”vilken som helst av följande gärningar begångna med uppsåt att förgöra helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig eller religiös, såsom
(a) Döda medlemmar av gruppen.
(b) Förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar av gruppen.
(c) Avsiktligt skapa sådana levnadsförhållanden för gruppen som förmodas åstadkomma dess fysiska utrotning i sin helhet eller i delar.
(d) Införa åtgärder som förhindrar födslar inom gruppen.
(e) Tvångsvis överföra barn från gruppen till en annan grupp.”
Folket i Ukraina, eller i varje fall västra Ukraina, vill anslutas till EU.
I Ukraina har man det fattigt. Många EU-länder har hög levnadsstandard. Vad de ukrainska EU-anhängarna föreställer sig är att går Ukraina med i EU, då får man det lika bra som i t ex Tyskland. I varje fall får man det bättre, materiellt.
Så olika perspektiven kan vara!
Ur svensk horisont har ju EU blivit en svindyr affär. Dessutom gör fjärr- och detaljstyrningen från Bryssel att vår demokrati urholkas än mer. Det förekommer en utbredd korruption inom EU – miljarder och åter miljarder euro går s.a.s. upp i rök. Redan direkta olagligheter förutan har EU medfört en nomenklatura med sanslösa förmåner.
Länder som Schweiz och Norge står utanför EU. De har det mycket bättre än både Sverige och Grekland. Både materiellt och beträffande medborgerligt inflytande.
Säkerligen har människorna i Ukraina mycket att vara missnöjda med. Där finns brister i såväl levnadsstandard som demokrati, men får man det bättre genom att komma med i EU?
Den statskupp som nu genomförts i Ukraina har inneburit inte bara många skadade och dödade samt ett stort mänskligt lidande. Den har också betytt månader av missade produktionsinsatser, höga kostnader för polis- och sjukvårdsinsatser samt en omfattande materiell förstörelse.
Nu ska EU och IMF gå in med olika räddningspaket. Där finns åtminstone två aspekter:
1. Vad kommer dessa räddningsinsatser att kosta ukrainarna? Blir det massarbetslöshet och svältprogram, ungefär som i Grekland?
2. Om man kommer lindrigare undan än grekerna – som från början var EU-medlemmar – var ligger rättvisan?
Det finns en helt annan ingång på händelserna i Ukraina. Det är den geopolitiska.
USA har redan åtskilliga gånger visat intresse för att styra utvecklingen i olika länder. Man har där inte dragit sig för höga kostnader, i både dollar och amerikanska liv. Än mindre har man dragit sig för de kostnader som åsamkats ”räddade” länder. Jag tänker på inte bara Afghanistan och Irak, utan även på Libyen och Syrien.
Det har funnits och finns en klar och konsekvent ambition att ringa in Ryssland. I östeuropeiska länder – grannar till Ryssland – som befriats från kommuniststyre har man nu installerat NATO-missiler, riktade österut. Ukraina blir ytterligare ett steg på vägen mot ett militärt strupgrepp på Ryssland.
Kostnaderna för USA i Ukraina lär ha varit små, jämfört med tidigare militära insatser i andra länder. USA-sändebudet Victoria Nuland talade om ”five billion dollars invested”. Nyheterna rapporterade om att de deltagande kämparna fick 25 dollar om dagen.
Ambitionen att påverka utvecklingen är inte att ta miste på. Vi minns telefonuttalandet från Nuland: ”Jag anser inte att Klytjko ska ta plats i regeringen. Jag tycker inte att det är nödvändigt. Jag tycker inte att det är någon bra idé”.
Och några spärrar att tillgripa våld har aldrig funnits.
Vilket inte hindrade Carl Bildt att nyligen från riksdagens talarstol leverera anklagelser mot den ukrainske presidenten Janukovitj för att ”ha blod på sin händer”. Bildts egna gatukämpar var knappast mindre blodsbesudlade.
RT finns inte att tillgå som betal-TV-kanal i Sverige, men finns på Youtube och för dem som har egen parabol. Jag har sett RT-bilder från Kiev som visar hur det snarast var västs kämpar som hade initiativet. Deras brutalitet stod absolut inte kravallpolisens efter.
