Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
”Vi har haft sexuella övergrepp mot kvinnor i Sverige under många, många år”. Så informerades världen av vår statsminister efter massövergreppen mot kvinnor i Köln på nyårsafton.
Lyssna 2.20 in i denna film:
Går vi tillbaka i tiden så har Stefan Lövenrätt.
Problemet föranledde Birger Jarl att på 1200-talet ta initiativ till en särskild lag om kvinnofrid.
”Kvinnofrid var en historisk svensk lag som förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor. Den instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger Jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.”
”Den person som bröt mot kvinnofridslagen fick antingen dödsstraff eller 40 marks böter. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. … Gustav III:s straffrättsreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.”
Rätt har Stefan Löfven också om han syftar på situationen i Sverige under de senaste fyra decennierna. Det är en period under vilken antalet anmälda våldtäkter har ökat dramatisk.
Som framgår på Affes statistikblogg rör det sig om en mer än 10-faldig ökning sedan år 1975 – det år då riksdagen tog sitt beslut om att Sverige skulle vara mångkulturellt.
Så här har ökningen varit år för år, beträffande våldtäktsförsök respektive fullbordade våldtäkter. Hacket just 2004-2005 har samband med en ändring i klassificeringen. Åren 2011-2015 ligger nivån kring 6.000 anmälda våldtäkter per år.
Så omfattande är övergreppen mot kvinnor nu i Sverige att vi jämfört med andra länder intar en tätposition – etta i Europa, tvåa globalt.
Fel har Stefan Löfven däremot, om han hävdar att det främst är etniska svenskar som står för övergreppen mot kvinnor i Sverige. Det är ju ett intryck han förmedlar och förmodligen också vad han menade.
I själva verket har den ökade våldsbrottsligheten mot kvinnor (och även mot män) samband med invandringen, särskilt invandringen från områdena västra Asien, Afrika och Balkan.
Detta känner Stefan Löfven kanske inte till, och de kan ha samband med en mörkläggning från både svenska myndigheter och svenska massmedia. Statistik från Brå år 2005 finns, men den hemlighålls.
”…fakta och undersökningsresultat finns, men de släpps inte till allmänheten.
Den enda större undersökning som har gjorts angående invandrares överrepresentation i våldtäkt där resultatet blev offentligt är undersökningen i BRÅ-rapport 1996:2 som avser åren 1985-1989.
Här har jag utgått från den rapportens skattning …Detta har jag räknat om till 2011 års förhållanden, se diagrammet högst upp i inlägget. Personer med svensk bakgrund står för 22.4 procent.”
”Det är inte så att Brå inte brydde sig om att ta fram värdena för invandrarnas ursprungsländer. De har givetvis tagit fram alla resultat. Det är efter att de har sett resultaten som de bedömer att det inte är ’meningsfullt’ att redovisa dem. ”
”Bland alla ’bearbetningar’ var en alltså att helt sonika stryka alla resultat om de brottsmisstänktas ursprungsländer i förhållande till specifika brottstyper, till exempel våldtäkt. En uppenbar mörkläggning. Mer än 2 000 enskilda värden som redovisades i den första rapporten saknas i ’uppföljningen’.
Brå väljer alltså att dölja resultat som de får fram i sina undersökningar. Undersökningar som det svenska folket bekostar via skattsedeln. För att få en uppfattning måste vi helt enkelt använda de värden som framkom i den första rapporten.”
Mörkandet kring BRÅ-undersökningen från 2005 har ju sedan fått sin uppföljare i massmedias mörknade om brottslingars etnicitet, liksom i polisens kod 291 (5 000 incidenter på asylboenden sedan hösten 2015).
Till förändringar över tid hör också nya, grövre och mer systematiska typer av kvinnofridskränkningar.
• Den svenska lagen rymde ett särskilt kapitel om kvinnofrid fram till 1864, då det togs bort. Det återkom dock ett sekel senare, 1998.
”Syftet med lagstiftningen om grov fridskränkning är att angripa fall av systematisk kränkning. Sådana fall kan omfatta ett flertal handlingar som var och en för sig har ett lågt straffvärde. De kränkningar som avses är exempelvis misshandel, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvång. Brottet grov fridskränkning möjliggör således en sammanvägd bedömning.
Den som begått brottsliga gärningar … mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse,..”
• Med ”den nya tiden” har tillkommit även fenomenet gängvåldtäkter.
Sådana brott begås, i synnerhet om där deltar mer än två gärningsmän, så gott som uteslutande av pojkar/män med utländsk bakgrund. Dessa övergrepp har samtidigt kunnat bli allt grövre, med inriktning på att kränka och skada offret.
