• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Mänskliga skyldigheter


Det talas gärna och mycket om ”mänskliga rättigheter”, men mindre om ”mänskliga skyldigheter”. Den mest grundläggande av alla mänskliga skyldigheter är väl att inte skada andra människor eller levande varelser.

Framförallt inte avsiktligt och allvarligt. Så som nu sker i närmast industriell skala efter WTC-dådet 2001 och den påföljande USA-politiken.  Som också sker när USA-polis i Kalifornien pepparsprejar demonstranter i ansiktet.

Här en fortsättning på gårdagens FN-text, utifrån Fredrik Segerfeldts bok:

Segerfeldt skriver också om ”deklarationssjukan”. Ja, när man har så många möten, är så många och har så bra betalt gäller det väl att komma på något för att hålla sig sysselsatta, kantänka.


I förlängningen av detta har vi de ”mänskliga rättigheterna” där överbuden har skenat bortom sans och kontroll. Alla ska ha ”rätt” till allt – utan att det klargörs vem som ska fixa det. ”Någon”, kan vi förmoda. En effekt av detta blir att verkligt allvarliga övergrepp kan drunkna i mängden av ofrånkomliga ”kränkningar”.

”Negativa rättigheter är rätten att inte bli föremål för en handling, medan positiva rättigheter är rätten att bli föremål för en handling. De är fundamentalt olika till sin karaktär.”

”Denna skillnad har FN:s deklaration bidragit till att sudda ut. Rätten att inte bli utsatt för tortyr står jämte ‘rätten att få ta del av vetenskapens framsteg’.”

”Det är en grundläggande skillnad mellan politiska mål om att leverera en nytta till medborgarna och att avhålla sig från att aktivt åsamka medborgare skada.”

”Denna relativisering med FN:s goda minne pågår fortfarande. Eftersom de socialpolitiska målsättningarna, de positiva ‘rättigheterna’, konstant ‘kränks’ i en gigantisk omfattning blir det lättare att kränka också de negativa rättigheterna. FN-deklarationens spretiga innehåll har bidragit till dess urvattning.”

Allt det här – FN-vurmen, resurserna, mediadiskursen och den svenska undfallenheten – ger svängrum åt allehanda extrema och destruktiva byråkrater. Ett exempel är Paul Hunt som jag skrev om under rubriken ”Glad FN-byråkrat”, år 2008 hade på min dåvarande blogg.

”‘SVERIGE DISKRIMINERAR PAPPERSLÖSA’ lyder den upprörda rubriken till en artikel på Sveriges Radios webbsida den 13/2 -08.

Där får vi ta del av ett annat aktuellt pk-fenomen: hur välbetalda byråkrater på internationell nivå ställer krav på nationerna om en viss politik. I botten ligger därvid en föreställning om ekonomiska hänsynstaganden ej ska göras, lika litet som man ska fråga efter vad medborgarna i olika länder anser.

FN förnyar sin kritik mot svensk flyktingsjukvård.’

Här gäller det höga principer om ‘mänskliga rättigheter’ – då får både demokrati och ekonomi träda åt sidan.

Istället för att folket väljer politiker, som talar om för tjänstemän och byråkrater hur man vill ha det så vänds här på steken: tjänstemän talar om för politiker hur det ska vara.När man i en artikel som denna talar om vad ‘FN’ (alltså Förenta Nationerna) anser, så är det i själva verket fråga om vad en enskild individ anser.

‘De papperslösa vuxna flyktingarna i Sverige diskrimineras, säger Paul Hunt, FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa. Han anser att Sverige är bland de bästa länderna i världen då det gäller sjukvård och han hoppas att regeringen nu agerar så att alla får ta del av den’.
 


‘Paul Hunt upprepar nu en kritik som han tidigare framfört, att Sverige bryter mot FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna när man nekar vuxna papperslösa hälso- och sjukvård.’
 

En sak har dock gjort FN-byråkraten glad:
 
’Paul Hunt säger att han i sina kontakter med den svenska regeringen aldrig hört argumentet att det skulle vara en ekonomisk fråga att ge sjukvård till papperslösa och det är han glad för.'”

Denna extrema rättighetslinje har man sedan fortsatt att driva. Svensk sjukvård åt alla världens människor– det blir ju destruktivt, eftersom resurserna är begränsade. I slutänden blir det några som tvingas betala. Inte riksdagens ledamöter – eftersom de har sin egen gräddfil beträffande sjukvård – men vanliga svenskar.

UNHR drar sig inte för att klampa in i svensk partipolitik.

Men vem är egentligen ”UNHCR”?