I denna tredje bloggtext utifrån Kevin MacDonalds nya bok ska jag främst fokusera på:
• Situationen i Sverige
Mac Donald skriver:
”Hur kan en så liten minoritet nå sådana väldiga effekter på Västerlandets historia?…Den första uppsatsen i serien ger en introduktion till den judiska etnocentrismen och andra bakgrundsegenskaper, som är av betydelse för judars framgång.
Den andra uppsatsen dryftar sionismen som skolexemplet på judisk etnocentrism på 1900-talet och ett exempel på en synnerligen inflytelserik judisk intellektuell och politisk rörelse. En vidare avsikt med serien uppsatser är att diskutera en allmän iakttagelse ifråga om den judiska historien: att i det långa loppet vinner de extremare elementen av den judiska gemenskapen och bestämmer hela gruppens riktning.
Den tredje och sista uppsatsen skall dryfta neokonservatismen som en judisk intellektuell och politisk rörelse.”
”De fyra bakgrundsegenskaperna …är etnocentrism, intelligens, psykologisk intensitet och aggressivitet. Dessa egenskaper ses som grundläggande för den judiska framgången i att bilda fokuserade, effektiva grupper som kan påverka den politiska processen och den vidare kulturen.”
”Den vidare kulturen” – det ger mig associationer till exempelvis det öde som Mikael Jalvings bok om Sverige har rönt. I Danmark kunde den komma ut, med sitt egentliga namn, ”Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike”. Inte i Sverige.
Ett stort svenskt förlag ville översätta och ge ut boken – men ångrade sig efter två veckor. Först nu kommer den på svenska, med en ny, lite nedtonad titel: ‘Absolut Sverige – ett land i förändring’. Det har dock varit oklart vem som skulle distribuera den svenska upplagan – den tilltänkta distributören Recito förlag skickade plötsligt följande mejl till Mikael Jalvings förlag:
”Tyvärr måste jag meddela att vi beslutat inte distribuera boken då det sätter oss i en situation vi inte känner oss bekväma med. ”
Därefter har en distribution ändå kunnat ordnas av boken, genom andra kanaler.
Omvänt kan andra böcker, om än kanske mediokra, matchas fram över hela världen.
Ett kulturellt inflytande kan spåras även beträffande musikutbudet i Sveriges Radio. Varenda svensk artist ska nu vara ”internationell” och sjunga på engelska.
Vill man som radiolyssnare ta del av svensk musik, då måste man gå upp tidigt på lördagsmorgonen (da Capo i P4).
MacDonald :
”Judar har en mycket stor närvaro i medierna som ägare, producenter och redaktörer – en långt större sådan än någon annan urskiljbar grupp.”
Även i Sverige är det judiska inflytandet stort, särskilt inom mediasektorn – tag bara familjen Bonnier! (bra betalt för vissa)
MacDonald :
”Med tanke på att extrem etnocentrism fortsätter att genomsyra alla delar av den organiserade judiska gemenskapen skall förespråkandet an européernas avetnisering – en vanlig åsikt i de rörelser jag dryftat i Kritikkulturen – bäst ses som ett strategiskt drag riktat mot de folk man betraktar som historiska fiender.”
Den svenska mångkulturens fader, David Schwarz, fick på 1960-talet en katapultstart genom generöst tilltaget utrymme i Dagens Nyheter. Den tidningsdebatt som kom igång fick direkt politiskt genomslag:
Vitboken:
”Det var år 1965, året efter DN-debatten, som några politiker tog upp ‘invandrarfrågan’ i Sveriges riksdag. I deras motioner framhölls vikten av en ‘ömsesidig anpassning’.
Året därpå, 1966, tillsatte regeringen en ‘Arbetsgrupp för invandrarfrågor’, med den i Kina stationerade ambassadören Kjell Öberg som ordförande och Inga Gottfarb som expert.”
Judar dominerade ”invandrardebatten” i Sverige.
Se vidare vitboken här och här.
Ur boken ”Hur Sverige blev en mångkultur”:
”… judar inte bara var den minoritetsgrupp som deltog mest aktivt i debatten, utan den grupp som deltog mest aktivt av alla grupper. Detta är i synnerhet anmärkningsvärt då judar endast utgjorde någon promille av befolkningen i Sverige, och var den minsta av de etablerade minoriteterna.”
”Hela 13 av 17 tidningsdebatter under den kritiska perioden 1964-68 initierades av judar, samtliga till stöd för införandet av mångkultur.”
Även på 1990-talet var det påtagligt hur Dagens Nyheter främst gav utrymme åt förespråkare av massinvandring och mångkultur. Slagsidan i debatten blev total.
Och slagsidan var ingen tillfällighet, bakom den fanns en uttalad målinriktning.
1998, intervjuades David Goldman från ”Hatewatch” i tidskriften Arena och förklarade:
”- Vårt mål är… att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet.”
Ger Bonniers ekonomiskt stöd till Expo? Svar: ja.