Den organiserade och storskaliga ”Taharrush gamea” i Köln på nyårsnatten var något för europeiska förhållanden nytt, men återkommande trakasserier mot svenska flickor har pågått länge. Vid musikfestivaler sommaren 2015 har unga afghaner, somalier och araber deltagit i övergreppen.
Vilket leder över till fredagsbio 46:
Min reflexion blir:
Vilka försvarar angripna och hotade svenska kvinnors intressen?
• Till att börja med borde alla svenska kvinnor göra det!
• Dessutom bör alla svenska män göra det!
Det märkliga inträffar då att kvinnor, vilka betraktar sig själva som feminister, vill hålla främst eller uteslutande svenska män ansvariga för övergrepp mot kvinnor i Sverige, trots att fakta talar ett så motsatt språk.
Och de vänder sig mot åtgärder som kan vara ägnade att motverka fler sådana övergrepp (stoppad MENA-invandring, utvisningar, verkliga straff, lägre bidrag).
I botten ligger tydligen här en fundamentalistisk-dogmatisk agenda, där svenska män är dessa feministers huvudfiende, och oavsett verkligheten ska dessa män bemötas som fiender.
En föredömlig aktion har nyligen genomförts av svenska män i Kalmar, för att göra det offentliga utrymmet säkrare för kvinnor.
”…På Larmtorget i Kalmar var det minst 32 tjejer som ofredades eller utsattes för någon form av trakasserier samma natt. En grupp svenska män i Kalmar som nu tröttnat på övergreppen bestämde sig för att börja patrullera på stan.”
”– Många av de här männen verkar tro att det är deras rättighet att få kränka kvinnor. Vi, det vill säga svenska män, måste säga ifrån vad gäller sånt här, menar Erik.
”– Vi är ute på stan för att markera att det inte är okej att trakassera tjejer eller någon annan heller för den delen. Vi söker inte direktkonfrontation med någon, utan vi markerar bara med vår närvaro, och det är väldigt effektivt, berättar Erik.
Erik berättar för Nya Tider att när de var ute på lördagskvällen den 16 januari kunde de göra konkret skillnad i två fall. Det räckte att visa att man var på plats, att personerna förstod att de hade ögonen på sig.”
”Gruppen har endast ett syfte med sin verksamhet, och det är kvinnofrid i Kalmar, inget annat. Ingen politisk agenda, uppmaning till oprovocerat våld eller lagöverträdelser, poängterar man. Man är också mån om ett korrekt uppförande och ett gott samarbete med dörrvakter och polis.
– Vi är svenska män, och vi ska uppföra oss som det, att agera gentlemannamässigt är en dygd. Men som sagt, lagen om nödvärn är vår rättighet, och att försvara våra kvinnor är vår förbannade skyldighet!”
Avslutningsvis en reflexion:
För inte länge sedan sågs det svenska samhället som ett föredöme runtom i världen, med välstånd, trygghet och demokrati. Det talades om ”Den svenska modellen” och ”Sweden – the middle way”.
Då som nu har svenska kvinnor rykte om sig att vara särskilt vackra. Bara att instämma – även om många av dem ännu har en bit kvar till politiskt uppvaknande…
Mer finns att säga om Expo, men det känns angeläget att få sticka emellan med denna text, om Ann-Marie Begler och vad hon representerar.
Wikipedia: ”Ann-Marie Begler, född 21 april 1954 i Stockholm, är generaldirektör för Skolinspektionen. Hon tillträdde den 1 oktober 2008. Myndigheten kom till genom en omorganisation av myndighetsstrukturen inom utbildningsområdet. En del av Skolverkets uppgifter överfördes till den nybildade myndigheten. Tidigare har Begler varit överdirektör vid Socialstyrelsen, generaldirektör för Brottsförebyggande rådet och överdirektör vid Rikspolisstyrelsen. Ann-Marie Begler är utbildad socionom och har också arbetat inom Stockholms socialförvaltning.”
”Förutom att undersöka friskolornas pedagogik, lärartäthet och elevunderlag bör föräldrarna också kolla boksluten för att kontrollera friskolornas ekonomi”
Som hon ser det är det något som följer med marknadsekonomi: ”som konsument måste man vara observant när det är en marknad”!
Samma Begler har också sagt att Skolinspektionen saknar kompetens för att göra analyser om friskolornas driftsformer. Så vad myndigheterna inte klarar av, det ska tydligen enskilda föräldrar förväntas klara.
