Förbjudna begrepp

Begreppen negerboll och skäggbarn kan nu ge samma associationer, genom att de båda är politiskt inkorrekta, klassade som olämpliga att använda.

Två skillnader kan jag dock notera:

Den ena är att höga SD-företrädare – åtminstone intill nyligen – sanktionerat användandet av termen ”negerboll” för det bakverk som nu i stället ska kallas ”chokladboll”.  Användande av termen ”skäggbarn”, däremot, kan leda till uteslutning ur Sverigedemokraterna.

Den andra skillnaden är att ”negerboll” egentligen inte säger någonting politiskt. Det gör däremot ”skäggbarn”!

Därmed inte sagt annat än att användning av termen ”negerboll” kan bli till en kulturell motståndshandling, visa ett trots mot makthavarna och ge upphov till bra kommentarer/diskussioner medborgare emellan.

Därför anser jag att den ska användas.

Framförallt är det viktigt att tala om skäggbarn.  Varför?

Jo, därför att begreppet blir ett frontalangrepp på förljugenheten!

Det talas om ”ensamkommande flyktingbarn”. I själva verket är det i många fall fråga om vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn.

Framförallt är det inte fråga om barn. En riktigare benämning är ”unga män”.  Ofta har de en utvecklad skäggväxt.

Några ålderskontroller göras in i Sverige – ”integritetshänsyn”, du vet.

I våra grannländer, däremot, görs detta. Ålderskontroller. Och vad har man funnit? Jo, att i majoriteten av de undersökta fallen var det mindre fråga om pojkar än om män, de undersökta visade sig vara 18 år eller äldre.

Så här skriver Jan Tullberg i sin bok ”Låsningen”:

”I Norge var 49 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre; i Finland 60 procent 18 år eller äldre och i Danmark var 73 procent av ’barnen’ 18 år eller äldre.”

Indirekt ger dock barnen även i Sverige en antydan om sin ålder – utöver skäggväxten alltså – det är inte ovanligt att de tafsar på och visar ett sexuellt intresse för kvinnliga anställda.

Överrepresentationen i brottslighet (däribland våldtäkter) indikerar också, tycker jag, att det är fråga om unga män.

De anställda är många, det blir en anställd per ”barn”.

Så här skriver  Tullberg om servicen:

”Ett hem för ensamkommande flyktingbarn har en bemanning som ett lyxhotell; ungefär en anställd per gäst.”

Vilket s.a.s. ”kostar skjortan”:

”Den löpande kostnaden per dag för ett flyktingbarn överstiger vad en hel familj på semester betalar per dygn för mat och logi på en fyrstjärnig ’all-inclusive’ anläggning vid Röda Havet… de unga männen är generellt friska så varför detta intensiva omhändertagande?”

Här finns en tillkämpad okunnighet och en påbjuden dumhet.

Jan Tullberg:

”Varje uttryck för misstro mot ett ’ensamkommande flyktingbarn’ anses visa på en sämre karaktär.”

”Att bli indignerad över termen skäggbarn blir ett sätt att göra reklam för sin egen karaktär. Godtrogenhet blir en proxy för godhet.”

Okunnigheten kring skäggebarnen är ju onödig – där finns ett överflöd av information på webben att tillgå, som t ex här:

Vitboken – barn som ankare

Thoralf  Alfsson

Matematik

Sköna juveler

Här finns åtminstone tre moment som jag finner upprörande:

A. 

Hur så mycket av svenska skattemedel förslösas på något så meningslöst!

B. 

Hur det hela omgärdas med så mycket förljugenhet och hyckleri!!

C. 

Hur Sverigedemokraterna deltar i detta, genom att utesluta medlemmar som nämner saker vid dess rätta namn!!!

Film:

Judiskt inflytande (3)

I denna tredje bloggtext utifrån Kevin MacDonalds nya bok ska jag främst fokusera på:

• Situationen i Sverige

Mac Donald skriver:
”Hur kan en så liten minoritet nå sådana väldiga effekter på Västerlandets historia?…Den första uppsatsen i serien ger en introduktion till den judiska etnocentrismen och andra bakgrundsegenskaper, som är av betydelse för judars framgång.

