• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Krig och sanning (2)

Fortsättning på ”Krig och sanning (1)”

1919

För att ta det från början.

De tyska landförlusterna i  Versaillesfreden 1919 framgår av kartan ovan.

x
Tyskland under Weimarrepubliken såg således ut enligt nedan.

weimar

borders
Efter 1945 blev det en uppdelning enligt ovan.

Det lila området hade först erövrats av västsidan, men i utbyte för tillträde till Berlin – som intagits Röda Armén – överlämnades detta till ryssarna. Tillsammans med det röda området blev detta den sovjetiska ockupationszonen.

Av de amerikanska, brittiska och franska ockupationszonerna i väster blev snart  Västtyskland. Denna förbundsrepublik utropades 1949. Moskva kvitterade med Östtyskland, DDR, samma år.

Men området öster därom, öster om Oder-Neisse-linjen?

Det var tidigare tyskt kärnområde, men fick avträdas till Polen.

Polen, som i sin tur fick avträda stora områden i öster till Sovjetunionen. Min historielärare på gymnasiet uttryckte saken drastiskt: Polen blev befriat från den tyska ockupationen, men  hamnade på en annan plats.

2polen

På den tiden hade jag minst av allt några sympatier för tyskarna, ville knappt lära mig tyska pga av den motviljan. Kunde heller inte hysa någon medkänsla med dem, om de i krigets slutskede fick s.a.s. skörda vad de själva hade sått.

Ändå låg där en nyfikenhet och pyrde. I övre tonåren skaffade jag många brevvänner runtom i världen, för att träna mina kunskaper i engelska och esperanto. Bland dem fanns en flicka i staden Wroclaw.

Den staden hette tidigare Breslau och var Tysklands fjärde stad i storlek. Nu var den polsk. Detta fascinerade mig: betydde det att i staden levde både polacker och tyskar, eller hade alla tyskar lämnat staden? Jag frågade om detta, men fick bara goddag-yxskaft-svar. Min fråga var tydligen känslig.

3geteilt
På 60-talet läste jag Jörn Svenssons bok ”Vägen till fjärde riket” om det ”revanschistiska Västtyskland” och blev upprörd över denna revanschism. Vid resor dit fick jag detta bekräftat: ”Dreigeteilt – niemals!” (tredelat – aldrig!) stod det på affischer. Man accepterade alltså inte Oder-Neisse-linjen som gräns.

parteien
Detta drevs tydligast av CDU/CSU, men även övriga partier höll  frågan öppen (allt annat vore kanske politiskt självmord). I praktiken fanns ingen möjlighet för något av de västtyska partierna att ändra några gränser.

Men det rörde sig om stora och dessutom tätbefolkade tyska landområden som hade blivit polska. Vad hade hänt med de tyskar som tidigare levt där?

Säkert var att i skolundervisningen hade ingen kunskap förmedlats kring detta. Inte heller kände jag till några informationskällor som kunde ge svar i frågan. Iofs stod ganska klart att dessa tyskar fördrivits, men hur hade det gått till?

flytt

Som invandringskritiker blev jag från tidigt 90-tal prenumerant på tidningen Fri information, med Eva Bergqvist som redaktör. 1996 tog hon upp ämnet, skrev under rubriken ”Öga för öga”  om en judisk hämnd:

”Verkligheten har som bekant alltid två sidor. Lika oskyldiga som judarna var till de anklagelser nazisterna tog som förevändning för sina massakrer, lika oskyldig var den tyska civilbefolkningen. Vad kunde tyska barn göra för att stoppa Förintelsen? Hur kunde vanliga tyska kvinnor stoppa nazisterna?

I västvärlden har det under de gångna femtio åren varit beklämmande tyst om den tyska civilbefolkningens lidande…”

eye2

Artikelrubriken refererade till en bok i ämnet som utkommit året tidigare:

”John Sack är jude och amerikansk journalist. Efter att under många år ha skrivit om nazismen och brotten mot judarna, fick han höra talas om en polsk judinna, Lola, som överlevt Auschwitz och blivit lägerchef i ett polskt koncentrationsläger för tyskar i Schlesien 1945.

Lola flyttade efter kriget till USA och levde respektabelt och framgångsrikt. Sack lyckades intervjua henne. Han tillbringade därefter flera år med att forska i polska, tyska och israeliska arkiv och kunde 1993 publicera sin bok på Basic Books, ett amerikanskt bokförlag tillhörande Harper Collins Publishers. Boken kom ut i pocketupplaga på samma förlag 1995 och hade då ett nytt förord av författaren.

