Lagom är inte längre bäst!

sd-lagom

Sverigedemokraterna går nu ut med ”Lagom är bäst!” som en paroll.

Det är ju densamma som titeln till min bok från 1995 – ”Lagom är bäst!”.

Ska jag då applådera denna SD-paroll 20 år senare?

jmlagom

Situationen i mitten av 90-talet var en annan jämfört med idag. Då pågick inte en massinvandring i riktigt samma omfattning som idag, inte heller hade problemen till följd av denna hunnit växa fullt så mycket.

Bakom boktiteln – och i botten på engagemanget med Blågula frågor – låg en vädjan om sans och en förhoppning om dialog och kompromisser. Hade invandringsförespråkarna önskat lyssna på invändningar  och varit redo att möta oss på halva vägen, då kunde invandringen ha hållits på en nivå där invandrarna fick en chans att inlemmas i det svenska samhället.

put8006

 

inv1951-2013

Nu blev det inte så. Istället för att sikta till någonting ”lagom” gasade man bara på.

Det gör, att vi idag har hamnat i en helt annan situation.

Även om vi nu skulle halvera invandringen, så blir det likväl en sakligt sett extrem linje.

Extrem, därför att den raserar vårt samhälle.


nordenasylanter

Tag bara ovanstående diagram, från en artikel av Gunnar Sandelin på bloggen Mörkläggning.

Eller detta diagram, om utvecklingen över tid:

asyls2008-2014

Till Sverige kommer mångfalt fler asylsökande än till övriga nordiska länder sammantaget!

Ändå har vi skrivit på samma flyktingkonventioner.

Egentligen skulle Sverige alltså inte behöva krypa ur några juridiska åtaganden för att kunna komma ned på samma nivå som Finland, Danmark och Norge.

I praktiken saknas ändå förutsättningarna för detta, av flera skäl:

• kanalerna är upparbetade, för att hitta till Sverige

• år och decennier av signaler har gjort att man lärt sig att sikta in sig på just Sverige

• i Sverige har växt fram ett maktkomplex med egenintressen i denna politik

• de många  ”goda” människorna i vårt land vill inte ändra sig.

Samtidigt närmar sig vårt samhälle nu i rask fart en katastrof, pluggen dras s.a.s. ur våra system för trygghet.


De som följt mig i invandringsdebatten kan nog intyga att jag eftersträvat att vara måttfull och nyanserad, som boktiteln från 1994/95 återspeglade.

Jag har också varit noga med en distinktion mellan invandring i allmänhet och ”probleminvandring”, men det är inget som ens SD har nappat på.

Många gånger har jag pläderat för Tony Blairs idé om ”Safe Haven”, med innebörd att på EU-nivå samordna sållningen av asylsökande, med respektive utan skyddsbehov.

Nu har jag tänkt om.

Inget mer ”lagom”!

Glöm även ”Safe Haven”!

Sverige bör inrikta sig på att säga upp New-York-protokollet från 1967.

Dvs vi ska återgå till en begränsad anslutning till Genevekonventionen, så att åtagandet gäller endast flyktingar från andra länder i Europa.  Varje världsdel ska med den logiken ansvara för sina egna flyktingströmmar.

fb21

I linje med detta ska vi helt ansluta oss till den australiska modellen, dvs verka för att EU stoppar alla fartyg med asylanter på Medelhavet – se till att de sänds tillbaka varifrån de kom.

Afrikanska flyktingar ska ha rätt att söka asyl, javisst – i Afrika.

Den australiska modellen har visat sig mycket verkningsfull. I Australien har man påtagligt kunna erfara kontrasten mellan en slapp respektive en tydlig politisk linje. Med rätt signaler kan denna båttrafik helt stoppas!

au

 

batarau

Det här knyter an till min nya fredagsbio, ”MEDIA-MISS om invandringen”:


 



Mer

http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Sovereign_Borders

http://www.exponerat.net/vad-ar-lagom-ar-bast-med-invandringen/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/05/15/ny-statistik-sverige-fortsatt-extremt/

http://www.bgf.nu/lagom/

https://janmilld.wordpress.com/sverige-behover-hjalp/

http://ledarsidorna.se/2015/05/flyktinglagret-den-sista-utvagen/

Inte bara minkar…

intebaramink

Ämnet kan ju inbjuda till raljering, efter alla skruvade förklaringar och fantasifulla ”bevis” från svensk militär om ubåtskränkningar på 1980-talet.  Var de ljudupptagningar som påstods gälla ubåtspropellrar i själva verket bara från en passagerarfärja eller från djur i vattnet?

