Tysklandsserien ska fortsätta med ytterligare tre avsnitt, men här sticker jag emellan med blänkare om aktuella filmer och podradio.
Fredagsbio 66 handlar om Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson.
Huvudtemat gäller fred och säkerhet. Karlsson framhåller att SD sedan länge önskat satsa mer än andra partier på ett svenskt försvar, för att kunna klara ett angrepp från Ryssland.
I vilken situation skulle ett ryskt militärt angrepp på Sverige kunna vara aktuellt? Är det ett isolerat rysk angrepp som för Karlsson utgör hotbilden? Varför skulle Ryssland göra så? Vad har Sverige, som ryssarna så gärna skulle vilja komma över?
• Vladimir Putin kom också in på ämnet vid en Valdai-konferens nu i veckan.
Det som skulle kunna utgöra en hot, och i allt högre grad gör det, är att Sverige torde drabbas av ett ryskt angrepp i samband med en storkonflikt.
Vilken beredskap har vi då mot en kraftig EMP-puls?
Den svenska ”försvars”-politiken kännetecknas som bekant av två moment:
1. Provocera ryssarna, öka spänningen, medverka till ökad krigsrisk.
2. Gör Sverige till given måltavla när kriget kommer.
Varför väljer Mattias Karlsson att ansluta sig till denna ryssfientliga hållning? Fakta är ju överväldigande, om att det är USA/NATO som är den expansiva och aggressiva parten!
Är ministerposter viktigare för honom än världsfreden?
Det är i så fall en dålig prioritering, tycker jag!
”Som jag skrivit om upprepade gånger tidigare måste vi se den geopolitiska utvecklingen mot bakgrund av att den tvåhundraåriga angloamerikanska globala hegemonin är starkt utmanad av de snabbt växande ekonomierna i Asien och då speciellt Kina. … Mer än hälften av den styrande oligarkin finns i USA och har sedan hundra år tillbaka skaffat sig en avgörande och växande makt över USA-administrationen. De här kretsarna avsätter och tillsätter presidenter som det passar dem och de styr amerikanska militära operationer. Både Obama och Clinton är helt styrda av oligarkerna och deras pengar.”
”Strategin är istället att försöka sabotera den ryska ekonomin genom ekonomiska sanktioner och genom vapenskrammel som man hoppas skall få ryssarna att göra samma misstag som en gång Sovjet gjorde, att rusta ihjäl sin ekonomi. Förhoppningen är att man på detta sätt destabiliserar Ryssland och skapar en folklig opinion mot regimen, så att man kan iscensätta en kupp liknande den man arrangerade i Ukraina 2014. Den intensiva skrämselpropagandan rörande ryska hot som godtrogna svenska MSM och politiker såsom Hökmark och andra aningslöst medverkar i, har ett dubbelt syfte. Den skall få länderna runt Ryssland att öka sina rustningar för att framtvinga kostsamma ryska motrustningar. Detta är dock ett livsfarligt cyniskt spel med hela världens säkerhet.”
En likhet mellan Expo och Mattias Karlsson är förkärleken för olika epitet, det som jag kallar för istofobi.
När MK tala om ”fascism” eller ”neofascism” – är det något mer än ett tillmäle, ett nedsättande omdöme, som mest bara ger uttryck för avsändarens egna känslor?
Eller har begreppet en bestämd betydelse? Skulle MK kunna definiera innebörden: vad är fascism?
En som tar upp det ämnet är Motpolskribenten Joakim Andersen.
”För att göra en lång historia kort används begrepp som ‘fascism’ alltså för att förknippa de två egenskaper som behövs för att vända en mycket negativ utveckling med en demoniserad historisk företeelse. Dessa två egenskaper är normal manlighet för svenskar och intellektuell ärlighet som ibland passerar gränserna för den liberala diskursen.
Om detta verkligen är ‘fascism’ så torde det finnas många som kan dra slutsatsen att det är just ‘fascism’ svenskarna behöver.
Men som synes bygger hela resonemanget på en uppsättning märkligheter, manlighet och ärlighet är fenomen som förekommit under hela historien och inte kan kopplas till någon specifik -ism.”
I fredagsbio 66 tar jag upp också Mattias Karlssons många avståndstaganden – från Folkets Demonstration, från Nya Tider och från kritik av maktkoncentrationen inom svenska massmedia.
