Wikström kan

”Det behövs både hjärta och hjärna i politiken”.

Så löd en Folkpartiets slogan på 1980-talet:

”Det behövs inlevelse i människors vardag, förståelse för enskildas drivkrafter och känsla för dem som har det besvärligt. Men det behövs också kunskap om fakta och samband, förmåga att se problem och möjlighet att visa eftertänksamhet och förnuft.”

En bra paroll och en bra deklaration, tycker jag.

En folkpartist i EU-parlamentet är prästen Cecilia Wikström. Hon verkar ha i varje fall ett stort hjärta, och det är kanske vad som givit många av hennes uppdrag.

På fp-webben ges denna information:

”Cecilia blev invald i Europaparlamentet 2009 och sitter nu som ledamot i utskottet för rättsliga frågor och i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter. Hon är även ledamot i Europaparlamentets rådgivande kommitté för ledamöters uppförandekod…”

På  Wikipedia ges denna:

”…var också Folkpartiets talesman i kulturfrågor, … Hon har också engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor, både i Sverige och annorstädes och har verkat för att förföljda författare får fristadsstipendium till Sverige…”

Efter den svåra båtolyckan utanför Lampedusa 2013 var  Wikström klar med sin slutsats: det gällde att ”hitta lagliga vägar” så att afrikaner och araber lättare kan ta sig till Europa. Hon ville att EU skulle utfärda ”humanitära visa”.

SvD den 3/10 -13:

”…vi måste hitta lagliga säkra vägar för människor som behöver internationellt skydd. Vi kan inte lämna dem till människosmugglare och trasiga gummibåtar. Det är inte värdigt EU, …”

”- Konsulära visumfrågor är i dag en nationell angelägenhet. Vi måste ta migrationspolitiken ett steg till och utfärda humanitära visa på plats där människor är, säger Cecilia Wikström.”

(Trots detta tankespår hördes ingenting från Cecilia Wikström om den närmast självklara lösningen: ett för hela EU gemensamt Safe Haven, dit alla asylsökande förs och där de får sin sak rättsäkert prövad under Kommissionens kontroll.)

Cecilia Wikströms hjärta klappar också för romerna, så starkt att hon under året som gick hade detta att säga från talarstolen i EU-parlamentet, om svenskt polisarbete:

”Fortfarande tvingas vi konstatera att den romska minoriteten lever i en hårdare och svårare verklighet än alla vi andra EU-medborgare. De är idag Europas mest utsatta minoritet och övergreppen tycks aldrig avta. Nyligen blev detta tydligt också i mitt hemland Sverige, när man avslöjar att polisen haft omfattande registrering över romer. Och registren innehöll ostraffade människor och även avlidna, och barn under två års ålder. 

Oanständigt är bara förnamnet.”

Wikström riktade en uppmaning till  kommissionen att ”upprätta en övervakningsmekanism i alla medlemsländer, när det gäller att säkerställa romers fundamentala rättigheter.”

Grundproblemet var naturligtvis något annat, nämligen romers omfattande brottslighet,  vilken drabbar inte minst äldre personer. Spaningsregister måste polisen kunna föra, i sitt brottsbekämpande arbete.

På Cecilia Wikströms eu-blogg finns många filmsnuttar, varav särskilt en handlar om EU.  Där vill hon dels se ett utvidgat EU med fler medlemsstater, dels se ett ”starkare” EU med mer beslut överförda från medlemsstaterna till EU-toppen.

Hon är i princip inte främmande för ett militärt EU-ingripande på rebellernas sida mot Assadregimen i Syrien, bara praktiska överväganden tycks avhålla henne från att förorda detta.

På sin blogg skriver Wikström vidare om ”extrema” partier som ”hatar”:

”…tyvärr tvingas vi gång på gång konstatera att nationalism, protektionism och främlingsfientlighet tar sig förfärande uttryck runt om i våra medlemsstater.

Extrema partier piskar upp människors rädsla för det obekanta och deras populistiska retorik och hatpropaganda hörs i land efter land.”

I en artikel i december skrev Wikström:

”RÖSTA PÅ ETT DEMOKRATISKT PARTI I EU-VALET!

