”Grundkurs för Sverigedemokrater” från 2004 gav uttryck för en vision om hur det invandringskritiska och nationella partiet skulle fungera. Ur kapitel 7, ”Visioner och grundvärderingar”:
”…Förutsatt att människor har ansvarskänsla och samhällsengagemang, självkänsla och integritet, kan det fungera. En självklar strävan från Sverigedemokraterna blir därför att medverka till ett samhällsklimat, där dessa dygder kan utvecklas,..”
”Här handlar det om intellektualism och om människosyn.
Med ett intellektuellt förhållningssätt avses att man bemödar sig om att vara rationell och sanningssökande. Man söker relevanta fakta, och tar hänsyn till sådana fakta.
I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.
Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.
Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ‘dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.
Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.
Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!
Centralt i vår människosyn är respekt. En grundläggande respekt ska tillkomma varje människa. Därutöver ska man ha rätt att bli bedömd efter vad man säger, gör och är. Envar måste ges chanser. Verklig respekt kan inte vinnas genom att andra människor känner rädsla för repressalier eller fjäskar för att vinna egna fördelar. Nej, en sund respekt vinns genom ett föredömligt agerande.”
Kapitel 7 citerar ur ett debattinlägg i radions ”Klarspråk”:
”… det gäller att ‘hålla rent’, och då kan man inte debattera med Sverigedemokrater.
Vad är det för en människosyn som ligger bakom denna hållning?
”Hålla rent”. Meningsmotståndare är alltså att betrakta som någon slags ohyra, som smuts . Det ligger i och för sig i linje med invektiv som förekommit, då invandringskritiker kallats för löss, extremister och svin.
Vad är det som ger denna orenhet?”
”Den som pläderar för att ‘hålla rent’ måste rimligen vara en människa som själv är ovanligt ren. Den som upprörs över andras människosyn måste rimligen själv ha en väldig fin människosyn.
Men vad denna förträfflighet och egenrättfärdighet i praktiken leder till är en monstrifiering av meningsmotståndare, med en polarisering som inbjuder till övergrepp. Samtidigt blockerar det alltså en debatt i sak.”
Kapitlet citerar även ur BGF-boken ”Försvara demokratin!”, avsnittet ”Två människosyner”:
”De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo…”
”… det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.
Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad ‘kommunist’ var för McCarthy är ‘rasist’ för Expo.
En annan metod är ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’… Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:
Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…”
”Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så ‘farliga’.”
”Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. … Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt – utan genom att de möts med respekt. ..
Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel – då ska man mötas med kritik, som är saklig.”
”Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.
Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.”
”Vår vision är villkor som låter människor växa och bli starka. Då får vi också ett starkt samhälle och en stark nation.”
Det blev många citat, men de får ju sin relevans mot bakgrunden av utvecklingen inom SD år 2013. Här ligger kanske också förklaringen till att detta studiematerial nu gömts undan. Det ger uttryck för en helt annan partisyn än den som nu praktiseras av SD-ledningen.
För vart leder denna ”nolltolerans” mot en inte närmare definierad ”rasism”? Vad medför allt uteslutande av partimedlemmar och alla instruktioner om vad man inte får säga, tycka eller känna?
Jo, till ett klimat av rädsla, till en kultur av tystnad. Raka motsatsen till det som grundkursen pläderade för!
Denna linje är oklok såväl politiskt/principiellt som taktiskt:
• Efter Expressens släppande av den s.k. järnrörsfilmen växte SD i storlek, i opinionsmätning efter opinionsmätning. Mediadrevet var verkningslöst.
• Efter SD-ledningens excesser i uteslutande och räfster efter närmast stalinistisk modell minskar SD i storlek, i opinionsmätning efter opinionsmätning. Partiet håller på att förlora sina egna kärnväljare.
Egentligen föga överraskande: när partiet överger sina väljare, då svarar väljarna med att överge partiet.
Sammanhängande med denna partikultur är en annan tung aspekt, som förtjänar att lyftas fram. Det är sekterismen och den ineffektivisering av det politiska arbetet som denna resulterar i.
Min vision är att det ska växa fram en sverigevänlig rörelse. Denna kan bestå av olika organisationer och individer:
• partier och tidningar,
• radioproducenter och filmmakare,
• initiativtagare till namninsamlingar och manifestationer,
• framställare av flygblad och tabloider.