I förordet beskrev han vad som hänt honom under de gångna två åren. Hans bok hade blivit föremål för hätsk kritik, den påstods vara idel lögner, han skälldes för antisemit (trots sitt judiska ursprung) och nazist och vägrades genmälen. Han vägrades t o m annonsera om sin bok. Våren 1995 berättade Dagens Nyheters Tysklandskorrespondent att An Eye for An Eye blivit översatt till tyska och tryckt men att förläggaren i sista sekunden drog tillbaka hela upplagan.

John Sack berättar att Stalin själv gav order om att judar skulle rekryteras till den polska säkerhetstjänsten och driva de koncentrations- och förintelseläger som inrättades för den tyska civilbefolkningen i Polen.

I huvudsak handlar boken om Lolas koncentrationsläger i Gleiwitz, och Shlomos förintelseläger i Schwientochlowitz, båda i Schlesien.

Sack berättar emellertid även om andra koncentrations- och förintelseläger för tyskar i Polen, Potulice, Myslowitz, Grottkau, Hohensalza, Blechhammer m fl.

Totalt fanns i Polen under 1945 1 255 koncentrationsläger för civila tyskar. Befolkningen kring lägren hörde tyskarnas skrik, såg liktransporter…”

eye1

Under 1997 fortsatte Eva Bergqvist med en artikelserie om sudettyskarnas öde, ”Minnen från fördrivningen”: här, här, här, r och här.

John Sack talar själv i denna film:

Till dem som tagit upp ämnet fördrivningen hör också Lars Adelskogh:

”Beslutet om fördrivningen av de 15 miljoner tyskarna från länderna i öster fattades på de båda konferenser de allierades ledare höll i Jalta i februari 1945 och i Potsdam i juli och augusti 1945. Fördrivningarna och massakrerna började dock redan på hösten 1944. De första rödarmé­förbanden trängde in på tysk mark den 19 oktober 1944, och samma dag förövades den första massakern på tysk civilbefolkning, den i ostpreussiska Nemmersdorf.

Det som sedan följde var en ändlös rad av massmord, plundringar och våldtäkter, som drev miljontals människor på panisk flykt. Hur många som frös ihjäl på vägarna västerut eller dukade under av hunger och sjukdomar, får vi väl aldrig veta.

Ett särskilt dystert kapitel är massvåldtäkterna på tyska kvinnor och flickor…”

”…En annan underhusledamot sade: ‘Var det DETTA som våra soldater dog för?’ och i Congressional Record för den 2 augusti 1945 finns antecknat att en amerikansk senator yttrade: ‘Efter de nazistiska koncentrationslägrens fasa borde man ha kunnat vänta sig att något sådant aldrig mer skulle hända. Men tyvärr…’ Senatorn rapporterade om prygelorgier, arkebuseringar, vattentortyr, uppskärande av blodådror, sönderslagning av skallar mot taket i Byråns koncentrationsläger (Sack, anf. arb., s. 111).

Byrån, som drev de 1255 koncentrationslägren, leddes av Jacob Berman. Bland hans med­arbetare fanns Lola Potok Ackerfeld, Itzak Klein, Adela Glickman, Moshe Grossman, Shimon Nunberg, Salek Zucker, David Feuerstein, Ayzer Maka, Aaron Lehrman, Jadzia Gutman Sapirstein, Shlomo Singer, Chaim Studniberg, Hanka Tinkpulver, Shlomo Morel, Efraim Lewin, Moshe Maka, Barek Eisenstein, Major Frydman, Jacobowitz, Mordechai Kac, Moshe Kalmewicki, Jozef Kluger, Nachum Solowitz, Moshe Szajnwald och Schmuel Kleinhaut (Sack 182-183).”

vertreibung

Mot denna bakgrund gör jag närmast två reflexioner:

1.

Koncentrationsläger, med en gränslös grymhet i behandlingen av fångarna. Inte bara ett KZ utan många hundratals.

Med Nürnbergrättegångarna och överhuvudtaget i den västpropaganda som vi fått ta del av har segermakterna framställts som moraliskt överlägsna de besegrade.

För detta finns alltså föga substans. Det blev i stort sett samma sak ett varv till, bara med nya rollbesättningar.

skulptur

2.

Om detta har inte vi inte fått veta något.

