Folkvalda

Vilka förväntningar har vi rätt att knyta till en riksdagsledamot? Jag ser i huvudsak två, iofs möjligen divergerande.

1.

Vederbörande ska, som representant för sina väljare, försöka tillvarataga deras intressen, driva deras uppfattningar.

2.

Vederbörande ska själv ha bestämda uppfattningar, bäras fram av politiska ideal, se orsaker och samband, driva prioriteringar, vara opinions- och folkbildare.

Vad som definitivt inte får vara en drivkraft för en riksdagsledamot är materiella förmåner och egenintressen!

Tyvärr ser det ut som att det är just där vi nu har hamnat.

Min misstanke är att Sveriges medlemskap i EU här spelar en roll. Där är som bekant ersättningarna helt sanslöst väl tilltagna, redan för parlamentariker – för att inte tala om kommissionärer (som tidigare Margot Wallström och nu Cecilia Malmström). Med EU-nivån har uppenbarligen våra riksdagsledamöter jämfört sig, och successivt plussat på sina egna förmåner.

Expressen gjorde nyligen en genomgång av detta ”smörgåsbord”, som visar på en hisnande generositet.

Ur Expressen den 14/12 2012:

”Expressens politiske reporter Karl-Johan Karlsson har detaljgranskat våra folkvaldas ekonomiska villkor – och hittat en flod av förmåner som de flesta bara kan drömma om.

Riksdagsledamöterna ska representera väljarna. Men ledamöternas ekonomiska villkor skiljer sig markant från de flesta väljares. Och det gäller inte bara riksdagsarvodet, som ligger på över 58 000 kronor i månaden.

I praktiken är nämligen riksdagsledamöternas inkomst högre än så, om man räknar in värdet av alla tillägg och förmåner.”

”Riksdagsledamöternas villkor

FÅR GULDKORT PÅ SJ
Alla ledamöter kan få ett årskort på SJ med den högsta servicenivån, ett så kallat guldkort. Det ger dem förmåner som bland annat säte i första klass, trerätters middag och förtur i SJ:s servicebutiker. Kortet kostar normalt sett 71 000 kronor per år.
Om ledamöterna har långt hem kan de i stället få ett destinationskort på SAS. Ledamöterna har också möjlighet att ta taxi på riksdagens bekostnad om det är befogat.

HAR SPECIALTRAKTAMENTE
En riksdagsledamot får som alla andra traktamente när de övernattar utanför hemorten. Men riksdagsledamöterna har också något som kallas för ‘Stockholmstraktamente’.
När ledamöterna som har övernattningslägenhet i Stockholm sover där får de ett specialtraktamente på 110 kronor skattefritt per natt.

SLIPPER TRÄNGSELSKATT
I juni 2007 röstade riksdagen ja till trängselskatt i Stockholm. Från och med första augusti samma år har stockholmarna fått betala en statlig skatt när de passerat tullarna med bil, inte sällan på väg till och från jobbet. Den riksdagsledamot däremot som tar bilen till jobbet slipper trängselskatten. Både ledamotens bostad på hemorten och eventuell övernattningslägenhet i Stockholm räknas som tjänsteställe. Resor mellan dessa och riksdagen, eller mellan bostäderna för den delen, räknas därför som tjänsteresor, vilket innebär att riksdagen tar alla kostnader – inklusive trängselskatten.

FÅR EN IPHONE OCH DATOR
Varje riksdagsledamot får en bärbar dator att använda i tjänsten. Dessutom får varje ledamot en extra skrivare att ha hemma.
Ledamöterna får också var sin tjänstetelefon, en Iphone. Privata samtal får de bekosta själva.

KAN RESA UTOMLANDS
Varje ledamot har en pott på 50 000 kronor per mandatperiod, som kan användas till tjänsteresor utomlands. Hur många resor pengarna ska användas till och vart ledamoten ska resa bestämmer politikern själv.
Utöver det reser ledamöterna utomlands i tjänsten tillsammans med utskotten. För denna mandatperiod har utskotten fått en resebudget på totalt 20 470 000 kronor.