Vi ska, utifrån en gemensam nämnare av sverigevänlighet, kunna rymma allehanda nyanser av åsikter, men dessa skillnader ska inte hindra oss från att kunna samverka. I varje fall ska vi inte aktivt motarbeta varandra! Det gäller att tillsammans genomdriva en radikal kursomläggning av invandringspolitiken!
Men vad gör nuvarande SD-ledning? Man vill hindra sina medlemmar att prenumerera på alternativa media eller manifestera mot svenskfientligheten, man har motverkat deltagande i arbetet med tabloiderna. Det tydligaste exemplet i raden var nog SD-Kurirens vägran att ta in en betald annons för vitboken.
Situationen ger utrymme för två olika tolkningar:
A.
Det ingick från början i en plan från ”de fyras gäng” att kapa Sverigedemokraterna och göra partiet till något helt annan än det var, att använda det som instrument för personlig vinning.
B.
Det bara blev så. Under resans gång förändrades dessa ungdomar, genom inverkan av dels köttgrytorna, dels den pk-propaganda som de dagligen utsattes för.
Jag kan inte bedöma vilkendera, och det spelar kanske ingen roll. I sak är ändå SD ett nu KAPAT PARTI.
Till det positiva hör trots allt att SD uppfyllt en historisk mission. Inte bara genom att komma över 4%-spärren och ta sig in i riksdagen, utan framförallt mentalt. Detta så svartmålade parti har visat sig bestå av vanliga människor. Därigenom har pk-propagandan avslöjats i sin lögnaktighet.
Marken har därmed förberetts för ett fortsatt arbete. SD-ledningens agerande lämnar samtidigt plats för nya partier med sverigevänlig inriktning.
SD-erfarenheten kan dessutom ge viktiga lärdomar, t ex om behovet av en medlemsskolning och tolerans mot oliktänkande.
Läs mer:
SD-kritik
Åtgärdsmanifestet
Filed under: debatt, demokrati, extremism, israel, judar, kultur, motstånd, nationalism, pk, riksdagen, sd, svenskfientlighet, Sverigedemokraterna, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demokrati, extremism, israel, judar, motstånd, partier, pk, sd, Yttrandefrihet |
Jan Millds blogg 
Jag har proteströsta på SD i två val för jag tyckte det behövdes ett Sverigevänligt parti i Riksdagen. Men tyvärr verkar SD plöja i samma fåra som Ny Demokrati gjorde när de kände sig sturska och föll platt till marken. För att efter enbart en mandatperiod i Riksdagen hamna på hyllan för bortglömda partier.
Nu ar jag bestämt mig för att inte rösta på SD i nästa val utan jag söker ett Sverigevänligt parti som står för en folkhemslinje som vi hade på 50 & 60 talet.
Ett tjugotal personer har hört mig propagera för SD i över tio års tid.några av dem röstade faktiskt på SD förra valet och alla kan tänka sig att rösta på SD 2014.
De är förvånade när jag nu deklarerat att jag inte kommer att rösta på SD och varför. Det är möjligt att de kommer att följa mitt exempel. Men frågan är om de kommer att rösta på något annat Sverigevänligt parti eller om de återgår till att rösta på sjuklövern,
Om SD finns kvar i Riksdagen efter valet 2014 kanske de kommer att försöka ingå i en borgerlig regering. Då kommer de att få sina händer bakbundna som KD & C- De blir bara ett lydparti till Moderaterna och kommer att tillbringa en tynande tillvaro tills de försvinner.
Vad finns det för alternativ att rösta på när en nya åttaklövern inte har ett parti för mig längre?
Vi i svenskarnas parti finns 🙂 läs varför du bör rösta på svp istället för sd http://www.svenskarnasparti.se/svp-sd/
Man kan ha olika tankar och synpunkter om SD, men för mig är de det enda parti som avviker från den sk 7-klövern, dessutom är de det enda parti som just nu sitter i Sveriges riksdag som för någon som helst opposition mot 7-klövern. Att den 3:e statsmakten, som det kallas, dvs media nu har valt att totalt lägga locket på för att inte ens nämna riksdagens 3:e största parti i olika forum visar med all tydlighet hur vårt land har lämnat den demokratiska banan. Nu är det en helt ny tid som gäller och ni som knorrar över SD, vad har ni för strategi mot PK-media, det är ju de som bestämmer vilket parti som skall ha makten.