Det var tydligen en del av förklaringen, men bara en del. Det har också förekommit verkliga ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten, även efter grundstötningen av sovjetiska u137 i Karlskrona skärgård år 1981.

På två viktiga punkter har det dock blivit fel:

1. Ubåtarnas nationsbestämning

2. Marinens insatser.

1. 

När svenska massmedia förmedlat en bild av att dessa ubåtar skulle ha varit sovjetiska eller från annat land i Warszawapakten, då stämmer inte detta.

Eller mer exakt: teoretiskt sett kan iofs så ha varit fallet, men det är inget som har konstaterats. Inga verkliga bevis har någonsin presenterats för detta.

I Moskva har man konsekvent förnekat sovjetisk inblandning, och detta gäller även efter maktskiftet där 1991.

Däremot har nu konstaterats att det förekommit kränkningar från NATO-länder – Västtyskland säkert, sannolikt även Storbritannien.

uflocken

2. 

Den svenska marinen ville inte ha upp eller sänka några kränkande ubåtar. 

Vid minst ett tillfälle hade man möjlighet, men såg till att missa den.

Svenska folket skulle föras bakom ljuset – ”för vår skull” och ”av säkerhetsskäl” hemligstämplade man och lät dokument försvinna.

Man spelade ett djupt ohederligt spel, vilket också givit politisk utdelning.

Hur mycket av  rusofobin i Sverige bottnar inte i alla dessa mediadrev, denna symbios mellan militärledning och massmedia, där man hela tiden pekat finger österut?!

fingerpek


Djärva påståenden från min sida??

Jag stöder mig på två program från SVT:s Uppdrag Granskning, från åren 2007 och 2008.

Kolla särskilt 14.20 och 44.20  in i denna film:

Kolla också 3.15 och 52.10 in i denna film:



 

khboken

Kristoffer Hell, i sin bok ”DEMOKRATI TILL DÖDS – Sveriges väg in i den globala diktaturen”:

”Olof Palme mördades av CIA på uppdrag av det amerikanska imperiets ledarkader…”

”För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner.”

”Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Medieuppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt.

Hela världen var där.

Redan då, hösten 1982, ombesörjde nyckelpersoner inom det svenska försvaret och statsledningen att den svenska marinen aldrig skulle lyckas sänka en enda av inkräktarna.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den fd försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det sätt på vilket ubåtsfenomenet de kommande tre och ett halvt åren – mellan hösten 1982 och våren 1986 – politiskt spelades upp i Sverige resulterade i en till slut fanatisk misstro mot Olof Palme, som t.o.m. anklagades för att vara en aktiv sovjetisk inflytelseagent.”

militarer

”Det teoretiska crescendot nåddes strax innan julen 1985 när tolv sjöofficerare anförda av kommendörkapten Hans von Hofsten offentligt förklarade sitt misstroende mot statsministern.

I ett annat land än Sverige hade den här misstroendeförklaringen resulterat i degradering och avsked eller åtal för samtliga konspiratörer.”

”Drygt två månader senare, strax innan Palme skulle sätta sig i ett plan till Moskva för att försöka reparera de ansträngda förbindelserna med Sovjetunionen som de CIA-dirigerade ubåtskränkningarna orsakat, mördades han.”

Kristoffer Hell lyfter fram slutklämmen i den protestnot som regeringen Palme överlämnat till Moskva 1983:

”Den svenska regeringen begär av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen ger sådana instruktioner att kräkningarna av svensk territorium upphör.”

Formuleringen var ju dubbeltydig:

• Om man utgår från att de ubåtskränkningar som förekommit varit sovjetiska blir innebörden enkel: ryssarna måste upphöra med vad de  ägnat sig åt.

• Om man däremot utgår ifrån att ubåtarna kommit från NATO-länder och att den svenska marinen varit ovillig att sätta stopp för kränkningarna – då kan innebörden bli en helt annan!

Hell:

”Mottagaren var i själva verket USA och det här var beskedet: upphör med kränkningarna eller så kan den svenska regeringen komma att be Sovjetunionen om praktisk hjälp med att stoppa era ubåtar.”

”Vad hade hänt om Palme /i Moskva 1986/ återupprepat innehållet i ’protestnoten’ från 1983 och bett Moskva göra åt Sverige vad den svenska marinen uppenbarligen saknade vilja att göra – att tvinga upp eller sänka de kränkande Nato-ubåtarna?”

pmordet


 Mer

http://www.oikonomia.info/?p=24912

http://arbetartidningen.se/2011/03/marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/darfor-mordades-palme.html

https://parnassen.wordpress.com/2014/01/22/palme-i-ett-annat-ljus-u-batarna-kom-fran-vast/

http://www.jallai.se/2013/02/harsfjarden-1982-ett-landsforraderi/


https://janmilld.wordpress.com/2011/12/05/bildt-och-sanningen/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/21/tre-lognhistorier/

http://www.bgf.nu/ak07/v24.html

 

Partitankar

oktettny

De sju ”traditionella” pk-partierna i riksdagen har med DÖ än tydligare smält samman till i praktiken ett enda parti. Sjupartiet.