BOR GRATIS PÅ EXKLUSIVA ADRESSER I STOCKHOLM
Alla riksdagsledamöter som bor mer än 50 kilometer från riksdagen, vilket de allra flesta ledamöter gör, har rätt till en övernattningslägenhet i Stockholm – helt utan kostnad.
Riksdagens övernattningslägenheter ligger bland annat i Gamla stan och nära Norrmalmstorg. De är vanligtvis 25–50 kvadratmeter, men boytan kan vara allt ifrån 15 kvadrat upp till 90.
Om man inte vill bo i någon av riksdagens lägenheter kan man skaffa sig en egen och få hyran betald, dock max 8 000 kronor i månaden.

TJÄNAR ÖVER 58 000 I MÅNADEN
En riksdagsledamot har ett arvode på 58 300 kronor i månaden. Sitter ledamoten som vice ordförande i ett utskott är arvodet 67 045 kronor. En utskottsordförande får 69 960 kronor i månaden. Talmannen Per Westerbergs arvode är 148 000 kronor i månaden. De vice talmännen får 75 790 kronor i månaden.

Vänsterpartiet har en obligatorisk partiskatt som innebär att riksdagsledamöternas arvode som överstiger 27 500 kronor efter skatt ska gå till partiet.
Miljöpartiet har en frivillig partiskatt, där ledamöterna rekommenderas att betala minst 2 000 kronor i månaden, samt en fast avgift på 900 kronor till en trivselkassa.

FÅR LÖN EFTER ATT DE SLUTAT
De flesta riksdagsledamöter har en inkomstgaranti när de slutar i riksdagen. Den som har suttit minst tre år i följd får 80 procent av sitt arvode under ett års tid. Det innebär minst 46 640 kronor i månaden i inkomstgaranti.
Den som suttit sex år i riksdagen har rätt till inkomstgaranti i två år. Om inte ledamoten har fyllt 40, då kan den få inkomstgaranti i fem år. Om personen fyllt 50 gäller inkomstgarantin i 15 år, fram tills personen fyllt 65.
Efter första året sjunker storleken på riksdagsgarantin. Nivåerna varierar då från 33 procent till 66 procent av arvodet, beroende på hur länge ledamoten suttit i riksdagen. Ju längre tid i riksdagen, desto högre summa. Inkomstgarantin utreds nu och kan komma att förändras.”

Vad kostar denna ordning? Priset ligger på flera plan:

A.
De direkta kostnaderna, som skattebetalarna får stå för.

B.
Det dåliga föredömet – omoraliska politiska företrädare på denna höga nivå påverkar hela samhällsklimatet, uppmuntrar till korruption.

C.
De negativa effekterna ur demokratisynpunkt – toppstyrning underlättas.

De höga politikerersättningarna – både inom EU-komplexet och i Riksdagen – gynnar framkomsten av följsamma politiker, sådana som hellre ser till att forma sina ställningstaganden så att de får vara kvar vid köttgrytorna, än agerar uppstickare för sina väljares bästa.

Anne-Marie Pålsson har i sin bok ”Knapptryckarkompaniet” skrivit om hur partiledningarna i praktiken kidnappat den svenska riksdagen.

Vad kan då vara ett alternativ beträffande riksdagsledamöternas ekonomiska ersättningar och andra materiella förmåner?

Naturligtvis att påtagligt sänka arvodet, samt att rensa bland förmåner i övrigt.

Hur kan en invändning mot detta låta?

Jo, att riksdagen riskerar få en skev sammansättning. Höginkomsttagare kommer inte att vilja kandidera till riksdagen, då det innebär inkomstsänkningar för dem.

Detta talar för att nu återgå till det som var den ursprungliga tanken med uppdrag som riksdagsledamot, nämligen att det skulle vara fråga om ett förtroendeuppdrag och ett tidsbegränsat sådant. Inte ett yrke.

I linje med den tanken bör ersättningen avse inkomstbortfall, dvs respektive ledamot ska få ersättning i nivå med vad han/hon skulle ha tjänat i sitt ordinarie yrke,med en miniminivå och kanske också ett tak. Och med traktamente såsom vanligt är vid tjänsteförrättningar.

När uppdraget är avslutat återgår ledamoten i tjänst i sitt ordinarie arbete, där arbetsgivaren fått ersättning från Staten för sin kostnad för vikarie under ledamotens bortavaro.