Tysklandsserien ska fortsätta med ytterligare tre avsnitt, men här sticker jag emellan med blänkare om aktuella filmer och podradio.
Fredagsbio 66 handlar om Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson.
Huvudtemat gäller fred och säkerhet. Karlsson framhåller att SD sedan länge önskat satsa mer än andra partier på ett svenskt försvar, för att kunna klara ett angrepp från Ryssland.
I vilken situation skulle ett ryskt militärt angrepp på Sverige kunna vara aktuellt? Är det ett isolerat rysk angrepp som för Karlsson utgör hotbilden? Varför skulle Ryssland göra så? Vad har Sverige, som ryssarna så gärna skulle vilja komma över?
• Vladimir Putin kom också in på ämnet vid en Valdai-konferens nu i veckan.
Det som skulle kunna utgöra en hot, och i allt högre grad gör det, är att Sverige torde drabbas av ett ryskt angrepp i samband med en storkonflikt.
Vilken beredskap har vi då mot en kraftig EMP-puls?
Den svenska ”försvars”-politiken kännetecknas som bekant av två moment:
1. Provocera ryssarna, öka spänningen, medverka till ökad krigsrisk.
2. Gör Sverige till given måltavla när kriget kommer.
Varför väljer Mattias Karlsson att ansluta sig till denna ryssfientliga hållning? Fakta är ju överväldigande, om att det är USA/NATO som är den expansiva och aggressiva parten!
Är ministerposter viktigare för honom än världsfreden?
Det är i så fall en dålig prioritering, tycker jag!
”Som jag skrivit om upprepade gånger tidigare måste vi se den geopolitiska utvecklingen mot bakgrund av att den tvåhundraåriga angloamerikanska globala hegemonin är starkt utmanad av de snabbt växande ekonomierna i Asien och då speciellt Kina. … Mer än hälften av den styrande oligarkin finns i USA och har sedan hundra år tillbaka skaffat sig en avgörande och växande makt över USA-administrationen. De här kretsarna avsätter och tillsätter presidenter som det passar dem och de styr amerikanska militära operationer. Både Obama och Clinton är helt styrda av oligarkerna och deras pengar.”
”Strategin är istället att försöka sabotera den ryska ekonomin genom ekonomiska sanktioner och genom vapenskrammel som man hoppas skall få ryssarna att göra samma misstag som en gång Sovjet gjorde, att rusta ihjäl sin ekonomi. Förhoppningen är att man på detta sätt destabiliserar Ryssland och skapar en folklig opinion mot regimen, så att man kan iscensätta en kupp liknande den man arrangerade i Ukraina 2014. Den intensiva skrämselpropagandan rörande ryska hot som godtrogna svenska MSM och politiker såsom Hökmark och andra aningslöst medverkar i, har ett dubbelt syfte. Den skall få länderna runt Ryssland att öka sina rustningar för att framtvinga kostsamma ryska motrustningar. Detta är dock ett livsfarligt cyniskt spel med hela världens säkerhet.”
En likhet mellan Expo och Mattias Karlsson är förkärleken för olika epitet, det som jag kallar för istofobi.
När MK tala om ”fascism” eller ”neofascism” – är det något mer än ett tillmäle, ett nedsättande omdöme, som mest bara ger uttryck för avsändarens egna känslor?
Eller har begreppet en bestämd betydelse? Skulle MK kunna definiera innebörden: vad är fascism?
En som tar upp det ämnet är Motpolskribenten Joakim Andersen.
”För att göra en lång historia kort används begrepp som ‘fascism’ alltså för att förknippa de två egenskaper som behövs för att vända en mycket negativ utveckling med en demoniserad historisk företeelse. Dessa två egenskaper är normal manlighet för svenskar och intellektuell ärlighet som ibland passerar gränserna för den liberala diskursen.
Om detta verkligen är ‘fascism’ så torde det finnas många som kan dra slutsatsen att det är just ‘fascism’ svenskarna behöver.
Men som synes bygger hela resonemanget på en uppsättning märkligheter, manlighet och ärlighet är fenomen som förekommit under hela historien och inte kan kopplas till någon specifik -ism.”
