• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Bubblevarning


I botten på Annie Lööfs och Centerns kampanjande för Sverige som ”nybyggarland”, dvs ökad invandring, ligger en föreställning att vi är för få människor i Sverige. Detta kan iofs diskuteras, mot bakgrund av Peak Oil och en förestående omläggning av vår försörjningssituation beträffande mat och energi.

Låt oss här ändå förutsätta att vi är för få människor i Sverige.  Annie Lööf utgår ifrån att den nödvändiga befolkningsökningen bara kan ske genom mer invandring.

En alternativ linje vore att verka för ökad nativitet bland svenskar. Här spelar boendet in, som framgår av denna filmsnutt.

Bostadsbristen har en orsak inte minst i den omfattande invandring som skett till Sverige.

Vad som också framgår av nyhetsinslaget är ett annat samband, av intresse med tanke på Lööfs ”fokus på arbete”: just där arbetstillfällen kan finnas är bostadsbristen som störst.


Ytterligare en aspekt är den skuldsättning som följer med bostadsbristen. I samband med bankkrisen i början av 90-talet blev det ett hack i kurvan, men sedan att fastighetspriserna åter ökat snabbare än konsumentprisindex.

Så länge behovet är stort och möligheter finns att låna kan fastighetspriserna bara fortsätta att stiga, men vad händer om det börjar gå dåligt för svensk exportindustri? Om vi får hög arbetslöshet och lägre inkomster? Om människor måste byta till mindre och billligare boende?

Då sjunker priserna och det kan bli en snabbt nedåtgående spiral. Det kan ge en situation, där man inte ens genom att sälja huset/bostadsrätten blir i stånd att återbetala sitt lån.

Svenska hushåll lever alltså farligt.

Se även denna film.

Sedan regeringen Reinfeldts tillträde år 2006 har invandringen till Sverige varje år legat på närmare 100.000 människor. Någonstans ska alla dessa bo. Däri ligger en stor del av förklaringen till bostadsbristen.


Av Fredrik Reinfeldts uttalanden nyligen framgår att en viktig drivkraft för honom i att framhärda med sin extrema invandringspolitik är att hans farfars farfar – John Hood – var svart. Då kan konstateras att denne reinfeldtska anfader nu kan stå oss svenskar dyrt.


NOTERA för övrigt en kontrast till 1960-talet. När statsminister Tage Erlander 1966 blev TV-grillad av skjutjärnsjournalisterna ”de tre O:na” (Olivencrona, Ortmark, Orup) var det självklart att kunna göra den sittande regeringen ansvarig för om ett ungt par saknade bostad och måste stå i bostadskö.


Idag skulle statsminister Fredrik Reinfeldt inte kunna drabbas av något liknande. Det ses inte som regeringens ansvar att unga människor har tillgång till en bostad. Det är deras eget ansvar. De får låna.

Men lånandet har alltså ett pris. Det behöver nu bara blåsa till och hela den svenska ekonomin kan komma att kantra. Nog bör en regering i det sammanhanget ha ett ansvar?

Se även:

Finanskrisen 1990-94

Novemberrevolutionen

Fria Tider