Media som säkerhetsrisk

dnfan

Svenska massmedia ”kan” – inte bara när det gäller invandring och brottslighet.

Det gäller även säkerhetspolitik.

En första film finns nu klar från mitt anförande den 21 augusti 2015.

Den fokuserar på främst vad jag sade i Ukrainafrågan och blev på 32 minuter:

blockIII


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/10/hur-viktig-ar-varldsfreden/

http://www.vaken.se/thage-g-peterson-nej-till-nato-medlemskap/

https://www.youtube.com/watch?t=118&v=ZTPss0-CsS8

http://www.informationclearinghouse.info/article42678.htm

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/08/vi-hade-tur-igar.html

http://newsvoice.se/2015/08/24/ingemar-warnstrom-varfor-mobbas-putin-del-1/#comments

https://parnassen.wordpress.com/2015/08/27/ej-pa-aktuellt-sverige-hjalper-nazisterna-i-ukraina-ww3-pa-g/

MÖRKA KRAFTER

fb34

Om krafter som inte vill oss väl – fredagsbio redan på onsdag:

 

ssparken

stockholm-bob

 


Mer

http://www.nyatider.nu/ikea-morden-polisen-hinner-inte-forhora-vittnen-prioriterar-trygghetsskapande-atgarder-pa-asylboenden/

http://www.nyatider.nu/efter-ikea-morden-sa-krishanterar-media/

http://www.d-intl.com/2015/08/13/ledare-varfor-vagrar-polisen-dementera-ryktet-om-halshuggning-pa-ikea/

http://snaphanen.dk/2015/08/17/julia-caesar-sveriges-morka-krafter/

http://avpixlat.info/2015/08/27/ikeamorden-ansvar-och-hysteri/

Cirkusvänstern

cirkusv

Här kommer fredagsbio 33: ”På cykeltur med CIRKUSVÄNSTERN”.

Av det som tas upp i denna film är det två moment som kan göra mig särskilt upprörd:

1. Svassandet

Det ena är programledarens svassande attityd, som det kommer till uttryck 6.30 in i filmen – vädjande om bifall från cv-företrädaren, med ett ”vi” som i praktiken exkluderar de flesta svenskar.

vi

2.  Anspråksfullheten

Det andra är stöddigheten från cirkusvänsterns Emma Dominguez, med sin självklara föreställning att kunna sätta sig på oss svenskar.


Dominguez företräder alltså en aktuell politisk strömning, som jag vill kalla ”cirkusvänster”.

Traditionell vänster har handlat om att slå vakt om värden som frihet, jämlikhet och trygghet, man har önskat försvara svaga grupper och medverka till ett bra fungerande samhälle. I grunden någonting positivt.

Den ”vänster” som nu märks av har istället en genomgående negativ innebörd. Det handlar mest om att kverulera och att hindra andra från att komma till tals och verka politiskt, mest om att riva ned, krossa och stoppa. Mycket av känsla, spontanitet och grupptryck – föga av eftertanke, förnuft och rimlighet.

Emma Dominguez representerar denna strömning.

makten

Det blir i huvudsak tre moment – de går iofs in i varandra – som jag vill förknippa med begreppet ”cirkusvänster”:

A. Kränkthet

En lättkränkthet och benägenhet att försöka skuldbelägga oss svenskar.  En överkänslighet för vad man kan uppfatta som obehagligt.

Detta går hand-i-hand med en ansvarsbefrielse för egen del.

Sin kränkthet använder man som redskap för att driva igenom en egen agenda.

B. Odemokrati

Meningsmotståndare ska tystas och hindras att göra hörda, kritik vill man slippa ta del av.

Cirkusvänstern är motståndare till yttrandefrihet och mötesfrihet.

Denna hållning går hand-i-hand med en benägenhet att ta till våld och begå fysiska övergrepp på meningsmotståndare.

C. Rasism

Paradoxalt kan det möjligen framstå, men allt tal om ”rasism” och ”alla människors lika värde” hindrar inte att cirkusvänstern i praktiken själv är väldigt fixerad vid etnicitet och hudfärg.

I stället för att hävda lika rättigheter oavsett etnicitet och hudfärg arbetar man för särrättigheter och diskriminering. Lagen om ”hets mot folkgrupp” är där bara ett av flera exempel.