Den andra uppsatsen dryftar sionismen som skolexemplet på judisk etnocentrism på 1900-talet och ett exempel på en synnerligen inflytelserik judisk intellektuell och politisk rörelse. En vidare avsikt med serien uppsatser är att diskutera en allmän iakttagelse ifråga om den judiska historien: att i det långa loppet vinner de extremare elementen av den judiska gemenskapen och bestämmer hela gruppens riktning.    

Den tredje och sista uppsatsen skall dryfta neokonservatismen som en judisk intellektuell och politisk rörelse.”
 
”De fyra bakgrundsegenskaperna …är etnocentrism, intelligens, psykologisk intensitet och aggressivitet. Dessa egenskaper ses som grundläggande för den judiska framgången i att bilda fokuserade, effektiva grupper som kan påverka den politiska processen och den vidare kulturen.”

”Den vidare kulturen” – det ger mig associationer till exempelvis det öde som Mikael Jalvings bok om Sverige har rönt. I Danmark kunde den komma ut, med sitt egentliga namn, ”Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike”. Inte i Sverige.

Ett stort svenskt förlag ville översätta och ge ut boken – men ångrade sig efter två veckor. Först nu kommer den på svenska, med en ny, lite nedtonad titel: ‘Absolut Sverige – ett land i förändring’. Det har dock varit oklart vem som skulle distribuera den svenska upplagan – den tilltänkta distributören Recito förlag skickade plötsligt följande mejl till Mikael Jalvings förlag:

”Tyvärr måste jag meddela att vi beslutat inte distribuera boken då det sätter oss i en situation vi inte känner oss bekväma med. ”

Därefter har en distribution ändå kunnat ordnas av boken, genom andra kanaler.

Omvänt kan andra böcker, om än kanske mediokra,  matchas fram över hela världen.

Ett kulturellt inflytande kan spåras även beträffande musikutbudet i Sveriges Radio.  Varenda svensk artist ska nu vara ”internationell” och sjunga på engelska.

Vill man som radiolyssnare ta del av svensk musik, då måste man gå upp tidigt på lördagsmorgonen (da Capo i P4).

MacDonald :
”Judar har en mycket stor närvaro i medierna som ägare, producenter och redaktörer – en långt större sådan än någon annan urskiljbar grupp.”

Även i Sverige är det judiska inflytandet stort, särskilt inom mediasektorn – tag bara familjen Bonnier! (bra betalt för vissa)

MacDonald :
”Med tanke på att extrem etnocentrism fortsätter att genomsyra alla delar av den organiserade judiska gemenskapen skall förespråkandet an européernas avetnisering – en vanlig åsikt i de rörelser jag dryftat i Kritikkulturen – bäst ses som ett strategiskt drag riktat mot de folk man betraktar som historiska fiender.”

Den svenska mångkulturens fader, David Schwarz, fick på 1960-talet en katapultstart genom generöst tilltaget utrymme i Dagens Nyheter.  Den tidningsdebatt som kom igång fick direkt politiskt genomslag:

Vitboken:
”Det var år 1965, året efter DN-debatten, som några politiker tog upp ‘invandrarfrågan’ i Sveriges riksdag. I deras motioner framhölls vikten av en ‘ömsesidig anpassning’.

Året därpå, 1966, tillsatte regeringen en ‘Arbetsgrupp för invandrarfrågor’, med den i Kina stationerade ambassadören Kjell Öberg som ordförande och Inga Gottfarb som expert.”

Judar dominerade ”invandrardebatten” i Sverige.

Se vidare vitboken här och här.

Ur boken ”Hur Sverige blev en mångkultur”:
”… judar inte bara var den minoritetsgrupp som deltog mest aktivt i debatten, utan den grupp som deltog mest aktivt av alla grupper. Detta är i synnerhet anmärkningsvärt då judar endast utgjorde någon promille av befolkningen i Sverige, och var den minsta av de etablerade minoriteterna.”

”Hela 13 av 17 tidningsdebatter under den kritiska perioden 1964-68 initierades av judar, samtliga till stöd för införandet av mångkultur.”
Även på 1990-talet var det påtagligt hur Dagens Nyheter främst gav utrymme åt förespråkare av massinvandring och mångkultur.  Slagsidan i debatten blev total.

