Judiskt inflytande (4)

I denna fjärde bloggtext utifrån Kevin MacDonalds nya bok
ska jag fokusera på fyra aspekter:

• långt historiskt minne

• känsla av oförrätter

• för fjärrinvandring

• mot europeiska kulturer och etniciteter

Judar har ett mycket långt historiskt minne. Händelser, som inträffade för flera hundra år sedan, färgar deras nutida uppfattningar, hävdar MacDonald.

Där finns extremt våldsamma perspektiv både bakåt och framåt!

MacDonald:
”Ett urtypiskt exempel på judisk aggressivitet mot den amerikanska kulturen har varit det judiska förespråkandet av liberal invandringspolitik, som fått en förvandlande inverkan på Förenta staterna:
 
I sitt företag att vrida invandringspolitiken åt ett liberalt håll har judiska talesmän och organisationer visat ett mått av energi, som inte överträffats av någon annan i eget intresse verksam påtryckningsgrupp. Invandringen har varit en särskilt viktig angelägenhet för alla de större judiska organisationerna för det egna försvaret och förhållandena till samhället. Under åren har deras talesmän ihärdigt bevistat kongressutfrågningar, och den judiska strävan var av den allra största betydelse för bildandet och finansieringen av sådana religiöst obundna grupper som National Liberal Immigration League (Riksförbundet för liberal invandring) och Citizens’ Committee for Displaced Persons (Medborgarkommittén för flyktingar).”

”Nyligen framfördes argumentet ‘mångfald som trygghet‘ av Leonard S. Glickman, styrelseordförande och verkställande direktör för Hebrew Immigrant Aid Society, en judisk grupp som i mer än hundra år förespråkat fri invandring till Förenta staterna. Glickman yttrade, ‘Ju mer det amerikanska samhället präglas av mångfald, desto tryggare är [judar].’ För närvarande är HIAS djupt engagerat i att värva flyktingar från Afrika att invandra till Förenta staterna.”

Sträven efter en omfattande fjärrinvandring går hand-i-hand med en strävan att motverka andra kulturer och nationella identiteter.

Antonia Ax:son Johnson har där varit mycket tydlig:

“Axess anser varken att det finns någon ursvensk kultur eller att en sådan ska eftersträvas.”

Inte mindre tydlig är Eli Göndör: ”det finns ingen svenskhet”.

MacDonald fortsätter:

”Många judiska intellektuella och andra inflytelserika tar alltjämt varje hävdande av kristendomens sanning som ett antisemitiskt angrepp.”

”Judar var som amerikansk invandrargrupp unika i sin fientlighet mot den amerikanska kristna kulturen och i sina energiska, aggressiva ansträngningar att förändra denna kultur.”

Fria Tider den 9/4 2012:

”Krav på censur av isländska psalmer

Psalmer av den isländske poeten Hallgrimur Petursson har traditionellt lästs upp i isländsk radio varje dag under fastan som föregår påsken. Nu kräver Simon Wiesenthal-centret att alla passager i psalmerna som kan få judar att framstå i dålig dager ska tas bort.”

MacDonald:
”Argumentet om mångfalden som trygghet och dess koppling till historiskt agg riktat mot den europeiska civilisationen ligger implicit i ett uttalande Simon-Wiesenthal-Centret (SWC) nyligen gjorde till svar på den förre franske presidenten Valéry Giscard d Estaings argument att det muslimska Turkiet inte har någon plats i den Europeiska unionen:

‘Enligt SWC kan ‘extremismens, hatets och fundamentalismens’ hot – urtypiskt mot judar – undanröjas endast om man överger den europeiska civilisationens traditionella kulturella och etniska bas. ”

Den israeliske rabinen Baruch Efrati:
”Judar bör glädja sig åt att det kristna Europa håller på att förlora sin identitet.”

”Bra att Europa islamiseras!”

MacDonald: ”Händelser som inträffade för fem hundra år sedan finns alltjämt i färskt minne hos judiska aktivister – ett fenomen som borde ge envar en tankeställare i en tid då Israel innehar kärnvapen och system för att sätta in dem över långa avstånd.”

Uppenbarligen handlar det om något mer än ”Förintelsen” och vad tyskar gjorde mot judar under Hitlerregimen på 1900-talet.

Baruch Efrati:
”- Vi kommer aldrig att förlåta de kristna européerna för att de slaktat miljoner judiska kvinnor, barn och åldringar. Inte bara under den nyligen inträffade Förintelsen, utan generation efter generation, på ett konsekvent sätt som är karakteristiskt för alla trosinriktningar inom den hycklande kristna religionen.”

Tanken att israeliska kärnvapen skulle kunna användas mot Europa finns verkligen hos vissa judar.

Fria Tider den 10/10 2012:

”Européer är ‘monster’ som har ”utrotat alla sina judar” och därför bör Israel atombomba Europa. Det anser den prominenta amerikanska islamkritikern Pamela Geller i ett utspel.”

I den riktningen har tidigare också den israeliske professorn och militärhistorikern Martin Van Creveld uttryckt sig:”Our armed forces are not the thirtieth strongest in the world, but rather the second or third. We have the capability to take the world down with us. And I can assure you that that this will happen before Israel goes under.”

”En nyligen publicerad artikel om assyrier i Förenta staterna visar faktiskt att många judar inte förlåtit eller glömt händelser som skedde för 2700 år sedan, när nordriket Israel upplöstes och dess befolkning med tvång omflyttades till det assyriska rikets huvudstad Nineve: ‘En del assyrier säger att judar är en grupp människor, som förefaller vara mer bekanta för dem. Men eftersom den hebreiska bibeln beskriver assyrierna som grymma och hänsynslösa erövrare, uppger personer som pastor William Nissan att han ständigt utmanas av judiska rabbiner och lärde ifråga om sina förfäders missgärningar.’”

”Denna mäktiga känsla av att gruppen är hotad och har blivit illa behandlad i det förflutna sammanhänger med en överdrivande stil i det judiska tänkandet, en stil som ständigt återkommer i judisk retorik. Chernins kommentar, ‘varje negativitet, kritik eller klander, också från en av våra egna, antar överdrivna dimensioner”, är särskilt viktig. Enligt den judiska åsikten måste all kritik undertryckas, ty att icke göra det vore att riskera ännu en Förintelse: ‘Det finns inget som heter överreaktion på en antisemitisk händelse, inget som heter att överdriva den fara som hotar överallt.’”

Om orättvisor och oförrätter talas också i inledningen till denna Spectre-film:

fortsättning följer