Protestera mot PK-media och dess lögnaktiga/PK-korrekta mediebevakning som lurar hela vårt folk!
Har själv röstat på SD sedan 2002 men kommer om ingen ändring sker från partiledningen att lägga rösten någon annanstans 2014.
Problemet är främst att partiet inte längre kan anses demokratiskt, en liten klick däruppe som utesluter dugliga partikamrater allt för att säkerställa sin egen position i partiet är ingenting som jag kan stödja.
Ett SD som bara håller på bli ett nationellt light parti kan heller inte rädda landet för därtill är landets läge allt för dåligt.
Vad ledningen inte begriper är att deras väljare verkligen tror att dom är ett nationellt parti, skulle sanningen komma fram om deras sionistiska agenda, om deras samarbete med vänsterextrema Expo då skulle deras väljarstöd snabbt komma att sjunka.
Folk röstar på SD i tron att dom inte är som alla andra, när nu Åkesson just försöker att få in partiet i sjuklövern så har dom inte längre mitt stöd.
Självklart hoppas jag att driftiga Sverigedemokrater stoppar de fyra där uppe innan partiet totalt förstörts.
Ungdomsförbundet verkar dock bestå av riktigt bra folk, förhoppningsvis kan dom komma att påverka partiet till det bättre.
Jag är ense med Milld om att SD är kapat. Dessutom menar jag att det inte går att återerövra partiet inifrån. All kommunikation är kontrollerad och fri debatt förekommer inte. Maktpositioner erhålls genom lojalitet mot ledningen. Om ett kritiskt maktcentrum uppstår halshuggs det såsom skedde med Göteborg och Ehn. SDU växer långsamt in i partiet och tvingas till tystnad genom att de utesluts annars.
Partiet strömlinjeformas för att passa som samarbetspartner till M 2014. Allt som kan hindra detta huggs bort. 10 000 invandrare/år kompromissas med moderaternas 100 000 till att bli säg 30 000. Alla blir nöjda utom de svenskar som vill stoppa invandringen. För att hindra detta från att hända letar jag exempel från de senaste 40 åren som kan ge oss vägledning.
Centerpartiet gick från att vara ett litet landsbygdsparti till att få en fjärdedel av rösterna på bara några få år genom att rida på den s.k. gröna vågen. Ny Demokrati gick från ingenting till att bli en maktfaktor pga folks missnöje med invandringen och att inget parti syntes vara något alternativ till den förda politiken. SD gick också från ett promilleparti till ett riksdagsparti på kort tid. EU-listan samlade också ett stort stöd. Inte som ett parti utan för en begränsad fråga, nämligen EU-kritiken. Gemensamt för dessa rörelser är att det bland folk fanns en opinion som ännu inte funnit sitt utlopp samt att det fanns en ledargestalt som syntes i TV och ingav förtroende. Fälldin var inkarnationen av den svenske odalmannen och den gode husbonden och var som klippt och skuren för rollen som ledare för den gröna vågen. Ny Demokrati hade Bert och Ian som med humor slog mot all byråkrati och förljugenhet och deras folklighet slog an efter yupie-eran och den finansiella krisen. EU-listan hade Nils Lundgren som ingav stort förtroende när han med stor sakkunskap kritiserade EU-projektet och därmed blev en ikonen för de många EU-kritikerna. Åkesson visade mod och tålamod när han pinades i otaliga TV-framträdanden vars syften var att misskreditera honom. Men liksom med järnrörs-drevet slog allt fel för journalisterna/politikerna. Åkesson vann över dem alla med sin intelligens och förmåga att hålla huvudet kallt. Istället för ett avskräckande exempel för allmänheten blev han en hjälte.
Den svenska opinionen kan således svänga snabbt. Förutsättningen är att det finns ett missnöje som kan kanaliseras genom att någon som uppfattas som genuint svensk får bli ett föredöme i TV-rutan. Missnöjet har vi redan för folk har fått nog av invandring men vi saknar en ledare. Här menar jag att Ehn skulle passa. Han är den trogne partiarbetaren som av en maktfullkomlig partielit rensats ut. Han är lågmäld och talar med väl valda ord och ger ett sympatiskt intryck. En typisk svensk.
