”Segraren skriver historien”, sägs det, och så är det nog. Det finns all anledning att intaga ett kritiskt förhållningssätt till mycket av de ”sanningar” som vi fått lära oss om olika krig.
Vad vi fått lära oss är väl i korthet att segrarna i Andra världskriget, i varje fall västsidan, representerar humanitet och måttfullhet på ett sätt som inte gällt för de besegrade. Segrarens våld var inte lika omfattande, och i den mån det ändå var omfattande, så var det mer befogat och nödvändigt än de besegrades våld.
Det här inbjuder till ett raljant konstaterande: vilken tur för oss alla, att det alltid är den goda sidan som segrat i alla krig!
Precis som vi har en väldig tur att alla våra stora massmedia behärskas av goda krafter, som tänker konsekvent rätt…
Jag kan känna mig frestad till en del kontrafaktiska tankeexperiment, om vad tyskar och japaner skulle haft att anföra, om de i sista stund hade lyckats vända kriget till egen slutseger.
Låt mig börja med en kunskap som jag tillägnade mig redan på gymnasietiden om Andra världskriget och östfronten. Inte i skolundervisningen, utan genom självstudier och eget intresse. När tyskarna i väldiga kniptångsoperationer vid Kiev och Vjazma-Brjansk tagit tillfånga sammanlagt en miljon sovjetiska soldater eller mer, då trängdes en stor del av dessa bara samman under bar himmel att svälta ihjäl.
Mot den bakgrunden lät senare uppgifter trovärdiga om att retirerande tyska soldater hellre kapitulerade för amerikaner än för Röda Armén. De förväntade sig där mer av human behandling.
Så har jag också trott att det var, intill helt nyligen.
Västtysklands starka USA-vänlighet bidrog möjligen till den föreställningen, liksom USA:s tillvaratagande av tyska raketforskare.
Framförallt bilderna på utmärglade fångar i Bergen-Belsen när detta KZ befriades av allierade trupper i april 1945 inbjöd ju till tolkningen att de allierade skulle representera något annat.
En artikel i DSM fick mig att haja till. Rubrik:
”Tystnaden om SVÄLTMORDET på 1,7 miljoner krigsfångar”.
Den handlade om hur amerikanerna efter Tysklands villkorslösa kapitulation den 7 maj 1945 behandlade tyska krigsfångar – de fick bara svälta ihjäl:
”De som stridit på västfronten samlades ihop i gigantiska läger, som inte utgjorde annat än med taggtråd avgränsade fält. Där skulle de tätt sammanpackade och utan skydd för väder och vind svältas ihjäl! Allt enligt en generalorder utfärdad av Dwight D Eisenhower – då de amerikanska truppernas befälhavare och sedermera USA:s president…
Och civila som trotsade förbudet att smuggla in ‘food supplies’ riskerade att straffas med döden… Agnes Spira var en av de kvinnor som genom ‘brott’ mot denna generalorder straffades med döden.”
Har du någonsin hört talas om detta tidigare? Inte jag, i varje fall!
DSM konstaterar:
”Det är inte bara så att segrarna skriver historien. De ser också till att mörklägga sina egna brott.”
Den tyska brutaliteten på östfronten var alltså inte unik. Som vi lärt oss förstå saken hade den brutaliteten samband med ideologi: ryssar och andra slaver var ”Untermenschen” för nazisterna.
Men amerikanarnas general Eisenhower var ju inte nazist.
Hur förklara det, när han visade sig precis lika brutal?
Mer om segrarens historieskrivning ska komma i ytterligare några bloggtexter.
Filed under: brott, extremism, historia, krig, media, nato, opinion, propaganda, terrorism, usa, våld | Tagged: extremism, historia, krig, kultur, media, propaganda, usa, våldet |
Jan Millds blogg 
Eric Hufsmidt har skrivit om det jag läste det för två år sedan
General Dwight Eisenhower – HugeQuestions.com
hugequestions.com/Eric/…/Eisenhower-death-cam…Översätt den här sidan
Hufschmid’s main page … Have you seen the evidence that Eisenhower deliberately murdered about 1 … Was Auschwitz a ”prison” camp or a ”death” camp?