Helt kort blev det i filmen om Anna Hagwall, men till det ämnet får jag kanske anledning att återkomma. Som det just nu ser ut hotas Anna av uteslutning ur partiet.
Över till bgfpod 10, utlagd i söndags. Här tar jag ett nytt grepp, med aktuella kommentarer för oktober. Bp10 blev på under en halvtimme. Denna typen av månadsvisa kommentarer ska bli återkommande. Nya temaprogram ska det också bli, men kanske mer sporadiskt.
På slutet av programmet fick jag med några ord om NMR-demonstrationen i Stockholm den 12 november, under parollen ”STOPPA FRÄMLINGSINVASIONEN!”
En mycket bra paroll, men den skulle kunna vinna på att kompletteras med en annan angelägen paroll: ”USA UT UR SYRIEN!”
Ur SVT:s Aktuellt igår:
”Ryssland förlorar sin plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. ..
Anledningen uppges vara den ryska inblandningen i konflikten i Syrien.”
Skillnaden mellan den ryska och den amerikanska inblandningen i Syrienkonflikten är ju tvåfaldig:
• Ryssland är där på mandat från landets regering – vilket inte gäller för USA.
• Det var USA som från början initierade detta krig i Syrien – inte Ryssland.
Till sist kan jag tipsa om en reserapport från Cypern. Mest intressant där blev kanske ett antal samtal, inte minst ett på tåget hem från Arlanda. Det samtalet aktualiserade en problematisk aspekt kring assimilering av invandrare…
”Oligarkernas intensiva hatpropaganda mot Ryssland som papegojas av det svenska etablissemanget och deras MSM, beror till stor del på att landet är lågbelånat och att man stoppat de globala storföretagens möjlighet att ta kontroll över dess livsmedelsproduktion och råvaruresurser. Soros och alla hans agentorganisationer förklädda till NGO:s är förbjudna. Utan kontroll över Ryssland kan oligarkin inte genomföra sin globala nya världsordning. Därför måste regimen i Moskva bort till varje pris.
Men globalisternas största problem förblir människan, detta gamla flockdjur från den afrikanska savannen som älskar att leva med sin grupp och njuta av social gemenskap och delade värderingar. Människor vill ha kvar sina olikheter och de vill känna stolthet över sina nationer och traditioner.”
En andra sändning av bgfpod finns nu utlagd. Temat är Hillary Clinton, presidentvalet i USA och vår säkerhet.
Nu märks begränsningarna i gratisanvändningen på SoundCloud, redan detta andra program är tydligen stoppat från att kunna laddas ned.
Siktet är därför inställt på att snarast göra ett SC-abonnemang som ger rätt till mer av sändningstid och bättre nedladdningsmöjligheter.
Detta, tillsammans med en del inköpt utrustning, betyder utgifter.
Vill du hjälpa till att täcka för detta –
sätt in en slant på mitt nyöppnade Swedbankskonto: clearingnummer 8327-9 kontonummer 964 343 414-6
En särskild epostadress har också öppnats för radioverksamheten: bgfpod@gmail.com
Siktet är inställt på att åstadkomma en ny sändning varje söndag, på cirka en halvtimme.
Med reservation för att det fortfarande finns risk för en del strul med ljudprogram.
Denna helg fick jag dessutom inspiration till en genomgång av BGF-webben.
För att skapa en bättre översikt återgår jag där till en enklare teknik för presentationen.
Funktionen av Blågula frågors webbsida är ju främst att utgöra ett ARKIV, som gör äldre material kring invandringspolitiken och motståndet mot den tillgängligt för intresserade.
Drygt en kvart in i denna andra bgfpod-sändning nämner jag något som få svenskar idag känner till, när det gäller Tyskland, NATO och Ryssland: Moskva var 1952 redo att acceptera en återförening av Tyskland, under förutsättning att detta enade Tyskland skulle vara neutralt och stå utanför NATO.
Här kan tilläggas, att tre år senare skedde just detta beträffande Österrike.
Österrike hade ju delats upp mellan de fyra segermakterna på precis samma sätt som Tyskland, med en särskild uppdelning även av huvudstaden Wien.
Ryssarna drog sig 1955 tillbaka från den del av Österrike som de hade ockuperat, i utbyte mot österrikisk alliansfrihet.