Som GD för Skolinspektionen, var det Begler som låg bakom kritiken mot friskolan Maria Elementär? En kritik som gick ut på att den var ”otidsenlig”.
Fria Tider den 25/6 – 13: ”Ordning och reda på skolan – då hotar Skolinspektionen med vite Den ansedda friskolan Maria Elementar på Södermalm i Stockholm har bland de bästa resultaten i landet. Men nu kan skolan tvingas böta 1,2 miljoner kronor efter kritik från Skolinspektionen, eftersom myndigheten menar att undervisningen präglas av ett ‘otidsenligt’ och ‘auktoritärt förhållningssätt’ som inte lever upp till moderna vänsterideal.
Skolinspektionen skriver i sitt beslut att det finns en ‘gammaldags syn’ på lärande och auktoritet på skolan. ”
”Bristerna inom dessa områden bottnar enligt Skolinspektionens uppfattning delvis i ‘den otidsenliga kunskapssyn och det auktoritära förhållningssätt som Skolinspektionen beskrivit i sitt tidigare beslut och som fortfarande ger avtryck i skolan’, skriver inspektionen.
Under de senaste åren har hundra procent av eleverna gått ut årskurs nio med behörighet till gymnasiet och medelbetyget ligger långt över riksgenomsnittet i Sverige. Nu hotar Skolinspektionen med vite och kan slutligen dra in tillståndet för verksamhet om inte saker förändras.”
”Skolan har fram till den 18 september på sig att modernisera sin ‘otidsenliga kunskapssyn’, enligt beslutet.”
Ann-Marie Begler är ett för mig redan tidigare bekant namn. Som BRÅ-företrädare skrev hon på DN Debatt om ungdomsrånen:
”den allvarligaste konsekvensen av ungdomsrånen kan bli en alltmer invandrarfientlig inställning i ungdomsgenerationen, en grogrund för ökad vardagsrasism”.
Alltså: att något negativt faktiskt hänt och fortsätter att hända svenska ungdomar väger för henne lätt, jämfört med risken för att något negativt skulle hända invandrarungdomar.
Min reflexion utifrån fallet Begler blir:
hur kan ett sådant stolpskott hamna på ständigt nya nyckelpositioner i den svenska byråkratin? Vad är det som kvalificerat henne?
Där har jag en teori:
hon är införstådd med alla de pk-begrepp, som ger pluspoäng. Hon har, när hon öppnat munnen, givit uttryck för den rätta ”värdegrunden”. Hon är s.a.s. tidsenlig.
Men vad döljer sig bakom pk-pratet, annat än ett folkförakt och en svenskfientlighet ? Det senaste uttalandet om friskolor och föräldrars ansvar har något gemensamt med det tidigare uttalandet om risken för invandrarfientlighet.
Det är att Beglar sparkar nedåt och har rangordningen i ryggmärgen:
• Föräldrar står lägre än myndigheter.
• Svenskar står lägre än invandrare.
”Att så totalt och respektlöst bortse från tidigare erfarenheter, och tro sig, genom att införa helt nya och nästan oprövade metoder, kunna skapa något bättre, tyder på en megalomanisk självöverskattning. I själva verket innebär den nya skolan en ansvarslös lek med ett helt lands välfärd och med unga människors framtid.
Personligen anser jag från djupet av mitt hjärta, att de som har ansvaret för dagens svenska skola borde ställas inför rätta, anklagade för landsförräderi alternativt brott mot mänskligheten (jag skämtar faktiskt inte)! De har orsakat Sverige och svenska folket ofantligt mycket större skada än vad t ex den ryske storspionen Stig Wennerström någonsin gjorde”.
SD fortsätter att utesluta medlemmar. Motiveringen i ett av fallen gör mig orolig.
Fria Tider den 6/3 -13:
”SD:s ordförande i Flen, Bengt Nilsson, hotas av uteslutning efter att ha skrivit att ‘gruppvåldtäkter är ett fenomen som följt invandringen’ på sin Facebooksida. ‘Det är uppenbart att han inte kommunicerar i enlighet med partiets kommunikationsplan och etiska riktlinjer för sociala medier’, kommenterade SD:s presschef Martin Kinnunen uttalandet.”
Men stämmer inte Nilssons uttalande i sak?
• Hade vi gruppvåldtäkter i Sverige innan den utomeuropeiska invandringen började på 1980-talet?
• Beträffande de våldtäkter med mer än två förövare som förekommit – har de i något enda fall förövats av svenskar?