Just nu mobiliserar sig Sverigedemokraterna för att tillsammans med franska Front National, belgiska Vlaams Belang, holländaren Geert Wilders parti PVV och ytterligare nationalistiska partier bilda en politisk grupp i Europaparlamentet efter valet den 25 maj 2014.

Gemensamt för dessa partier är att de förenas i sitt hat till EU och dess institutioner, att de bärs av samma främlingsfientliga agenda och starka influenser av fascism och nazism. Allt detta står i stark kontrast till  den människosyn och de värden som utgör grunden för EU.”

”Det står ställt bortom allt tvivel att valet till Europaparlamentet i maj nästa år kommer att stå mellan å ena sidan demokratiska partier som tror på människors lika värde och å andra sidan främlingsfientliga partier.”

I en artikel i januari skrev hon:

”STÅ UPP FÖR ETT ÖPPET SAMHÄLLE

I ruinerna efter andra världskriget, där 6 miljoner judar mördades, enades Europas ledare. Freden i Europa säkrades genom att kol- och stålunionen bildades mellan ärkefienderna Tyskland och Frankrike och därefter startade byggandet av EU.

I dag, 69 år efter andra världskrigets slut, är antisemitismen åter på frammarsch. Dessutom tilltar islamofobi, antiziganism och homofobi.”

Detta leder över till ”the Inter-parliamentary Coalition for Combating Antisemitism”.

I ett dokument från februari 2009 punktas upp ett omfattande program för att bekämpa ”antisemitism” och andra ”hatbrott”. Parlamentsledamöter inbjuds att ställa sig bakom dokumentet.
Som svensk representant finns Cecilia Wikström.

Dokumentet utgör en omfattande lista med krav på prioriteringar:

”…draw the democratic world’s attention to the resurgence of antisemitism as a potent force in politics, international affairs and society….We note the dramatic increase in recorded antisemitic hate crimes…”

”We, as Parliamentarians, affirm our commitment to a comprehensive programme of action to meet this challenge.”    

”…expose, challenge, and isolate political actors who engage in hate against Jews and target the State of Israel as a Jewish collectivity;

Summan av detta blir en förskjutning, där det mesta av kritik mot det mångkulturella projektet och judars agerande kan komma att klassas som ”hatbrott” och ”antisemitism”.  Yttrandefriheten inskränks  därmed.

Hur går detta ihop med Cecilia Wikströms engagemang i yttrandefrihetsfrågor?!

PS

Jo, en sak till:

Behöver Israel leva efter samma normer som Sverige?

Ska också det landet ta emot flyktingar?

Vad anser Cecilia Wikström?

Ur Jerusalem Post, den 7/1 2014:

”Sweden agreed to take them in response to a special request by the UN Refugee Agency (UNHCR) and to include them in a resettlement plan, due to their special circumstances.”

(”Sverige gick med på att ta ansvar för dem efter en särskild begäran från UNHCR om att inkludera dem i en omflyttningsplan, på grund av de speciella omständigheterna.”)

Fria Tider:

”SVERIGE TAR ÖVER ISRAELS AFRIKANER

Den svenska regeringen har slutit en överenskommelse med Israel om att ta emot afrikaner som nu kastas ut ur landet. Ett dussintal eritreaner har redan mot betalning förmåtts att frivilligt flytta från Israel till Sverige.

Israels regering beslutade nyligen att deportera runt 50.000 afrikaner – eller ‘parasiter’ och ‘infiltratörer’ som högt uppsatta israeliska politiker kallar dem – till Afrika.

Tiotusentals afrikanska invandrare i Tel Aviv har den senaste veckan demonstrerat mot massutvisningarna med krav på att världssamfundet ingriper.

Nu har den israeliska regeringen hittat ett sätt att underlätta deportationerna: Genom att låta Sverige ‘ta över’ afrikanerna.”

Då blir bara frågan:

Kommer en artikel som här Fria Tiders i framtiden att kunna klassas som uttryck för hat mot staten Israel? Kan den komma att räknas som utslag av ”antisemitism”?

Vad tror Cecilia Wikström?

Läs mer

Frankenstein (2)

Generösa damer

Intervju med Lasse Wilhelmson

Malmström kan

För övrigt anser jag att Karthago…