Medan kravallpolisen stod stilla i tredubbla led bakom sina sköldar rörde sig västs gatukämpar raskt och målmedvetet omkring, med militär disciplin. Poliser förvandlades till facklor genom brandbomber, de riskerade få skallarna inslagna med gatsten och flera tillfångatagna poliser slogs ihjäl.
Gör bara tankeexperimentet att occupy-wall-street-demonstranter i New York hade agerat med en motsvarande våldsamhet – hade NYC-polisen då avstått från att skjuta skarpt? Knappast!
I verkligheten har demonstranterna i New York agerat helt fredligt – ändå har de mötts av kraftigt övervåld. Och hur många är det där som ännu sitter fängslade på obestämd tid – utan rättegång, med stöd av Patriot Act?
Här mäts alltså med olika mått. Det finns inget västland, där staten inte förbehåller sig rätten att använda våld mot grupper som med våld försöker åstadkomma ett regimskifte. Det naturliga är att hänvisa till valurnorna – där ska avgöras hur majoriteten vill ha det.
I dagens våldshärjade Ukraina är det tveksamt hur någon verklig opposition mot de tre grupperingar som genomfört statskuppen kommer att kunna verka fritt.
För övrigt är Ukraina en speciell statsbildning, kluven mellan i väst icke-ryssar och i öst ryssar. Jag har svårt att se hur den kan vara en långsiktigt hållbar statsbildning.
Framförallt oroar mig det säkerhetspolitiska scenariot. USA accepterade inga ryska missiler på Kuba. Kennedy sade rakt ut till Chrusjtjov, att tog ryssarna inte bort sina missiler där är det krig.
I utbyte mot att de ryska missilerna på Kuba togs bort gick USA så med på att ta bort sina missiler från Turkiet. Nu ligger runt hörnet NATO-missiler i Ukraina, helt invid ryska gränsen – precis som skett i Polen.
Ett tredje världskrig rycker därmed mycket närmare – och det vid hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott.
I helgen var jag med om någonting för mig stort. Via webben är jag ju aktiv och träffar genom min blogg många läsare varje dag.
Sedan min pensionering och flytt till Dalarna har det dock blivit tunt med offentliga framträdanden och fysiska möten med meningsfränder. I januari 2011 blev det, i Vavra Suks regi, en sådan träff i Södertälje.
Nu, tre år senare, blev det dock åter en träff för sverigevänner där jag kunde vara med. Mötet hölls i Göteborg den 22 februari och organiserades av framförallt Mattias From, i samarbete med tabloidknutpunktaren Reine Wikström. Det gav tillfälle för mig att träffa en del av mina bloggläsare i Göteborgsregionen. En klar kick!
Ett 30-tal åhörare kom till träffen. Det rörde sig till stor del om personer som uteslutits ur Sverigedemokraterna, eller som – i likhet med mig själv – ändå blivit alltmer kritiska till utvecklingen inom partiet. Det var engagerade människor, flera hade varit med länge inom politiken. Det kändes för mig som en ära att så många gjort sig besvär att ta sig till denna träff för att lyssna på mig!
Mitt föredrag hade temat ”Invandringskritik då och nu. Från Blågula frågor till Opinionsbildarna”. Blågula frågor som jag drivit tillsammans med Anders Sundholm. Tabloider och Opinionsbildarna som jag driver tillsammans med Björn Hammarbäck.
Föredraget gick igenom min egen politiska utveckling sedan mitten av 1980-talet:
– hur jag stegvis kommit att bli invandringskritiker
Jag gjorde även en del reflexioner kring invandringskritik, PK-offensiven i övrigt samt perspektiv i stort.
Föredraget inleddes med ett resonemang om elefanter:
”Låt mig börja med att tala om elefanter, närmare bestämt afrikanska.
Det är väl fler än jag som konstaterat att det finns en stor elefant i rummet när man i TV debatterar olika samhällsfrågor. En elefant, som brölar och stökar, slår sönder inredning och hotar personal. Men som ändå varken programledare eller debattörer låtsas om.
Elefanten är alltså invandringen.
• det gäller när ämnet är arbetslösheten
• det gäller när ämnet är bostadsbristen
• det gäller ämnet är skolan
• det gäller ämnet är äldreomsorgen
• det gäller ämnet är sjukvården, och
• det gäller när ämnet är brottsligheten.
