”Polisen måste ta det som hänt på stort allvar. Tyvärr visar historien att man ofta tar alltför lätt på att utreda och följa upp just hatbrott.”
”Att antisemitiska, islamofoba och i övrigt rasistiska hatbrott går till åtal är mycket ovanligt, trots att de både ökar och blir mer synliga.”
”Inför det så kallade ”supervalåret” i år har både Säkerhetspolisen och forskare varnat för att extrema grupper kommer att bli mer aktiva.
När moskéer eller synagogor angrips handlar det inte om vilka måltavlor som helst. Om människor inte vågar visa sin tro eller gå på gudstjänst har vårt samhälle förlorat någonting oerhört viktigt.
I en rubrik talas om ”Naziattacken” och vad som då åsyftar är detta klotter på dörrar till Södermalmsmoskén i Stockholm:
På webben är det dock många sidor som uttryckt tvivel kring att det är vad det synes vara, eller i varje fall vad Aftonbladets Anders Lindberg tvärsåg.
Alldeles i närheten fanns nämligen även detta klotter:
Alltså AFA-klotter. Gjort med samma verktyg och i samma skrivstil.
Lägg till detta att man behövde tre försök innan man fick till det första hakkorset så att det någorlunda såg ut som ett sådant.
För mig framstår det som sannolikt att det inte är fråga om något nazi-klotter, utan om ett afa-klotter. Även om avsikten är att det ska uppfattas så som AB-journalisten Lindberg gjorde.
Det är med andra ord sannolikt fråga om en ”false-flag-operation”.
Vad mitt resonemang här mynnar ut i blir en fråga.
• Antag att det skulle vara så som Anders Lindberg skriver i Sveriges största tidning, dvs att klottrarna är nazister. Då är det ett hatbrott.
• Antag att det istället är som jag och många med mig nu tror, dvs att klottrarna är afa-iter. Då riktar sig klottret inte mot muslimer, utan syftet är att komma åt ”högerextremister”, dvs hatgrupper.
Kan man i det läget rentav säga att det rör sig om en form av kärleksbudskap?
”Segraren skriver historien”, sägs det, och så är det nog. Det finns all anledning att intaga ett kritiskt förhållningssätt till mycket av de ”sanningar” som vi fått lära oss om olika krig.
Vad vi fått lära oss är väl i korthet att segrarna i Andra världskriget, i varje fall västsidan, representerar humanitet och måttfullhet på ett sätt som inte gällt för de besegrade. Segrarens våld var inte lika omfattande, och i den mån det ändå var omfattande, så var det mer befogat och nödvändigt än de besegrades våld.
Det här inbjuder till ett raljant konstaterande: vilken tur för oss alla, att det alltid är den goda sidan som segrat i alla krig!
Precis som vi har en väldig tur att alla våra stora massmedia behärskas av goda krafter, som tänker konsekvent rätt…
Jag kan känna mig frestad till en del kontrafaktiska tankeexperiment, om vad tyskar och japaner skulle haft att anföra, om de i sista stund hade lyckats vända kriget till egen slutseger.
Låt mig börja med en kunskap som jag tillägnade mig redan på gymnasietiden om Andra världskriget och östfronten. Inte i skolundervisningen, utan genom självstudier och eget intresse. När tyskarna i väldiga kniptångsoperationer vid Kiev och Vjazma-Brjansk tagit tillfånga sammanlagt en miljon sovjetiska soldater eller mer, då trängdes en stor del av dessa bara samman under bar himmel att svälta ihjäl.
Mot den bakgrunden lät senare uppgifter trovärdiga om att retirerande tyska soldater hellre kapitulerade för amerikaner än för Röda Armén. De förväntade sig där mer av human behandling.
Så har jag också trott att det var, intill helt nyligen.
Västtysklands starka USA-vänlighet bidrog möjligen till den föreställningen, liksom USA:s tillvaratagande av tyska raketforskare.
Framförallt bilderna på utmärglade fångar i Bergen-Belsen när detta KZ befriades av allierade trupper i april 1945 inbjöd ju till tolkningen att de allierade skulle representera något annat.
”Tystnaden om SVÄLTMORDET på 1,7 miljoner krigsfångar”.
Den handlade om hur amerikanerna efter Tysklands villkorslösa kapitulation den 7 maj 1945 behandlade tyska krigsfångar – de fick bara svälta ihjäl:
”De som stridit på västfronten samlades ihop i gigantiska läger, som inte utgjorde annat än med taggtråd avgränsade fält. Där skulle de tätt sammanpackade och utan skydd för väder och vind svältas ihjäl! Allt enligt en generalorder utfärdad av Dwight D Eisenhower – då de amerikanska truppernas befälhavare och sedermera USA:s president…
Och civila som trotsade förbudet att smuggla in ‘food supplies’ riskerade att straffas med döden… Agnes Spira var en av de kvinnor som genom ‘brott’ mot denna generalorder straffades med döden.”
Har du någonsin hört talas om detta tidigare? Inte jag, i varje fall!
DSM konstaterar:
”Det är inte bara så att segrarna skriver historien. De ser också till att mörklägga sina egna brott.”
Den tyska brutaliteten på östfronten var alltså inte unik. Som vi lärt oss förstå saken hade den brutaliteten samband med ideologi: ryssar och andra slaver var ”Untermenschen” för nazisterna.
Men amerikanarnas general Eisenhower var ju inte nazist.
Hur förklara det, när han visade sig precis lika brutal?
Mer om segrarens historieskrivning ska komma i ytterligare några bloggtexter.
För övrigt anser jag att Karthago…
Jan Millds blogg 