• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Farlig ”rättvisa”

Varför har vi brandkårer?

Det var mot bakgrunden av många bittra erfarenheter här i Sverige, som vi utvecklade ett brandförsvar. Så sent som i slutet av 1800-talet härjades flera svenska städer av förödande bränder.

En orsak låg i träbebyggelsen och användningen av öppen eld för uppvärmning och levande ljus för belysning. Det gav ökade risker för att bränder skulle utbryta.

När en brand väl brutit ut var människorna ofta ganska försvarslösa. Det fanns just ingen effektiv organisation för brandbekämpning, med moderna hjälpmedel och tillgång till vatten för släckning.

Under 1900-talet förändrades detta.  Varje stad och stadsdel har nu sina brandkårer. Brandmän har blivit ett särskilt yrke – av män i sin bästa ålder som håller sig fysiskt i trim för att klara de krävande och farliga uppgifter som väntar när det är allvar.

På SR-webben den 20/12 2011 läser jag nu att brandväsendet håller på att genomgå en drastisk förändring ”Mångfald går före brandmansutbildning” löd rubriken till en artikel om kravprofilen vid rekrytering av nya brandmän:

”Kravlistan är kort, godkända gymnasiebetyg och 200 meters simkunnighet är allt som krävs vid den första utgallringen. Meritlistan är längre, men ingenting nämns om den tvååriga brandmannautbildningen i regi av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

En bakgrund som personlig tränare eller säljchef är däremot ett plus.

– Jag har svårt att se vad man har för nytta av försäljardelen när man ska släcka en brand, säger Peter Bergh.”

”Men Jens Ärlebrant, chef vid Brandkåren Attunda, ser inga problem med rekryteringen som han understryker är en del av ett jämställds- och mångfaldsprojekt.”

”- Det här är inte en normal rekrytering utan det är en speciell satsning för att attrahera kvinnor och personer med en utomnordisk bakgrund …”

Peter Bergh vid Brandmännens riksförbund är av en annan mening. Minimikravet vid en anställning måste vara en erfarenhet eller utbildning i yrket.

Mångfald eller inte, brandmannen ska först och främst klara av det operativa arbetet att rädda liv vid olyckor.”

Även kvinnor som brandmän?
VARFÖR DET?

Det talas här omväxlande om ”jämställdhet” och ”jämlikhet”.
Vad betyder det?

Är målet att hälften inom varje yrke, även brandmannayrket, ska utgöras av kvinnor?
Vem eller vilka har bestämt så?
När skedde det?

Har partierna i riksdagen gjort ställningstagande i denna fråga? Finns där några partier med en avvikande uppfattning? Det vore intressant att veta!

Partiledarkandidaten inom Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, har ju deklarerar att han är ”feminist”. Innefattar det en målsättning om 50-50 inom varje yrke?

I idrottstävlingar skiljer man konsekvent på män och kvinnor. Anledningen är uppenbar: män är fysiskt starkare.

Uppdraget som brandman innefattar att klara tunga lyft och kroppsligt krävande prestationer.

En sak är att alla yrken står öppna för såväl män som kvinnor, så länge man inte gör avkall på centrala  kvalitetskrav.

Nu låter man det grundläggande uppdraget för brandkårerna – att släcka bränder och rädda liv –  stå tillbaka för tokfeministiska dogmer om att en viss andel av brandmännen måste utgöras av kvinnor.

Den dogmatismen blir bokstavligen livsfarlig.