Vilken roll spelar Sverigedemokraterna i det läget?

1.

Genom att SD har en i jämförelse med Sjupartiet kritisk hållning till den förda invandringspolitiken samtidigt som partiet tagit sig in i riksdagen och  finns med i de återkommande redovisningarna av väljaropinionen erbjuder detta en möjlighet för medborgarna att ge uttryck för en protest.

yougov


2.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna två andra funktioner, båda blockerande:

a) Genom att SD så till den grad peststämplats av hela etablissemanget inom media och politik har det varit omöjligt för någon av delarna inom Sjupartiet att lägga vettiga politiska förslag kring invandringen – då skulle de ju riskera att ”låta som Sverigedemokraterna” eller ”spela SD i händerna”.

I kombination med partiets politiska positionering (”antirasistiskt mittenparti”) ger detta en låsning, gör SD till en bromskloss.

sdkloss

b) SD suger upp merparten av den opposition som finns mot den extrema invandringspolitiken. Dessvärre blir det en kontrollerad opposition, där människors engagemang snarare avvecklas än utvecklas.

Det handlar då inte bara om alla dessa utrensningar, om direkta uteslutningar eller hot om sådana.

Det har också sänts ut grova signaler, att bara de som kan sätta staten Israels intressen mycket högt platsar i partiet. Jag tänker på två fall:

• dels en film där SD-företrädaren Julia Kronlid våren 2014 tar instruktioner av en judisk företrädare,

• dels den nuvarande partisekreteraren Richard Jomshofs och andras poserande framför Israels flagga på valvakan 2014.

sdisrael


Prognosen för Sverigedemokraterna blir ändå god vad gäller opinionssympatier och kommande valresultat. Negativ publicitet eller bristande intern demokrati inom Sverigedemokraterna är inget som påverkar partiets valresultat i någon större utsträckning – man är ju den enda oppositionen.

Avgörande där blir istället det svenska samhällets alltmer desperata läge till följd av den massiva bidragsinvandringen i kombination med att Sjupartiet inget gör för att ändra kursriktning. Man lämnar i praktiken walk-over till SD.

wo-sd

Behovet av ytterligare ett parti i riksdagen är uppenbart. Ett parti som:

•  inte är extremsionistiskt på det sätt som SD har blivit 

•  fungerar demokratiskt och utgör ett alternativ till pk-ismen

•  företräder en rak sverigevänlig politik i centrala frågor.

Effekten av detta skulle kunna bli flerdubbel:

– viktiga krav och angelägna budskap blir framförda

– SD får konkurrens och tvingas skärpa sig

– också Sjupartiet kan påverkas.

dyrkaupp

Problemet är naturligtvis de praktiska svårigheterna, även om den senaste uteslutningsvågen inom SD och sympatierna för Kasselstrand/Hahne skulle kunna verka katalyserande.

• En sak är göra en webbsida och sätta ihop olika program. Det kan nog vara genomförbart.

• En helt annan sak är att kandidera i val. Det kräver massor av arbetsinsatser, ekonomiska resurser och organisation.

Till bilden hör erfarenheterna från bildandet av Nationaldemokraterna år 2001. I Stockholm förfogande man över kanske 90% av de aktiva SD-medlemmarna vid sin utbrytning. Det räckte ändå inte långt, när det kom till val och att vinna röster från svenskar i allmänhet. I riksdagsvalet 2002 fick ND ca 10.000 röster, åtta år senare bara ca 1.000.


Idag är situationen annorlunda, på två sätt:

– läget är så mycket allvarligare för Sverige, uppenbart för så många fler

– SD finns redan i riksdagen, riskerar inte falla ur genom att ett radikalare alternativ gör entré.

Till bilden hör också att tid är vad vi saknar. Så snabbt som det nu går utför med Sverige och så allvarlig som situationen ser ut för både världsekonomi och världsfred kan vårt samhälle vara väldigt raserat år 2018.

Å andra sidan kan inte uteslutas att det blir ett nyval innan dess. Lövenministrarna har givit sig in i politiken utan att just begripa vad de håller på med.


trepartier

Även om vi inte skulle förmå att dra igång ett parti som på allvar kan kandidera i val och bedriva valrörelse så skulle mycket vara vunnet genom att organisera sverigevänner bakom gemensamma politiska krav och program.

