För att avsluta rapporterandet och kommenterandet utifrån Cypernresan. I fokus för mitt intresse har alltså stått:
• jämförelser med Sverige, utifrån att TRNC är muslimskt
• konflikten mellan turkcyprioter och grekcyprioter, dess orsaker och konsekvenser
• den turkiska invasionen 1974 och dess konsekvenser, skillnaden mellan turkar och turkcyprioter.
• effektiviteten i brottsbekämpningen.
Min bild har jag fått genom vad jag kunnat:
– konstatera vid besöket
– höra Lena Holfve berätta
– läsa i Jonas Waerns bok
– senare ta del av på internet.
Man ska ju akta sig för att generalisera, så det är med tvekan jag berättar om denna enskilda händelse. Den ligger dock så väl i linje med vad jag i övrigt tagit del av, att jag tror den kan säga något ganska allmängiltigt av betydelse för förståelse av konflikten.
Per och jag hade parkerat oss vid vad han och Lena kallade ”gubbdagis” – en enkel uteservering i Girne. Snart kom en turkcypriot som Per kände sedan tidigare och satte sig vid vårt bord. Låt mig här kalla honom Kemal.
Kemal gav ett lågmält och vänligt intryck. Först verkade han litet avvaktande beträffande mig – även då jag ställt frågor var det Per han tittade på, när han svarade. Efterhand hand tinade han dock upp, när han märkte att mitt intresse för öns historia var äkta. Han bjöd mig snart på en turkisk öl (som smakade mycket bra).
Kemal berättade hur vänner och anhöriga till honom bara försvunnit. Man hade gått ut för att kanske hämta vatten, men kom aldrig tillbaka. Bittra minnen som han och många andra hade att förlika sig med.
Plötsligt dök det upp ett sällskap på två damer och två herrar, och vårt samtal avbröts. Direkt fick jag klart för mig att de var grekcyprioter, eftersom Kemal började tala med dem – på grekiska. De kom från öns södra del och var som jag uppfattade saken på besök över helgen, de hade kanske ett fritidshus i området.
Det första intressanta momentet var Kemals vänlighet mot dem, en påminnelse om hur han måste övervinna en bitterhet som han rimligen kunnat känna.
Det andra momentet var det intryck som framförallt männen i det nyanlända sällskapet förmedlade, genom klädsel, röstvolym och kroppsspråk. Flott uppklädda, en av dem med en tjock cigarr i handen. Skrikande och tjoande, forcerat. De lämnade ingen i tvivelsmål om att de s.a.s. kände sig ”äga” platsen.
Min reflexion efter detta möte, om dessa personer var representativa för grekcyprioter, blir ju: hur ska dessa så olika folkslag kunna leva tillsammans?
Är inte den geografiska uppdelning som genomdrivits genom invasionen 1974 något att slå vakt om, för att undgå förnyande konflikter?
Parallellen till Palestinakonflikten är tydlig: samma herrefolksmentalitet och försök till fördrivning har gått igen i båda fallen. Ibland stödjande sig på en situation som ligger hundratals eller tusentals år tillbaka i tiden.
Turkiet räddade turkcyprioterna ur en mycket svår belägenhet 1974 och jag föreställer mig att tacksamheten mot den turkiska armén fortfarande är stor.
Däremot vill nog de flesta turkcyprioter att en hel del av de många turkar som invandrat till norra Cypern efter invasionen åker tillbaka. De har ju fört med sig en brottslighet som man utan dessa turkar skulle varit förskonade från.
Att vara muslim kan alltså betyda mycket olika saker. TRNC har inte de problem med konstiga muslimer som vi har i Sverige.
Hur kommer det sig? Jag tror mig där veta svaret: de har inte svenska batikhäxor och pk-myndigheter vid rodret.
