Radikalare än SD

Över till en allmän bedömning av Svenskarnas Parti från min sida.

Låt mig  först säga, att jag respekterar envar som arbetar oegennyttigt för Sveriges bästa, ibland med risktaganden för personlig del. Dit hör de aktiva inom SvP.

Låt mig också konstatera, att såväl SvP:s program som dess tidning ”Framåt” visat sig positivt överträffa mina förväntningar.

Och partinamnet – ”Svenskarnas Parti” – klingar mycket bra, tycker jag.

Det vore dock att svika både mig själv och mina bloggläsare, om jag höll inne med de reservationer som jag har mot SvP.

Inför att gå med i Sverigedemokraterna hyste jag en gång betänkligheter utifrån partiets dåliga rykte, även om detta mest var bara mediakonstruerat. Det blev ändå som en uppförsbacke att klara av.

Något motsvarande gäller SvP, även om det där också finns en kärna av substans, genom några toppnamns förflutna i Nationalsocialistisk front. Detta skulle dock med tiden kunna blekna genom dels anslutningen av nya krafter till partiet, dels Sveriges alltmer skärpta läge (vilket kan få en sådan belastning att framstå som av underordnad betydelse).

En fråga som här anmäler sig blir: gör partiet vad det kan för att tona ned nazi-associationer? Det ger åtminstone mig dåliga  vibbar, när tidningen Framåt saluför en bok om fälttåget i öster 1941. Min nationalism är defensiv och fredlig, skiljer sig radikalt från den aggressiva och expansiva variant som Hitler företrädde.

KÄRNFRÅGAN är nog ändå hur hårt den genetiska linjen ska drivas beträffande svenskhet. Som jag skrev inledningsvis bedriver etablissemanget en konsekvent politik för att i möjligaste mån byta hudfärg på befolkningen i Sverige – dels reellt, genom fjärrinvandringen, dels i vårt medvetande, genom propagandan.

Det blir då en rimlig och försvarbar hållning att resa motstånd mot detta. Men det handlar om mängd. Det är när fjärrinvandringen får sådana proportioner att det bildas utländska enklaver,  som vi får problem. De som migrerar till vårt land måste ha assimilering som mål. Dvs den första generationen må göra sitt yttersta för att integreras och gärna se att deras barn, när det blir dags, bildar familj med en svensk partner. Enstaka personer med svart hudfärg, eller blandningar, ser jag inte som viktigt att göra någon affär av.

RÄTT ÄNDE att börja i är att påtagligt minska fjärrinvandringen och att verka för en omfattande återvandring.

• Pengaregnet över utlänningar måste upphöra.

• Kriminella utlänningar måste konsekvent utvisas.

• Oegentliga naturalisationer måste ogiltigförklaras.

• En fungerande gränskontroll måste införas.

Detta kan nog ske utan att behöva vare sig tumma på internationella konventioner eller luta sig mot genetiska argument.

Beträffande beviljande av nya svenska medborgarskap kan också en restriktiv linje drivas utan att behöva blanda in genetik.

Schweiz kan ses som ett föredöme, med sin restriktiva hantering av naturaliseringar. Sverige bör hålla igen med både PUT och medborgarskap. Grundregeln beträffande uppehållstillstånd ska vara TUT, som får förnyas periodvis tills vi vet hur utlänningen sköter sig.

Kommer SvP att kunna axla rollen av det tredje parti som Sverige alltmer törstar efter, eller behöver det vid sidan av SD växa fram två radikala alternativ?

Även om grundkonceptet är att få SD att framstå som det mittenparti det är, så blir det önskvärt att inte servera onödiga självmål.

Än så länge är medias linje gentemot SvP förtigande, det gör att partiet kommer lindrigt undan. Jag förordar inte att SvP någonsin ska stå med mössan i hand och be om ursäkt för sin existens, men det skadar inte att ha beredskap för att klara en mediaoffensiv.