Kallar man sig därvid ”parti” så kan det kanske ge mer av fokus och tyngd åt verksamheten. Låt mig här föreslå ”P”  som ett arbetsnamn.

Vid sidan av organiseringen i sig skulle P kunna sikta till att åstadkomma:

•  folkbildning

•  opinionsbildning

•  påverkan på beslutsfattare.


I nästa bloggtext vill jag återkomma med resonemang kring politiska områden, krav och inriktning.

vagvalet



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/25/beredskapsparti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/13/tredje-partiet/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/15/mer-tp/

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/21/skarningspunkten/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

http://varstundisverige.blogspot.se/2015/05/olle-ljungbeck-om-politiken-som-fors.html

Nya fullträffar av Granskning Sverige!

gsmatt

Granskning Sverige fortsätter att imponera!

GS har verkligen funnit en nisch, med sin ”gerilla-journalistik”!

Mina associationer går till ”wallraffande”, den typ av grävande journalistik som tysken Günter Wallraff framgångsrikt ägnade sig åt, på 1960-talet och framåt.

GS-journalistiken ställer makthavare och medlöpare inom pk-sektorn mot väggen med frågor, invändningar och resonemang som de annars varit helt ”förskonade” från.  Något som många av dem alls inte är beredda på, än mindre uppskattar…

För oss andra, som vill göra motstånd mot de pågående galenskaperna,  kan GS-programmen ge både skratt och inspiration, ny energi och mer kampvilja.

Vi är ju många nu, som försöker bidraga på olika frontavsnitt:

– bloggar och webbtidningar

– papperstidningar och flygblad

– filmer och montage

– radioprogram.

Granskning Sverige fyller en viktig funktion. På kort tid har kommit flera nya GS-program.

Jag vill särskilt lyfta fram detta GS-program, om hur svenskhet och minoritetskulturer betraktas helt olika i pk-världen, hur där mäts med olika mått. I programmet figurerar bl.a. Stefan Löfvens expert på fascism, Henrik Arnstad:

Denna är också en höjdare:


 

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://youtu.be/uadM9t-ELiw

https://youtu.be/P-uaSkteX48


https://janmilld.wordpress.com/2014/12/15/soder-gjorde-fel/

 https://janmilld.wordpress.com/2014/03/09/journalistik-som-manniskojakt/

https://janmilld.wordpress.com/2012/03/17/fortal-eller-debatt/

http://www.bgf.nu/aj/

https://janmilld.wordpress.com/2011/06/20/tva-bocker/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/04/20/kulturmarxism/

Expert med kunskapsluckor

sfgranskad

Erik Johansson, som medarbetat på Granskning Sverige, har gjort en intervju med Stig Fredriksson – en intervju som förtjänar att lyftas fram:

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7X3Nw1FvMpo

Denne Stig Fredriksson har tidigare varit redaktör på SVT. (Jag har själv erfarenheter av honom från 1995 och ABC-nytt – ingen möjlighet till genmäle efter att där ha blivit angripen).

I Svenska Dagbladet hade Fredriksson nu gått ut till försvar för kuppregimen i Ukraina och pratar om ”konspirationsteorier”, i en föregiven roll som expert och sakkunnig.

När Erik Johansson ringer upp Stig Fredriksson och börjar ställa en del frågor, visar det sig dock att Fredriksson är helt okunnig om det mest elementära kring händelserna i Kiev 2014 och USA-kuppen där!

Med andra ord: för att bli publicerad i en stor svensk dagstidning behöver man inte ha några särskilda kunskaper i ämnet.

Viktigare är att man vill skjuta mot ”rätt” mål, i detta fall Vladimir Putin i Moskva.

putinkollage


Mer

5 x KIEV

Replik om Ryssland

Utlämnad till svenska massmedia

Ingen rättvisa år efter revolutionen på Maidan

Karlsson i taket

kitaket

Mycket tal om ”trovärdighet” blev det från Mattias Karlssons sida, i hans senaste framträdande i SVT:s ”Agenda”.

Där bakom döljer sig något centralt: vems förtroende  och vilkas stöd är det som SD-ledningen söker?

• Söker SD ett gillande från samma krafter som drivit Sverige in i den nu pågående katastrofen?

• Eller vill SD:

– bli navet i ett motstånd mot galenskaperna?
– utgöra ett tydligt alternativ till Sjupartiet?
– peka ut en annan politisk kurs för Sverige?