En bok som John Sacks finns inte att beställa från AdLibris eller Bokus. Än mindre arrangeras några klassresor med svenska elever till inrättningar som Gleiwitz eller Schwientochlowitz.

taggtrad

PS

Historien kompliceras ytterligare av att bilden på utmärglade fångar i tyska KZ är långtifrån entydig. Det finns gott om fotografier på fångar som såg påfallande välnärda ut vid befrielsen 1945.

befreit

Bombkriget får bli en separat bloggtext.

Annonser

15 svar

  1. Månne detta är en av orsakerna till att forskning ang. händelserna under/efter WW2 inte får forskas kring? Alltför mycket under mattan?

  2. Tror att du är inne på rätt spår.
    Det kan inte vara möjligt att alla goda finns på den vinnande sidan och alla onda på den förlorande sidan. Om det handlar om genetik så är det ju rasism ?

  3. Jan Milld, Du är stor. Större än Du tror.

    Ja, vi vill ha 100% sanning!

  4. Om vi inleder med Tolstoy (”Historien…allt är lögn”) och Napoleon (”Historien…dom lögner vi kommit överens om”)
    och sedan lägger ihop dom här två möjligheterna:
    1. Judar upprättar förintelseläger för tyskar (som hämnd för Holocaust)
    2. Holocaust har inte ägt rum

    • Nja, jag vill ju undvika att dra iväg.

      Men ett moment kan förtjäna att lyftas fram:

      de allierade bombningarna drabbade järnvägar och kommunikationer. Detta gjorde det svårt att få fram t ex mattransporter. Många tyskar dog inte bara direkt av bomber, utan även indirekt, genom skadorna på landets infrastruktur.

      Om vanliga tyskar drabbades av svält blir det inte orimligt förvänta sig att detsamma gällde KZ-fångar.

      Bilderna 1945 på utmärglade fångar eller likhögar kan i många fall alltså ha en helt näraliggande förklaring.

      • Tyfus, dysenteri, difteri, eller vilken sjukdom det nu var.
        Likhögarna, det eventuella brännandet av lik, det eventuella gasandet av kläder, kan ha varit sätt att minimera dödssiffrorna.

        Förresten, apropå Eisenhower som ordergivare om upprättande av dödsläger – Jag tror bestämt att han också var bland dom första som bevittnade koncentrationslägren, och som gjort uttalanden som bildar en grund för den officiella förklaringen till varför det måste vara förbjudet att förneka att det som han, och andra, påstår att dom bevittnat, verkligen är sant – Att det var så hemskt att det fanns stor risk att människor efterhand skulle komma att vilja förneka det.

  5. Tack för en mycket intressant artikel.
    Mycket av den tragedi som drabbade Europa under det förra seklet är ett resultat av att Tyskland fölorade första världskriget och den katastofala Versaillesfreden.

    År 1916 höll Tyskland på att vinna kriget, Storbrittannien hotades av massvält på grund av ubåtskriget, franska armen var i uppror och hotades av kollaps på grund av de massiva förlusterna i slaget om Verdun och Ryssland var nästan besegrad. Krigets slut och Tysklands seger var i sikte.

    Endast ett under kunde rädda England och Frankrike. Och ett under hände. En grupp av inflytanderika sionister lovade Storbrittannnien att de kunde få USA att gå med i kriget mot Tyskland om Storbrittannien skulle lova dem Palestina som en judisk stat. Storbrittannien gick med på det och lovade dem Palestina i Balfourdeklarationen år 1917. Sionisterna höll deras löfte och USA gick med i kriget, de allierades krigslycka svängde och Tyskland blev besegrad och sionisterna fick deras judiska stat. Som resultat blev Europa också utsatt av en ännu större katastrof i form av andra
    världskriget.

    Benjamin Freedman’s 1961 tal:

    Balfourdeklarationen:

    ”His Majesty’s government view with favour the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, and will use their best endeavours to facilitate the achievement of this object, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country.”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Balfour_Declaration

    • Vi är inne på samma spår.

      Den här filmen har jag idag gjort en sammanfattande version av, ska komma till den i en text kring Första världskriget.

      Andra världskriget hade inte behövt inträffa om Första världskriget hade kunnat avslutas under 1916 och världen sluppit Versaillesfreden.

    • Vilket också skulle kunna innebära att vi kan ta bort ”legenden” ur ”dolkstötslegenden”?

  6. The Soviet Story avslöjar de ”godas”- röda armens och Stalins illdåd.

  7. […] Krig och sanning (2) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: