Minoritet blev majoritet

Det är nu 15 år sedan bombandet av Belgrad och övriga Serbien (och 3 år sedan bombandet av Tripoli 2011, 42 år sedan bombandet av Hanoi 1972, 69 år sedan bombandet av Dresden 1945).

Exemplet Kosovo är intressant på mer än ett sätt!

Till att börja med fanns en demografisk bakgrund.

Kosovo – en del av Jugoslavien som gränsade till Albanien – kan ursprungligen räknas som serbiskt kärnområde. Sedan flyttade alltfler albaner in och deras nativitet var hög. År 1945 var andelen serber i Kosovo ca 50%. Drygt 40 år senare, 1988, hade den sjunkit till 10%. Albanerna hade blivit i majoritet.

Snart började en kosovoalbansk självständighetsrörelse verka. Denna innefattade även en gerilla, eller terroristorganisation – UCK. Mord på serbiska poliser och andra våldsattacker. När Belgradregimen svarade med att sätta in milis blev det stor upprördhet i västliga massmedia. Det talades om en ”humanitär katastrof”, och snart var NATO:s bombflyg på väg.

Under några veckor fälldes 14.000 bomber, varav ett par tusen splitterbomber. Infrastrukturen i Serbien – kommunikationer, energi- och vattenförsörjning, bostäder, mm – smulades systematiskt sönder.

Serbien tvingades kapitulera (utan att ha besegrats på slagfältet) och Kosovo kunde (utan särskild folkomröstning) brytas loss ur Serbien. Landets ledare, Slobodan Milosevic, ställdes senare inför Haagdomstolen. Krigsförbrytelser.

Andra aspekter av intresse i detta sammanhang blir:

• internationell rätt
• makt och geopolitik
• massmedia och false-flag
• Carl Bildt och Krim

• internationell rätt

USA-president under bombandet av Serbien 1999 var Bill Clinton.

Den princip som vägledde honom i världspolitiken var att makt är rätt. Redan 1993, ett år efter hans tillträde som president, producerades ett dokument i hans Washingtonadministration där det talades om ”Med FN:s stöd om möjligt, utan FN:s stöd om nödvändigt”.

Bill Clinton hamnade aldrig inför Haagdomstolen (amerikaner kan inte ställas inför denna – de har friskrivit sig, står tydligen över lagar som gäller för andra).

Kanske ska vi vara glada att han inte fick Nobels fredspris. Det fick som bekant både Henry Kissinger och en senare USA-president, Barak Obama. Han med alla drönarna (ungefär som Expressens Christian Holmén nu fått ”guldspaden” för sin bevakning av dissidenter i Sverige).

• makt och geopolitik

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 var USA alltså redo att sätta sig över internationell rätt. Och man kunde göra det – ryssarna hade inget att sätta emot.

När där lämnades ett maktvakuum tog de styrande i USA tillfället i akt. Tidigare tal om demokrati och frihet, försvar av mänskliga rättigheter, osv var inget som stod i vägen.

Efter 1999 har NATO fortsatt att flytta sina positioner österut.

Se nedanstående bild, ur Moskvas horisont! Putin lär ha sagt att Rysslands geopolitiska läge efter Sovjetunionens upplösning blev en katastrof.

• massmedia och false-flag

Lögner dödar!

Krig förs numera inte i första hand med kulor och bomber, även om också det kan vara viktigt. Allt börjar med lögner och falska verklighetsbeskrivningar, förmedlade genom massmedia. Kontroll av media, helst så total att ingen annan bild når medborgarna, blir helt central.

TV-kameror och journalister arbetar s.a.s. hand-i-hand med kanoner och soldater. Ja, journalisterna är i själva verket frontsoldater i de nu aktuella krigen. Maktens megafoner.

Här har man varit dokumenterat framgångsrika i Sverige, både vad gäller Serbien 1999, Libyen 2011 och nu Syrien och Ukraina.

Genomgående förekommer false-flag-operationer för att skruva upp opinionerna på önskad nivå, få människor att ropa efter bomber för att ”rädda liv” (det gjorde både utrikesminister Anna Lindh och professor Bo Rothstein när Serbien 1999 stod på NATO-menyn)

• Carl Bildt och Krim

Är Carl Bildt oberäknelig? Den eminente bloggaren Peter Harold har hävdat så, utifrån ett blogginlägg från Carl Bildt, där denne hävdar att Ryssland är oberäkneligt.

Klart är att bildtska ställningstaganden inte följer några principer:  självständighet ska gälla för Kosovo gentemot Serbien, men inte för Krim gentemot Ukraina.

Samtidigt är Carl Bildt dock väldigt förutsägbar, såtillvida att hans ställningstaganden konsekvent rimmar med önskemål i Washington (jag skrev inte ”amerikanska intressen”, eftersom amerikanska folket inte gagnas av krigspolitiken).

Medan Sverigedemokraterna i Sverige – enligt Bildt och övriga sjuklöverpolitiker – är ena riktiga uslingar,  så gäller nu inget motsvarande för det ljusår radikalare Svoboda i Kiev.

Till Bildts förutsägbarhet bidrar också ett rysshat, som verkar nästan genetiskt. Eller bottnar det i tidiga erfarenheter som visat hur det kan vara politiskt lönande att hela tiden hetsa mot ryssen?

För att slutligen återknyta till rubriken för denna bloggtext, ”Minoritet blev majoritet”.

Om Sverige redan idag har sådana problem med olika invandrargrupper, då andelen av befolkningen med utländsk bakgrund (födda utomlands eller har föräldrar som är det) utgör ca 20% – hur ska det då inte bli när denna andel överstiger 50%?

Fallet Kosovo bör utgöra en tankeställare för oss svenskar.

Läs mer

Bomba Belgrad?

Utpressare

Medias krig

Djungelns lag

Vad gör bomber?

Kosovosummering

Sagan om floridakubanerna

BALKAN

Tysk film, ”Det började med en lögn”:
https://www.youtube.com/watch?v=hzSL3mCKHpE