Jimmie Åkesson gick som bekant in i väggen.

Mattias Karlsson går för sin del i taket – uppenbarligen för en typ av meningsskiljaktigheter som är normala inom varje parti, och som måste kunna hanteras inom SD, på ett demokratiskt sätt.


Karlsson går nu ut med anklagelser mot andra sverigevänner för att vara ”nyfascister”  – en typ av anklagelser som tidigare riktats mot SD från olika lövenministrar. Han har skrivit till Expo för att få hjälp att leta fram ”kopplingar”. Karlsson proklamerar också att SD ska vara ett ”antirasistiskt” parti.

Partisekreteraren Richard Jomshof har tidigare talat om att SD ska ”hålla rent”, ett språkbruk som signalerar att åsiktsavvikare kan betraktas som en form av ohyra. Häromdagen talade Jomshof i TV-rutan åter pk-itiska, om en ej närmare definierad ”värdegrund”.

Senast tillkommer hur SD:s medlemsutskott formulerar sig.
Jag förutsätter här att vad som publicerades på Fria Tider är autentiskt:

personarende
Tydligen handlar det inte om någon specifik anklagelse mot respektive tillskriven medlem, utan mer om krav på en slags allmän lojalitetsförklaring:

”…har ifrågasatt Sverigedemokraternas tydliga gränsdragning mot rasism och extremism…”

Det är väl det sista man kan säga om den s.k. nolltoleransen, att det varit fråga om någon tydlig gränsdragning – innebörden av ”rasism” har aldrig klargjorts!


”… och offentligt kritiserat partistyrelsen för att ha vidtagit disciplinära åtgärder…”

Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.

josef
”… brutit mot den av partistyrelsen antagna kommunikationsplanen…”

Just detta gjorde ju partisekreterare Richard Jomshof med sitt TV-framträdande förra veckan.

Kommer han nu att bli kontaktad av Medlemsutskottet i frågan?


”…inte… tydligt markerat avstånd till antidemokratiska… rörelser…”

Det som nu pågår inom Sverigedemokraterna är mer uttryck för stalinism än för demokratisk partiverksamhet.


nukraina
I det aktuella fallet misstänker SD-ledningen SDU för att ha alltför nära kontakter med Nordisk Ungdom. Dubbelanslutning ska kanske inte accepteras, men framförallt finns här en politisk debatt att ta – som inte borde behöva vara svår!

Politiskt har ju NU trampat ned sig rejält, genom sina ställningstaganden kring Ukraina. Jag tolkar det som att hos dem saknas en del grundläggande kunskaper i nutidshistoria, som NATO:s utveckling sedan 1991.


SONY DSC

SD-ledningen hade kanske inte behövt hamna så snett, om man tagit till sig mer ur SD-grundkursen från 2004:

”I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.

Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.

Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ’dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.

Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.

Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!”

”De tankar och känslor som envar har, utifrån bl.a. sina egna erfarenheter, måste i grunden respekteras. Det är naturligt att man kan ändra uppfattningar – men då måste det få vara fråga om en ömsesidig påverkan, på jämlik nivå, där igen har tolkningsföreträde.”

eg
”De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo…”

”Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den ‘anti-kommunism’ som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.

Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad ‘kommunist’ var för McCarthy är ‘rasist’ för Expo.

En annan metod är ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’ (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:

Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…

Den nämnda Expressenartikeln gick så långt, att den försökte framställa det som komprometterande för de anklagade, att de skrivit brev till makthavare, och att de försökt bilda opinion för sina åsikter i flyktingpolitiken! Vad som i andra sammanhang är en självklar rättighet för människor blir plötsligt otillåtligt.

Naturligtvis kommer de utpekade att resa invändningar, men detta är ‘föga överraskande’, och bekräftar snarast hur förslagna de är. Onda människor är förslagna. Någon rätt till genmäle ska därför inte ges, någon debatt behövs inte.

Det är tvärtom viktigt att en anklagad inte ges chansen att komma undan, genom att förklara bakgrunden till ett ställningstagande, genom att nyansera ett uttalande eller rentav överge en ståndpunkt. En debatt i sak är också onödig. Den som är ond ha naturligtvis fel, den som är god har rätt – och behöver inte ta intryck av andras argument. Det finns inget att orda om.

Skulle personer, skandaliserade genom denna typ kampanjer, drabbas av personligt lidande behöver man inte lägga vikt vid detta. De är ju onda, och ett litet straff är då bara på sin plats. Det är dock inget självändamål att straffa vederbörande, det blir snarast en bieffekt. Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så ‘farliga’.