Och slagsidan var ingen tillfällighet, bakom den fanns en uttalad målinriktning.

1998, intervjuades David Goldman från ”Hatewatch” i tidskriften Arena och förklarade:

”- Vårt mål är… att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet.”

Ger Bonniers ekonomiskt stöd till Expo?  Svar: ja.

Och vilken svensk har fått en guldklocka av Goldman-Sachs?

Hur skapades detta starka judiska inflytande i Sverige? Det har, precis som i USA, handlat om egenskaper som hög intelligens, stark gruppsammanhållning och påstridighet.

MacDonald:
”Judiska befolkningar har alltid haft en oerhörd påverkan på de samhällen de bor i på grund av flera egenskaper, som är centrala för judendomen som en gruppevolutionär strategi. Först och främst är judar etnocentriska och kan samarbeta i väl organiserade, sammanhållna och effektiva grupper.”

”…Jag skall dryfta även två andra egenskaper, som blivit mindre beaktade: den psykologiska intensiteten och aggressiviteten.”

fortsättning följer

EN FILM om galenskaper

Det blev ju totalt mediapådrag utifrån filmsnutten med några sd:ares pinsamheter i Stockholmsnatten. Jag kan bara instämma med Jimmie Åkesson: fel tid, fel plats. De borde aldrig varit där vid den tidpunkten. Väl där borde de skyndsamt ha begivit sig från platsen.

Med doktrinen om ”nolltolerans” var det förvisso bäddat för problem, med eller utan just Kungsgatefyllan.

Tre omständigheter, som media helt verkar ha missat:

1.

Liknande fyllegräl, med liknande språkbruk, pågår varje natt – både i Stockholm och andra städer. Överhuvudtaget kan en kulturell dekadens och brutalisering noteras, sammanhängande med både invandringen, flumskolan och drevmedia (t ex kvällspressen).

2.

Erik Almqvist har, i likhet med andra sd:are , fått erfara ett mångårigt förtryck och en förföljelse, närmast applåderat av landets statsminister. I botten fanns hos Almqvist för två år sedan en frustration, som ingen bör kunna bli förvånad över.

3.

Andra nyheter, som dödsskjutningen av livvakten i statsministerns bostad. (Varför gjordes ingen undersökning om mordvapnet och vem som kunde ha hållit i det?)

Om probleminvandringens konsekvenser och motståndet mot den handlar min nya film, ”JÄVLAS INTE med svenskarna!”:

Svenskförsvar

Varje folk har rätten till ett eget land.
Detta måste gälla även oss svenskar.

Det som nu sker i Sverige – fjärrinvandring och mångkulturalism, politisk korrekthet och massmedial enkelriktning – sker i princip i de flesta västländer, samtidigt. Detta är ingen tillfällighet – det är resultatet av en målmedveten strävan från grupper med makt.

Som den judiska lobbyisten Barbara Spectre från Paidea uttryckt saken – lyssna 7 minuter in på denna film. Europa ska stöpas om.

Barbara Spectre har varit långtifrån ensam i arbetet för denna mångkulturella agenda.

Den mångkultur som ordineras för svenskar och andra européer likställs dock med ”förintelse” när den föreslås gälla för Israel. Det fick författaren Ingmar Karlsson erfara, efter att han i en bok om sionismen nyligen framkastade den tanken.

Resultatet blev en hatgrupp på Facebook, med anmärkningsvärt många kända namn!

När USA öppnade för invandring 1965 var det efter decenniers påtryckningar från mäktiga judiska lobbygrupper.

1967 tillkom New-York-protokollet, som på ett avgörande sätt utvidgade 1951 års Genevekonvention – till att gälla även utanför Europa.

Hos oss kan David Schwarz betraktas som den svenska mångkulturens fader, som redovisat i vitboken.

1969 beslöt riksdagen om en reglerad invandring, men invandringen till Sverige har i praktiken blivit alltmer oreglerad. Hävstång har därvid varit ett systematiskt missbruk av asylinstitutionen, sedan framförallt en förment anhöriginvandring.