Och vilken svensk har fått en guldklocka av Goldman-Sachs?
Hur skapades detta starka judiska inflytande i Sverige? Det har, precis som i USA, handlat om egenskaper som hög intelligens, stark gruppsammanhållning och påstridighet.
MacDonald:
”Judiska befolkningar har alltid haft en oerhörd påverkan på de samhällen de bor i på grund av flera egenskaper, som är centrala för judendomen som en gruppevolutionär strategi. Först och främst är judar etnocentriska och kan samarbeta i väl organiserade, sammanhållna och effektiva grupper.”
”…Jag skall dryfta även två andra egenskaper, som blivit mindre beaktade: den psykologiska intensiteten och aggressiviteten.”
fortsättning följer
Filed under: extremism, kultur, massmedia, mångkultur, media, motstånd, pk, svenskfientlighet, vitboken | Tagged: extremism, invandring, judar, kultur, mångkultur, motstånd, svenskhet, vitboken |
Jan Millds blogg 
Jaså, det har blivit så illa på SR. För 3½ år sedan fick jag nog och gick över till DR P4. Redan innan jag lömnade märkte jag att det var väldigt mycket mångkulturella artister och musik och mycket rap. Så den ljuva ironin i det hela är att förmodligen spelar danskarna mer svensk musik än vad SR gör. Bara på kort tid har jag hört Lisa Ekdahls Små onda djävlar, Melissa Horn, Bo Kaspers Orkester (med tanke på deras popularitet så undrar man om dom ens vet vem som Bo är gift med) och Mando Diaos Fröding-tolkning. Den senare torde väl vara närmast bannlyst på SR. Det finns naturligtvis fler artister och låtar än just dem men de flesta sjungs på svenska och inte engelska, märkligt nog. Kanske blir det Danmark som räddar vårt musikaliska kulturarv? Har för mig att även Bellman och Taube är populära och även Cornelis om man får lov att räkna honom som svensk. För egen del har jag dock inga problem med den arme flygande holländaren.
Det är ett par saker man måste komma ihåg innan man far iväg för mycket om judiskt inflytande. Judarna har levt i parallellsamhällen i Europa i flera hundra år. De har inte varit så många till antalet i exempelvis Sverige, men det har ingått i deras traditioner att ge sina barn en akademiskt utbildning. Som akademiker har de gift sig med andra akademiker (ofta med samma bakgrund) och då fått barn som växt upp i akademikerhem. Det har på det sättet ökat sin intellektuella förmåga i generation efter generation. Med sina höga utbildning som grund har de också fått arbeten som ger höga inkomster. De nordiska folken har istället för att förkovra sig på motsvarande sätt förfallit eftersom de akademiska klasserna fött betydligt färre barn än de outbildade klasserna. Som akademiker är det lätt att ta det intellektuella kommandot över en skara outbildade människor.
Efter andra världskriget erhöll judarna enorma skadestånd från Tyskland och olika organisationer. I stort sett varenda f.d. överlevande lägerfånge fick så stora belopp att de kunde starta företag, studera och etablera sig snabbt i de samhällen de hamnade i. Många judar i Sverige fick skadestånd så sent som på 1960-talet och det var rätt stora belopp. Ibland kom också donationer från rika judar i andra länder som gav stöd åt sina utsatta släktingar eller medlemmar av samma folkgrupp, en egentligen vacker solidaritetshandling. Till Sverige kom många judar som omedelbart startade små företag och kunde försörja sig och sin familj utan att ligga samhället till last. Men när judarna blev tillräckligt många så fanns det intressen som ville fånga upp dem i organisationer där judisk identitet försvarades och hävdades. De tidiga små församlingarna växte efter kriget. Men många judar var helt ointresserade av sådant och levde som vanliga svenskar. Därför är det viktigt att aldrig generalisera. Det finns många judar I Sverige som ser sig som svenskar och ogillar mångkultur. Det måste man komma ihåg. Så snart man glömmer det riskerar man sin egen trovärdighet.
De judar som ville hävda judiska intressen försökte samla sina förskingrade skaror och har stärkt sina församlingar som uteslutande arbetar för judiska intressen i Sverige. Det har kunnat ske genom stöd från judiska lobbyister och företagare som gått in via politiken och sedan fått inflytelserika och välbetalda tjänster av staten. Olle Wästberg är ett sådant exempel. Han har inte bara varit en propagandist för judisk identitet, han har varit en extrem propagandist för mångkultur och tycks vilja ta död på den svenska identiteten. Han lyckades tillskansa sig en generaldirektörstitel som chef för Svenska Institutet där han nästan enbart arbetade för olika mångkulturella projekt. Hur kunde han få den tjänsten? Och hur kunde Barbara Spectre komma till Sverige och få statliga pengar för att bygga upp en judisk organisation som ska ”ta över Europa”. Det är etnocentrikerna (som går under olika namn), men som i många fall också är religiösa judar, som tror på sin egen överhöghet som är farliga. De gör vad som är bäst för dem och vad man än tycker om det så gör de det ganska bra.