I fredagsbio 66 tar jag upp också Mattias Karlssons många avståndstaganden – från Folkets Demonstration, från Nya Tider och från kritik av maktkoncentrationen inom svenska massmedia.
Helt kort blev det i filmen om Anna Hagwall, men till det ämnet får jag kanske anledning att återkomma. Som det just nu ser ut hotas Anna av uteslutning ur partiet.
Över till bgfpod 10, utlagd i söndags. Här tar jag ett nytt grepp, med aktuella kommentarer för oktober. Bp10 blev på under en halvtimme. Denna typen av månadsvisa kommentarer ska bli återkommande. Nya temaprogram ska det också bli, men kanske mer sporadiskt.
På slutet av programmet fick jag med några ord om NMR-demonstrationen i Stockholm den 12 november, under parollen ”STOPPA FRÄMLINGSINVASIONEN!”
En mycket bra paroll, men den skulle kunna vinna på att kompletteras med en annan angelägen paroll: ”USA UT UR SYRIEN!”
Ur SVT:s Aktuellt igår:
”Ryssland förlorar sin plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. ..
Anledningen uppges vara den ryska inblandningen i konflikten i Syrien.”
Skillnaden mellan den ryska och den amerikanska inblandningen i Syrienkonflikten är ju tvåfaldig:
• Ryssland är där på mandat från landets regering – vilket inte gäller för USA.
• Det var USA som från början initierade detta krig i Syrien – inte Ryssland.
Till sist kan jag tipsa om en reserapport från Cypern. Mest intressant där blev kanske ett antal samtal, inte minst ett på tåget hem från Arlanda. Det samtalet aktualiserade en problematisk aspekt kring assimilering av invandrare…
”Oligarkernas intensiva hatpropaganda mot Ryssland som papegojas av det svenska etablissemanget och deras MSM, beror till stor del på att landet är lågbelånat och att man stoppat de globala storföretagens möjlighet att ta kontroll över dess livsmedelsproduktion och råvaruresurser. Soros och alla hans agentorganisationer förklädda till NGO:s är förbjudna. Utan kontroll över Ryssland kan oligarkin inte genomföra sin globala nya världsordning. Därför måste regimen i Moskva bort till varje pris.
Men globalisternas största problem förblir människan, detta gamla flockdjur från den afrikanska savannen som älskar att leva med sin grupp och njuta av social gemenskap och delade värderingar. Människor vill ha kvar sina olikheter och de vill känna stolthet över sina nationer och traditioner.”
Nu har jag lagt ut fredagsbio 65, ”Syriens sak är vår!”
Den tar ställning mot USA:s agerande i Syrien.
Blir den därmed ”ryssvänlig”?
Och om så kan befinnas vara fallet –
har jag ett åtal framför mig?
Så här har inrikesminister Anders Ygeman nyligen uttalat sig till Sveriges Radio:
”Vi måste stärka vår förmåga när det gäller det psykologiska försvaret, vår möjlighet att identifiera påverkanskampanjer och försvara oss mot den.”
Regeringen har beslutat att Sverige ska gå med i ”Natos center för strategisk kommunikation”.
Eller är detta något som saknar relevans för mig som debattör med intresse för geopolitik och svensk säkerhetspolitik? Är jag överdrivet misstänksam?
Ett inslag i statstelevisionens Aktuellt i onsdags gick i samma riktning. Det handlade om Sverigedemokraterna och Ryssland. Partiets pålitlighet i sammanhanget var uppenbarligen ifrågasatt. Där förekom ordvändningar som ”ryssvänlig hållning”, ”rysk propaganda”, ”kopplingar”, ”kontakter” och ”konspirationsteorier”.
Mina associationer går till vad s-ministern Schori deklarerade i riksdagen 1997: ”Främlingsfientligheten skall jagas och kriminaliseras”.
Är något motsvarande nu på väg för att lagstifta om ryssfientlighet i Sverige?
”Ryssvänligheten skall jagas och kriminaliseras” …?
Under långt tid har den ryssfientliga ensidigheten i svenska massmedia och från svenska politiker varit total. Nu verkar en ytterligare upptrappning ske i propagandan, för att göra det nästintill påbjudet för envar att instämma i denna russofobiska kör.