Medan invandringen på 70-talet främst utgjordes av arbetskraft från övriga Norden och Sydeuropa utgörs den nu främst av bidragstagare från Afrika och Asien, människor från främmande kulturer med främmande värderingar. Den är nu så omfattande att det får demografiska effekter.

Följden blir flera typer av problem:
– ekonomiska kostnader
– fysisk otrygghet
– skolproblem
– belastning på hälsovården
– orättvisor.

Vi svenskar har på flera sätt gjorts till en andra klassens medborgare i vårt eget land.

• Exemplen är många, på hur nyligen invandrade kan få mer i ersättning än svenska pensionärer. Invandrarnas äldreförsörjningsstöd är skattefritt och påverkas inte av någon pensionsbroms.

• Synen på brott har mer än en gång avspeglats i samband med invandrarvåld mot svenskar – i debatten har problemet inte varit våldsdådet i sig, utan risken för att det kan leda till ”främlingsfientlighet”.

• Detta synsätt avspeglas även i lagstiftningen, där ”hatbrott” bedöms särskilt strängt – brott som kan ha bara svenskar som förövare.

• En del tältskrudade muslimer har också upptäckt möjligheten av att provocera fram ”diskriminering” på arbetsmarknaden – för att sedan med DO:s hjälp framtvinga höga skadestånd från olika företagare.

En gång var det svenska trygghetsnätet till för svenska medborgare. Någonstans på vägen öppnades det för envar med uppehållstillstånd i Sverige. Utförsbacken har sedan fortsatt, så att även ”papperslösa” – personer som inte ens har rätt att befinna sig i Sverige – ska ha sociala förmåner.

Ansvaret för denna utveckling ligger inte i första hand på de utlänningar som tar sig till Sverige och utnyttjar de möjligheter som serveras. Ansvaret ligger hos de människor som har makten över våra media och vår politik.

Under de decennier som denna utveckling mot tilltagande samhällsupplösning pågått är vi många som försökt protestera och varna. Inga redaktörer och inga politiker har dock velat lyssna.

Som svar har vi fått höra att vi svenskar inte existerar: det finns nämligen inte ”vi och dom”.

”Vad är egentligen svenskt?” kan statsministern utbrista från riksdagens talarstol – formellt en fråga, i praktiken ett påstående.

Sverige har nu kommit till vägs ände, som exemplet Katrineholm visar. Som följd av omfattande somalisk anhöriginvandring kan kommunen tvingas till  nedskärningar för både barn, unga och gamla.

Var kommer Sverigedemokraterna in i detta sammanhang?

SD är enligt Kent Ekeroth riksdagens mest israelvänliga parti.

Hans bror Ted har fått  israeliska utmärkelser. Wikipedia: ”Kent Ekeroths tvillingbror Ted Ekeroth är IT-chef inom Sverigedemokraterna och belönades år 2007 av World Zionist Organization med priset Herzl Award för ‘exceptionella insatser för Israel och sionismen.’”

Ur Fria Tider:

”Bröderna Ekeroth startade 2002 Föreningen för Israel och demokrati i Mellanöstern (FIDIM)…

En av de organisationer som det länkas till från FIDIM:s hemsida är Anti-Defamation League (ADL) – en amerikansk-judisk intresseorganisation som bedriver ett omfattande lobbyarbete för massinvandring, för Israel och mot antisemitism. ADL har smutskastat amerikanska invandringskritiker i decennier och inte tvekat att smäda även de som aldrig gett uttryck för antisemitiska eller ens Israelkritiska åsikter. Organisationen kan beskrivas som en amerikansk motsvarighet till Expo.

Det finns också direkta kopplingar mellan ADL och Expo. I samband med att Expo grundades och de första numren av tidskriften kom ut, omnämndes ADL i tidskriften som en av Expos bidragsgivare.”

Bröderna Ekeroth vill få SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand avsatt, efter att denne uttryckt viss kritik mot regimen i Tel-Aviv.

Till de hängivna sionisterna hör även SD-Kurirens redaktör, Tommy Hansson, han som ju vägrade publicera en annons för vitboken.

