• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Lagom är bäst!


Finns det något som gjorts mer laddat än rasfrågan?

Jimmie Åkesson deklarerade på SD-kongressen i helgen att hudfärg är ovidkommande. Avgörande för om en människa ska betraktas som svensk eller ej är vederbörandes kultur – värderingar och uppträdande.

Jag kan på en gång hålla med honom och inte hålla med honom!

På individnivå vill jag tveklöst och oreserverat beteckna mig som anti-rasist (i ordets egentliga bemärkelse – det ha ju blivit komprometterat genom diverse våldsromantikers agerande). Dvs alla människor ska behandlas lika, ingen ska behöva råka illa ut pga sitt utseende.

På politisk nivå blir det annorlunda. Jag tänker på vad vårt land nu utsätts för och som pågått under flera decennier. Det som jag tog upp i slutordet till vitboken.


Det pågår en så omfattande invandring från Afrika och Asien att vi svenskar håller på att bytas ut som folk – i synnerhet i beaktande av den höga nativiteten bland dessa grupper.

Man behöver inte leta mycket för att finna exempel på situationer där etnicitet visat sig ha stor betydelse och att motsättningar fått allvarliga konsekvenser:
– Indien 1947
– Cypern 1955-74
– Sydafrika
– Serbien/Kosovo

Det är inte klokt att medvetet försätta sig i sådana situationer, att skapa problem som från början inte fanns.

Etniciteten kan inte tänkas bort, även då det inte leder till våld. Jag tänker på vad John Cleese konstaterade beträffande London – han känner sig inte längre hemma där.

Själv tycker jag om att resa, men en poäng med detta är ju att få ta del av något annorlunda. Och att detta är ett resultat av ens eget beslut, att göra resan ifråga. Hur kan man njuta av resande och det främmande, om man inte har en plats som man kan känna är ”hemma”?

Jag har själv liknat vissa T-bane- och pendeltågslinjer i Stockholm vid ”Orientexpressen”. Detta ligger då vid sidan av de invändningar jag kan ha mot fjärrinvandringen beträffande ekonomi och ökad brottslighet. Problemet gäller även om alla de främmande ansiktena på tåget är både hederliga, laglydiga och självförsörjande.

Det sammanhänger föralldel med två moment:
– takten i förändringen
– hur förändringen är resultatet av ett politiskt projekt, där vi svenskar aldrig tillfrågats (annat än i Sjöbo 1988).

Titeln på min bok från 1995 fångar alltjämt min hållning: ”Lagom är bäst!”

Dock vill jag nu trycka mindre på det där om att en viss summa pengar till asylanter i Sverige kan hjälpa så många fler i flyktingläger i andra länder. Iofs sant, men viktigast är två moment:

1. ta hand om utsatta grupper av svenskar.

2. motverka uppkomsten av flyktingströmmar.

I Sveriges Riksdag behövs åtminstone något parti som klart och bestämt verkar för detta!