Ja, indirekt gäller det ju varje utgiftsområde, eftersom invandringen kostar miljarder och åter miljarder, vilket tränger undan andra satsningar. Exempelvis pensioner eller järnvägsunderhåll.
Överallt får invandringen genomslag, med den typ av probleminvandring som vi har till Sverige.
Jag vill mao skilja på invandring och invandring. Den övervägande delen av den massiva invandring vi sedan decennier har till Sverige är bidragsinvandring från fjärran länder. Den skadar vårt land och vi har ingen skyldighet – vare sig moraliskt eller juridiskt – att fortsätta med den.
Probleminvandringen är oförenlig med välfärdsstaten.”
En förhoppning som jag har med denna träff är att den ska resultera i att vi får fler tabloidutdelare i Göteborgsregionen. Vare sig du bor i den regionen eller på annat håll i Sverige och vill medverka där – meddela mig: jan.milld@telia.com
Vi hade först planerat att trycka den kring den 10 mars och men på styrelsemöte för Opinionsbildarna i helgen beslöts att skjuta på utgivningen en månad, till kring den 14 april.
En orsak till detta var att vi just fått en andra upplaga av Ob-foldern ”Lägg om kursen!” klar.
En väg att anmäla aktivt intresse kan också vara att lösa medlemsavgift till Opinionsbildarna. Avgiften är 200 kr och betalas till plusgiro 68 84 55 – 5.
Vad som här kan förtjäna påminnas om är Ob:s sverigevänliga grundsatser. De första av dem lyder så här:
• Sverige är historiskt svenskarnas land. Det är samtidigt både vår skyldighet och rättighet att värna vårt arv. Sverige är det enda landet, särskilt för svenskar – vi har ingen annanstans att ta vägen. Vi svenskar finns, och ska finnas även i framtiden. Vår fortsatta existens måste värnas – här i Sverige.
• Det finns sanning och det finns osanning. Det må skiljas på fakta och värderingar. Det politiskt korrekta kravet att blunda för fakta som upplevs obehagliga måste avvisas. En spade är en spade.
• Politiken måste bygga på å ena sidan värderingar och visioner, å andra sidan förnuft och relevanta fakta, erfarenheter och hänsynstagande till verkligheten.
• Svenska intressen måste värnas. Det förutsätter ett folkligt inflytande och kontroll över våra politiska företrädare. Signalerna får inte gå bara uppifrån och ned – de måste framförallt gå nedifrån och upp.
• Politiker får inte utvecklas till att bli en egen klass, med egenintressen, skilda från folkets.
• Folkviljan ska respekteras, men det är skillnad mellan uppfattningar, grundade på okunskap, och uppfattningar, grundade på insikter. Det är genom studier och gemensamma diskussioner med andra medborgare som genomtänkta opinioner kan växa fram.
• Det måste löna sig att arbeta, löna sig att utbilda sig. Positiva samhällsinsatser ska premieras.
• Det måste finnas en social och ekonomisk grundtrygghet i samhället, som gör att inga medborgare behöver lida nöd. Solidaritet med de svaga!
• Sverige kan inte vara hela världens socialbyrå…”
En ambition med Opinionsbildarna är ju att kunna bidraga till att fylla ett politisk vakuum, efter att så många bra krafter uteslutits ur SD och så många sverigevänner blivit politiskt hemlösa. Föreningen syftar till att fungera som en bro mellan olika grupper av sverigevänner.
Opinionsbildarna är politisk, men partipolitiskt fristående – på så sätt att där kan man vara medlem oavsett man är med i ena eller andra partiet, eller inget parti alls.
Navet i verksamheten är distributionen av tabloider och A5-foldrar.
x
Efter den lyckade Göteborgsträffen blir jag sugen på en liknande träff i Stockholm, under mars-april. Låt mig gärna veta om du bor i den regionen och skulle vilja deltaga på en sådan!
Eva Hamilton, SVT-chef, har argumenterat just så: före valet kan filmen inte visas, men gärna efter. Det borde naturligtvis vara tvärtom, att en film om angelägna samhällsfrågor blir mest angelägen före ett viktigt val!
Samtidigt blir SVT-ledningens agerande konsekvent. Filmen ”Godheten” kritiserar etablissemanget. På dess sida står Eva Hamilton. Det har hon visat redan tidigare.
Hela filmen kan dock ses här (åtminstone i skrivande stund).
