Sanningen om DC-3:an

Känner du till den svenska DC3:an, som i början av 50-talet sköts ned av rysk jaktflyg över Östersjön?

Själv var jag inte gammal när det hände, men jag minns att det var svarta tidningsrubriker och upprörda svenska reaktioner. Den svenska allmänheten gavs bilden att nedskjutningen var helt oprovocerad.

Nu i efterhand har sanningen ”krupit fram”: det rörde sig om en spionflygning, på amerikanskt uppdrag, över sovjetiskt territorium.

Lars Borgnäs skriver om detta i ”Nationens intresse”:

”Det svenska signalspaningsplanet av modell DC-3 försvann i Östersjön i juni 1952. Från sovjetiskt håll påstods att planet kränkt Sovjetunionens gränser och drivits bort från landets territorium med stridsflyg. 

Från svenskt håll hävdades att det var ett utbildningsflygplan som varit ute på rutinuppdrag, noga hade hållt sig till internationellt luftrum men ändå blev nedskjutet.

Den svenska förklaringen var osann. De åtta försvunna besättningsmännens anhöriga fick många år senare veta att deras misstankar om detta varit befogade. Flygplanet var i själva verket specialutrustat för signalspaning och utförde riskabla operationer för att kartlägga det sovjetiska luftförsvaret. Det skedde på uppdrag av Försvarets Radioanstalt, FRA, i nära samarbete med USA.  Med största sannolikhet hade planet vid det aktuella tillfället varit inne på ett område över östra Östersjön som Sovjetunionen hade avlyst för en militärövning.”

Ur Wikipedia:

”…hade Sverige, i strid med den officiellt strikta neutralitetslinjen, ingått ett hemligt avtal med USA. … genomförde regelbundet topphemliga flygningar över Östersjön med amerikansk signalspaningsutrustning ombord. …

Huvudsyftet med operationerna var att få fram uppgifter om Sovjetunionens luftförsvar i allmänhet och dess kapacitet att bekämpa amerikanska kärnvapenbestyckade bombflygplan av typ Boeing B-47 Stratojet i synnerhet.År 1951 ertappades Sverige med att vid två tillfällen ha kränkt sovjetiskt luftrum. Vid det ena tillfället var ett av planen så nära som 2,5 nautiska mil (drygt 4,5 km) från den baltiska kusten, …”

”Under förmiddagen den 13 juni 1952 mitt under en mycket het period i det kalla kriget, försvann flygvapnets Tp 79 Hugin med flypvapennummer 79001 utan att lämna några andra spår än en sönderskjuten räddningsflotte efter sig. Den specialutrustade DC 3:an var på väg hem mot Bromma flygplats, efter att ha genomfört ett radarspaningsuppdrag.”

”Sovjetunionen förnekade inblandning i försvinnandet. I de första svenska pressmeddelandena om DC 3:ans försvinnande nämndes ingenting om misstanken att planet faktiskt blivit nedskjutet, bland annat för att dölja det faktum att flygvapnet tillsammans med Försvarets radioanstalt (FRA) bedrev denna signalspaning. Representanter för Flygvapnet och Sveriges regering hävdade att planets besättning varit ute på en oskyldig navigeringsflygning i utbildningssyfte. Svensk press intog en hård antisovjetisk linje.”

Både svenska och sovjetiska myndigheter ljög alltså. I själva verket hade naturligtvis myndigheterna på båda håll klart för sig vad det handlade om:

A. Det svenska planet hade ägnat sig spioneri, för NATO:s räkning.
B. Det hade skjutits ned av Sovjetunionen.

Den enda part som fördes bakom ljuset var svenska folket.  Varför?

Här fanns uppenbarligen en föreställning att av säkerhetsskäl kunde vi inte få veta hur det faktiskt förhöll sig. För vårt eget bästa måste vi hållas i okunnighet.

Efter Sovjetunionens fall medgav ryska myndigheter hur det förhöll sig – man hade från rysk sida skjutit ned det svenska planet.

Detta blir intressant mot bakgrund av de påstådda sovjetiska ubåtskränkningarna av svenska farvatten under 80-talet. Där har inte kommit något motsvarande ryskt medgivande.

En näraliggande förklaring till detta blir att inga sådana kränkningar hade förekommit.

PS
Beträffande den konstant flygande utrikesministern Carl Bildt har den (tyvärr) bortgångne Kurt Lundgren skrivit ett antal underbart raljerande texter.  Den flygande halländaren m.fl.

Det får bli en särskild BGF-avdelning!