Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Utgångspunkten är den 11 september, som är minnesdag för två händelser i vår nutidshistoria:
1. Nineeleven i USA 2001
2. Militärkuppen i Chile 1973
1. Nineeleven 2001
”Nineeleven” yttrade sig framförallt i raserandet av ett antal WTC-byggnader i New York och ett hål i Pentagonbyggnanden i Washington. Enligt den officiella versionen handlade det om att fyra passagerarflygplan hade kapats av muslimska terrorister och använts som projektiler.
Jag ser framförallt två skäl att bry sig om nineeleven:
a) Det fick så långtgående konsekvenser för hela världen.
b) Den officiella förklaringen är så uppenbart absurd.
Detta har iofs varit uppenbart från början, redan genom det sätt på vilket även WTC7 föll ihop som i en perfekt demolering, fångat på filmbilder. WTC7 hade inte träffats av något flygplan, ens enligt den officiella versionen.
I själva verket är det oklart om någon enda byggnad träffades av något passagerarflygplan.
Likaså är oklart om några kapare eller passagerare alls förekommit.
Om flygplan eller något annat behövt flygas in i byggnader, då hade detta nog kunnat fjärrstyras.
Men, med eller utan flygplan, så kunde inget av WTC-tornen ha bringats ned på det viset. En kollision med ett flygplan kan inte få den effekten.
Det faktum att tre WTC-torn ändå föll ihop så som skedde måste ha haft andra förklaringar.
Och hur det än gick till, så kunde det inte ha fixats från en grotta i Afghanistan.
Här har jag uppfattat två typer av förklaringar, där den ena iofs inte behöver utesluta den andra:
1. Man hade i förväg utplacerat sprängladdningar av nanotermit.
2. Det rörde sig om ny/tidigare ej använd vapenteknik:
– antingen små kärnladdningar
– eller det som som Judy Wood presenterat, vapen för riktad fri energi.
(Hennes bok ”Where did the towers go?” finns dock ej att köpa i Sverige).
Oavsett vad man där kan tro eller inte så är två moment ovedersägliga
• att ett antal WTC-byggnader rasade ihop.
• att detta inte kan ha skett som den officiella förklaringen gör gällande.
Många har ändå under lång tid trott på den officiella förklaringen.
Hur förklara detta?
En faktor är massmedias lögnaktighet och likriktning, man har där inte varit intresserat av sanningen.
En annan faktor har varit trycket på dem som ifrågasatt och önskat en närmare undersökning. Dessa har konsekvent stämplats som ”konspirationsteoretiker” och annat nedsättande.
Ett tydligt exempel på medias militans är hur den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid angreps ursinnigt av TV4 år 2009 och hur hans partiledning då svek honom. TV4:s agerande som tankepolis framgår i denna film.
Nineelven var ett false-flag-operation, något helt annat än vad den utgavs för att vara.
Jag kan där se flera politiska syften: – högre militärutgifter och nya USA-krig – mer svängrum för Israel att förtrycka palestinier – eliminerande av till Israel konkurrerande makter i regionen – mer av övervakning av medborgare i USA – kontroll av alla flygresenärer i världen. – räddare människor och mer av gruppmotsättningar.
En näraliggande fråga blir hur det förhåller sig med andra terrordåd, massmord och mord! I hur många fall har det inte varit fråga om false-flag av samma slag som i USA 2001?
Webbsidan Fria Sidor täcker nu på ett exemplariskt sätt upp dessa ämnen. Värt ett besök! Rekommenderas!!
2. Chile 1973
Denna militärkupp resulterade i att många chilenare sökte sig till Sverige. Först handlade det om politiska flyktingar, men i slutet av 80-talet – när Chile börjat röra sig mot demokrati igen – följdes detta av chilenare av ett annat slag. De utgav sig vara i behov av asyl, men kom på falska papper. De var välfärdsmigranter och lögnare.
En reflexion som jag gör i veckans bgfpod är hur chilenarna efter de svåra åren av militärförtryck lyckades samla sig för att återövra demokratin och få ett fungerande samhälle. I Sverige verkar ju vårt etablissemang sedan länge i rakt motsatt riktning, här blockerar man all vettig diskussion i massmedia.
En annan reflexion är hur det i Chile 1973 var högerkrafter som hejade på militäringripandet och våldet.
Jämför detta med dagens Sverige. Här är det individer och grupper under vänsterbaner som står för förtrycket och försöker blockera en folklig mobilisering. Inte ens så harmlösa arrangemang som ”Folkets Demonstration” lämnar man i fred, utan ser – i samverkan med polisen – till att sådana möten saboteras.
