Vems land?

Varför blev Jimmie Åkessons disciplinära åtgärder mer nolltoleranta mot Erik Almqvist än mot Kenth Ekeroth?

Båda hade töntat sig i Stockholmsnatten för drygt 2 år sedan. Skillnaden var att inga uttalanden av Ekeroth fastnat på hans film. Där framgick däremot hur Almqvist tjafsat emot en kurd, med uttalanden som ”Jävlas inte med svenskarna” och ”Det här är mitt land, inte ditt land”. Detta innebar, enligt Åkesson, en så skarp ideologisk avvikelse från partilinjen att disciplinära åtgärder blev nödvändiga.

Det ställer ju frågan på sin spets. Kan en sverigedemokrat föra fram en paroll som: ”SVERIGE ÄR SVENSKARNAS LAND!”

Frågar vi Expo eller journalister i rikstäckande media så är det klart: en sådan paroll är olämplig. Sverige tillhör alla. Eller ingen.

PK-linjen pendlar ju mellan två extremer:

• det finns inga svenskar

• alla är svenskar, så snart de satt sin fot på svensk mark.

Hade någon för 30-40 år sedan ifrågasatt att vi svenskar existerar, så skulle vederbörande knappast blivit tagen på allvar. Envar skulle ha uppfattat detta som helt orimligt. Idag är denna hållning självklar när svenska journalister intervjuar invandringskritiker.  Vi som tror att vi existerar som svenskar avkrävs invecklade förklaringar.

Finns heller inga andra folk? Finns inte längre japaner och kineser, ryssar och tyskar? Eller är det bara svenskars existens som ifrågasätts? I så fall – varför?

Ytterst handlar det om resurser och materiell trygghet. För vad händer när det inte längre finns till mat åt alla?

(Bilden ovan: soppkö i Stockholm, under lugna förhållanden)

I Grekland händer nu just detta. Köerna till soppköken blir många och långa. Hur känns det för greker att se ”flyktingar” framför sig i kön?

Alexandra Pascalidou i Bang:

”‘Förnedra mig inte mer. Skammen i att stå här i kön, i mitt eget land, efter 40 års arbete som hamnarbetare, bakom blöta irakiska flyktingar som just anlänt, räcker’, säger en gammal man som viftar bort mig när jag besöker ett av många soppkök.”

Logiken i politiskt korrektas linje om svenskheten blir att, vid riktigt kärva tider även i Sverige,  många andra kan gå före i soppkön.  Vi svenskar får kanske svälta.

Långsökt? Tyvärr inte.

Redan idag kan ges många exempel på hur nyinvandrade placeras i gräddfil och hur vi svenskar förvandlats till en andra klassens människor i vårt eget land.

Låt mig citera Stefan Thorsell på Avpixlat, ”Svar på öppet brev till Erik Ullenhag”:

”Under en tid har det cirkulerat uppgifter om hur regeringens faktiska politik är.

Exemplet handlar om en kvinna som kommer med tre barn och får uppehållstillstånd. Hon får detta ekonomiska stöd i månaden:

6.510 kr i etableringsersättning
4.500 kr i etableringstillägg
4.500 kr i bostadsbidrag
3.754 kr i barnbidrag
2.546 kr i underhållsstöd
= 21,810 kr i månaden skattefritt
Därutöver får hon 259.200 kr i retroaktiv föräldrapenning samt 12.000 kr skattefritt för SFI-kurs.
Källa: Statskontoret

Alltså detta är inkomster för en människa som står utanför arbetsmarknaden. Kvinnan får dessutom ha en inkomst upptill 8000 kronor i månaden (efter skatt 6900 kronor) och ändå behålla ovanstående belopp, exempelvis genom att städa på halvtid.

Det motsvarar en månadslön på 30.000  kronor för en normal svensk kvinna (jämkning för barnbidrag och underhållsstöd). Skillnaden är dock den att där invandrarkvinnan har fått ett engångsbelopp på 270.000 kronor har den svenska kvinnan ett studielån på motsvarande belopp som ska avbetalas med ränta och amorteringar varje månad. Alltså måste hon ha en inkomst på omkring 32.000 kronor i månaden för att nå samma ekonomiska standard som en invandrad kvinna från ett utomeuropeiskt land. Skillnaden i förmögenhet är fortfarande en halvmiljon kronor till den utomeuropeiska kvinnans fördel.

Jag tror att mer än 95 % av svenska ensamstående mödrar får nöja sig med en lägre ekonomisk nivå än den som gäller för ensamstående mödrar som invandrat till Sverige. Frågan är om en kvinna som valt att skaffa sig en postgymnasial utbildning i Sverige någonsin kan komma i kapp. Då får de slita för jämförelsen är gjord med en icke svensk som arbetar halvtid. När jag kontrollräknat alla siffror har jag fått en del krontal till högre belopp, andra lägre. Den sammantagna bilden är dock entydig även om det kanske skulle visa sig att den utomeuropeiska kvinnas situation är ännu förmånligare än vad exemplet ovan visar. Hon har ännu fler oredovisade förmåner.”

Lägg till detta Centerns vision av fri invandring och ytterligare 30 miljoner ”nyanlända svenskar”…

Åter till kurden i det stockholmsnattska gatugrälet. Till saken hör att han var kändis och heter Soran Ismail. Ett kändisskap som han förvärvat just genom att odla en identitet som invandrare, ständigt hackande på svenskar.

Nu får han regelbundet medverka i SVT-programmet ”Hübinette”. Skulle Soran få göra det, om han bara vore svensk? Vad som mest av allt meriterar honom är hans konstanta klagande över ”rasism”.

Soran Ismail är anlitad som komiker:
”…men pensionärer, det är också en grupp som blir större, betyder det att jag ska gå och oroa mig för folk som är nedkissade galningar och glömt bort vad de heter?”

Var det roligt? Vad komikern här bortser från: Svenskar har en självklar hemortsrätt till Sverige.

PS

en tidigare text av mig, om svensk kultur.