• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Journalistik som människojakt

jsm
Günter Walraff skrev bl.a. om Springerkoncernens BILD-Zeitung. På svenska blev det boken ”Journalistik som människojakt”, utkommen 1979.

Den handlar om hur Springerjournalister var redo att både ljuga och krossa enskilda människor i jakten på en ”story” som kunde ge ökade inkomster för tidningskoncernen.

Här i Sverige har vi kunnat se hur kvällstidningen Expressen/GT går på i samma stil, även om uppdraget här verkar vara även politiskt – det gäller att skandalisera meningsmotståndare och att skrämma människor till tystnad. Å ena sidan bestraffa – å andra sidan motverka politiskt engagemang.

Man hade således anlitat AFA-aktivister för att avslöja identiteten på individer som kommenterat på webben för att sedan göra oannonserade hembesök hos dem. Inför rullande kamera och påslagna mikrofoner skulle man läsa upp en anklagelseakt och avkräva offret en kommentar.

En av dem som fick ett sådant hembesök var Jim Olsson i Göteborg. Där gick Expressens utsände dock på pumpen, så att säga. Olsson vägrade axla en roll som offer eller skyldig, vägrade pudla. Han bad gamen ifråga dra åt helvete, försvinna från hans tomt.

jo
Ett tredje exempel av detta slag bjöd Kungsbacka-Nytt på efter att vi haft en tabloidarträff i Göteborgsområdet, nära Kungsbacka.

Låt mig först säga att vi inte inbjöd någon journalist från Kungsbacka-Nytt till träffen. Anledningen till detta var främst säkerhetsmässig.  Tid och plats måste i möjligaste mån hållas utanför offentligheten, om vi inte skulle riskera uppvaktning av ”antirasister” – med oväsen, vandaliserade bilar, sönderslagna fönsterrutor osv som konsekvens.

I klartext: vi litade inte på att journalister på Kungsbacka-Nytt skulle vara främmande för att läcka tid och plats till både Expo och AFA-huliganer.

Sant är dock att jag och Mattias From, som organiserat mötet, inte heller efteråt var intresserade av att tala med någon KN-journalist. Varför?

Som både vi och andra invandringskritiker kunnat återkommande erfara är sannolikheten mycket låg att kunna få en vettig behandling i etablissemangets media.

Beträffande just Kungsbacka-Nytt har jag själv tvingats göra erfarenheter (mycket dåliga!) för mindre än två år sedan. Jag blev anklagad för antisemitism, men gavs ingen genmälesrätt.

Se här och här.

När KN-journalister ”bevakar” ett arrangemang kan det numera handla om något helt annat än vad man normalt skulle lägga in i journalistisk bevakning.

kb

Beträffande vårt möte hade man s.a.s. ägnat sig åt detektivarbete.

På min blogg hade jag publicerat en liten bild, tagen med mobilkamera, som visar mig vid podiet och några ryggtavlor från publiken. Av detta fick Kungsbacka-Nytt fram att en av dem jagad person, sd-medlem X, kunde ha funnits i publiken. Stort pådrag med frågor till många, där man ansåg sig ha fått sina misstankar bekräftade. Triumferande kunde KN avslöja att den av dem jagade SD-medlemmen förmodligen närvarade på mötet,  lyssnande till vad jag hade att säga. Bingo!

Det blev således en artikel med vederbörande nämnd med namn i underrubrik. En ”oberoende expert” från Expo, Alex Bengtsson, inkallades för att kommentar. Bengtsson gjorde ingen KN-journalist besviken: ”Jan Milld är en problematisk figur för SD med tanke på hans antisemitism”. Vilket med automatik blir ”problematiskt” även för sd-medlem X, genom hans närvaro i samma lokal som jag.

abexpo
Något genmäle räknar jag inte med att få in i Kungsbacka-Nytt heller denna gång, men jag sände ändå in ett sådant:

”I Kungsbacka-Nytt den 6 mars angrips jag för ett möte om föreningen Opinionsbildarna.  Budskapet i artikeln, skriven av Tobias Sandblom, var s.a.s. en tvåstegsraket:

1. Jag är en ond människa (”antisemit”).

2. Den som lyssnar på vad jag har att säga blir smittad.

Vad Sverige nu behöver är fler människor som engagerar sig politiskt. Då måste vi kunna lyssna på varandra, ta del av fakta och argument.  Kungsbacka-Nytt drar åt andra hållet. Det är dåligt!

Ett problem är okunskap och likgiltighet,  ett växande problem är också rädslan, som gör att människor inte vågar engagera sig. Man fruktar olika former av obehag och repressalier, som uthängningar i massmedia. Med risk för konsekvenser som dåligt anseende, yrkesförbud och uteslutningar.  

Demokratin måste ständigt erövras på nytt!

Den som vill veta något om Opinionsbildarnas inriktning kan gå in på www.opinionsbildarna.info

oblogo

Om politisk korrekthet skriver vi:

”I PK-världen:

• blandas fakta och värderingar samman. Således kan faktauppgifter – även om sakligt riktiga, även om relevanta – avfärdas därför att man upplever dem som ’obehagliga’.

• skiljs inte på deskriptiva och normativa utsagor. Sålunda blandar man samman hur något faktiskt är med hur man tycker att det borde vara.

• används en uppsättning laddade begrepp med oklar innebörd, begrepp vars betydelse aldrig klargörs. Således är Sverige befolkat av ’rasister’ som inte är ’rumsrena’.

• tillämpas en beröringsångest. Således finns en provkarta på kopplingar till stämplade individer eller organisationer, vilka bör undvikas.

• finns ett helt batteri av negativa epitet för att stämpla ut individer och organisationer som anses hysa icke-önskvärda åsikter eller hållningar. Således är världen svart-vit, befolkad av bara onda eller goda människor.

• ska opposition mötas genom isolering, mobbing och utfrysning. Således ska tolerans uppnås med intolerans.”

tystad

PS

Jag bestrider påståendet om att vara antisemit. Den enda rimliga innebörden av det begreppet är en människa som tycker allmänt illa om judar. Det gör inte jag.

Jag är kritisk till vissa judars agerande, men det är en annan sak.

Det var inget som jag utvecklade i mitt föredrag på den aktuella träffen för tabloidutdelare.”

Läs mer

Förtal eller debatt?

Jag är Jim!

Karaktärsmord

Ledande roll

Refuserat genmäle 2011