Det handlar alltså inte om att övertyga med fakta och argument, det handlar inte om att man genom en öppen debatt tillsammans ska närma sig en sanning, hitta lösningar eller nå kompromisser. Med ondskan köpslår man inte…

tagdeb

Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. Enligt denna finns inga människor som är renodlat vare sig goda eller onda, vi är alla sammansatta. Och vi befinner oss i konstant förändring, vi tar intryck av erfarenheter, formas av vår miljö, dvs av varandra.

Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt – utan genom att de möts med respekt. Varje människa behöver känna en identitet och en grupptillhörighet, varje människa behöver trygghet och möjlighet att påverka sin situation.

Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel – då ska man mötas med kritik, som är saklig.

Man visar inte en annan människa respekt, genom att aldrig framföra kritik. Att inte tro sig kunna ställa krav på en människa, det är att behandla henne som otillräknelig.

Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.

Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.”



mf

Marika Formgren skriver den 12/4 2015 bara om Expo om Sverigedemokraterna, under rubriken ”Med skräcken som verktyg”:

”…Expos metoder är kända, och borde i synnerhet vara kända av SD-företrädare: Expo arbetar inte med sakargument, Expo arbetar med guilt-by-association, brunmålning, utfulning, skampålar och dödskallemärkningar. Att Karlsson är medveten om detta visar hans ordval: ”information (…) för att belägga kopplingen [min kursivering]”. Om Mattias Karlsson verkligen var övertygad om att SD:s politik är bättre än alla alternativ, skulle han då inte förlita sig på att sakargumenten räcker? Att Mattias Karlsson vill ta hjälp av Expos skräck- och skammetoder, tyder inte det på att Karlsson tvivlar på den egna politikens bärkraft, alternativt att han ser SD:s potentiella väljare som så dumma och lättledda (väljarföraktet) att de måste skrämmas in i rätt fålla?

Händelseutvecklingen efter den 16 mars visar att Karlssons brev till Expo inte var ett olyckligt undantag. Massuteslutningarna som just nu sker i SD följer samma mönster.”

”Alla partier har rätt att utesluta vilka medlemmar man vill. Det förefaller också rimligt att SD utesluter fler medlemmar än andra partier, eftersom SD sannolikt drar till sig en del rasister som inte delar partiets grundläggande idéer. Huruvida de SD:are som just nu är föremål för utslutning är sådana rasister vet jag som sagt inte. Men jag reagerar starkt på hur dessa uteslutningar hanteras. Det är Expometoder rakt igenom. I stället för sakliga och konkreta argument gäller guilt-by-association; någon har läst fel författare, någon är bekant med fel person, någon har inte tillräckligt tydligt tagit avstånd, någon har ’brustit i lojalitet’. Ovanpå detta en Mattias Karlsson som låter mer och mer som Henrik Arnstad – det lurar neofascister och nazister i varje buske och bara riddare Karlsson på sin vita springare kan rädda Sverige från stöveltramp och gaskamrar.”

springare

”Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri.

SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ’ideologiska avvikare’ så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.”

broms

Det finns också taktiska och strategiska skäl för SD att tänka om, menar Marika Formgren:

”Så länge de andra partierna vägrar att erkänna och åtgärda de problem som de stora invandringsvolymerna till Sverige orsakar så kommer SD att växa, och detta oavsett om man har en Expoit, en ’neofascist’ eller en hamster till partiledare. Men det är inte uteslutet att några av de etablerade partierna kommer att dra i invandringsbromsen. Liksom S-bloggaren Johan Westerholm tror jag att ’kollapsen är här nu’, och att den rent materiella sidan av saken, med bostadsbrist och ’tomma lador’, kan tvinga fram någon variant av luciabeslutet. När till och med en miljöpartist som Bertil Torekull skriver om ett nödstopp är en sådan utveckling sannolik.

Om det sker kommer många av de före detta sossar och moderater som röstade på SD 2014 snabbt att återvända till sina gamla partier. Varför stanna hos ett parti som enligt Mattias Karlsson har stora problem med neofascistiska tendenser när de andra partierna slutligen gör något åt asylhaveriet?”

”Om SD nu utesluter alla som har idéer utöver ’minskade volymer’ blir det väldigt svårt för partiet den dag de andra partierna faktiskt minskar volymerna.”


Vilket leder över till det 33-punktsmanifest kring invandringen som Sverigedemokraternas riksårsmöte 2005 antog.

Hade detta offensiva dokument  lyfts fram och fått vara vägledande, istället för att skamset stuvas undan, skulle debattläget idag ha kunnat vara ett annat!