PS
En del strul med att kunna överföra pengar till nämnda Swedbankkonto har rapporterats, i varje fall från kunder hos Handelsbanken.
Tips: pröva med att inte ha med strecket före sista siffran (6).
Än en gång: alla bidrag välkomnas! De ska verkligen komma till nytta!
Först genom en tredje version blev jag nöjd med den nya kortfilmen, ”Jelena Isinbajeva”.
Varför tog jag upp det ämnet?
Här finns åtminstone två moment:
• Dels det omedelbara och snävare – om idrott, OS och Ryssland.
• Dels det vidare sammanhang, där detta ingår – NWO och ”Full Spectrum Dominance”.
Nämnda film är alltså inte tillkommen pga något särskilt idrottsintresse för egen del, jag brukar inte följa evenemang som OS och VM. Däremot försöker jag själv motionera till husbehov. Och när det gäller stavhopperskan Jelena Isinbajeva må tillstås, att jag blivit djupt imponerad av henne!
Självklart är doping inom idrotten något att bekämpa och uppenbarligen har doping förekommit även bland ryska idrottare.
Det anmärkningsvärda här blir dock att man håller ryska idrottare kollektivt ansvariga och bestraffar även enskilda som aldrig fällts för doping. Således är Jelena Isinbajeva nu inte med och tävlar i OS i Rio de Janeiro.
Detta reser två frågor:
a) Är det rimligt med kollektiva bestraffningar inom idrotten?
b) Tillämpas här samma regler för alla länder?
Naturligtvis inte!
Det är just Ryssland, som man vill åt!
Nu, som i alla andra sammanhang. Det handlar om denna russofobi, som jag tidigare skrivit om flera gånger, och där jag även gjort denna film (som kan förtjäna fler besökare!):
Ett OS-fallet näraliggande exempel är hur Ryssland behandlades vid Eurovisons-sångtävlingen i Stockholm tidigare i år. Hade den tävlingen gått rätt till skulle den förhandstippade vinnaren också ha vunnit, nämligen det ryska bidraget.
Jag är själv ingen musikexpert, men uppenbart för envar bör här kunna vara att när det ukrainska bidraget vann, då var det inte pga några musikaliska kvalitéer.
Eller tag exemplet med den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Ryssland har ovanligt mycket erfarenhet av att bekämpa stora skogsbränder på våra breddgrader, besitter både kunskap och utrustning. Ryssland var också redo att sända specialflygplan till vår hjälp. Sverige tackade dock nej, MSB vill inte få någon rysk hjälp.
Varför?
Uppenbarligen därför att i så fall kunde Ryssland ha vunnit PR-poäng och ryssfientligheten i Sverige skulle ha riskerat minska.
Viktigare än att få skogsbranden släckt snabbt var att hålla rysshatet bland svenskarna brinnande.
Är det inte slående, hur propagandan under år och decennier mässat om en förment främlingsfientlighet bland oss svenskar, vilken måste bekämpas – samtidigt odlas denna fientlighet mot ryssar!
Ett annat utslag av samma russofobi vara reaktionen från svenska makthavare på att Vladimir Putin nyligen besökte Finland. Ryska och finska politiska ledare talade med varandra!
Så skulle svenska politiker inte kunna tänka sig att göra! Detta framgick i våra massmedia genom uttalanden från såväl socialdemokrater som moderater.
En jämförelse idag mellan finska och svenska politiker framstår för mig som att jämföra mogna vuxna med trotsiga småbarn.
• Finland har en stark armé, baserad på allmän värnplikt – Sverige har just ingenting där.
• Finland undviker att onödigtvis provocera ryssarna, för en saklig dialog – Sverige bara bjäfsar och skäller, förolämpar och provocerar.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) anför ryska överflygningar som ett problem, men är inte det ett argument för att kommunicera med ryssarna och utbyta synpunkter?
Visar vi dem elementär respekt kanske vi får motsvarande tillbaka…
Ett argument som Peter Hultqvist har anfört, för att vara fientligt mot Ryssland och för att NATO ska öva invid ryska gränsen så som nu sker, är att Krimhalvön återförenats med Ryssland.
Kan denne ”försvarsminister” ens själv tro på att detta är den verkliga anledningen till USA:s och NATO:s aggressiva politik?
