• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Husbondens röst


Ett halvt år av intensivt bombande tog det för NATO, innan man lyckades besegra Muammar Al Gathafis styrkor.

FN-mandatet för Nato gällde att upprätthålla en zon där Gathafis stridsflyg inte kunde agera. För att skydda människoliv. Snart blev uppenbart att Natos ingripande handlade om att driva igenom ett regimskifte.

Insatsen påstods alltså  ske för att rädda människoliv. Hur hög den totala dödssiffran för kriget? Jag har sett uppgifter på 50.000. Det blir inget djärvt påstående, att fler som omkom eller skadades pga bombningarna än pga eld från Gathafi-styrkor.

Klart var att civilbefolkningen i Tripoli drabbades hårt av det särskilt intensiva bombandet av huvudstaden mot slutet. Detsamma gäller Sirte.

Helt ovedersägligt är att landets infrastruktur smulats sönder, vilket ofrånkomligen resulterar i lidande för civilbefolkningen, för lång tid framöver.

Om vad vittnar det långvariga och hårdnackade motståndet, trots Natos militärt-tekniska övertag, om inte ett starkt stöd för Gathafi?

En förklaring till detta stöd ligger rimligen i att Libyen under hans ledning var ett välskött land.

Någon demokrati i västerländsk mening erbjöd han knappast, och förmodligen fanns där ett förtryck, men vad väntar nu? Vad representerar dessa rebeller? Militärt förmådde det just ingenting utan Nato. Ideologiskt representerar de knappast demokratiska värden – något som med eftertryck manifesterades genom lynchningen av Gathafi.

MAN MÅSTE VARA MER ÄN LOVLIGT NAIV, om man tror att Natos angrepp på Libyen gjordes av ideella skäl.

Naturligtvis handlade det om energiresurser och ekonomi, om inflytande i regionen. Tillgångarna av olja och naturgas sinar i världen och det pågår en intensiv konkurrens mellan framförallt USA och Kina.

Nato-bombandet och markkriget kastade direkt ut 30.000 kineser ur Libyen. Det blir ingen djärv gissning att Nato framöver kan komma att visa intresse för även resten av Afrika. Det lär inte bli svårt att hitta vare sig diktatorer att avsätta/lyncha eller ”frihetskämpar” att stödja.

Något problem att få västerländska massmedia att presentera den önskade verklighetsbilden lär heller inte föreligga. Det visar de aktuella Libyen-erfarenheterna med all önskvärd tydlighet!

Det blir ju en välvillig tolkning, att våra media är naiva. Närmare sanningen ligger nog en medveten lögnaktighet.

Eller så blir det där med sanning och lögn ovidkommande, det gäller bara att vara lyhörd för vilket budskap som husbonden vill få ut. Lyssna noga i sin öronsnäcka och läsa rätt från sin teleprompter.

I söndagens SVT-Agenda nämndes Hillary Clinton beträffande mordet på Al Gathafi.

• Inte för att hon före mordet uttalat ett önskemål om att se honom dödad.

• Inte heller för hennes jubel efter att mordbeställningen verkställts.

• Nej, vad Agendajournalisten förmedlade var att Hillary Clinton nu ”ville se en utredning kring omständigheterna”  bakom mordet…  (22.35 in på denna film)

”We hope he can be captured or killed soon”, hade Clinton tidigare uttalat inför libyer vid ett besök i Tripoli.


När det gäller den svenska ”vänstern” stämmer det kanske bättre att tala om naivitet. Där har ett uppskruvat moraliskt tonläge fått ersätta analys.

Mer om denna bombvänster i morgon.

Se även:

http://www.youtube.com/watch?v=AbtWhXeiK6Q

http://www.youtube.com/watch?v=Yguf0Hpsi7I