33p

”Till skillnad från, tror jag, alla andra journalister i Sverige har jag inga problem med SD:s politik. I jämförelse med de andra sju riksdagspartierna anser jag att SD på flera viktiga områden har den politik som skulle vara bäst för Sverige. Jag har inte heller några jätteproblem med SD:s historia. Visst, SD har lik i garderoben, men det har de flesta partier. Framförallt menar jag att om det väsentliga vore hur partierna agerade för 20 år sedan så skulle jag hålla Moderaterna för det bästa partiet, och det kan jag ju inte med tanke på deras politik i dag.

Min stora invändning mot SD har i stället länge varit toppstyrningen och den bristande interndemokratin, och efter de senaste veckornas händelser är denna kritik från min sida så tung att den väger över att jag tycker att partiet har en bra politik.”

Avslutningsvis: är det inte betecknande är ju hur SD-ledningen inte behöver riskera någon kritik för från stora massmedia för sitt stalinistiska agerande.  Iofs föga förvånande – ordet ”demokrati” har ju givits en helt ny innebörd av de politiskt korrekta. Marika Formgren:

”Det märkliga är hur andra journalister, som ständigt tar avstånd från SD:s politik och bakgrund, verkar se de pågående uteslutningarna som något bra och positivt för SD. Plötsligt tar borgerliga ledarskribenter Mattias Karlssons ord för sanning, säger Karlsson att någon är neofascist så är det så, det behövs inga bevis eller vidare förklaringar. Den enda invändning mina före detta kollegor gör mot uteslutningarna är att de ’tyvärr’ nog kommer leda till ännu större opinionsstöd för SD, när partiet nu blir mer ’rumsrent’.

Att Karlsson vill in i den sköna mediekrativärmen, och att journalisterna på nåder kanske släpper in honom i förstugan, kunde inte illustreras tydligare. Inte heller hyckleriet hos både SD-ledningen och journalistkåren.”


PS

Vad i helvete:

Samverkar även SDU-ledningen med Expo?!!

I så fall stämmer det som Gustav Kasselstrand sade i TV: mellan SD och SDU finns inga ideologiska skillnader…


Mer

http://www.friatider.se/svenska-dagbladet-och-m-i-br-k-om-d

https://janmilld.wordpress.com/2014/02/21/expo-visar-vagen/

http://www.marikaformgren.se/#post69

http://www.janmilld.se/sd/33.html

http://www.friatider.se/jacob-16-utesluts-ur-sd-trots-att-han-inte-ens-r-medlem

http://www.exponerat.net/agenda-intervju-med-mattias-karlsson/

http://nationell.nu/2015/04/13/sds-krig-mot-sdu-allt-smiutsigare-detta-borjar-bli-laskigt/

https://www.motgift.nu/2015/04/mattias-karlsson-sverigedemokraterna-ska-inte-ha-nagon-interndemokrati/

http://nyheteridag.se/dokumentet-avslojar-sdu-ledningen-allierad-med-expo-mot-sverigedemokraternas-partiledning/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/17/identitar/

http://www.d-intl.com/2015/04/12/ideologiernas-aterkomst/

Ny partisekreterare

rjsvt

Dags för veckans fredagsbio: ”KONTROLLERAD opposition”.


Richard Jomshof har nu efterträtt Björn Söder som partisekreterare för Sverigedemokraterna.

Det blev inte bra.

Meningsskiljaktigheter inom ett parti ska självfallet avhandlas inom partiet ifråga, berörda parter emellan – inte i TV-rutan.

SD:s kommunikationsplan är glasklar:

”Genom partiets historia har det tyvärr förekommit att partiföreträdare via media kommenterat andra partiföreträdare på ett sätt som skadat partiet och gynnat endast våra politiska motståndare. Exempel på att sådan kommunikation varit mer positiv än direktkontakt mellan företrädare saknas helt.

 Sverigedemokrater kommunicerar aldrig med andra Sverigedemokrater via tredje part i media eller andra offentliga kanaler. Här finns inga undantag.”

Sverigedemokraterna intar nu en särställning inom svensk politik, som riksdagens tredje parti och det enda oppositionspartiet. Denna ställning har uppnåtts genom dels 20-30 år av insatser från många sympatisörer, dels det skriande behovet av ett alternativ.

Denna särställning medför ett särskilt ansvar. Partiet kan inte hanteras som någons privata egendom. SD tillhör oss alla som stöder partiet och som behöver dess insatser. Det handlar om att försöka rädda Sverige i ett akut och extremt allvarligt läge!

nps

Detta betyder att partiet måste fungera både demokratiskt och offensivt. SD måste ha en medlemsskolning, en intern debatt och ett utåtriktat opinionsarbete.  Vad gäller det senare kan Thoralf Alfsson i Kalmar ses som ett lysande föredöme, genom sin framställning och spridning av bra SD-flygblad regionalt.