I sammanhanget kan även den här korta videon vara intressant./TS
Stort tack för denna film! (har nu lagt in den i bloggtexten)
Vi har alla goda kunskaper om, eller i, ett särskilt område. Om alla drar sitt strå till stacken, kan vi tillsammans skapa oss en bättre bild inte bara om historien, utan – framförallt – av nutiden!
Att segraren skriver historien är ingen nyhet tyvärr.
De allierades bombkrig mot tyska städer är bland det värsta som skådats beträffande krigsbrott.
Man utarbetade sakta men säkert ett ”perfekt” system för att förstöra/döda så mycket som möjligt.
Först flög ett antal Mosquitoplan in med brandbomber, de fungerade som stigfinnare nämligen att genom de bränder de skapade kunde de andra större planen finna sina mål i mörkret lättare.
I första bombvågen släpptes stora bomber med tunt skal och mycket trotyl, deras syfte var att skapa en tryckvåg som slet av taken på husen och gjorde att bråte flög omkring allt för att nästkommande bombplan kunde släppa brandbomber som då fick perfekt fäste.
Ett tag senare som tredje vågen men dom släppte splitterbomber för att döda räddningsmanskapet på marknivå, brandmän och sjukvårdare.
Det hela beskrivs i Jörg Friedrich bok Branden som jag införskaffade för ett antal år sedan hos Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
Faktum är att inte ens Stalin var så blodtörstig, han byggde mindre bombplan (precis som tyskarna) för precisionsbombningar mot strategiska mål.
Vid senare krig så är det bara jänkarna som släppt bombmattor mot civila som i Koreakriget och Vietnamn.
Sovjetunionen betedde sig aldrig så i exempelvis Afghanistan.
Tack för informativt inlägg.
Jag ska komma till detta ämne – bombandet – i min tredje del på detta tema.
Även om även Tyskland bombade civila städer såsom Guernica, Rotterdam, London, Belgrad, Leningrad och Stalingrad så var det långt ifrån vad de allierade släppte under kriget.
Tyskland hade som sagt inga tunga bombplan alls, dom satsade precis som Sovjetunionen på små eller medelstora bombplan medans britterna byggde fyrmotoriga Lancasters i stor skala och USA B-17 och B-24:or i stor skala plan som byggdes för massbombning av större mål såsom städer.
Visst kunde även dessa plan användas strategiskt men det var mer regel än undantag att det var tyska städer som var målet för dessa bombningar.
Bombningarna av Dresden och Hamburg har gått till historien som två av de allra värsta någonsin även om västhistoriker velat skriva ner offren långt under vad det verkligen var.
Pforzheim en liten stad i södra Tyskland drabbades allra värst rent procentuellt, drygt 21000 av nästan 60000 invånare dödades under ett enda anfall i Februari 1945.
Dessutom dödades koncentrationslägerfångar i anfallen, ett exempel var sänkningen av fartyget Cap Arcona i maj 45 som vid förlisningen var fullastad med människor från lägret Stutthof i nuvarande Polen.
Självklart har även dessa drygt 5000 personer i efterkrigsbeskrivningen tillskrivits Tyskland som skyldiga.
Leo Tolstoy sa:
Historia är ett intressant och roligt ämne – men tyvärr allt är lögn !!
Håller med om att det är ett intressant ämne.
Eftersom historia är just historier så faller det naturligt att man förhåller sig kreativt till det material som finns.
Jag har nyligen lyssnat på två talvideos som jag funnit intressanta.
Innehåller påståenden om atombomben och kriget mot Japan.
Daniel Ellsberg berättar själv, och medryckande, om Vietnamkriget.
[…] Krig och sanning (1) […]
[…] Krig och sanning (1) […]
Men amerikanarnas general Eisenhower var ju inte nazist.
Hur förklara det, när han visade sig precis lika brutal?
———————————————————————
Det skulle vara konstigt, om Tyskar aldrig fick smaka på sin egen medicin.
Jag tror, att både Stalingrad, och tyska fångarnas öde har positiv inflytande på tyskarnas framtida syn, på sina grannar…
[…] Krig och sanning 1 […]