Ur Fria Tider:

”Hansson satte ett svårslaget rekord i osmaklighet när han, under rubriken ”Carl Bildt lever farligt”, undslapp sig följande reflektion:

‘Jag kommer osökt att tänka på Folke Bernadottes öde i dessa dagar, när Jerusalem åter ligger i stöpsleven i och med att utrikesminister Carl Bildt i sin egenskap av EUs utrikespolitiske talesman starkt ställt sig bakom idén att Jerusalem skall delas och östra Jerusalem bli huvudstad i en framtida palestinsk stat. … Det är inte utan att Carl Bildt lever en smula farligt.  Vad han inte till fullo inser är att Israels anspråk på Jerusalem äger avsevärt större tyngd än vad de palestinska gör. …

Att visa en så uppenbar okänslighet gentemot Israel och judarna och en så däremot kontrasterande välvilja i sitt umgänge med palestinska företrädare motverkar emellertid inte bara Bildts och EUs intentioner – denna attityd kan också i värsta fall visa sig bli ödesdiger för Carl Bildts egen person.  Vår skytteltrafikresande utrikesminister borde ta sig några minuter på nästa plan och fundera över vad som hände Folke Bernadotte, som kom hem i en kista från sina medlingsuppdrag i Mellanöstern. Israels konservativa regering är, ehuru långt ifrån omedgörlig, såvitt jag kan bedöma ingen varm vän av Carl Bildt.’

Chefredaktören för Sverigedemokraternas partiorgan sitter alltså och gottar sig åt tanken att Israels regering skulle kunna mörda Sveriges utrikesminister.”

Även utifrån en del uttalanden och ställningstaganden kring invandringen blir det svårt att fortsättningsvis knyta några större förväntningar till SD.

Jimmie Åkesson förfaller ofta till en retorik som han tydligen tror ankommer en ”statsman”: Sverige är ett ”rikt land”, bör bedriva en ”ansvarsfull” invandringspolitik och kan satsa mer pengar på UNHCR.

”Mänskliga rättigheter” ska respekteras (utan att skilja på negativa och positiva sådana).

Sverige ska även fortsättningsvis ha en invandring, den ska bara inte vara större än den till våra grannländer.

Någon distinktion mellan olika slags invandring hörs sällan från SD-håll.

Vad blir då alternativet?

Godhetskravet måste förkastas.

Det måste finnas en koppling mellan den som ger och den som betalar. Bistånd till andra länder må ske genom frivilliga bidrag från enskilda individer eller organisationer, inte genom konfiskation av skattemedel.

Sverige är inte rikare än att många svenskar har det svårt.  Ansvaret och uppdraget hos våra partier och politiker ligger i att värna svenskarnas intressen.

Inom invandringspolitiken måste en NOLLVISION gälla för fortsatt probleminvandring.

Flyktingar ska söka asyl i sitt närområde, inte i ett avlägset land som Sverige.

Invandringen kan radikalt minskas utan att behöva bryta mot internationella konventioner, men skulle det visa sig där ligga ett problem ska Sverige säga upp sin anslutning till dessa antidemokratiska konventioner.

Världens fattigdomsproblem kan inte lösas genom att några miljoner fattiga/lycksökare varje år flyttar till Europa.

De lagar och regler som diskriminerar svenskar gentemot utlänningar i Sverige måste omgående upphävas eller ändras.

SVERIGE ÄR SVENSKARNAS LAND!

Opposition?

Sveriges Riksdag blir visserligen alltmer maktlös, men det vore ändå inte fel om där funnes en politisk opposition.

Den främsta poängen med en sådan opposition vore dock inte vad den kan uträtta i riksdagen – omgiven av den antisvenska 7-klövern är förutsättningarna där små, realistiskt sett.

VIKTIGAST ÄR ISTÄLLET  det tillträde till den nationella massmediala scenen som riksdagspositionen kan ge. Partiet får genom sin ledare vara med vid partiledardebatter. Det ger en chans att verka opinions- och folkbildande.

Jag kunde möjligen ha givit Jimmie Åkesson godkänt, utifrån den svåra inramningen i söndagens TV-debatt, om han åtminstone hade inlett sitt första anförande med en deklaration om att det är bara med tvekan som han deltar, pga det upplägg som stänger ute de viktigaste politiska frågorna från debatten.

