• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Fiberkablar

Det kan ju råda begreppsförvirring beträffande ”bredband”, då detta används för att beteckna såväl ADSL genom telefonledning som anslutning genom fiberkabel.

Det senare – fiberkabel – ger helt andra möjligheter till snabb kommunikation, av betydelse i båda ändar:

– Med många kunder och allt större trafik på nätet blir det mer trångt på telefonnätet, med långsamma uppkoppling som resultat.

– Med expansion av utbudet på internet, framförallt med filmer, ökar betydelsen av tillgång till en uppkoppling med kapacitet.

Många med mig vill säkert kunna uppleva tjusningen med att kunna söka sig fram till webbsidor från varje del av världen, avstånd är i cyberrymden inget hinder.

För att ta ett konkret exempel:  i SVT hade programmet ”Korrespondenterna” nyligen ett inslag om Peak Oil, där man gav ett exempel från den lilla ön Hierro ute i Atlanten, hur man där lyckats ta vara på solvärme och lagra den energin. 12 minuter in på denna film:

Enkelt kunde jag sedan själv hitta mer information kring detta, med text, bilder och filmer:

Nog är dessa möjligheter fascinerande och inspirerande!

Teknikutvecklingen ger allt kraftfullare datorer och större skärmar med bättre upplösning. Flaskhalsen blir då uppkopplingen.

Teknikutvecklingen pekar också mot en sammansmältning av dator- och TV-skärmarna. Då kan man se webbfilmer som vanliga TV-program, där man dessutom själv avgör när man ska se ett visst program.

Med fiberkabel kan också skapas en säkrare uppkoppling, av både internet och telefon.  Viktigt inte minst i glesbygd.

Tillgång till riktigt bredband i hus i glesbygd kan s.a.s. uppgradera boendet, göra det mer attraktivt för unga familjer från större städer att söka sig till mindre orter. Internetanvändning har ju en ganska ung åldersprofil. Med bredband minskar nackdelarna med att bo mer i periferin.

Kanske kan kommande energi- och ekonomikris i världen komplicera bilden, men min vision är ett Sverige där varje hushåll har möjlighet till riktig bredbandsuppkoppling, dvs genom fiberkabel.

Det verkar ju också vara en nu allmänt vedertagen målsättning, över partigränserna, vad jag förstått. Hursomhelst pågår en utbyggnad av ett sådant nät.

Ungefär som Sverige tidigare byggde ut en infrastruktur av telefonförbindelser och elnät, järnvägar och motorvägar.  Vad gäller elkraften så skedde den utbyggnaden enligt påbudet om ”Landsbygdens planmässiga elektrifiering”.

När så skedde drog man inte parallella kabelsystem på samma sträckor, inte heller byggde man mer än en järnvägsförbindelse eller motorväg mellan två punkter.

Det rationella och rimliga vore naturligtvis att beträffande bredbandsnätet förfara på samma sätt – det handlar ju om mycket arbete och stora investeringar.

Dvs att man lägger ut bara ett nät.

Vilket inte hindrar att olika leverantörer sedan kan nyttjar detta nät och kan erbjuda en fri konkurrens, så att kunderna kan få valmöjligheter.

Den erfarenhet jag nu gör i min egen kommun, Rättvik, är dock en annan. Där har man två parallella nät på gång. Varav inget når hushåll i allmänhet:

• Telia har dragit kablar till tätortscentra, så att t ex bankkontor får tillgång till bredband. Men där stannar man.

• Samtidigt har – med EU-pengar – startats ett projekt ”stadsnät”.  Ambitionen är där iofs att nå ut till alla intresserade hushåll, men där finns en hake: en uppkoppling kostar 25.000 kr för varje hus. Och bara om 20-40% i ett område beställer, sätter man igång att lägga ut fiberkabel där.

Så mycket pengar är det få som både kan och vill satsa. Därför blir det kanske inget av detta. Även om de kan ligga ekonomi i en sådan satsning för det enskilda hushållet, genom lägre månadskostnader för telefon, internet och TV.

En anledning till att det blir så dyrt är uppenbar: det kostar att dra en extra fiberkabel mellan kommundelarna.

BÄTTRE  VORE NATURLIGTVIS  att samhället tog ett helhetsgrepp och gör en gemensam och samordnad satsning.

Om stat, kommun och företag står för anläggningskostnaderna så kan detta tas in i form av månadsavgifter från de hushåll som sedan nyttjar tjänsten.

För övrigt kanske inte nettokostnaden för samhället behöver bli så stor, om grävandet ger arbetstillfällen och arbetslivserfarenhet åt annars arbetslösa unga.