Det har också hetsats mot svenskar som försöker hjälpa svenska hemlösa. En man blev t.o.m. misshandlad, efter att där ha visat att han brydde sig.
Under rubriken ”Påbjudna lögner” passar även skäggbarnen in.
De som kostar dryga 30 miljarder kronor om året, medan de ökade anslag som diskuterats till svensk polis handlat om som mest 3 miljarder…
Här finns ju en parallell till WTC7 år 2001.
I båda fallen begärs av oss att vi inte ska tro våra sinnen, förneka vad vi ser. Uppifrån påbjuds en total dumhet.
Vilka förutsättningar ger detta att skapa ett fungerande samhälle?
Via ämnet Chile och valet 1970 av Salvador Allende till president, kommer jag i bgfpod6 in även på s-politikern Bernt Carlsson. Han dödades i december 1988, drygt två år efter mordet på Olof Palme. Över Lockerbie i Skottland störtade det flygplan där han färdades. Det var ett terrordåd – en bomb hade placerats ombord på planet.
Kan just Bernt Carlsson ha varit måltavlan för dådet?
”Bernt Carlsson var den mest prominente av passagerarna och självklart borde utredarna jobbat efter hypotesen att Bernt var målet för bombningen. Men något sådant spår använde sig utredarna aldrig av.”
Arkeoblog skriver också:
”Bernt Carlsson var dessutom generalsekreterare för Socialistinternationalen (världsomspännande sammanslutning av socialdemokratiska partier) och Olof Palmes särskilt utvalda protégé, tänkt att ta över partiet efter Palme.”
Egentligen ingen orimlig tanke.
Det blir då fråga om inte mindre än tre framträdande svenska socialdemokrater som har bringats om livet:
1986 Olof Palme
1988 Bernt Carlsson
2003 Anna Lindh
Istället har s-partiet nu fått företrädare som Mona Sahlin, Veronica Palm och Stefan Löfven.
Ett PS till tidigare text om SVT-journalisten Anders Holmberg:
I Almedalsintervjun med Jimmie Åkesson återkom Holmberg mer än en gång till frågan ”Hur vet du att det är så?”, med anledning av påståendet om en koppling mellan invandring och viss brottslighet.
Formellt sett en fråga och just så är det väl som vi vill att journalister ska vara: nyfikna och sanningssökande.
Men i detta fall var det i praktiken inte en fråga, utan en anklagelse och en förebråelse. I Holmbergs ”fråga” låg ett bestämt påstående: ”så är det inte”.
Och även om ett samband faktiskt skulle vara fallet kan vi aldrig vara 100% säkra på att det gäller alltid och alla. Vi får inte generalisera och måste därför tiga om saken. I fokus ska stå brottslingars intressen.
Denna SVT-hållning av militant okunnighet går, som det visat sig, hand-i-hand med en strävan efter att kunskap inte ska finnas att tillgå. Det bedrivs en politik av mörkande:
• När SD i riksdagen efterlyst redovisning av invandringens kostnader har det blivit avslag.
• När BRÅ 2005 undersökte sambandet mellan invandring och brottslighet gjordes delar av resultatet otillgängligt för allmänheten (en motsvarande BRÅ-undersökning nio år tidigare visade ändå på tydliga mönster).
• Uppgifter om andelen intagna med utländsk bakgrund på våra fängelser saknas (eller finns, men är ej offentliga).
SVT-Holmbergs hållning till sitt uppdrag, denna ovilja att erkänna verkligheten, är ingenting nytt. Jag stötte på den för över 20 år sedan.
Det var i samband med ett drev från Radio Stockholm år 1995, riktat mot Anders Carlberg. Där försökte man använda mig som slagträ, då Carlberg skrivit en positiv recension av min bok ”Lagom är bäst!”.
En bok som var ”rasistpropaganda”– det kunde Jan Björklund (fp) på den tiden intyga. Redan utan att ha läst boken.
Jag hade invändningar och begärde att få komma till tals i lokalradion med mina synpunkter. Den då unge radiojournalisten Oisin Kentwellskulle intervjua mig. En av de frågor som han kom med kände jag igen från en annan radiojournalist, Björn Häger:
”Så ni ser problem med invandringen?” Mitt svar blev: ”Javisst! Det måste man väl vara journalist för att inte begripa, att invandringen medför problem!”
Detta kom inte med i vad som sedan sändes i radion. Överhuvudtaget var det inte mycket av intervjun som togs med.
