The Movement

Den svenska vänstern har alltså urartat, dunstat bort som antiimperialistisk kraft och fredsrörelse.

Det ger mig associationer till Richard Heinberg och vad han skriver i sin bok ”Powerdown” om ”The Movement” i USA.

Denna freds- och alternativrörelse har – med sin  fokusering på ”mänskliga rättigheter” – snäva begränsningar. Den sticker huvudet i sanden,  blundar för befolkningsfrågans allvar, menar Heinberg:

”Att bortse från befolkningsfrågan kommer i slutänden att bli katastrofalt för mänskliga rättigheter, eftersom befolkningstryck säkert är en av de främsta drivkrafterna bakom miljöförstöringen.”

”Vad vi behöver är inte ytterligare ‘utveckling’ av de fattiga länderna, utan en systematisk och intelligent avindustrialisering i både rika och fattiga länder.”

”Rörelsen ignorerar i stor utsträckning kärndilemmat som mänskligheten står inför, då den inte har någon politiskt godtagbar lösning för det.”

”… det är tråkigt att se många ledare för rörelsen underkasta sig ett mönster av självbedrägeri liknande det  bland eliten … resultatet är detsamma: nästan ingen talar uppriktigt om krisen framför oss. ”

För egen del har jag alltsedan 60-talet förundrat mig över  terminologin ”i-länder” och ”u-länder”, där det senare står för ”utvecklingsländer”. Det är ju en beteckning som väcker många frågetecken.

Det ligger på samma nivå som när man nya namn åt vissa yrken. Inte ”städerska” eller ”sophämtare” – hellre ”lokalvårdare” och ”hygientekniker”.

Det handlade om fattiga länder, underutvecklade, med 60-talets perspektiv. Men det var inte fint att kalla dem så, istället fick de betecknas som ”utvecklingsländer”.  Trots att – med undantag av en del asiatiska ”tigrar” – minst av allt kännetecknades av utveckling. Inte i bemärkelsen industrialisering, ökad konsumtion och BNP-tillväxt.

I dagens situation, när Peak Oil har passerats, blir det mer än någonsin en illusion, om man tror att alla världens länder ska kunna nå västerländsk ekonomisk standard.

Inte ens USA och Europa kommer att kunna göra det många år till.

Det måste ske en radikal befolkningsminskning i hela världen, och den kan inte åstadkommas genom snabb  industrialisering och mer användning av fossila bränslen.

Begrepp som ”utveckling”, ”effektivitet” och ”levnadsstandard” måste få nya innebörder. Människan måste sättas i centrum.