Nya Tider nr 8 hade en informativ artikel kring våldtäkter, med aktuell BRÅ-statistik:
”Sedan Sverige påbörjade den massiva invandringen från muslimska och afrikanska länder har vi blivit Europas mest våldtäktsdrabbade. Vi har i dag tre till fem gånger fler anmälda våldtäkter än övriga nordiska länder, enligt Brå.
Jämfört med Östeuropa, där den muslimska och afrikanska invandringen varit minimal, har Sverige 10-20 gånger fler våldtäkter.
Chocksiffror från BRÅ:s senaste rapport ‘Utsatt för brott 2011’ anger att det skattade antalet sexövergrepp under året var drygt 29.000. Räknat till antalet kvinnor i landet, så innebär det att en kvinna från det hon fyllt 16, till att hon blir 80, löper 25 procent risk att minst en gång bli våldtagen.Ett av de påståenden som ofta återkommer i svensk media är att våldtäkter i huvudsak sker i hemmet av någon närstående… ”
‘I 58 procent av fallen var gärningspersonen helt okänd för den utsatte’, skriver BRÅ… ‘Det är vanligare att händelsen har inträffat på allmän plats (41%) än i en bostad (30%).”
”Det som är slående vid gruppvåldtäkter är inte bara förövarnas härkomst, utan lika mycket offrets. När det gäller dessa övergrepp rör det sig nämligen om i princip uteslutande invandrade gärningsmän och nordiska våldtäktsoffer.
Det finns alltså ett tydligt mönster, där gärningsmännen specifikt väljer just svenska kvinnor att förgripa sig på. Ett rasistiskt motiv.”
I samma NT-nummer hade Kenneth Sandberg en kolumn, där han kritiserar SD:s – genom Mattias Karlsson – argumentering kring arbetskraftsinvandring. KS kritiserar att SD sätter de invandrades situation i centrum, istället för att utgå från svenskars intressen:
”Så kunde vi bevittna ännu en tävling inom den politiska korrekthetens ram! I riksdagsdebatten den 14 februari, som begärts av Sverigedemokraterna angående arbetskraftsinvandringen, stod striden om vilket parti som kunde uppvisa störst indignation över hur ‘stackars invandrare utnyttjades’.
Mattias Karlsson (SD) upprepade vid ett halv dussin tillfällen sin indignation över hur dessa tvingades arbeta och bo under slavliknande förhållanden’ och ‘skrupelfritt utnyttjades såväl ekonomiskt som sexuellt.’
Inte ett ord om hur ett stort antal av dessa ‘arbetskraftsinvandrare’ medvetet köpt anställningsbevis utan att faktiskt arbeta i verkligheten, som en investering för ett framtida uppehållstillstånd i Sverige. Det senare med garanterad livslång försörjning finansierad av svenska skattebetalare och på bekostnad av det svenska välfärdssystemet.
Ännu mindre någon antydan från Mattias Karlssons sida att denna investering i form av en avbetalningsskuld à hundratusentals kronor självklart medför en högst realistisk risk för att vederbörande ‘arbetskraftsinvandrare’ ägnar sig åt kriminalitet för att klara avbetalningen/skuldsättningen. Ett faktum som icke minst avspeglar sig i den brottslighet som blitt vardagsmat i Sverige.”
”Varför detta tassande från Sverigedemokraternas sida? Tyvärr är nog svaret att partiledningen valde ambition att ‘uppfattas som rumsrent‘…
Det som inte går att mäta är vilken effekten hade blivit av en icke PK-inlindad, verklighetsbaserad beskrivning… Där svenska folket fått bekräftat det som man – utan att ha full tillgång till statistik och krånglig lagstiftning – mer eller mindre redan anat genom egna erfarenheter, sunt förnuft och den information som trots allt sipprar fram via olika medier.”
Bakgrunden till SD-ledningens linje är uppenbar. Den är en vetskap om att svartmålningen av SD i media, år efter år, har givit resultat. Det är att det finns en stor majoritet av väljare, kanske 70-80%, som under inga omständigheter kan tänka sig att lägga sin röst på SD.
Utslätningen väcker dock två frågor:
1. Hjälper den för att beveka dessa indoktrinerade väljare?
2. Vad blir då kvar av SD:s egentliga mission, sviker man inte sina kärnväljare?
Slutsatsen måste, menar jag, bli att det inte räcker med ett enda parti som alternativ till 7-klövern. Det krävs åtminstone två – ett som försöker få godkänt som ”rumsrent” och ett som talar klarspråk.
Jan Millds blogg 