mänskligt liv på Jorden – energiproblem, finanskris, miljöförstöring, krigsrisker och kärnvapenhot.

Under ytan ligger ju här tankegångar om att även fortsättningsvis vi människor ska finnas som en särskild art. Därmed vill jag kanske inte gå så långt som att direkt hävda att människor och andra arter – exempelvis  hundar, höns eller hajar – skulle ha olika värde. Jag konstaterar ändå att vi är olika (även om vår genuppsättning till 90% eller mer är identisk).

Precis som beträffande människoraser ser jag här en mångfald av olika arter som en tillgång. Det betyder att vi ska försöka värna fortsatt liv på jorden – både mänskligt liv och annat liv.

Med denna deklaration har jag nu s.a.s. ”kommit ut” som art-ist, klivit ut ur garderoben.  Tagit steget från smygartist till en öppet och offentligt bekännande artist.

Naturligtvis måste jag nu räkna med mothugg, från dem som hävdar alla arters lika värde eller att det inte finns några arter.

PS

Frågan blir förstås: var står Miljöpartiet i denna fråga?