Journalistiken i Sverige är alltså under isen, och har så varit under lång tid. Ett av de lysande undantagen är Julia Caesar. Även hon blev därigenom föremål för ett mediedrev – se fredagsbio 36.
Julia Caesar var för övrigt dagens sommarpratare hos Ingrid & Conrad – det ojämförligt bästa programmet där hittills, tycker jag.
1.12 in i filmen ovan ställer Anders Holmberg frågan till Jimmie Åkesson, angående sexuella trakasserier vid musikfestivaler för unga i Sverige:
”Vet du att människor med utländsk bakgrund ligger bakom, att den stora invandringen är förklaringen?”
Svaret skulle där ha kunnat vara helt kort: ”Ja!”.
Fakta finns sedan länge att tillgå, för den som vill veta.
För den som inte vill veta kommer inga fakta någonsin att vara tillräckliga.
Men vill man inte veta, då är man inte angelägen om att få stopp på denna typ av brottslighet. Då bryr man sig inte om offren, då bryr man sig inte om vårt land. En sådan person ska inte arbeta som journalist vid ”Sveriges Television”.
Fredagsbio 59 handlar om skamlösheten hos vår statliga television, i dess propaganda för mer invandring.
Bilden ovan känner vi igen, på den drunknade 3-åringen som på sensommaren 2015 blev signalen till en flykting-tsunami, denna välorganiserade Soros-aktion som våldtog Europa. En känslovåg skulle överrumpla och koppla bort klart tänkande, blockera ett motstånd.
Ett ”vinnande” koncept, som SVT:s Aktuellt nu försöker återanvända. Nyligen manglades EU-minister Ann Linde av Nike Nylander. Under trycket av denna känslomässiga utpressning föll löfvenministern in i aktuella pk-mantra om ”ansvar”, ”asylrätt” och ”lagliga vägar in i EU”. Allt med gemensam nämnare att Europas folk snabbt byts ut och våra samhällen störtas i kaos.
Inte ens när EU skickar ut fartyg och flyg i det uttryckliga syftet att stoppa båttrafiken med migranter över Medelhavet blir det så. Man räddar tusentals från att drunkna, som det uppges, men konsekvent förs de över till Europa istället för tillbaka till Afrika. Detta blir självfallet en signal och ett incitament till fler afrikaner att ge sig ut på havet och riskera drunkning.
Vore man verkligen intresserad av att motverka sådana resor så finns ju instrumenten för detta: stäng bidragskranarna.
Detta sker dock inte. I praktiken verkar man i rakt motsatt riktning mot vad man säger sig vilja göra.
Om ”lagliga vägar in EU” ska få den riskfyllda båttrafiken att upphöra – vad skulle det betyda konkret: • hur många migranter? • vilka kvalifikationer?
Ann Lindes utsaga om fortsatt asylinvandring verkar heller inte ha mycket kontakt med verklighet och gjorda erfarenheter:
1. Asylprövningen tar månader och år, och kräver stora resurser
2. Utlänningar som ska fara tillbaka gör det sällan frivilligt. Det hela fungerar extremt illa.
Vad som skulle krävas är att utlänningarna stoppas vid svenska gränsen. Detta kan ske redan inom ramen för gällande konventioner och regler, om den politiska viljan finns.
Ett visande av sådan vilja – det vore att ”ta ansvar”…
Vad ligger bakom denna SVT-journalistik?
Vilken blir dess logik?
Jo, att det sakligt sett inte finns någon gräns för hur många migranter som Sverige kan ta emot. Egentligen kan Sverige ha än mer av rekordinvandring än vad som redan hunnit ske. Ekonomiskt eller socialt finns inga hinder, som inte kan övervinnas.
Den enda egentliga restriktionen är svenska folket.
Om bara
vi svenskar vore litet mer positiva och generösa, om vi bara ställde upp aningen bättre och ansträngde oss snäppet mer – då skulle allt kunna klaras.
Detta ger SVT-journalisterna deras uppdrag – nämligen att skapa mer av empati för de utlänningar som vill komma till Sverige och bo här… eller i varje fall tillförsäkra sig en svensk bidragsförsörjning.
Vi svenskar ska lära oss att känna med dem och se världen utifrån deras perspektiv. Det är deras intressen som vi ska värna – inte våra egna.
Således varje dag dessa nyhetsprogram där problem kring invandringen dominerar, således dessa återkommande moralkakor till tittarna och dessa strävanden att fösa politiker framför sig.
Frågan blir bara: när har SVT-missionärerna spänt sin båge alltför hårt?
Jan Millds blogg 