• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

14 år?


I samband med IMF-lånet blev det litet jonglerande med miljarderna. Låt mig fortsätta miljard-jonglera. Det blir ju följden, då man kommer in på ämnet ”ensamkommande flyktingbarn”.

Ett ämne som jag tidigare skrivit om här, här och här.

Antalet utlänningar som kommer till Sverige under  beteckningen ”ensamkommande flyktingbarn” har ökat från mindre än 400 år 2005 till ca 2.600 år 2011 – nära en sjudubbling på sex år.

SR-webben den 4/2 2012 läser jag om att Solna kommun ställer sig kritisk till denna typ av mottagande – utifrån egna erfarenheter av hur det kan bli väsentligt dyrare än förutskickat. Det schablonbelopp som  räknats fram underkänns av kommunen:

”För en placering på så kallat HVB-hem, hem för vård eller boende, föreslår utredaren till exempel en ersättning på 1900 kronor per barn och dygn – men enligt Solna kan kostnaden för vissa placeringar i själva verket ligga mellan 3 000 och 12 000 kronor per dygn.”

”Kommunen har tagit emot cirka 1 300 ensamkommande barn och ungdomar sedan sommaren 2006. Från början var det tänkt att barnen snabbt skulle slussas vidare, men i praktiken har många blivit kvar i Solna eftersom det saknas platser i andra kommuner – och ett 50-tal har fått permanent uppehållstillstånd. De flesta av de 50 är fortfarande i behov av stöd och hjälp på flera sätt…”


Med utgångspunkt från dessa uppgifter om 2.600 personer och olika belopp kan beräkningar göras:
a) 1.900 kr kan ge en dygnskostnad på 4,9 miljoner och en årskostnad 1,8 miljarder kronor.
b) 3.000 kr kan ge en årskostnad på 2,8 miljarder.
c) 12.000 kr kan kosta över 11 miljarder kr.

• Hur många normalinkomsttagares hela skatteinbetalningar behövs för att täcka kostnaderna för denna verksamhet?

• Hur många människor arbetar inom verksamheten – arbetsinsatser som istället kunde ha gjorts för gamla och sjuka i Sverige?

• Vilket inflytande har särintressen hunnit få – grupper med intresse av att denna miljardrullning fortsätter?

Kostnaderna kan också översättas i ägg åt svenska pensionärer.

Men det finns ytterligare en aspekt kring dessa s.k. barn, nämligen deras ålder. En kommun kan framställa saken som att det gäller småbarn, som på denna bild.


I själva verket rör det sig om tonåringar.

Eller vuxna män.  Det är vanligt med utvecklad skäggväxt. I  mer än ett fall har ”barnet” visat sig vara gift och ha egna barn i hemlandet. Någon ålderskontroll görs inte i Sverige – det kunde ju riskera uppfattas som integritetskränkande.

Nu senast tog jag del av en nyhet i Kristianstadsbladet om en orakad ”14-åring” som lärde ”andra barn” att löpa: