Krig och sanning (3)

Fortsättning på ”Krig och sanning (2)”

Historieundervisningen i skolan kring Andra världskriget blev på ett sätt underlig. Vi fick iofs veta att USA och Storbritannien bombade civilbefolkningen i Tyskland i massiv skala: bilderna på hur tyska städer förvandlats till ruiner talade ju sitt tydliga språk.

Detta blev dock aldrig ifrågasatt, aldrig placerat i något etiskt perspektiv, så som skedde med den tyska krigföringen. Nürnbergrättegångarna handlade enbart om tysk moralisk skuld.

Jovisst – tyska bombplan hade dessförinnan vid flera tillfällen angripit civilbefolkningar i andra länder.

•  mest känt är kanske den baskiska staden Guernica under Spanska inbördeskriget. När den bombades av Luftwaffe den 26 april 1937 omkom 200-300 människor.

• Rotterdam bombades den 13 maj 1940, varvid 800-900 människor omkom.

• London angreps första gången den 7 september 1940. ”Blitzen”, som den kallades, pågick fram till den 10 maj 1941. Mer än 30.000 londonbor omkom.

• Blitzen utvidgades i november till att riktas mot även andra engelska städer. Mest förödande var nog angreppet på Coventry den 14 november 1940, då nära 600 människor omkom.

• Den 6-7 april 1941 bombade Luftwaffe Belgrad, med förödande konsekvenser – möjligen omkom så mycket som 30.000 människor.

• Under Operation Barbarossa bombades många städer i Sovjetunionen. Bara i Stalingrad omkom kanske 40.000 människor.

• Den 26-27 augusti 1944 bombade Luftwaffe Paris och drygt 200 människor omkom.

x

De bombningar som skedde över Tyskland genomfördes först av Storbritannien:

• Den 12 maj 1940 genomförde britternas RAF bombningar av i den tyska staden Mönchen-Gladbach. Även mot bl.a. Berlin riktades en del bombangrepp under tiden därefter.

Allteftersom kriget fortsatte blev bombningarna både mer omfattande och mer urskillningslösa, särskilt nattbombningarna. Dessa började i större skala under 1942. När det pågick som intensivast kunde 1000 tunga bombplan ingå i en räd, som mot Köln den 30 maj 1942.

Bombandet var inte begränsat till militära mål, inte ens till att förstöra infrastruktur. Även själva befolkningen blev efterhand ett mål, det gällde att bryta motståndsviljan hos tyskarna.

Detta var på intet sätt riskfritt för flygarna! Oddsen att ha överlevt några dussin räder var ganska låg. RAF:s bombflygkår förlorade över 50 000 man flygande personal under de tre år som bombningarna pågick!

Under 1943 anslöt sig USA till flygbombandet. Bombningarna av Hamburg i juli-augusti 1943 var den dittills mest massiva attacken i flygkrigets historia. Dessa terrorbombningar innebar utläggning av bombmattor som täckte hela områden.

”Operation Gomorrah”, som bombningarna av Hamburg kallades,  åstadkom eldstormar, varvid skyddsrum inte gav skydd. Eldstormen förbrukade allt syre i sin väg, och människor kvävdes till döds. I Hamburg omkom ca 40.000 människor.

Värst drabbades Dresden, den 13-15 februari 1945, i en situation då tyskarna inte längre hade något eget flygvapen kvar som kunde försvara dem.

Dresdenbombningen skedde i ett läge då det redan stod klart att Tyskland skulle besegras – bombningarna var alltså militärt onödiga. Hade USA och Storbritannien stora mängder av bomber över, som de önskat göra sig av med?

Uppgifterna om antalet omkomna i Dresden pendlar där mellan 25.000 och 250.000.  En orsak till osäkerheten var att i staden fanns så många flyktingar från östra Tyskland och att många kroppar var nästan helt förkolnade.

 

Över till USA:s bombningar av japanska städer:

Wikipedia om Tokyo:

”Bombningar i större skala kom … igång först efter att ögruppen Marianerna  erövrats sommaren 1944.

Samtidigt infördes det nya bombplanet B-29 som hade betydligt längre räckvidd och kunde ta större bomblast. Med det japanska flygvapnet oskadliggjort var de japanska städerna nästan försvarslösa inför de väldiga armador av bombplan som vällde in över landet från och med hösten 1944. De flesta storstäder blev sönderbombade.”