Så vad ska Nato-centret komma att säga om veckans fredagsbio?
Och vad kommer man att tycka om söndagens podradio från Blågula frågor, ”Osäker politik”?
En andra sändning av bgfpod finns nu utlagd. Temat är Hillary Clinton, presidentvalet i USA och vår säkerhet.
Nu märks begränsningarna i gratisanvändningen på SoundCloud, redan detta andra program är tydligen stoppat från att kunna laddas ned.
Siktet är därför inställt på att snarast göra ett SC-abonnemang som ger rätt till mer av sändningstid och bättre nedladdningsmöjligheter.
Detta, tillsammans med en del inköpt utrustning, betyder utgifter.
Vill du hjälpa till att täcka för detta –
sätt in en slant på mitt nyöppnade Swedbankskonto: clearingnummer 8327-9 kontonummer 964 343 414-6
En särskild epostadress har också öppnats för radioverksamheten: bgfpod@gmail.com
Siktet är inställt på att åstadkomma en ny sändning varje söndag, på cirka en halvtimme.
Med reservation för att det fortfarande finns risk för en del strul med ljudprogram.
Denna helg fick jag dessutom inspiration till en genomgång av BGF-webben.
För att skapa en bättre översikt återgår jag där till en enklare teknik för presentationen.
Funktionen av Blågula frågors webbsida är ju främst att utgöra ett ARKIV, som gör äldre material kring invandringspolitiken och motståndet mot den tillgängligt för intresserade.
Drygt en kvart in i denna andra bgfpod-sändning nämner jag något som få svenskar idag känner till, när det gäller Tyskland, NATO och Ryssland: Moskva var 1952 redo att acceptera en återförening av Tyskland, under förutsättning att detta enade Tyskland skulle vara neutralt och stå utanför NATO.
Här kan tilläggas, att tre år senare skedde just detta beträffande Österrike.
Österrike hade ju delats upp mellan de fyra segermakterna på precis samma sätt som Tyskland, med en särskild uppdelning även av huvudstaden Wien.
Ryssarna drog sig 1955 tillbaka från den del av Österrike som de hade ockuperat, i utbyte mot österrikisk alliansfrihet.
PS
En del strul med att kunna överföra pengar till nämnda Swedbankkonto har rapporterats, i varje fall från kunder hos Handelsbanken.
Tips: pröva med att inte ha med strecket före sista siffran (6).
Än en gång: alla bidrag välkomnas! De ska verkligen komma till nytta!
Finns det någon annan person som kan ”be om ursäkt” så som Mona Sahlin? ( 3.15 in i klippet ovan)
Historien med lögnerna och lagbrotten kring hennes påstådda livvakt borde rimligen leda till att hon åtalas, fälls och hamnar bakom lås och bom. Förmodligen vore dock detta att hoppas på för mycket – så mycket rättsstat är inte Sverige.
Däremot var vi nog många som trodde att det skulle vara ”tredje gången gillt” för MS såtillvida att hon nu inte mer skulle anlitas i massmedia för sina tyckanden. När hon nyligen begärde 3,5 miljoner kronor i pension kunde jag känna att det vore värt de pengarna om vi därigenom slapp mer av sahlinska angrepp och utfall mot oss svenskar.
Inte desto mindre har Mona Sahlin nu återkommit i offentligheten, genom en artikel i Aftonbladet. Utgångspunkten är mordet på den brittiska politikern Jo Cox i mitten av juni 2016, vilket MS jämför med mordet på utrikesminister Anna Lindh den 11 september 2003.
Även jag har slagits av flera likheter i de två fallen.
Viktigast var då inte att båda var kvinnor och s-politiker utan att i båda fallen skedde morden i samband med en viktig folkomröstning, där de mördade företrädde en EU-vänlig linje.
• Beträffande mordet på Anna Lindh räckte det inte för att tippa över resultatet till en seger för Ja-sidan, men det kunde ha varit ett bakomliggande syfte.
• Beträffande Jo Cox fruktade många genast att mordet skulle kunna påverka Brexit-omröstningen.