Det kräver, hävdar jag, inga djupare studier av utvecklingen 1990 och framåt för att kunna se att det handlar om en strävan efter global västlig dominans.
Från min skoltid fick vi, som jag minns det, lära oss om andra världskriget att: • något sådant fick inte inträffa igen • skulden till detta krig låg på Tyskland • varje enskild individ i ett samhälle har ett ansvar, att reagera mot en utveckling i fel riktning.
Lika litet som man kan gömma sig bakom att bara ha ”lytt order”, lika litet har man rätt att blunda och bara passivt flyta med när grova brott förbereds.
Men vad är det som nu pågår?
Det ligger på tre nivåer:
A. Neokonservativa krafter i väst agerar som hökar, driver på en utveckling mot ett tredje världskrig.
B. Ledande politiker i Sverige uppträder som papegojor, deras tal kunde lika gärna ha skrivits i Washington.
C. Många svenskar tänker som höns, verkar inte ha begripit just någonting.
Då är vi tillbaka vid det som jag skrev om nyligen, ”russofobins kostnader”. Ytterligare en kostnad som denna fobi kan medverka till är ett nytt världskrig.
Med det inte sagt att ens ledande neokonservativa i väst uttryckligen vill driva fram ett nytt världskrig. Kanske vill de bara pressa ryssarna, för att framtvinga en rysk underkastelse.
Illa nog om detta skulle lyckas. Än värre är att det ökar riskerna för ett storkrig, genom misstag.
Konkret handlar det om:
1. Uppsägningen av ABM-avtalet och dess erkännande av terrorbalansen
2. Nya NATO-medlemmar och utplacering av missiler närmare ryska gränsen
3. Vapenutvecklingen, som också krymper förvarningstider vid angrepp
4. Ökad spänning, vilken samtidigt bidrar till ökad nervositet
5. Än mer satsningar på rustningar.
Till spänningen bidrar USA och NATO genom stora övningar invid den ryska gränsen, genom kuppen i Ukraina och genom utvecklingen i Syrien. Beträffande Syrien stöder USA i praktiken Alkajda-rebellerna i Al-Nusra-fronten och presidentkandidaten Hillary Clinton förordar en ”flygförbudszon”, som i Libyen 2011.
Varför bedriver USA denna aggressiva politik?
Ett kort svar skulle kunna vara ”NWO”. New World Order.
Det pågår i väst en utveckling mot ökad kontroll av individen. Denna utveckling återspeglar en strävan hos makthavare och yttrar sig i exempelvis:
• skuldsättning och beroenden
• mediepropaganda och mental styrning
• splittring, otrygghet och motsättningar
• ökad övervakning och kontroll av individer
• kort och chips istället för kontanter
• GMO-livsmedel och droger.
Detta projekt är globalt, det blir ofullgånget om det inte genomförs överallt, om det inte omfattar hela världen. Där får inte finnas några luckor och frizoner, som nu Ryssland. Inga konkurrerande maktcentra, kontrollen ska vara total. Världen ska vara unipolär, inte multipolär.
Allt tugg om Krimhalvön från Stefan Löfven och andra USA-papegojor är bara svepskäl. Oavsett vad Ryssland gör eller inte gör skulle denna västoffensiv rulla på.
Vad kan då bli resultatet av detta?
1.
En första möjlighet är att offensiven når sitt mål och att USA-NATO lyckas genomdriva en erövring av även Ryssland, genom en kupp som den i Ukraina eller genom att ryssarna s.a.s. slänger in handduken och kapitulerar.
2.
En andra möjlighet är att det utbryter ett kärnvapenkrig, genom ett tekniskt missöde eller att ena sidan gör ett överraskande angrepp, försöker sig på ett förstaslag.
Ett sådant krig kan i princip innebära:
a) antingen att ena sidan drabbas väsentligt mer än den andra
b) eller att båda sidor drabbas av en oöverskådlig förintelse.
Men varför försätta sig i en sådan situation?!
Varför riskera något så vansinnigt?!!!
Jag tycker inte att Sverige ska samverka med NATO.
Ej heller bör vi deltaga i sanktioner mot Ryssland.