En sammanhållen och mer komplett redogörelse kring Cypern och resan dit finns på min hemsida:
Filed under: cypern, demografi, historia, kultur, utland | Tagged: cypern, demografi, kultur |
Jan Millds blogg 
[…] Per och jag hade parkerat oss vid vad han och Lena kallade ”gubbdagis” – en enkel uteservering i Girne. Snart kom en turkcypriot som Per kände sedan tidigare och satte sig vid vårt bord. Låt mig här kalla honom Kemal. Läs mer […]
Det visar att allt inte är svart eller vitt, att det inte är pga att de är muslimer som man tar avstånd. Det är ju massinvandringen samt försämringar för mig som tvingar mig att reagera på rådande politik. Herrefolksmentalitet finns även inom den svensk etniska befolkningen t ex bland en hel del politiker.
Tror att många beteenden är ”universiella” bland jordens alla folk o kulturer och att vi i mångt o mycket är lika, men också mycket olika. Därför ska inte politiker tvinga oss medborgare med finter om att vi är rasister om vi inte genast ställer oss i deras led. Det som skedde i norra cypern är ju fruktanssvärt, det var intressant att höra om din iaktagelse vid kafeét.
Men hela västvärden står också inför ett annat hot – Illuminati som herrefolk. EU har en skuggregering som avvärjt hotet om folkomröstning i Grekland. Undrar just hur det kom sig att Papandreus plötsligt fick avgå, det har inte tidningarna skrivit om. Och Italiens nya ”ledare, Monti, gissa var han har jobbat tidigare – hos Goldman Sachs, som ju sägs ”äga” halva världen. Vilket sammanträffande!
Helena
Händelsen vid serveringen får mig att dra en parallell till två andra folk. Mannen som är reserverad och lågmäld tillhör ett folk. Han är försiktig och öppnar sig inte i första taget.
Det andra sällskapet är högljuda och synes vara mer välbärgade. Deras sätt att vara ger för en mindre utlevande betraktare, intrycket att de ”äger” stället.
Kan ni gissa vilka ”broderfolk” jag tänker på?
Många invandrare i Sverige, säger – Tjena brorsan ,när man ser dom. Det stör mig lite , hur dom försöker ställa sig in. Men dom har en värre variant om Morsan, men den drar jag en annan gång :p
http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/
Om man granskar något extremt isolerat och inte sätter in händelserna i ett större historiskt sammanhang så kan en islamistisk nation te sig väldigt fridfull, all opposition är eliminerad, teokraterna styr och alla är muslimer. Om man ingorerar att islam är i en konstant jihad mot väst så
blir slutsatserna av ett sådant besök precis som du beskriver det.
Det är samma sak som om man gjorde ett isolerat besök i Dredsden under 2:a världskriget och endast bedömmer vad som händer där under några få dagar, då framstår de stackars nazisterna som offer när de allierade monstren utplånar staden, om man istället tar med i beräkning att det var nazisterna som angrep Europa så kommer man fram till en annan slutsats nämligen den att det var nazisterna som var boven i dramat. Resonemangen som förs här är klart vilseledande och manipulativa. Att inget våld nu förekommer på cypern beror på att folkgrupperna är åtskillda med en demilitariserad zon, turkarna har kraftigt befäst den norra delen och hotar med jämna mellanrum att angripa syd. I den senaste folkomröstningen framgår det klart att grekcyprioterna inte vill ha något att göra med muslimerna i norr eftersom de i grunden fruktar dem. Det är mångas övertygelse att om man blandar befolkningen om igen så kommer konflikterna att åter uppstå. Islam är islam, det finns bara ett islam oavsett vad dess förspråkare ibland av strategiska skäl uppger, och förnärvarande råder (”hudna”) vapenstillestånd på ön, den islamistiska expansionen har avstannat.
Du sitter uppenbarligen inne med en kunskap om norra Cypern, som jag själv, Jonas Waern eller Lena Hofve inte lyckats komma i närheten av.
Överens kanske vi ändå kan vara om att det här är bra för de två befolkningsgrupperna på ön att bo geografiskt åtskilda. Och att båda har rätt att existera.
Turkcyprioterna hotar inte syd det är tvärtom Grekerna åker och demonstrerar sina tanks vid gränsen och skriver i tidningarna hur dom ska invadera norra sidan.
[…] kändis på 80- och 90-talen, men vände kändislivet ryggen. Hon bor nu en stor del av året i TRNC, dvs norra Cypern – dit hon välkomnar fler […]