Detta är dock inte Sahlins budskap, hon försöker utnyttja det inträffade för sin egen propaganda:
”…offer för arga män. Troligen två offer för de som hatar och vill de illa som talar för flyktingar och mot nationalism…”
”Två kvinnor som jag hoppas blir symboler …Vågar säga mot rasism och extremism. … Vågar vara feminister…”
För övrigt noterar jag att både Anna Lindh och Jo Cox ännu var vid liv då de kom under vård.
Förhoppningsvis slår det nu ändå slint för globalisterna vad gäller Brexit.
Ett mönster blir allt tydligare i samband med mord på politiker, åtminstone som det presenteras i media:
• förövaren är en man
• det var en udda personlighet, kanske psykiskt störd
Påfallande ofta kan vederbörande också snabbt bli dödad av polisen, så att vi aldrig får en chans att ta del av hans egen version av det inträffade. Var han t ex så ensam om att planera och utföra dådet?
I fallet Jo Cox och Brexit kan det iofs vara just så att förövaren var en galning och dessutom ensam, inte desto mindre kan dådet sedan komma att utnyttjas politiskt. Mördaren påstås ha fällt ett uttalande ”Britain First!”, men det vittne som tillskrevs detta vittnesmål förnekar det.
Fyra dagar före mordet i Storbritannien inträffade skjutningen i Orlando, USA. Det väcker många frågor!
Uppenbart är nu att den historia som först förmedlades i massmedia inte håller. Mer än en förövare var inblandad och motivet var nog inte en muslims avsky för homosexuella. Det hela var tydligen organiserat av CIA.
”Två poliser som vill förbli anonyma av rädsla för repressalier säger att James Wesley Howell, en man från Indiana som hittades med en bil full av sprängämnen och vapen på söndag morgon, berättade för polisen att han var en del av ett team som planerat väpnade attacker på gaysamhällen i Florida och Kalifornien.
Howell berättade för polisen att han vände sig till dem då han ville få skydd. Hans berättelse var att han hade fått försäkringar från sina rekryterare att han inte skulle komma till skada i skottlossningen , men när han hörde på nyheterna att Omar Mateen, ledande skytt i Orlando gruppen, hade dödats av prickskytteeld, insåg han att han satts upp som en patsy och skulle dödas.”
Detta kan ju väcka frågor generellt kring terrordåd!
Hur ofta är de organiserade av CIA eller andra västliga underrättelsetjänster?
Nyheten ovan har tydligen inte återgivits av Alex Jones på Infowars. Var den bara litet för ”het”? Jag har lärt mig att bli alltmer skeptisk mot även en del aktörer på webben som ska gälla för att vara dissidenter.
Stefan Molyneux granskas kritiskt i denna film, av Brandon Martinez – kolla särskilt 15.40 och framåt:
En strävan att lägga skuld på muslimer – på bekostnad av insikter om USA:s och NATO:s roll – finns också på svenska Avpixlat.
Jag syftar här på artikeln ”Utan islam vore vi en tämligen fredlig värld”. Det stannar inte vid rubriken, utan Rolf Berg gör en uppräkning av länder, som innefattar även Libyen och Syrien.
Kadaffis mördare såg sig kanske själva som muslimer, men de skulle aldrig fått möjligheter att mörda som de gjorde utan NATO:s bombningar.
Skribenter på Avpixlat brukar skriva bra, men här känner jag mig som en ”dubbel-dissident”…
På temat ”falskt” kan också platsa Stefan Löfven och vår feministiska regering.
Sedan fyra år sitter Julian Assange i praktiken fängslad i London genom svensk försorg.
På något sätt blir det då konsekvent att Sverige också inom säkerhetspolitiken uppträder som vasall till USA, och deltar i gemensamma övningar. NATO har nu landstigit på Utö och Ryssland svarar med stor mobilisering.
Veckans fredagsbio:
PS om Orlando:
Det finns flera alternativa tolkningar av det hände i Orlando, utifrån det faktum ett en ensam person påstås ha kunnat så snabbt döda så många människor.
• En är att där fanns flera skyttar.
