• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

En sanning i minuten

Professor Nils Bejerot om ”Resonemang kring social felutveckling”.

Om vådan av stordrift, byråkratisering och ökade avstånd mellan människor i samhället. Om vådan av att samhället inte reagerar och reagerar i tid, på ungas normöverrädelser. Ett icke-reagerande som utgör ett djupt svek mot dem!

Nils Bejerot höll detta föredrag kanske 1986, dvs för 25 år sedan. De problem han talar om gäller alltså även fjärrinvandringen förutan.

Men problemen har ökat – påtagligt! – med denna omfattande  invandring. Det har uppstått synergiska effekter, där olika faktorer förstärkt varandra.

Nu har jag läst färdig Al-Gathafis ”Gröna boken”  och allt kan jag inte begripa eller ta till mig. Men mer intressant blir  det som kan fungera tankeinspirerande i hans bok. En del tangerar, tycker jag, det som Nils Bejerot tar upp i sitt föredrag.

T ex detta:

”Stammen är en familj vilken har vuxit som resultat av fortplantning. Stammen är således en stor familj. På samma sätt är nationen en stam som har vuxit genom fortplantning. Nationen är således en stor stam, och världen är en nation som har grenat ut sig till olika nationer. Världen är alltså en stor nation. Bandet som binder samman familjen är detsamma som förenar samman stammen, nationen och världen. Emellertid försvagas det med ökningen av individernas antal… är det sociala bandet, samhörighetskänslan, enheten, förtroligheten och kärleken starkare på familjens nivå än på stammens, starkare på stammens nivå än på nationens, starkare på nationens nivå än på världens.”

”Därför är det mycket betydelsefullt för det mänskliga samhället att bibehålla sammanhållningen i familjen, stammen, nationen och världen …. Ur social synvinkel är familjesamhället bättre än stamsamhället, stamsamhället bättre än det nationella samhället, och det nationella samhället bättre än världssamfundet, vad beträffar samhörighet, tillgivenhet, solidaritet och förmåner.”

”Att avstå från den naturliga moderskapsrollen, det vill säga att ersätta moderns omsorg med barndaghemmets är början till ett avståndstagande från det mänskliga samhället och dess förvandling till ett biologiskt samhälle och ett konstlat liv. Att skilja barnen från deras mödrar och tränga ihop dem i barndaghem är en procedur som exakt liknar den som drabbar hönskycklingar, eftersom barndaghem utgör vad som liknar hönsfarmar där kycklingar samlas sedan de kläckts. Endast det naturliga moderskapet passar människan och överensstämmer med hennes värdighet det vill säga; att barnet fostras av sin moder, att det växer upp i en familj där det finns moderskap, faderskap och broderskap, och inte som i en hönsuppfödningsfarm.”

 

”Vad beträffar barn som varken har familj eller skydd, är samhället deras beskyddare. Endast för dem upprättar samhället barndaghem och liknande. Det är bättre för dessa barn att samhället tar hand om dem hellre än individer som inte är deras föräldrar.

Om man gör en rundfråga för att lära känna barnets naturliga benägenhet med tanke på hans mor och barndaghemmet skulle barnet välja sin mor och inte barndaghemmet. Eftersom modern är det naturliga valet, är hon den naturliga och rätta personen att sköta barnet. Att sända ett barn till ett barndaghem istället för att behålla det hos modern är tvång och förtryck som strider mot dess naturliga benägenhet.”

”För livets existens från dess början till dess slut måste det finnas ett hankön och ett honkön, hos djuret, växten och människan. Det räcker inte bara med deras existens utan de måste med absolut effektivitet spela med i den naturliga roll som de har blivit skapade för. Om dessa roller ej blir verkningsfullt utförda måste det vara något fel i levnadsbanan som har orsakats av vissa omständigheter. Detta är fallet med samhällena av idag nästan överallt i världen som ett resultat av förväxlandet av mannens och kvinnans roller, det vill säga av försöket att ändra kvinnan till en man. I harmoni med sin natur och dess syfte måste de vara skapande inom sina respektive roller. Motsatsen innebär en tillbakagång.”