Tiden är knapp och vi behöver samla alla krafter på kort tid för att stoppa invandringen. En bred sammanslutning av typen EU-listan är möjlig. Där kan kritiker från M, S, SD, SvP ja alla samlas för det enda syftet att stoppa invandringen. Ett enfrågeparti, en valallians för 2014.
Det är bara ett parti som tar upp hur den ekonomiska situationen skall hanteras och det är Partiet De Fria. Läs programmet som täcker de viktigaste frågorna för att få en ändring till stånd, i vilken ordning saker bör göras och i vilken takt.
[…] Kapat parti […]
[…] Kapat parti […]
[…] Är inte detta just vad Sverigedemokraterna – tyvärr! – alltmer blir till ett exempel på? Invandringskritik kanaliseras in på stickspår, där man ofta inte står upp ens för en grundläggande intellektualism. […]
Tack Jan, jag håller med dig helt och fullt. Den som bara läser media kan tro att denna Patrik Ehn vaknar upp på morgonen iklädd uniform och gör Hitlerhälsningar. Den bilden förmedlade också SD även om jag vid denna tidpunkt inte följde detta så noga då jag ännu precis hade vaknat upp ur min dvala.
En reflektion jag gör är att stora partier som M och S har mycket att förlora på att media hittar tveksamma uttalanden som de sedan förvränger men små partier snarast gynnas av dem. Stora partier har mycket att förlora från sin nivå på 30%, ett okänt parti har allt att vinna på att synas i media. Vi såg det inte minst vad gäller järnrören. SD sjönk inte allas. Däremot tyder mycket på att man nu är så rädd om sina 10% att man nu anser sig ha mer att förlora på än vinna på om t.ex. denna Patrik Ehn har köpt Mein Kampf eller är vän med någon Nazist på Facebook.
Vi ska inte lura oss heller. Alla partier i riksdagen blir exakt lika topp-styrda. Det finns säkert anledningar till det. De som inte var topp-styrda som NyD försvann snabbt.
Jag tror att som någon skrev här och som Jan Milld vid upprepade tillfällen skrivit att vi måste skilja på Huvudsak och Bisak. Det skulle idag utan tvekan gå att samla ett politiskt parti som tog krafter från både höger och vänster men där man bara hade kanske 3 punkter som man var eniga om, resten kunde man ha olika uppfattning. Du kunde väljas helt genom din popularitet hos vanliga väljare.
Gemensamma punkter skulle kunna vara
-minskad invandring
-minskad överstatlighet
Vad vet jag. Sedan kunde varje medlem ha helt olika uppfattning inom klimat, skatter, osv. det bestämdes då av medlemmarna som fick föra fram sina kandidater. Skilj på Huvudsak och Bisak.
Vad spelar det för roll om ett sådant ”SverigeParti” hade riksdagsmän där någon är rädd för koldioxiden medan en annan välkomnar den? Någon vill höja skatterna medan någon vill sänka dem? Det centrala är att ALLA delar kanske 1-3 punkter.
Gör man bort sig i media så tappar man populariteten hos folket och hos medlemmarna på den lokala orten och åker ut. Det är inte media eller ett topp-styres om ska avgöra om du sagt något fel utan medlemmarna. Ett sådant parti kan var mer decentraliserat där en enda ledare inte kan uttala sig mer än för just dessa 1-3 gemensamma frågor.
I ett sådant parti kan finnas vänsterpartister såväl som Libertarianer. Kraften kommer underifrån och går för folket EMOT makten, inte tvärtom.
Jag tänker mig på en sådan SverigeLIsta
Kasselstrand,Ehn, Alfsson, Milld, Tobbe Svensk, Tanja, Sjunnesson, Tullberg, Lars Bern, ja listen kan fyllas på i det oändliga, varje väljare fick sin egen favorit som man sedan följde och kommunicerade med.
Lite som valsamverkan men under ett gemensamt paraply.
Sverige har inte tid att vänta. Det brinner i knutarna.
Jag menar att det går väl att kryssa när man väljer så kan man påverka vilken som är ens egen favorit. Medlemmarna i ”Sverigepartiet” avgör vilka som ska finnas på valbar plats. Väljaren avgör sedan vilka som kommer in i riksdagen och representerar dem.