• En annan är att inga skyttar alls krävdes – alltihop var fejk, ingen dödades!
En uppseendeväckande teori, men den förs nu fram av många skribenter:
Från min skoltid fick vi, som jag minns det, lära oss om andra världskriget att: • något sådant fick inte inträffa igen • skulden till detta krig låg på Tyskland • varje enskild individ i ett samhälle har ett ansvar, att reagera mot en utveckling i fel riktning.
Lika litet som man kan gömma sig bakom att bara ha ”lytt order”, lika litet har man rätt att blunda och bara passivt flyta med när grova brott förbereds.
Men vad är det som nu pågår?
Det ligger på tre nivåer:
A. Neokonservativa krafter i väst agerar som hökar, driver på en utveckling mot ett tredje världskrig.
B. Ledande politiker i Sverige uppträder som papegojor, deras tal kunde lika gärna ha skrivits i Washington.
C. Många svenskar tänker som höns, verkar inte ha begripit just någonting.
Då är vi tillbaka vid det som jag skrev om nyligen, ”russofobins kostnader”. Ytterligare en kostnad som denna fobi kan medverka till är ett nytt världskrig.
Med det inte sagt att ens ledande neokonservativa i väst uttryckligen vill driva fram ett nytt världskrig. Kanske vill de bara pressa ryssarna, för att framtvinga en rysk underkastelse.
Illa nog om detta skulle lyckas. Än värre är att det ökar riskerna för ett storkrig, genom misstag.
Konkret handlar det om:
1. Uppsägningen av ABM-avtalet och dess erkännande av terrorbalansen
2. Nya NATO-medlemmar och utplacering av missiler närmare ryska gränsen
3. Vapenutvecklingen, som också krymper förvarningstider vid angrepp
4. Ökad spänning, vilken samtidigt bidrar till ökad nervositet
5. Än mer satsningar på rustningar.
Till spänningen bidrar USA och NATO genom stora övningar invid den ryska gränsen, genom kuppen i Ukraina och genom utvecklingen i Syrien. Beträffande Syrien stöder USA i praktiken Alkajda-rebellerna i Al-Nusra-fronten och presidentkandidaten Hillary Clinton förordar en ”flygförbudszon”, som i Libyen 2011.
Varför bedriver USA denna aggressiva politik?
Ett kort svar skulle kunna vara ”NWO”. New World Order.
Det pågår i väst en utveckling mot ökad kontroll av individen. Denna utveckling återspeglar en strävan hos makthavare och yttrar sig i exempelvis:
• skuldsättning och beroenden
• mediepropaganda och mental styrning
• splittring, otrygghet och motsättningar
• ökad övervakning och kontroll av individer
• kort och chips istället för kontanter
• GMO-livsmedel och droger.
Detta projekt är globalt, det blir ofullgånget om det inte genomförs överallt, om det inte omfattar hela världen. Där får inte finnas några luckor och frizoner, som nu Ryssland. Inga konkurrerande maktcentra, kontrollen ska vara total. Världen ska vara unipolär, inte multipolär.
Allt tugg om Krimhalvön från Stefan Löfven och andra USA-papegojor är bara svepskäl. Oavsett vad Ryssland gör eller inte gör skulle denna västoffensiv rulla på.
Vad kan då bli resultatet av detta?
1.
En första möjlighet är att offensiven når sitt mål och att USA-NATO lyckas genomdriva en erövring av även Ryssland, genom en kupp som den i Ukraina eller genom att ryssarna s.a.s. slänger in handduken och kapitulerar.
2.
En andra möjlighet är att det utbryter ett kärnvapenkrig, genom ett tekniskt missöde eller att ena sidan gör ett överraskande angrepp, försöker sig på ett förstaslag.
Ett sådant krig kan i princip innebära:
a) antingen att ena sidan drabbas väsentligt mer än den andra
b) eller att båda sidor drabbas av en oöverskådlig förintelse.
Men varför försätta sig i en sådan situation?!
Varför riskera något så vansinnigt?!!!
Jag tycker inte att Sverige ska samverka med NATO.
Ej heller bör vi deltaga i sanktioner mot Ryssland.
Jan Millds blogg 