Vargar och risker

Om jag som man skulle säga något om att vargar kan vara farliga finns en replik given: som karl får man inte vara rädd, karlar ska vara modiga.

Då vill jag göra en distinktion mellan att
a) försöka göra nyktra riskbedömningar
b) ta eller inte ta risker.

Jag vill även skilja på dumdristighet och verkligt mod. Riskerar man livet utan att där finns något att vinna för någon, då är man dumdristig, inte modig.

Modig kan man sägas vara om man tar en medveten risk, som rentav kan rymma ett högt pris, för att uppnå något positivt – för sig själv och/eller andra.

Kalkylerade risktagningar kan ibland vara helt rationella, kanske nödvändiga.

Jag tycker om att åka skidor i skogen, och bor i ett vargtätt område. Riskerar jag därmed vargangrepp?

I dagsläget är den risken förmodligen liten. Nästan obefintlig – men bara nästan.

När jag var ute för två veckor sedan hade uppenbarligen en varg gått där före mig, ganska nyligen. I det tunna pudret av nyfallen snö fanns tydliga vargspår:
– trampdynor av hunddjur
– större än rävars
– rak linje, som hundar inte ger.
– inga andra spår i närheten, av medföljande människa.

Det här ligger i linje med vad jag hört på omvägar förra vintern, att några pojkar sett två vargar, inte långt från ortens centrum.

Sannolikheten för att den observationen stämde stärktes av nyhetsinslag under januari detta år: vargar hade siktats nära människor i både Dalarna och Värmland – se denna film:

I filmen finns en sekvens om en kvinna med hund och barn, som blir angripen av två vargar. Hunden dödades. Kvinnan fick sedan beröm av en viltvårdare för att ha uppträtt rationellt, så att hon själv och hennes barn undgick skador.

Ett rationellt agerande är att inte springa därifrån utan att backa sakta under det att man väsnas och försöker göra sig stor, kanske vifta med något föremål.

Men det är inte självklart att man kan hålla sig kall i en sådan situation, om man står ensam mot två vargar. Just detta drabbade den 19-åriga sångerskan Taylor Mitchell i Kanada år 2009. Hon fick uppenbarligen panik, när hon fann sig förföljd av några coyotes, dvs prärievargar, som är mindre än våra vargar.

Två år tidigare hade  22-årige Kenton Carnegie – också i Kanada – dödats av vargar.

I Sverige har inga människor dödats av vargar sedan 1800-talet, å andra sidan var vargen under 1900-talet fördriven från Sverige, den fanns i praktiken inte kvar – frånsett något enstaka djur norr om renbetesområdet i gränstrakterna mot Finland.

Två moment finns här att hålla i minnet:

1.  Vargar är intelligenta djur

Normalt vill de hålla säkerhetsmarginaler, och skyr således människor. Börjar de bli intresserade kan de dock vara skickliga på att läsa av situationen. De märker när de har ett övertag, vilket ju lätt blir fallet om de är flera. Jag har sett filmbilder på hur lätt de ”snurrade upp” en ung björn.

2.  Vargar behöver mat…

… och de är rovdjur. Om det blivit ont om bytesdjur, om tamdjur inhägnats effektivt, då kan de börja söka sig närmare människor.

En häst på en ridstig kan inte vara något problem för en vargflock – de fäller ju älgar.

Om de dessutom märker att det är riskfritt att vistas bland människor, att ingen skjuter på dem, så kan de successivt bli djärvare. Då kan de bli farliga även för människor, i synnerhet för barn.

Se även:
Varg i Sverige