Blågula frågors poddradio

podradiobgf

Nu startar jag poddradion Blågula frågor.

Det första programmet blev på drygt 10 minuter, men fortsättningsvis lär de bli längre, uppemot en halvtimme eller mer.

Ambitionen är att tills vidare komma med en nytt program i veckan, varje söndag.

Till en början kan det nog förekomma en del brister i tekniken, innan jag till fullo hunnit lära mig det nya ljudredigeringsprogrammet och helt kommit underfund med SoundCloud.

I en bemärkelse får jag kanske be om överseende med det. Samtidigt är det ju angeläget att få konstruktiv kritik och användbara tips, för att kunna åtgärda eventuella brister och successivt bli allt bättre:  jan.milld@telia.com

Säkert är att det i dessa dagar är en hel del mer som jag skulle vilja få sagt inom politiken! Det finns så mycket att försöka få ett bättre grepp om.

ic
Den direkta impulsen att påbörja egna poddradosändningar har kommit genom det skivpratarprogram som Ingrid & Conrad haft på webben i sommar. Min första tanke var att då försöka åstadkomma något liknande, alltså upphängt på mycket musik.

I det avseendet har jag nu tänkt om:

Tyngdpunkten i BGF-podden blir istället att ställa frågor och där försöka komma fram till svar.

Detta gjorde namnet ”Blågula frågor” naturligt.

Vilket samtidigt påminner om webbsidan Blågula frågor, som ju funnits sedan 1996 och innehåller mycket material om invandringspolitik och Sveriges väg.


Konkret kan det betyda att jag går igenom olika teman, gör föredragningar.

Intervjuer med andra regimkritiker lär det också bli. Där finns många intressanta personer i våra led, som jag skulle vilja bolla politiska frågor till!

Ur det aktuella nyhetsflödet kommer det också hela tiden att finnas mycket att analysera.

radiofraga

 


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/07/06/sommarprat/

https://janmilld.wordpress.com/2016/07/17/sommar-med-julia/

Pladdermajor

Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.

Ett återkommande honnörsord för  Annie Lööf  är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.

På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.

I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.

Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.

Åtgärder som:

• effektiv gränskontroll

• återsändande av illegala utlänningar

• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.


Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.

De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.

63

Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.

På den punkten kan jag inte annat än instämma.

Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.

Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier.  Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.

Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:

Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:

1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.

2. Pladdret verkar ytterligare fördummande  (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)


Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo,  till landsbygden och det sunda förnuftet!

svenolleal


Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2016/08/06/dra-i-nodbromsen-nu/

http://martenssonsmeningar.se/2016/08/vad-hander-nar-vara-politiker-varken-vill-eller-kan/

http://www.friatider.se/l-f-l-t-stenkastare-jobba-p-polisen

Sommar med Julia


jc2

Som tidigare konstaterat finns nu ett intressant alternativt sommarpratarprogram på webben.

Julia Caesars program var där i en klass för sig.

Vi är nog många som skulle vilja höra mer av Julias stämma och musikval i sommarradion. Jag tycker att Ingrid & Conrad ska be JC om att göra fler skivpratarprogram i sommar!


Julia Caesar inledde med att prata om den form av mjukdiktatur – ”demokratur” – som har införts i Sverige av socialdemokraterna.

Hon återger vad  Vilhelm Moberg har skrivit:

”Kännetecknande för en demokratur är det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar, att de lever i en demokratur.”

I Sverige låter vi staten ta makten även över privata angelägenheter, menar JC, som vilken förälder som ska vara hemma hur länge med små barn. ”Barns behov har gjorts till en fråga om jämlikhet mellan vuxna kvinnor och män.” 

Staten lägger sig i alltför mycket och medborgarna tillfrågas alltför litet.

Denna ”demokratur” har samtidigt totalitära drag, skulle jag vilja tillägga.

uturd


Finns vi svenskar?

Av någon outgrundlig (?) anledning förnekas detta av många i massmedia!  Dessutom begär man att alla andra i Sverige också ska göra det. Eller så tillstår man att vi svenskar visserligen finns, men är värdelösa, dåliga och löjliga.

