KRIM-inellt?

Var folkomröstningen i Sjöbo kommun 1988 olaglig? Nja, starkt ogillad var den förvisso av mediaetablissemanget, men man använde mig veterligen aldrig begreppet ”olaglig”.

Det gör man däremot idag, beträffande folkomröstningen på Krim.

TV4-nyheterna den 16 mars 2014 beskrev omröstningen som en ”riggad fars”, där halvön är ockuperad av rysk militär och väljarna röstar under vapenhot.

Nyhetsreportern informerade att ”omvärlden” betraktar omröstningen som ”olaglig”.

Vem är ”omvärlden”?

Klart är att dit hör Carl Bildt.

Propagandaministern var inte nådig i sitt omdöme om ryssarnas tilltag:

”- Det som nu sker, det strider fundamentalt mot internationell rätt, det är ett övergrepp mot folkrätten. Det är inte förenligt med några av de principer vi har för europeisk säkerhet. Det är utomordentligt allvarligt.”

Hårda ord, alltså.

Annorlunda lät Carl Bildt om Kosovo. Där höll man ingen folkomröstning, men kunde ändå bryta sig ut ur Serbien och förklara sig självständigt. Det skedde ganska nyligen – år 2008 – och med ”omvärldens” entusiastiska stöd.

Till ”omvärlden” hör även Peter Wolodarski på Dagens Nyheter

Inte heller han låter nådig i sitt omdöme:

”Moskva måste få klart för sig att man ­passerat en gräns. Om inte omvärlden säger nej nu riskerar fler länder samma öde som Ukraina.

Först våldet på Majdantorget i Kiev, som tog livet av drygt 100 demonstranter och skadade över 500. Sedan invasionshotet och över­tagandet av Krim, halvön som har varit en del av Ukraina sedan 1954.

På mindre än två veckor har Ryssland kastat tillbaka Europa ett par decennier i tiden, till åren då det fanns en risk att krig kunde bryta ut på kontinenten.”

Om ”en gräns” för vad man kan tolerera har Wolodarski skrivit även tidigare, i samband med jakt på kungen.

Nu är resultatet av folkomröstningen på Krim den 16 mars 2014 klart:

• valdeltagandet blev drygt 80%

• drygt 95% röstade för en anslutning till Ryssland.

Invändningarna mot omröstningen låter sig i princip tolkas på två olika sätt:

A. Omröstningen gick inte rätt till, den speglar inte krimbornas verkliga uppfattning.  Med ett annat sätt att genomföra omröstningen skulle resultatet ha blivit ett annat.

B. Krimbornas uppfattning är ovidkommande, ska inte tillmätas betydelse. Oavsett vad de vill ska de inte få tillhöra Ryssland.

Jag vill invända på både dessa punkter:

A.

• Krim blev en del av Ryssland redan år 1783, och ingick sedermera i Sovjetunionen.

• 1954 såg Nikita Chrusjtjov till att Krim skänktes till Ukraina.

• Både Ryssland, Krim och Ukraina ingick dock i Sovjetunionen fram till dess kollaps 1991.

• Även därefter behöll Ryssland sin flottbas Sevastopol på Krim (genom hyresavtal med Ukraina).

• Majoriteten av Krims befolkning förblev ryssar och över 90% av krimborna använder ryska språket i sin vardag.

• En majoritet av befolkningen i östra Ukraina utgörs också av ryssar (Charkov, Donbas).

• Maktskiftet i Kiev i februari 2014 skedde olagligt och våldsamt, genom en kupp.

• Den nya regeringen agerade inte inkluderande, tvärtom – en första åtgärd blev att förklara ryska språket förbjudet.

• Efter maktövertagandet i Kiev har inbussade extremister (”Högra sektorn”) gjort hotfulla besök i östra Ukraina, med våld och dödsfall som följd.

• Många ryssar på Krim har upplevt kuppregeringen i Kiev som ett hot mot sin fysiska säkerhet.

Min bedömning blir att resultatet av folkomröstningen speglar en uppfattning hos en majoritet av krimborna. Resultatet skulle i huvudsak bli detsamma om den hålls igen om ett år, eller om den organiseras av helt neutrala instanser.

B.

Här kan man ju tycka det ena eller det andra.

Jag anser att folkviljan ska respekteras.

Jag tror också att det kan gagna krimbornas fysiska säkerhet, om de förmår hålla våldsfigurer i Kiev borta från Krim.

PS

Situationen kan inbjuda till två kontrafaktiska tankeexperiment:

1. Om Nikita Chrusjtjov inte varit så ”givmild” 1954.

Då skulle Krim ovedersägligen vara rysk, redan utan en särskild folkomröstning.

2. Om denna kupp inte hade genomförts i Kiev 2014.

Också då skulle vi ha sluppit dagens scenario. Ingen skulle ha rest frågan om Krims återgående till Ryssland.

Vad sedan gäller Wolodarskis farhågor – ”Om inte omvärlden säger nej nu riskerar fler länder samma öde som Ukraina” – så kan man ju undra vilka han syftar på? Vilka länder har en historia liknande Krims – vilka gränsar till Ryssland, har en stor rysk flottbas och dessutom rysk befolkningsmajoritet?

Och de många dödsoffren i Kiev kan Ryssland inte lastas för, ja inte ens Janukovytj.

Det handlade till stor del om eld från krypskyttar.  Vad som nu framkommit – men som inte rapporteras i svenska massmedia – är att dessa skyttar arbetade för kuppmakarna. Det var fråga om en false-flag-operation, där man dödade människor på båda sidorna.

Läs mer

Daily Mail om skyttarna

Historiskt misstag rättas till

Klok notering från Front National

Långfingret till USA!

Obamas historiekunskaper har luckor

Vad våra media mörkar