Jag har själv tankat ned det mesta av filmen och siktar på att lägga ut bitar tillsammans med egna reflexioner här på bloggen.
Min första kortfilm utifrån Jarls ”Godheten” kallar jag
Den tar fasta på vad Olof Palme haft att säga om demokrati och medborgerliga friheter. Mot bakgrund av vad som hänt sedan 1986, då Palmemordet inträffade, finns utrymme för en del av problematisering.
Min första reflexion här blir hur mötesfriheten i praktiken avskaffats i Sverige, genom de rutinmässiga störningarna med ljudmattor och fysiska hot som drabbar sverigevänner och regimkritiker.
Detta sker i en situation då:
• makthavarnas girighet blivit helt gränslös och klassklyftorna ökar
• gatuvåld, politiskt våld och annan våldsbrottslighet tagit vår fysiska trygghet från oss.
• vårt land blivit alltmer sårbart genom otillräcklig självförsörjning på livsmedel.
Har vi inte alla – vi vanliga människor utan bonusar och fallskärmar – ett gemensamt intresse av att bekämpa dessa företeelser?
Jag menar att mötessabotörerna gått vilse i politiken, kört in på ett stickspår, blivit grundlurade.
Deras verkliga motståndare är inte invandringskritiker och sverigevänner, det är gräddfilsfolket.
Menar de alls att agera politiskt bör de nu skifta fokus, och låta rasismandet ersättas av en kamp mot den nyliberalism och finanskapitalism som givit vidgade klassklyftor och nedmonterad infrastruktur.
I samband med Sverigedemokraternas 25-årsjubileum, i oktober 2012, sände Jimmie Åkesson ut sitt uppmärksammade brev om ”nolltolerans” till partiets förtroendevalda.
Där skrev han bl.a:
”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar. … Vår sak är alldeles för viktig för att låta några enskildas personliga problem utgöra hinder för vår framgång. Från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet.
Den som känner sig träffad av eller har problem med dessa skarpa formuleringar bör genast lämna Sverigedemokraterna frivilligt.”
Till TT förtydligade sig Åkesson:
”- Vi kommer inte att acceptera avvikelse i någon mening egentligen.”
Här används alltså samma epitet som Expo och PK-media brukar använda: ”rasister” osv.
De används dessutom på samma sätt – dvs utan att innebörden klargörs.
Terminologin om att ”städa upp” och ”hålla rent” ligger i linje med Expo och dess anklagelser mot kritiker för att inte vara ”rumsrena”. En terminologi som speglar en bestämd människosyn.
Luddigheten i de använda begreppen inbjuder till godtycke i tillämpningen av nolltoleransen. Begreppet ”rasist” har ju blivit liktydigt med allt som Expo kan ogilla.
• Antalet uteslutna ur SD har ökat särskilt under det senaste året.
• Sedan valet 2010 och t.o.m. hösten 2013 har SD uteslutit 54 medlemmar.
• Fler medlemmar har uteslutits ur SD än ur något annat riksdagsparti.
• Bland uteslutningarna finns flera tveksamma fall: medlemmar som burit upp ett lokalt eller regionalt partiarbete och där uteslutningarna verkar vara föranledda av politiska meningsskiljaktigheter av en karaktär som varje parti bör kunna rymma. Uteslutningarna av Mattias From, Patrik Ehn, Daniel Rondslätt, Oleg Datsishin och Richard de Garay ser ut att vara sådana exempel.
SD:s nolltolerans har fått åtminstone fyra konsekvenser:
1. Godtycke och nyckfullhet. Olika måttstockar.Om nolltoleransen hade tillämpats med samma stränghet i Åkessons omedelbara närhet, då skulle även där personer ha blivit uteslutna.
2. Tyst i leden, ett klimat av rädsla. Det läggs sordin på det politiska meningsutbytet inom partiet, medlemmar emellan.
3. Fel fokus.Media inbjuds att avleda diskussionen från politiken, ordval blir viktigare än sakfrågorna. SD hamnar på defensiven.
4. Sammanväxning med Expo.
• Detta gäller helt uppenbart ideologiskt, med samma grundvärderingar och samma signalord.
• Ett Exposamarbete ser dessutom ut att ske praktiskt, genom informationsutbyten.
För övrigt anser jag att Karthago…
Jan Millds blogg 