Till saken hör att de japanska städerna utgjordes i huvudsak av träbebyggelse.

”Det värsta av alla dessa bombangrepp drabbade huvudstaden Tokyo natten mellan 9-10 mars 1945. … Denna natt släppte 334 B-29:or ner nästan 2 000 ton brandbomber över staden. Resultatet blev en fruktansvärd eldstorm, ..”

”Drygt 40 kvadratkilometer av staden totalförstördes och mer än 250 000 byggnader gick upp i rök. Inte ens atombomberna fem månader senare orsakade lika stora materiella skador. Ingen exakt beräkning av hur många som omkom har kunnat göras, men de flesta bedömningar anger drygt 100 000 dödade civilpersoner. Vissa uppskattningar anger betydligt högre siffror.”

”Idag anser de flesta att detta, liksom bombningarna av Dresden, var svåra krigsförbrytelser. Även de ansvariga inom amerikanska flygvapnet var i efterhand tveksamma till om det gick att rättfärdiga att så många civila dödades. Den ansvarige befälhavaren sa efteråt: ‘hade vi förlorat kriget hade vi säkerligen blivit åtalade för krigsförbrytelser’.”

Bombningen av Tokyo var alltså mer förödande än de bombningar som dessförinnan hade drabbat någon tysk stad. Den krävde fler människoliv än atombomben över Nagasaki.

När atombomberna fälldes över Hiroshima den 6 augusti och över Nagasaki tre dagar senare fanns bara fyra städer kvar att bomba i Japan, alla andra var redan förstörda. Det rörde sig om två olika bombtyper:

• Hiroshimabomben (”Little Boy”) använde uran, hade en sprängkraft motsvarande 16 kiloton trotyl och krävde 90.000-120.000 människoliv.

• Nagasakibomben (”Fat Man”) använde plutonium, hade en sprängkraft motsvarande 25 kiloton trotyl och krävde 60.000-80.000 människoliv.

Vad ville jag komma fram till med denna text?

– För det första kan konstateras att även om både den tyska och den japanska krigföringen var brutal så kom den sedan att överträffas av de allierade.

– För det andra att mycket av dessa bombningar var rena terrorbombningar, riktade mot civilbefolkningar.

– För det tredje att de var militärt onödiga, i synnerhet när vi talar om Dresden och de två atombomberna mot Japan.

Det brukar anföras att de senare var nödvändiga för att framtvinga en japansk kapitulation, att de förkortade kriget och i själva verket sparade människoliv.

Det tror jag inte på. Japan var i praktiken redan besegrat sommaren 1945, USA hade kunnat bara vänta ut en kapitulation.

I synnerhet efter Hiroshima – den japanska ledningen försökte då desperat få kontakt med USA, för att få kapitulera. (Kolla 3.0 och 37.0 in i denna film!)

Men med en utväntning hade USA missat att

• använda människor som försökskaniner.

• inför ryssarna demonstrera vapnets potential.

• hindra Sovjetunionen från att hinna ockupera hela Koreahalvön.

Det här inbjuder ju till en kontrafaktisk historieskrivning:

utan atombomberna över Japan skulle vi kanske ha undgått

– Koreakriget,

– klyvningen av Korea i två stater och

– den överspända kärnvapenmakten Nordkorea.

PS

Om Koreakriget 1950-53:

Mindre känd är också den amerikanska krigföringen under Koreakriget.

I somras kunde vi ta del av en kanadensisk dokumentär – ”Korea – krig utan slut” – i SVT:s ”Dokument utifrån”, med uppseendeväckande uppgifter.(nu ej längre tillgänglig)

Amerikanska trupper sköt ihjäl koreanska civila, flyktingar som försökte ta sig söderut. Detta skedde i stor omfattning.

Motivet var en rädsla för att det i strömmen av flyktingar gömde sig kommunister och sympatisörer till regimen i Pyongyang.

Möjligen en rimlig farhåga, men resultatet blev en brutal krigföring, fjärran från den USA-bild som vi fått oss serverad i media.

Läs mer

Dresdenförintelsens minne

Sänkningen av Wilhelm Gustloff

Koreakriget

Vietnamkriget, mm (1)

Vietnamkriget, mm (2)