Han kunde även ha uttryckt en tvekan att i TV-studion stå på samma sida som s-v-mp, eftersom SD är den enda verkliga oppositionen mot regeringen Reinfeldts galenskaper.

Kenneth Sandberg skriver:

”Att JÅ är en skänk från ovan för Sveriges banemän stod alldeles klart vid den TV-sända partiledardebatten 6 maj.

Teaterföreställningen kunde genomföras med sedvanligt rollspel för att inge TV-tittarna uppfattningen att det avseende Sveriges framtid finns viktiga meningsskiljaktigheter Alliansen, (S), (V) och (Mp) emellan. Istället för att ta tillfället i akt och påvisa att ‘kejsaren är naken’, ställde en harmlös JÅ in sig i ledet – och etablerade sig och SD som ett åttonde blad i den förutvarande 7-klövern.

SVT/programledarna hade helt förväntat och i vanlig ordning sett till så att det kontroversiella ämnet invandringspolitik ej fanns med i manuset. Icke desto mindre gavs möjligheter att koppla till denna fråga eftersom den politiken mer än någon annan är förutsättningen för alla större problems lösningar gällande Sveriges och svenska folkets öde.

Nu kunde 7-klöverns skådespelare under den nästan två timmar långa direktsändningen bekymmersfritt och oavbrutet framföra sina floskelliknande monologer utan att JÅ gjorde det minsta för att störa scenariet. Vid t ex den utdragna ‘debatten’ om Statens finanser och skatterna fällde JÅ inte ens ett ord om de 20-30 miljarder kr/år som SD själva i sin lågt räknade budget skulle spara in genom en reducering av ‘flykting’-invandringen. Och ännu mindre framfördes av JÅ det faktum att den sedan tre decennier förda invandringspolitiken kostar uppskattningsvis 100-200 miljarder kr/år.

Lika harmlös och ‘salongsfähig’ förhöll sig JÅ när ämnet skatt på pensioner manglades. Här fanns annars all anledning att påtala den kränkande orättvisan att ‘flyktingars’/immigranters  äldreförsörjningsstöd (ÄFS) är avsevärt högre än pensionen för flertalet svenska fattigpensionärer – redan innan skatten är dragen för sistnämnda..!

Arbetslösheten gavs stort utrymme i sändningen. Inte heller här utnyttjade JÅ möjligheten att koppla detta till det kontinuerliga och stadigt ökande inflödet av ny arbetslöshet. Icke minst i form av analfabeter från Somalia och Afghanistan, påspätt med öst-europeiska romer.

För att avslöja 7-klövern och få den Politiskt Korrekta fernissan att flagna måste naturligtvis en allvarligt menad opposition kasta in brandfacklor som belyser falskspelet. Under den långa direktsändningen – som just erbjuder en sådan möjlighet – yttrade JÅ endast det pliktskyldiga ‘vi måste stoppa den ansvarslösa invandringspolitiken’. En fras som, utan att konkretiseras, genom sin alltför abstrakta nivå enkelt kunde avfärdas som ‘typisk retorik’ av 7-klöverns rollbesättning.

Föga förvånande avstod JÅ från alla försök att framföra faktorer som ‘låg utanför’ programledarnas teman men som har stor relevans för Sveriges finanser och användandet av skattemedlen. Bland mycket annat mord, skottlossningar, maffias interna uppgörelser – samt den likaledes accelererande ‘hedersproblematiken’ – som drar enorma kostnader och resurser från den välfärd som finansieras av svenska skattebetalare, men som fråntas desamma.

För den konspiratoriskt lagda kan det ligga nära till hands att tro att JÅ ingått en pakt med övriga PK-riksdagen om att spela sin roll på just det sätt som enklast hanteras av det landsförrädande kollegiet.  Åtminstone lyckades de senare ganska bra med att påvisa att det för Sveriges vidkommande inte finns viktigare frågor än kärnkraftens vara eller icke-vara, skatten inom restaurangnäringen och en eventuell översyn av svensk vapenexport.

Och att det därför är obehövligt med ett ‘invandringskritiskt’ parti i Riksdagen.”

Partiledardebatten inspirerade mig till denna film:

Se även: Partiledardebatt