• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Cyklism

Vilket är världens mest effektiva transportmedel?

Rätt gissat: CYKELN!

Om man tar hänsyn till kostnader för inköp och drift, och omvandlar det till den tid som krävs för att tjäna in de pengar som behövs, om man räknar också den tid som behövs för underhåll, då är bilen inte snabb.

Då kan cykeln vara ett snabbare transportmedel.

Utöver detta talar till cykelns fördel:

• cykeln är ren, avger inga avgaser

• cykeln är tyst, väsnas obetydligt

• cykeln är energisnål, vilket betyder att den inte gör slut på begränsade naturresurser för kommande generationer

• cykeln hushållar med utrymme, fordrar inte breda gator eller vida parkeringsytor

• cykeln är inte farlig, förorsakar inte allvarliga olyckor

• cykeln är flexibel och anpassningsbar, låter sig kombineras med tågtrafik

• cykeln ger motion, och är därför bra för hälsan.

Jag är med andra ord cykelentusiast.

– Som sådan cyklade jag sommartid gärna in till Stockholms centrum och tillbaka när jag bodde i  Västerhaninge, det blev kanske 8 mil totalt.

– Likaså hände det när jag skulle besöka brorsan i Västerås, att jag tog pendeltåget till Upplands Bro och cyklade därifrån. Har man hela dagen på sig blir en sådan cykeltur bara trevlig och avkopplande.

– När jag rest i andra länder har jag ofta sett till att hyra en cykel på plats, för att komma ut till omgivningarna.


Kuba 1999 köpte jag en begagnad cykel på en marknad och kunde därigenom nå den kubanska landsbygden. Det blev en punktering, men där fick jag snabb hjälp av en händig kuban, Eloy Ramon Perez.

Några år tidigare hade jag gjort två rejäla långfärdscyklingar.

Den första var 1991 och började med en tågresa till Malmö, sedan cykling till Trelleborg, färja till Sassnitz och sedan cykling till Budapest, via Berlin, Prag, Bratislava och Wien.

Den andra var 1992, med först färjan Estonia  (jag passade på innan hon sänktes) till Tallin, sedan till estniska västkusten och gamla svenskbygder på Dagö, vidare söderut till Riga, Vilnius och Kaunas.

Under båda dessa resor bodde jag hemma hos andra esperantister. Resorna resulterade efter min hemkomst i två skrifter på esperanto: ”Bicikle EBLAS!” och ”Balta biciklado”.


Den först titeln betyder ”På cykel är det möjligt” eller ”Det går att göra med cykel”. På esperanto kan man alltså uttrycka sig mer pregnant och kortfattat än på svenska.

I sak ett centralt konstaterande: man kan turista och långfärdscykla genom flera länder i Europa, det är genomförbart om man:

• tränat litet lagom i förväg, har en grundkondition

• är incyklad på den cykel man ska använda (det kan annars bli ömt i baken!)

• börjar tidigt, så att man kan använda hela dagen, och göra pausar.

När det är bergigt eller man får stark motvind på öppna fält (vilket hände mig i Tjeckoslovakien) kan konditionen komma till pass. Sådana utmaningar ska helst komma först några dagar inpå cyklingen, så att man hunnit få upp konditionen och tappat några kilo.

Aldrig i mitt liv har jag väl känt mig spänstigare och mått bättre än efter ankomsten till Budapest 1991 – många kilo lättare än vid avresan!

Under baltcyklingen stötte jag ihop med andra långfärdscyklister, bl.a. en engelsman i stålfarfarsskägg. Han hade sagt upp sig från jobbet, sålt sin lägenhet (förmodligen även skilt sig, jag minns inte) och var nu ute på en årslång cykling, från Nordkap till Egypten.
Den turkiska landsbygden var besvärligast, berättade han. För att kunna hålla aggressiva vildhundar på avstånd hade han med sig en rejäl käpp. Han hade ett litet tält och sov ute, men kanske en gång i veckan tog in på ett enkelt hotell för att kunna få en dusch.

Det finns tydligen ett antal ”värstingar” som i likhet med denne engelsman cyklar över stora avstånd i Europa, Asien och Afrika..

För övrigt har jag en kusin Kjell, som också varit något av en värsting i sammanhanget. Han har långfärdscyklat genom hela Sverige, ett antal gånger.  Åtminstone en av cyklingarna gick ända upp till Treriksröset.  Vi hade en artikel om honom i SVIC nr 1.