Nu är dilemmat att när judiska församlingar eller andra representanter för judiska organisationer visar öppet förakt för invandringskritiker i Sverige och kallar dem främlingsfientliga, rasister och nazister så visar de ofta förakt för den delen av värdbefolkningen som slåss för sin identitet. Konflikten är uppenbar. I Malmö har många judar och andra reagerat på den antisemitism som visat sig de senaste åren. Men de judar som tagit utsatta judar i försvar har aldrig brytt sig om utsatta svenskar utan enbart tagit hänsyn till det egna folket. Varje jude som trakasseras är utsatt för hatbrott, men ingen kallar det hatbrott när en svensk trakasseras av invandrargäng. Svenska offer för invandrade mobilrånare eller åldringsrånare är aldrig utsatta för hatbrott, trots att brotten riktar sig mot den folkgrupp som de invandrarkriminella gängen föraktar.
Många av trådarna som går till sådana som David Schwarz, Olle Wästberg och Barbara Lerner Spectre kommer från familjen Bonniers nätverk av liberaler och vänsterorienterade grupper och individer.
MacDonalds boken bevisar tesen att många judar är mer akademiskt bildade och begåvade än vita. Om man har för avsikt att kritisera det judiska inflytande så kan det bara göras sakligt. Tack och lov är jan Milld en sådan saklig person som också har en hög moral. Däremot finns det andra element i den perifera bloggosfären som vräker ur sig massa dumheter och nazistisk retorik. Jag ska inte nämna några sidor, men några tycks befolkas av idioter som besitter ett allmänt hat mot allt judiskt eller mot judar generellt. Det är underbegåvade människor av det slaget som gör att judarna kan vinna eftersom nazistisk retorik liksom nazistiska organisationer gör judarna till vinnare. Den enda metod som kan vara trovärdig när man ska avslöja den judiska etnocentrismens framfart i Sverige är den sakligt akademiska. Man behöver inte var akademiker för att kunna ha åsikter om judiskt inflytande, men det ger mer trovärdighet än när imbecilla röster på nätet ser judar som enbart onda och generaliserar grovt.
MacDonalds bok är hursomhelst läsvärt och man kan ju hoppas att svenskar tar efter judarna i några avseenden.
Främst gäller det att forma ett gott ledarskikt av folk som representerar oss svenskar. Sedan gäller det att samla fåren och gå i samma riktning utan att kivas. I händelse av olika åsikter så måste samtalen alltid vara lugna, sakliga och respektfulla.
Huliganer, nazister och folk som bara hatar fyller ingen funktion. De bör ägna sig åt annat än politik.
Mitt i prick, tycker jag:
”Nu är dilemmat att när judiska församlingar eller andra representanter för judiska organisationer visar öppet förakt för invandringskritiker i Sverige och kallar dem främlingsfientliga, rasister och nazister så visar de ofta förakt för den delen av värdbefolkningen som slåss för sin identitet. Konflikten är uppenbar.”
Överhuvudtaget ett mycket sakligt och starkt inlägg! Tack för det, Staffan.
”Varenda svensk artist ska nu vara ”internationell” och sjunga på engelska.”
——————————————
Jag har undersökt detta och räknat på det. Senast den 25 September.
Ca 74 procent var på engelska och ca 22 procent på svenska. Detta i enlighet med ”P4:s musikpolicy”, där det också finns en trettioårsgräns vad man får spela. Äldre musik än trettio år ingår inte i P4:s musikpolicy. I och med detta spelas inte längre t.ex. wienervals, tangomelodier, Evert Taube, dragspelare mm mm i det löpande musikutbudet i P4.
Den person som står bakom detta är radions musikchef Pia Kalischer som är nära förbunden med världens största skivbolag Universal genom sitt samboförhållande med Anders Korpi som har titeln Director.
Antar att du redan funderar på att skriva om Lucia-rapen?
Inte direkt, men är heller inte främmande för det. Får väl se – det beror på vilka andra ämnen som pockar. Först ska ytterligare tre MacDonald-texter avverkas. Och kanske en sammanställning av mina EU-filmer.
[…] inflytande (1) Judiskt inflytande (2) Judiskt inflytande (3) Judiskt inflytande (4) Judiskt inflytande (5) Judiskt inflytande […]
[…] Judisk inflytande 3 […]
[…] åldersgränsen för pensionering. Ändå uppträder han som vore han alltjämt beroende av Expressens ägare för sin […]
[…] Att förstå det judiska inflytandet 3 […]
[…] man i själva verket som sitt mål att splittra och nedmontera vårt svenska samhälle, då blir agerandet ändå […]
[…] Judiskt inflytande (3) […]
[…] Judiskt inflytande […]
[…] I Sverige lär idag finnas ca 20.000 judar. I relation till sin storlek har de ett påfallande stort inflytande. […]
[…] Bonniers […]