• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Lööf och verklighetssynen

Den nya centerledaren, Annie Lööf, medger:

• Den hittillsvarande politiken har inte fungerat, det har uppstått ”integrationsproblem”.

• Ansvaret för detta ligger på politikerna.

Men sedan är det något som brister för henne.

Logiken i det hon just medgivit blir ju att den politik som bedrivits behöver omprövas, att de som varit ansvariga för denna politik bör antingen radikalt ändra sig eller bytas ut.

Men nej, det är inte centerledarens slutsats.

Annie Lööf menar att Sverige tvärtom ska bedriva MER AV SAMMA politik som redan bedrivits: invandringen ska ökas! Likt en förprogrammerad robot framhärdar hon i detta budskap.

Mest talar hon  om ”arbetskraftsinvandring”, men även asylinvandringen ska uppenbarligen fortsätta i oförminskad takt. Den typ av invandring som hittills dominerat – anhöriginvandringen – har hon inte nämnt, men det blir inget djärvt antagande att hon ställer sig ”positiv” även till fortsatt sådan.

Grundläggande för Annie Lööf förefaller vara en världsbild där det är skillnad på människor och människor – närmare bestämt invandrare och svenskar. De förra är resurser – ”nybyggare” – medan de senare är hjälplösa utan invandrare.

Däremot gör hon uppenbarligen ingen skillnad på invandring och invandring – allt av den varan är bra för Sverige.

Skulle man pressa henne, ser hon förmodligen migrationen som bra även för utvandringsländerna, även då det rör sig om kvalificerad arbetskraft. ”Win-win” är ju ett inmutat begrepp, som varje pk-it  ryggmärgsmässigt måste bekänna sig till. Med stolhet, kantänka.

På ett självklart sätt får Lööf fantasi och verklighet att flyta samman, ett önskat och ett verkligt tillstånd genomgår i hennes hjärna en fusionering. ”Om”  det kommer människor till Sverige för att arbeta och betala skatt, är det bra – vilket simultant för henne förvandlas till en bild av hur det faktiskt är och alltid har varit.

Men ändå har vi alltså dessa ”integrationsproblem”. Jag har inte hört henne uttryckligen specificera vad hon då avser, men rimligen har det samband med boendemiljöer, skolresultat, självförsörjning och  brottslighet.

Inget ansvar för detta ligger dock på några invandrare, det ligger utslutande på politikerna. Dvs hon själv med kollegor.

Logiken bjuder då upp till frågan: hur ska politikerna förändra sig, för att framledes undgå dessa problem?

Lööfs recept är inte mer invandring i sig, det är ”fokus på arbete”.

Men vad betyder det konkret?

Måste man här inte börja med att fråga sig vad det beror på att så få av de som invandrat till Sverige från Afrika och västra Asien idag har eget arbete och är självförsörjande?

Den diskussionen har knappast förts i massmedia, men där finns ett självklart och underförstått antagande: alla invandrare både kan och vill arbeta, men de hindras av det svenska samhället, som är så fördomsfullt, diskriminerar och stänger ute. Inte släpper in.

Låt mig erkänna, att jag har en annan verklighetsbild:

• För det första är det inte självklart alla personer som kommer till Sverige från fattiga länder vill arbeta. Många kan vara helt tillfreds med att bli försörjd utan att behöva arbeta. Inom den egna gruppen betyder detta inte nödvändigtvis någon förlust av prestige.

• För det andra är det inte självklart att alla har  kunskaper eller färdigheter att erbjuda svensk arbetsmarknad. Många kan betyda problem med både språkförståelse, tidspassning och annat.

• För det tredje ligger bidragsnivåerna – särskilt för stora familjer – på sådana nivåer att många har större inkomster att se fram emot via bidragsförsörjning än genom enkla arbeten. I varje fall om dessa ska vara skattade. (En annan sak blir om företagarna betalas för att anställa invandrare, något som regeringen verkar ha insett…)

I Aktuellt fick de båda unga partiledarna frågan om vilken ”människosyn” de har. Till Jimmie Åkesson framfördes frågan närmast som en anklagelse.

Båda gav det enda möjliga svaret: de har en ”positiv” människosyn. Människor är ”resurser”.

Följdfrågor – som dock uteblev – kunde här ha blivit:

• Vad innebär det att vara en ”resurs”?

• Är alla människor lika mycket av resurser? Även drönare och bovar?

• Hur ser verkligheten ut?

Där kunde diskussionen ha börjat.