• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Utländsk ockupation?

Den här texten handlar inte om vad de flesta läsare spontant kanske kan förvänta sig. Den handlar inte om Sverige idag, utan om Sverige för några sekler sedan.

Sverige ville inte erkänna sig besegrat efter nederlaget i Poltava 1709, fastän både Baltikum och Finland var besatt av ryska trupper.

För att sätta press på Sverige hade tsar Peter den Store (han förtjänar verkligen det namnet, med tanke på hur han ryckte upp sitt land – jämförbar med Kemal Ataturk) byggt en flotta av galärfartyg.

Dessa fartyg kunde även seglas, och var grundgående. Det gjorde att de smidigt kunde ta sig fram i skärgårdsmiljö. Något som Sverige smärtsamt fick erfara.

Första gången de kom till användning var 1704, vid Narva. 1714 möjliggjorde de rysk erövring av Åland. Sommaren 1719 härjades hela Stockholms skärgård, och man var nära att kunna inta Stockholm.


Man fortsatte ned till Norrköping. Överallt där ryssarna drog fram blev förödelsen omfattande. I Stockholm uppstod livsmedelsbrist.

Mot denna bakgrund blir det extra anmärkningsvärt att ryska trupper två decennier senare patrullerade gatorna i flera svenska städer – på inbjudan av den svenska regeringen!


Bakgrunden var Dalupproret 1743. Det slogs visserligen ned, men det fanns ett folkligt missnöje runtom i landet pga de kostsamma och onödiga krigsäventyren.

Så för att skydda den svenska regeringen mot sitt eget folk inkallades dessa utländska trupper.

Med i bilden fanns även en rädsla för nya danska angrepp, efter beslutet om tronföljden som inte gick Danmarks väg.

Danmark hade ju historien igenom visat böjelser för att angripa Sverige, senast år 1700, tillsammans med Ryssland och Polen.

Herman Lindqvist, i sin bok ”Nyttan och nöjet”:

”Nu tvingades samma karska riksråd som för bara några år sedan, fyllda av storsvenska revanschdrömmar och ryssförakt, drev fram det katastrofala kriget, att be dessa hånade ryssar att komma och rädda dem från Danmark och, än värre, skydda dem mot hotet från det egna folket.”

I slutet av november 1743 marscherade således 2.500 ryska soldater genom Stockholm, i uniform, beväpnade med sablar och musköter. Ryska truppstyrkor förlades också i Nyköping, Norrköping och Västervik.

Mat och logi måste ordnas för alla dessa utländska soldater. Det blev på sina håll en hel del gnissel mellan ryssarna och lokalbefolkningen.

I juni 1744 – efter ett drygt halvår – kallades de ryska trupperna hem igen.

Idag patrullerar inga utländska trupper på gatorna i vare sig Stockholm eller andra svenska städer.  Det finns andra vägar för utlandet att skaffa sig politiskt inflytande och makt i Sverige.

Gemensamt för situationen i mitten av 1700-talet och idag är möjligen att våra makthavare litar mindre på sitt eget folk än på utländska krafter.