Här ska jag ta upp två exempel på aktuella kostnader för russofobin i Sverige: dels den stora skogsbranden i Västmanland, dels de svenska mjölkböndernas svåra situation.
Branden
Skogsbranden i Västmanland 2014 var den största i Sverige på över ett halvsekel. Den bröt ut den 31 juli och pågick i nära två veckor. 13.800 hektar skog drabbades.
När larmet kom till räddningstjänsten var det ett område på 30 x 30 meter som brann. Det fanns många orsaker till att denna skogsbrand spreds med sådan hastighet och drabbade ett så stort område:
1. Naturliga förutsättningar – det hade varit varmt länge och det var torrt i markerna.
2. Professionella förutsättningar – brandpersonal var dåligt utbildad och rustad för denna uppgift. ”Jämställdhet” hade prioriterats framför yrkeskompetens av MSB.
3. Organisatoriska missar och mänsklig klantighet. Man missade att i tid rekvirera eller ta emot möjlig hjälp från olika delar av det svenska samhället.
Till detta kommer emellertid ett fjärde moment, som ligger vägg-i-vägg med punkterna 2 och 3: en politisk prioritering.
Ryssland är ju ett land med mer av stora skogar än något annat land. Det har också erfarenheter av skogsbränder. Samt resurser/kompetens. Således har de utvecklat stora flygplan, specialiserade på att kunna effektivt bekämpa skogsbränder.
I samband med Västmanlandsbranden i augusti 2014 erbjöd sig Ryssland att sända ett sådant flygplan till Sverige (möjligen flera plan) för att hjälpa till i brandbekämpningen.
Från svensk sida tackade MSB dock nej till detta! Varför?
• Det kunde knappast vara att Sverige i detta kritiska läge inte behövde denna hjälp. Branden spred sig ju snabbt och hotade även ett stort samhälle som Norberg.
• Inte heller kunde det vara att man ifrågasatte ryssarnas kompetens och kapaciteten hos det erbjudna specialflygplanet.
• Nej, skälet var strikt politiskt. Ryssland skulle ha kunnat vinna PR-poäng på att få medverka i släckningsarbetet. Det skulle ha kunnat göra svenskar mindre ryssfientliga, det kunde ha motverkat russofobin. Detta ville man inte riskera.
Bekämpningen av skogsbranden sågs, i jämförelse med angelägenheten av att bekämpa denna ”hotbild” av ryssvänlighet, som av underordnad betydelse. För den större sakens skull fann man det värt att låta ytterligare ett antal hektar skog brinna ned.
Från ”ansvarigt” håll i Sverige gjorde man sin prioritering av viktigt att mer viktigt…
Detta agerande från svenska myndigheter var i sig inte uttryck för någon russofobi, däremot var det resultat av en politisk strävan att bevara eller befrämja en fortsatt russofobi bland svenskar.
Mjölken
Sverige är långtifrån självförsörjande på livsmedel. Det är sämre än vad det varit tidigare, det är också sämre än i våra grannländer.
Överhuvudtaget går samhällsutvecklingen mot ökad sårbarhet. Vår beredskap för allvarliga kriser och orostider är allt annat än god.
Problemet med självförsörjning gäller även mjölkproduktionen, en hel del mjölk importeras idag.
Utöver denna EU-politik och frihandel till kommer ytterligare en faktor som – helt i onödan – skapar extra svårigheter för svenska mjölkbönder, nämligen vissa inskränkningar i samma frihandel. Närmare bestämt sanktionspolitiken mot Ryssland.
Våra mjölkbönder drabbas därigenom av motaktioner från Ryssland, som svar på EU:s sanktioner. Med mindre avsättning och än mer sjunkande mjölkpriser som konsekvens.
Varför dessa sanktioner? Vad som anförs är – som det uttrycks från sanktionernas tillskyndare – Rysslands ”annektering” av Krimhalvön.
Det handlar här inte barra om en ofrånkomlig konsekvenser av vårt medlemskap i EU. Sverige tillhör dessutom de länder som är mest drivande för sanktioner mot Ryssland. Våra företrädare vill att dessa sanktioner skall fortsätta, helst även utvidgas.
Finns det överhuvudtaget någon viktigt fråga där Sverige numera, i jämförelse med andra länder, inte tillhör de värsta hökarna och ligger ”på framkant” i galenskap?
Jan Millds blogg 