Samtidigt drivs i media linjen att envar som satt sin fot på svensk mark genast ska betraktas som svensk (”nyanlända svenskar”…). Det kan då bli till en förolämpning att hävda att alla människor inte är svenskar, eller att krav ska ställas på den utlänning som ska gälla för att vara svensk.

Och frågan ”Vad är svensk kultur?” på pk-itiska är bara retorisk, där svaret ligger inbyggt i den (”finns ej, allt kommer utifrån”).

lego

Julia Caesar pratar om ”legobitspolitik” –  så träffsäkert att det kan förtjäna att citeras rakt av.  En timme in i programmet, efter låten ”Drömmen om Elin” med Calle Jularbo:

”… där vi alla ses som legobitar som är utbytbara mot varandra. Grundtanken i legobitspolitiken är att alla människor är lika. Svenskar har inget särskilt värde jämfört med andra legobitar. Som svensk är du helt utbytbar mot en somalier. ”

”Jag känner mig absolut inte som en legobit, och det gör antagligen inte du heller. Men det är uppenbarligen så politikerna ser oss. De är i full färd med att byta befolkning på sitt eget land.

Antalet personer med utländsk bakgrund i Sverige ökar tio gånger mer än den svenskfödda befolkningen. Sedan millennieskiftet och till och med 2015 har antalet personer med utländsk bakgrund ökat med nästan en miljon, eller för att vara exakt 996 234 personer.

Under samma tid har antalet personer med svensk bakgrund minskat med 24 535 personer.

Befolkningsutbytet går snabbt. Dels genom invandring, dels genom att utrikes födda föder fler barn än svenskar. Redan omkring 2025, det vill säga om nio år, kommer svenskar att vara i minoritet i de största svenska städerna.

Om man tror att alla människor är lika betyder det naturligtvis ingenting vilka människor som bor i Sverige. Då är Sverige bara en geografisk yta som kan fyllas med vad som helst. Men befolkningsutbytet är irreversibelt. När majoriteten av invånarna kommer från kapsejsade muslimska länder och religiöst styrda kulturer blir Sverige ett helt annat land.

Hur tänker politikerna? Det vet dom nog inte ens själva. ”

Låt mig här skjuta in vad Jimmie Åkesson svarade 2012 på en fråga från Göran Rosenberg. 6.50 in i denna film:

 


Julia Caesar citerar den österrikiske författaren Stefan Zweig:

”En människa som har försvurit sig åt politiken tillhör icke längre sig själv och måste lyda andra lagar än sin naturs heliga bud.”

JC  fortsätter:

”Om man sviker sig själv och det Stefan Zweig kallar ’sin naturs heliga bud’ överträder man en gräns. Man förlorar kontakten med sin inre kompass. Det gör det så mycket lättare att också svika andra människor utan att ens begripa vad man gör.

Det tog bara en generation för eliten att förstöra Sverige. Från att ha varit ett välfungerande, etniskt homogent land med stark sammanhållning och låg kriminalitet har landet gjorts till ett mångkulturellt kaos med dramatiskt ökad våldskriminalitet och kollapsande välfärdssystem.

Jag säger gjorts, för förstörelsen av Sverige är inte resultatet av en oförutsägbar naturkatastrof. Ingen yttre makt har tvingat oss att ge upp vårt geografiska eller mentala territorium.

Sveriges förfall är resultatet av en lång rad beslut som har fattats fullkomligt frivilligt av regering, riksdag och myndigheter. Denna elit har gett bort Sverige utan att medborgarna har tillfrågats och utan tillstymmelse till konsekvensanalys.

Den generösa flyktingpolitiken har aldrig haft stöd av majoriteten av den svenska befolkningen. Aldrig någonsin.”

”Peter Esaiasson, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet, skriver:
’I ingen annan sakfråga är åsiktsskillnaderna större mellan politiker och medborgare.’

Förstörelsen av Sverige hade inte varit möjlig om media skött sitt professionella uppdrag. Journalisterna ska vara ett kritiskt granskande korrektiv till politiken.