För cirkusvänstern är vit hudfärg någonting problematiskt.  Lyssna exempelvis på v-riksdagskvinnan Rosanna Dinamarca 2.30 in i denna film.

mittland


 

Mer

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/08/po-till-forsvar-for-morklaggningen.html

https://parnassen.wordpress.com/2015/08/16/svarta-gubbar-pa-gatan-ska-man-kanna-sig-krankt/

Troll och troll

plussat

Gensvaret på den senaste fredagsbion, ”AGENDAJUDAR”, blev ju bra. På kort tid nära 1.800 besök, nära 300 kommentarer på Exponerat och dessutom ovanligt många kommentarer både här på bloggen och på youtubesidan.

Uppenbarligen finns ett uppdämt behov av att mer få diskutera det ämne som tas upp i filmen. Fler än jag ställer frågan hur det kan komma sig att så många tongivande judar arbetar för  muslimsk massinvandring till Sverige. Kan det verkligen vara ett judiskt intresse?!

trollskogstrio

Samtidigt kan jag inte undgå att notera också något annat. Ett antal kommentarer på Exponerat har varit flitiga med inlägg. Skenbart är de kritiska, men egentligen ändå inte. Vad de gör är att försöka invända, men utan att i sak lyckas anföra några invändningar. Det handlar mer om att försöka smeta negativa epitet eller förmedla dåliga associationer.

Min reflexion blir här i grunden mycket enkel:

• Antingen har man fakta och argument i en annan riktning, och i så fall anför man dessa.

• Eller så har man inga sådana invändningar i sak. Då bör man revidera sin egen  position,  ta intryck och åtminstone till någon del ändra sig.

Stefan Löfven och andra kulturmarxister mässar gärna om att det inte får finnas ”vi och dom”, men vad vi här har att göra med är tydligen människor med en helt extremt driven grupplojalitet: ”My country right or wrong”. Man går med den egna gruppen, oavsett om man då i sak hamnar rätt eller fel.

”Troll” är väl vad vi brukar benämna sådana här figurer på kommentarsfälten.

expoljus

Det här påminner mig om erfarenheter som vi inom Blågula frågor gjorde på 1990-talet.

Först sände vi in debattartikel efter debattartikel till DN Debatt och andra debattredaktioner hos olika dagstidningar. Nästan utan undantag blev de refuserade: ”Tyvärr, platsbrist…”

Inom kort kom vi ändå ut i massmedia, men då som ”uthängda”. Vi var, som man framställde saken, ”troll”, som de rättrådiga redaktörerna drog fram i ljuset. Där kan ”troll” som bekant ”spricka”. En av de rättrådiga år 1996 var Exporedaktören Andreas Rosenlund.

jhp

Karaktäristiskt för både Exporedaktörer och andra pk-journalister är hur de vill placera sig själva på en piedestal, som på detta montage Aftonbladets Jan Helin.  De har en självbild av att vara opartiska experter och objektiva granskare – vägrar således att möta meningsmotståndare i öppen debatt på lika villkor. Inte heller accepterar de att låta sig bli intervjuade, vill inte riskera att själva behöva svara på några frågor.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html#anchor1114319

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html

https://janmilld.wordpress.com/2011/06/15/ar-jag-antisemit/

https://janmilld.wordpress.com/2014/07/28/false-flag-2/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/


https://www.youtube.com/watch?v=-Se37HqOkKI

https://www.youtube.com/watch?v=5Ke5D8keI90

Tack, Björn Hammarbäck!

bh1

Björn Hammarbäck har, efter en längre tids sjukdom, avlidit. Beskedet kom alltså inte helt oväntat, men blir inte desto mindre smärtsamt. Björns bortgång betyder en förlust för oss sverigevänner!

svicnr

Utan Björn Hammarbäcks insatser skulle SVIC-projektet, med framställningen och distributionen av gratistidningen ”Sverige i Centrum” inte ha kunnat komma igång, så som skedde år 2005.

SVIC spreds framförallt inom kollektivtrafiken i Stockholm och på i huvudsak samma sätt som då gratistidningarna Metro och City.  Tanken var att verka  opinionsbildande och att utgöra en motvikt till den propaganda som serverades av stora massmedia i Sverige.

