Judiskt inflytande (1)

Jag har tidigare – kritiskt – skrivit om Kevin MacDonalds bok ”Kritikkulturen”. Min kritik löd så här:
”Kontentan av det som ‘Kritikkulturen’ använder cirka 400 sidor för att förmedla kunde för en bredare publik ha presenterats på 40 sidor. Eller ha komprimerats till fyra rader:

‘Judiska företrädare har bedrivit ett permanent kritiserande av västerlandets kultur, där olika måttstockar gällt för dem själva och för dem som varit måltavla för kritiken: gojerna.’

OK – nu överdrev jag. På dessa fyra rader fanns ju inte plats för detta citat från ‘Kritikkulturen’:

‘…när judar väl nått en intellektuellt härskande ställning, är det inte förvånande att icke-judar dras till judiska intellektuella såsom medlemmar av en socialt dominant, ansedd och inflytelserik grupp och såsom fördelare av resurser man sätter värde på. Ett dylikt synsätt stämmer väl överens med ett evolutionärt sätt att se på gruppdynamik: Icke-judar, som vill komma uppåt i det intellektuella anseendets hierarki, torde attraheras till sådant som kännetecknar de mest dominanta medlemmarna av hierarkin, i synnerhet om de såg det som möjligt att vinna insteg i hierarkin.’

Nu verkar det som att MacDonald själv kan ha kommit till insikt om begränsningarna i att leverera ”en tegelsten” på ca 400 sidor. I år finns på svenska, genom Lars Adelskoghs översättning, även Kevin MacDonalds nya bok, ”Att förstå det judiska inflytandet” (178 kr på AdLibris, ISBN: 9789197774925).

Den är på ca 150 sidor och kan ses som en sammanfattning av ”Kritikkulturen”. (Kritikkulturen finns nu utlagd på internet i sin helhet – här finns t ex kapitel 1)

”Att förstå det judiska inflytandet”  konstaterar att kretsar av judar har ett påfallande starkt inflytande över samhällsutvecklingen i olika västländer. Utifrån detta resonerar MacDonald kring vad som kan förklara denna maktposition.

Boken utgörs av tre uppsatser:

Del 1: Egenskaper som bildar bakgrund till den judiska aktivismen

Del 2: Sionismen och judendomens inre dynamik

Del 3: Neokonservatismen såsom en judisk rörelse.

Mest intressant fann jag del 1, som har följande rubriker:
a) Judar är hyperetnocentriska
b) Judar är intelligenta (och rika)
c) Judar är psykologiskt intensiva
d) Judar är aggressiva
e) Slutsats

Innan jag går vidare, låt mig betona att jag själv värjer mig mot påståenden om judar som grupp. Bland judar finns naturligtvis olika uppfattningar.  Jag tänker då på namn som Noam Chomsky , Norman Finkelstein, Israel Shahak och Lasse Wilhelmson.

Det menar nog även MacDonald, som skriver…” …i det långa loppet vinner de extremare elementen av den judiska gemenskapen och bestämmer hela gruppens riktning. Som Jonathan Sacks påpekar, är det den hängivna kärnan – som särskilt nu består av mycket inflytelserika och energiska judiska aktivistorganisationer i Förenta staterna och hypernationalistiska element i Israel – som bestämmer gemenskapens fortsatta riktning.”

För de många judar i USA som intar en självständig och kritisk hållning finns ett brännmärkande epitet redo – de är ”självhatande”.

fortsättning följer