Det uppdraget har de svenska journalisterna grundligt svikit. Istället har de lierat sig med den politiska eliten, gosat in sig i maktens knä, varit lydiga megafoner åt husbondens röst och gjort sig själva till propagandister för massinvandring, islam och mångkultur.

Media har dessutom förhindrat en öppen och allsidig debatt genom att systematiskt stänga ute, demonisera och förfölja kritiska röster.

Knepet har varit lika enkelt som effektivt: tysta och oskadliggör dem med hjälp av stigmatiserande ord. Ordet ’rasist’ har använts som handeldvapen mot invandringskritiker. Det har haft förödande effekter för samhällsdebatten.

Det spelar ingen roll vilket parti eller vilka grupperingar som för tillfället har makten. Journalisterna är alltid trogna mot sittande regim. Det är själva maktinnehavet som journalisterna är lojala med – vare sig det finns till höger eller vänster. Journalisterna visar samma lojalitet med Stefan Löfvens s-mp-regering som de gjorde tidigare med Fredrik Reinfeldts kulturmarxistiska alliansregering i åtta år.”

apor

”Utifrån elitens enastående maktfullkomlighet borde väljarna åtminstone kunna kräva att eliten får rätt. Här är vi tillbaka vid medborgarkontraktet som jag pratade om tidigare.”

JC citerar åter Peter Esaiasson:

”När beslutseliten får fel, när det dyker upp problem som hade kunnat förutses men som inte har diskuterats, riskeras den politiska legitimiteten.

Varför ska medborgarna göra de uppoffringar som den nya situationen kräver när de aldrig erbjudits en rimlig chans att välja en annan väg för landet?”


mf

På denna tankegång har även Marika Formgren varit inne, i sin text ”Vägra skämmas”:

”När konsekvensbedömningarna besannades, när asylsystemet havererade vintern 2015 och regeringen tvingades att vidta panikåtgärder för att minska strömmen av asylsökande till Sverige; då var det ingen som sade ’vi kanske borde ha lyssnat på människorna som förutspådde detta, vi kanske kunde ha undvikit den här situationen om vi hade lyssnat i stället för att stämpla dem som rasistfascistnazister’.

Tvärtom gjorde många opinionsbildare en dygd av sin ’naivitet’…”


vby

Julia Caesars program var nostalgiskt, dvs tillbakablickande. Som JC konstaterar är vi många som nu lever med en djup sorg över att vårt land har tagits ifrån oss.

”Under 44 års maktinnehav byggde socialdemokraterna upp folkhemmet. Sedan skrotade de det, med samma effektivitet.”

Den svenska arbetarklassen har övergivits, till  förmån för ”internationell solidaritet”:

”… dvs att i praktiken vemsomhelst, i vilketlandsomhelst, skulle ha samma rätt att bo i Sverige och ta del av svensk välfärd, som de svenskar som arbetat ihop välfärden. Svenskarna lät det ske. ”

JC frågar sig när svenskens tålamod ska tryta, och menar att nu behövs en ny folkrörelse i Sverige,  ”TAG SVERIGE TILLBAKA!”:

”Tag Sverige tillbaka från en elit som inte vill oss väl och från en påtvingad mångkultur som aldrig har fungerat i något enda land.”

tst

Centralt för ett motstånd måste, menar jag, vara att vi svenskar kan känna en stolthet och att vi slutar be om ursäkt.

Vi måste förkasta skam- och skuldbeläggandet!

Andra etniska grupper värnar sina intressen.

Det måste vi också göra!

Dvs värna våra intressen, inte deras.


koa

PS

Samtidigt levererar Karl-Olov Arnstberg nu ett mycket starkt inlägg, om svårigheterna att i Sverige år 2016 få igång ett folkligt motstånd:

https://morklaggning.wordpress.com/2016/07/16/sveriges-svaga-civilsamhalle/


Mer

http://wärmler.se/vilka-ar-lagarna-till-for/

Nominera Julia Caesar till Tucholskypriset