SVIC utkom med sammanlagt sex nummer, det sista numret direkt efter riksdagsvalet 2006.

Mer om SVIC kan läsas här.


svicutdeln

Inför valet 2010 drog Björn och jag tillsammans igång ett annat tabloidprojekt, denna gång för hushållsutdelningar, och i princip över hela Sverige.

Det blev sammanlagt fyra olika tabloider, med dessa titlar:

1. Något  Annat Parti

2. Frågor för Sverige

3. Lägg om kursen!

4. VÅGA BRY DIG!

tabnr

Den sista av dessa gavs ut i regi av vår på höstkanten 2013 bildade förening ”Opinionsbildarna”. Den fick dock aldrig någon riktig styrfart, eftersom både Björn och jag själv hade en del hälsoproblem.

Björn Hammarbäck finns inte längre bland oss, men hans insatser bör kunna tjäna som en inspiration för många andra,  att fortsätta kampen för vårt land och folk. Det behovet är ju  inte mindre nu än för tio år sedan, då SVIC startades.

Tack, Björn!

bh5


En annan förlust under våren för oss sverigevänner är Ola Jennebrink.

Trots ett rörelsehandikapp gjorde han viktiga insatser i arbetet för att sprida tabloider och på annat sätt stöda Opinionsbildarnas verksamhet. Han var aktiv på många kommentarsfält med mycket insiktsfulla inlägg.

Ett verkligt föredöme för oss alla!


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/30/motiv-ifragasatt/ 

Löfvensk historieskrivning

slhistorian

Hur bedöma det tidiga SD? Var det en tid och miljö präglad av hakkors och uniformer, heilanden och hitlerhälsningar?

• Det är ju den historieskrivning som SAP:s Stefan Löfven vill förmedla, nu senast i riksdagens partiledardebatt.

• Stöd får han därvid av SVT:s Margit Silberstein.

• Ja, indirekt kanske även av SD:s Jimmie Åkesson, när denne är inne på att Sverigedemokraterna ”har förändrats” och idag är ett annat parti än för 20 år sedan.

Iofs sant, men den formuleringen antyder samtidigt att Löfvens beskrivning av 1990-talets SD skulle kunna stämma.

”Det var partiet känt för vid den tidpunkten”, hävdar Löfven, men detta säger nog mer om våra massmedia än om SD. 

Vid manifestationer som den 30 november fanns en svans av gapiga skinnskallar med, men de representerade aldrig någon partilinje från SD. Den linjen ska bedömas utifrån program, artiklar och annat material som partiet producerat.

För övrigt har inga bildbevis kunnat presenteras på förekomst av hakors på SD-demonstrationer, så som Löfven och Silberstein hävdar.

slms

Min misstro mot media grundar sig ju också på egna erfarenheter. Såväl Ingrid Björkmans bokutgivning, Eva Bergqvists tidskrift Fri Information som Blågula frågor kunde drabbas av samma stämplanden i media.

• Den första generationen av sverigedemokrater var tidigt ute i viktiga ställningstaganden för Sverige.

• De arbetade helt ideellt och tvingades ibland offra mycket i kampen.

För detta förtjänar de nu ett djupt erkännande – inte förtal!

bss

När Mikael Jansson 1995 tillträdde som ordförande (med verksamhet inom CUF bakom sig) markerade detta, föreställer jag mig, ett steg i rätt riktning för Sverigedemokraterna.


Låt mig också tipsa om vad Olle Ljungbeck nu skriver på bloggen ”Vår stund i Sverige”, under rubriken ”Öppet brev till losern statsminister Stefan Löfven”.

‘Vi måste vara ärliga mot varandra”.

”Stå upp för demokratin. Demokratin är det allra vackraste vi har…’

En stor del av svenska folket kan intyga att de uttalanden du gjort enligt ovan står helt i motsatsförhållande till hur Du agerar i praktiken.

Under mina 83 levnadsår har jag kunnat konstatera att vi aldrig haft en politiker på den nivå Du befinner dig som så kränkt allt vad etik och moral avser.”


Jag gjorde en sammanställning av några korta filmklipp, vilka illustrerar det som Ljungbeck beskriver:


Mer

http://samtiden.nu/17321/lofven-ljuger-om-sds-historia/

 

Lagom är inte längre bäst!

sd-lagom

Sverigedemokraterna går nu ut med ”Lagom är bäst!” som en paroll.

