Sparka rätt!

Sparka uppåt eller nedåt?
Det är frågan.

Eller borde i alla fall vara det.
För ett parti som Sverigedemokraterna. 

Svaret borde vara lika givet.
SD ska stå på småfolkets sida, mot makthavare och pk-iter, hycklare och rövskallar.

Framförallt borde dess ledande företrädare ha en spontan lojalitet med sina egna partikamrater. 

Vidare borde SD-företrädare ta vara på varje tillfälle i media att driva sin linje och att vara offensiva.

Thoralf Alfsson skrev i september 2009  på sin blogg kring gruppvåldtäkter:

”Igår häktades tre personer från Västervik misstänkta för grov våldtäkt vid Kalmar tingsrätt.
Det handlar om en gruppvåldtäkt som utfördes i slutet av juni i Västervik. När det gäller just gruppvåldtäkter så handlar det nästan uteslutande om förövare med invandrarbakgrund eller utländsk härkomst. För att begå denna typ av brott måste förövarens människosyn och kvinnosyn vara näst intill sjuklig. Det hittar man ytterst sällan hos några etniska svenskar men är betydligt vanligare hos män från vissa andra kulturer där jämlikhet mellan könen inte existerar.

Efter ett besök på Kalmar tingsrätt kan jag bekräfta att så också är fallet även denna gång.
Efter mitt besök vid tingsrätten skrev jag följande kommentar på en artikel i Västerviks Tidning.

‘Hur många är förvånade över att dessa personer var kända av polisen sedan tidigare? Hur många är förvånade över att de har invandrarbakgrund?'”

Nu har media satt igång ett drev utifrån detta, så att Alfsson hamnat i ”blåsväder”. Partisekreterare Björn Söder kommenterade Alfssons bloggtext: ”ganska illa uttryckt”. 

Thoralf Alfsson skriver nu om det hela här.

Se även Gotiska klubbens kommentar här.

Exempelvis så här borde Björn Söder istället ha kunnat svara:

”Vi Sverigedemokrater anser att man måste skilja på fakta och värderingar.

Är det sant eller inte, det  Alfsson skriver om överrepresentation för personer med utländsk bakgrund beträffande våldsbrott och sexualbrott?

För envar som är det minsta insatt i frågan och vill veta sanningen står det sedan länge klart att en sådan överrepresentation finns, och att det har samband med kultur och kvinnosyn.

Den fråga som jag vill ställa och som jag tycker varje svensk idag bör ställa sig är: varför är svenska journalister så ointresserade av att sanningen kring brottsmönster kommer fram?

Det är inte rasism att erkänna fakta och se problem.

Sammanfattningsvis har vi alltså här två problem:

A. Denna brottslighet, sammanhängande med den förda invandringspolitiken.

B. Svenska massmedias svek gentemot det svenska folket, genom att mörka kring brottsmönster – och  dessutom begära att enskilda medborgare och politiskt aktiva också ska göra det.”