• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Vänstern som försvann

I kommentar till Marine Le Pens EU-tal skrev jag: ”Skilda intressen finns förvisso, men de går mellan å ena sidan folken, å andra sidan profitörerna, svindlarna och utsugarna!”.

Detta ger en påminnelse om hur Sverige idag saknar en vänster.

gatasa

Visst, vi har politiska huliganer på gator och torg som verkar för att upphäva mötesfriheten. På stora redaktioner finns välavlönade självgodister som vill inskränka yttrandefriheten för meningsmotståndare. Kretsar som kan pråla med röda stjärnor och vill se sig själva som ”vänster”.  (Åsa Linderborg, Aftonbladet kultur, t.h. ovan.)

Men vad har de att säga i de politiska sakfrågorna?

På 60-talet hade Sverige en vänsterrörelse. För denna var det självklart att vända sig mot USA:s angrepp på Vietnam  och Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien. Nu har vi fått en ”bombvänster”, som direkt applåderade NATO-överfallet på Libyen 2011.

Ställningstagandet för svenska arbetares intressen var självklart på 60-talet. Idag ställs hela tiden utlänningars intressen i fokus.

suffle

Vänstern var tydligen bara som en uppblåst sufflé, vilken nu sjunkit ihop.  Vid Första Maj fortsätter man att demonstrera, men bara som en tom ritual. Texterna till de sånger man sjunger ska inte tas på allvar.

Detta lämnar naturligtvis ett vakuum. Behovet finns fortfarande där, av en rörelse som försvarar folkets intressen.

Utan folkmakt blir våra intressen lidande. Då påverkas vår vardag, negativt.

gk-hjartat

Ur ”Grundkurs för sverigedemokrater” från 2004:

”‘Sverige är ett rikt land!’

Det är ett budskap som hörts mycket, inte minst när flyktingpolitiken kommit på tal. Förvisso är detta sant, i den bemärkelsen att vårt land har naturresurser som jordbruksmark och skog, vattenkraft och malm, rent vatten och långa kuster. Den främsta naturresursen är ändå människorna i landet, med en vilja och förmåga att arbeta.

Vad som möjliggjorde Sveriges ekonomiska framgång under 1900-talet var människor som:

var relativt friska 


var hederliga och laglydiga


höll samman och var solidariska med varandra


var arbetsamma och plikttrogna


lärde sig mer och blev yrkesskickliga


gjorde nya uppfinningar eller vidareutvecklade redan gjorda sådana


hade företagaranda.

Andra förutsättningar var:

institutioner som befrämjade det nyssnämnda


naturtillgångar, som skog, malm och vattenkraft


kapital för investeringar


kommunikationer och infrastruktur


en utländsk marknad, för efterfrågan på svenska produkter

Rikt är Sverige också (eller har åtminstone varit) om man ser till OECD-statistiken, som mäter BNP per invånare. Under 1970-talet låg Sverige där i topp.

Därefter har det emellertid gått utför, och Sverige hamnar nu efter sina nordiska grannländer. Dessutom har vi en statsskuld på över 1.300 miljarder kronor, där räntan varje år medför en utgift på cirka 50 miljarder kronor. Statsskulden minskade under den senare delen av 1990-talet, men har nu åter börjat öka.

Den prekära ekonomiska situationen tar sig nu kännbara uttryck i skatte- och avgiftshöjningar inom kommuner och landsting, samtidigt som det görs åtstramningar av olika slag. Detta drabbar inte minst vården, skolan och omsorgen. Dvs samhällets mest utsatta grupper: sjuka, barn och gamla.”

lackage
Om det slöseri som förekommer, de läckage som finns, skrev Blågula frågor 1995 i boken ”Försvara demokratin!”.