Det är ju densamma som titeln till min bok från 1995 – ”Lagom är bäst!”.

Ska jag då applådera denna SD-paroll 20 år senare?

jmlagom

Situationen i mitten av 90-talet var en annan jämfört med idag. Då pågick inte en massinvandring i riktigt samma omfattning som idag, inte heller hade problemen till följd av denna hunnit växa fullt så mycket.

Bakom boktiteln – och i botten på engagemanget med Blågula frågor – låg en vädjan om sans och en förhoppning om dialog och kompromisser. Hade invandringsförespråkarna önskat lyssna på invändningar  och varit redo att möta oss på halva vägen, då kunde invandringen ha hållits på en nivå där invandrarna fick en chans att inlemmas i det svenska samhället.

put8006

 

inv1951-2013

Nu blev det inte så. Istället för att sikta till någonting ”lagom” gasade man bara på.

Det gör, att vi idag har hamnat i en helt annan situation.

Även om vi nu skulle halvera invandringen, så blir det likväl en sakligt sett extrem linje.

Extrem, därför att den raserar vårt samhälle.


nordenasylanter

Tag bara ovanstående diagram, från en artikel av Gunnar Sandelin på bloggen Mörkläggning.

Eller detta diagram, om utvecklingen över tid:

asyls2008-2014

Till Sverige kommer mångfalt fler asylsökande än till övriga nordiska länder sammantaget!

Ändå har vi skrivit på samma flyktingkonventioner.

Egentligen skulle Sverige alltså inte behöva krypa ur några juridiska åtaganden för att kunna komma ned på samma nivå som Finland, Danmark och Norge.

I praktiken saknas ändå förutsättningarna för detta, av flera skäl:

• kanalerna är upparbetade, för att hitta till Sverige

• år och decennier av signaler har gjort att man lärt sig att sikta in sig på just Sverige

• i Sverige har växt fram ett maktkomplex med egenintressen i denna politik

• de många  ”goda” människorna i vårt land vill inte ändra sig.

Samtidigt närmar sig vårt samhälle nu i rask fart en katastrof, pluggen dras s.a.s. ur våra system för trygghet.


De som följt mig i invandringsdebatten kan nog intyga att jag eftersträvat att vara måttfull och nyanserad, som boktiteln från 1994/95 återspeglade.

Jag har också varit noga med en distinktion mellan invandring i allmänhet och ”probleminvandring”, men det är inget som ens SD har nappat på.

Många gånger har jag pläderat för Tony Blairs idé om ”Safe Haven”, med innebörd att på EU-nivå samordna sållningen av asylsökande, med respektive utan skyddsbehov.

Nu har jag tänkt om.

Inget mer ”lagom”!

Glöm även ”Safe Haven”!

Sverige bör inrikta sig på att säga upp New-York-protokollet från 1967.

Dvs vi ska återgå till en begränsad anslutning till Genevekonventionen, så att åtagandet gäller endast flyktingar från andra länder i Europa.  Varje världsdel ska med den logiken ansvara för sina egna flyktingströmmar.

fb21

I linje med detta ska vi helt ansluta oss till den australiska modellen, dvs verka för att EU stoppar alla fartyg med asylanter på Medelhavet – se till att de sänds tillbaka varifrån de kom.

Afrikanska flyktingar ska ha rätt att söka asyl, javisst – i Afrika.

Den australiska modellen har visat sig mycket verkningsfull. I Australien har man påtagligt kunna erfara kontrasten mellan en slapp respektive en tydlig politisk linje. Med rätt signaler kan denna båttrafik helt stoppas!

au

 

batarau

Det här knyter an till min nya fredagsbio, ”MEDIA-MISS om invandringen”:


 



Mer

http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Sovereign_Borders

http://www.exponerat.net/vad-ar-lagom-ar-bast-med-invandringen/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/05/15/ny-statistik-sverige-fortsatt-extremt/

http://www.bgf.nu/lagom/

https://janmilld.wordpress.com/sverige-behover-hjalp/

http://ledarsidorna.se/2015/05/flyktinglagret-den-sista-utvagen/

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 173 andra följare