I varje parti är det normalt att människor går med för att stödja partiet och träffa likasinnade, men samtidigt för att kunna medverka i utvecklandet av partiets politik. Här gick uttalanden från partisekreterare Jomshof i TV-rutan i en annan riktning.  Den som vill påverka SD:s politiska linje är tydligen inte välkommen som partimedlem.

Vilket aktualiserar ett annat moment:  vad är det i SD:s inriktning som för Richard Jomshof här är särskilt viktigt?

Enligt egen utsago är Richard Jomshof extremt pro-israelisk”.

Detta bekräftas av att Jomshof under SD:s valvaka 2014 valde att posera bakom en stor Israel-flagga.

sdisrael

En sak är ju om Richard Jomshof personligen har den åsiktsinriktningen, det är han väl i sin fulla rätt att ha.

En annan sak blir det om han begär att detta ska vara också partiets linje, och att personer som i denna fråga inte är lika extrema inte är välkomna som SD-medlemmar.

I stor utsträckning är vi kanske redan där, att Sverigedemokraterna är riksdagens mest israelvänliga parti.

Men hur gick det till?

När togs beslut om den saken?


Under min egen tid i SD:s partistyrelse (våren 2005) blev jag ”prickad” pga en bokrecension jag skrivit  – ”Vad får diskuteras?”utlagd på BGF-webben två år tidigare.

Jag minns fortfarande hur Jomshof då argumenterade inför mig: mina resonemang var iofs rimliga, men mediasituationen gjorde att SD var så extremt påpassat, att inte utrymme skulle ges för en saklig och nyanserad diskussion. Expo/Expressen skulle genom mina rader kunna komma åt SD.

I ljuset av vad som senare hänt handlade det redan då om Jomshofs egen politiska agenda.

sionist

Jag ser åtminstone tre skäl mot att Sverigedemokraterna ska ha en extremt pro-israelisk, en ultrasionistisk, inriktning:

1. Partiet ska kunna samla sverigevänner, oavsett deras syn på Palestinafrågan.

2. Svenska intressen och israeliska intressen är inte identiska. I synnerhet företräds svenska intressen inte av en hök-regering i Tel-Aviv.

3. Knytningen till Israel medför ofta en perspektivbegränsning, så att man inte ser USA:s roll som generator av krig och flyktingströmmar.

asylnorden


inmalad

PS

Angående SD:s ”nolltolerans” – några ord från en läsare:

I denna ljudupptagning om ’nolltolerans’ från Jomshof, Bylund och Karlsson tycker jag att de uttrycker sig väldigt vettigt.

https://www.youtube.com/watch?v=YVrd2aPtebU

Om man istället för att prata om nolltolerans mot ett odefinierat begrepp, rasism, sagt rakt ut att partiet företräder åsikter som i dagens mediaklimat uppfattas som kontroversiella och att det är viktigt med ett mjukt språk hade man sluppit otroligt mycket trams i media. Man hade kunnat säga att vi ska ha mycket låg tolerans mot partiföreträdare som regelmässigt använder ett aggressivt, vulgärt eller ovårdat språk så  hade man klarat sig mycket bättre…

Varför inte säga precis som Jomshof och Karlsson säger på klippet istället för att prata om nolltolerans mot ett odefinierat begrepp. Varför hyckla? Och ’mycket låg tolerans’ är oändligt mycket bättre än ’nolltolerans’ vilket ger media en möjlighet att göra en stor sak av minsta småsak…

Dessutom är det strategiskt att använda sig om ordval som att någon ’regelmässigt uttryckt sig vulgärt’ om man verkligen måste plocka bort någon partiföreträdare än att anklaga partiföreträdaren för ’rasism’. Låter man bli att använda ordet rasism själv, så tvingar man media att definiera begreppet, vilket blir knepigt då begreppet kan betyda vad som helst. Använder man själv begreppet så tvingas man själv definiera dess innebörd vilket ger motsvarande problem men för fel part.



Mer

http://www.d-intl.com/2015/04/12/dubbla-mattstockar-i-sd/

https://janmilld.wordpress.com/2014/03/22/tydlighet-om-ukraina/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/31/israeldemokraterna/

https://janmilld.wordpress.com/2014/10/17/sds-dubbla-funktion/

http://nationell.nu/2015/04/11/richard-jomshof-jag-ar-extremt-pro-israelisk/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2015/04/10/11068889-debatt-sd-och-sdu/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 163 andra följare