Socialministrar

1991-94 var Bengt Westerberg socialminister i Sverige. Han drev då igenom reformen om personliga assistenter till handikappade. Till en början handlade det om kostnader på 4 miljarder kronor om året. Nu närmar det sig 30 miljarder.

Ur DN den 3/5 2010:

”Om fyra år väntas de personliga assistenterna kosta staten 24,5 miljarder kronor. Till det ska läggas kommunernas kostnad på 5,2 miljarder. Totalt blir det närmare 30 miljarder år 2014, vilket fördelas på cirka 17.000 personer som beviljats förmånen.”

Det betyder ungefär 2 miljoner kronor per vårdtagare och år.

Varför denna enorma kostnadsökning?

Dagens Nyheter:

”Den stigande kostnaden förklaras främst av att antalet timmar som personer beviljas ökar stadigt, att personer som fyller 65 år får behålla sin assistans och att prislappen för varje assistanstimme skrivs upp varje år.”

Detta är knappast hela förklaringen – om ens den främsta! Bedrägerier är ju här satta i system, framförallt av personer från MENA-länder.  ”Kaninman” har i sammanhanget blivit ett begrepp.

Sedan år 2006 är kristdemokraten Göran Hägglund Sveriges socialminister – politikern som vill förbjuda  ”rasistiska organisationer”. Hägglund har mig veterligen aldrig klargjort vad han lägger in i begreppet – innefattar det organisationer som reagerar mot denna typ av svindlerier?

Detta leder över till Julia Caesars krönika denna söndag: ”Bedrägeri i Allahs namn”.

JC skriver:

”Många muslimer har upptäckt att månggifte är en perfekt metod för att krama ut så mycket bidrag som möjligt ur de sociala välfärdssystemen i de länder de har invandrat till.”

”En annan bedrägerimetod är att gifta sig enligt brittisk lag men sedan skilja sig, gifta om sig med en islamsk Nikah-ceremoni och fortsätta leva tillsammans som om ingenting hänt. Kvinnan blir då berättigad till försörjningsstöd och alla bidrag som ensamstående mamma, och mannen kan hämta ännu en kvinna utomlands och gifta sig lagligt med henne i Storbritannien. I praktiken innebär det att en man kan ta en gemål från var som helst i världen, alstra ett antal barn med henne – och ändå inte ha något ansvar för sin familjs försörjning.”

Problemet denna skattemjölkning finns naturligtvis även i Sverige, även om det här kan vara svårare att få fram uppgifter.

”Den undersökning om hedersrelaterat förtryck och våld som gjordes av Stockholms stad 2009 fann att det finns ‘indikationer’ på att polygama relationer finns i Stockholm. De djupintervjuer som ingick i undersökningen visade att det är vanligt att parterna inte har registrerat sina äktenskap hos svenska myndigheter.

”Det finns anledning att anta att män i Stockholm är gifta enligt svensk lag med en kvinna och enligt den sociala kontexten med ytterligare en eller flera kvinnor” skriver utredarna.

Där slutade sanningssökandet för Stockholms stads del. Det som finns i Stockholm finns självklart i Malmö, Göteborg, Södertälje, Borlänge, Eskilstuna, Ludvika, Söderhamn och andra städer med stora grupper av muslimska invandrare. Men på riksplanet har ingen enda politiker lyft ett finger för att undersöka omfattningen av polygami och bidragsbedrägerier.

Ämnet är alltför hett, och risken för att bli sedd som ‘främlingsfientlig’ kan spoliera vilken politisk karriär som helst. Hellre får miljarderna som socialförsäkringsbedrägerierna kostar fortsätta att rinna ut ur statskassan.”

”Paradoxalt nog är polygami förbjudet i Sverige – men enligt en lag från 1904 tillåtet om äktenskapen har ingåtts i något annat land. En svensk man kan alltså helt lagligt skaffa sig ett antal fruar och ta dem med sig hem till Sverige, bara vigslarna sker i något muslimskt land som accepterar månggifte, till exempel Egypten och Iran. Sverige har inga lagliga möjligheter att upphäva äktenskap som är giltiga enligt andra länders äktenskapslagar.

Skatteverket accepterar polygami, och det utländska äktenskapet registreras hos folkbokföringen. Det enda som krävs är ett vigselbevis.”

JC ger några räkneexempel, som visar hur bidragspengar lätt kan ticka in så att man når nivåer för en rejäl spelvinst (en bekant till mig fick nyligen besked om en ”högvinst” – det rörde sig då om 25.000 kr):

”En muslimsk man som lever med fyra fruar i Sverige kan leva mycket gott på skattebetalarnas bekostnad. Jag har gjort ett räkneexempel där kvinnorna föder fyra barn vardera. Varje mamma har då rätt att få:

• Barnbidrag 1 050 kronor i månaden per barn.
• Flerbarnstillägg med 150 kronor från barn nummer två. Flerbarnstillägget ökar för varje barn.
• Eftersom kvinnan klassas som singelmamma får hon 1 273 kronor i månaden i bidragsförskott för varje barn.

Varje mamma kan därmed inkassera 10 906 kronor i månaden för sina fyra barn. Hela storfamiljen får alltså 43 624 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Ett nätt tillskott i hushållskassan med mer än en halv miljon, 523 488 kronor, per år.

I nästan varannan somalisk familj som bor i Sverige finns minst fyra barn. Om vi i samma räkneexempel utgår från sex barn per kvinna – vilket inte är någon ovanlighet – blir bidragsbeloppen närmast att likna vid lotterivinster.

Hos var och en av de fyra bihustrurna plingar det in 18 052 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Hela storfamiljen kan stoppa 72 208 kronor i plånboken varje månad, eller närmare en miljon, 866 496 kronor, per år.

Mannen och hans fyra fruar kan dessutom räkna med att få hela sin försörjning och allting betalt (bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, resor, mödravård, förlossningsvård, barnomsorg och skola för barnen) genom försörjningsstöd och bostadsbidrag för sina bostäder.”

Julia Caesar konstaterar:

”Att socialminister Göran Hägglund (kd) skulle initiera en lag som sätter stopp för månggiftena och de relaterade bidragsbedrägerierna är ungefär lika troligt som att solen börjar gå upp i väster”.