Varg i Sverige – i vilt tillstånd, fridlyst och med spridning i ett bälte från Dalsland över Värmland-Västmanland-Dalarna till Hälsingland – är ett politiskt projekt.
På 1970-talet fanns inte varg i Sverige, om man inte räknar en ensam varg uppe i Sarek. 1966 hade vargen fridlysts i Sverige.
1976 presenterade SNF sitt ”Projekt varg”, om utsättning av vargar söder om renbetesområdet, men norr om de befolkningstätaste delarna av Sverige.
Just detta inträffade några år senare.
Åke Bjärvall på SNF försäkrar att detta bara blev ett sammanträffande – den vargpopulation som nu finns i Sverige härstammar inte från utplacerade vargpar. Jag kan där inte uppfatta honom som trovärdig!
Det verkar sannolikt att det faktiskt har gått till ungefär som skisserat i SNF-rapporten.
Det är som allt har följt en plan även i fortsättningen. Snart hade riksdagen en utredning att ta ställning till, och beslutade att i Sverige skulle till att börja med finnas ca 200 vargar. Straffen för jaktbrott skärptes.
Som det snart skulle visa sig i praktiken kunde som ”jaktbrott” räknas även ett ganska rimligt agerande för att skydda sina tamdjur. Det fick fårbonden Stig Engdahl i Dalsland erfara: ett halvt år i fängelse!
Sverige anslöt sig till Bernkonventionen, utan några reservationer – till skillnad från Finland och många andra länder, som fick undantag för vargjakt.
Nu kan konstateras hur EU gång på gång ligger på Sverige om att inte skjuta några vargar. Resultatet blir en allt påtagligare vargnärvaro och allt oskyggare vargar – inte i Sverige som helhet, men i de landskap där vargrevir har etablerats.
Parallellt med detta har motståndet mot den förda rovdjurspolitiken växt. Sedan länge verkar FNR – ”Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik”. Inför senaste riksdagsvalet bildades ”Landsbygdsdemokraterna”, med rovdjursfrågan som en av sina viktiga punkter. Partiet fick dock bara 0,03% av rösterna. Nu har ytterligare ett parti bildats, ”Naturdemokraterna”. Det är ett uttalat enfrågeparti med ett enda krav: ”nollvision” för varg i Sverige.
Jag kan inte finna att motståndet mot den förda rovdjurspolitiken i Sverige bedrivs på ett bra sätt. Här har nu kommit vargboken ”Varg och landsbygdsboende”, med inte bara matnyttiga fakta och en intelligent argumentering – där presenteras också ett helt genialt förslag.
Lösningen s.a.s. serverad på silverbricka, men inga av nämnda organisationer verkar nappa och göra förslaget till sitt.
Vad jag syftar på är förslaget att placera de svenska vargreviren invid finska gränsen, norr om renbetesområdet.
Då uppnås tre moment:
1. Det finns varg i Sverige, så EU får ge sig.
2. Dessa vargar får kontakt med övrig vargstam i norra Europa, och ingen inavel, inga genetiska problem behöver uppstå.
3. Befolkningen i mellansverige befrias från vargproblem.
Filed under: bok, debatt, demokrati, djur, eu, miljö, orättvisor, rovdjurspolitik, skadedjur | Tagged: demokrati, djur, landsbygd, miljö, rovdjurspolitik, varg |
Jan Millds blogg 
Finn ett fel:
10 miljoner människor … som allt mer jollrar ”Oh store Gud” och ”Allah uh Akbar”…
eller 200 vargar…
Låt stapeln på höger sida i din blogg vägleda dig! 🙂
Måste det vara ett antingen eller?
Man kan, hävdar jag, säga nej till både svenskfientlig fjärrinvandring och svenskfientlig rovdjurspolitik.
Ingen dum ide med den Svensk Finska gräns lösningen.
Men vad tycker Lapparna det blir väll ett himla liv!
Som sagt det är lätt att tycka saker å ting när man inte har Vargarna
på sina egna marker. Miljöminister Lena Ek har inga så hon kan väll
ta den berömda tiken nu som flyttas för tredje gången.
Lägg ner. Jag har vargrevir i tre väderstreck hemma utan att låta som ett skräckslaget barn. Varghatet är en exponent för en förlorarkultur på landsbygden med åtskilliga andra destruktiva komponenter. Det är människor som är rädda för allt, typ läs vindkraft, invandrare (som de knappt sett skymten av), ”Stockholm”, med mera som verkar skaka av skräck när de skygga rovdjuren kommer på tal. Det är inget annat än pinsamt.
Angående så kallade intelligenta eller inte hur kommer det sig att en vanlig bonde från Sjöbo såg problemen…? Det är inte raketforskning,
det är sunt bondförnuft!
Jag som bor i skogen med vargrevir i tre väderstreck tycker den svenska rovdjurspolitiken i stort sett är bra. Varg, björn och lo är naturliga existenser i svensk skog. Denna åsikt delas också av större delen av svenska folket.
Det enklaste och mest grundläggande argumentet för rovdjuren är ett större ekologiskt perspektiv. Jag är för bevarande av alla nu levande däggdjur i sina naturliga livsmiljöer på jorden. Hur skall jag annars kunna anse att tiger, lejon, jaguar, panter, elefant, noshörning… mm måste kunna överleva i sin livsmiljö i Afrika, Sydamerika och Asien trots att enskilda människor i de länderna vill utrota dem med olika farlighetsargument?
Du har inga problem med varg och tycker att det är trevligt med varg i skogen. Men hur ställer du dig till den motsättning som uppstår när vargen försämrar livet för andra människor än dig själv?
”bevarande..däggdjur..livsmiljöer” Varför måste vi försämra VÅR livsmiljö bara för att det för förr fanns gott om varg i Skandinavien? Argumentet ”större ekologiskt perspektiv” imponerar inte på dem som får sin livskvalitet väsentligt försämrad.
Om du sätter vargens intressen före dina medmänniskors, så säg det rent ut.
Varg utplanteras i Sverige!
Kolla 5 minuter in på denna film:
Och här pratar Bjärvall:
Balans i naturen är att eftersträva och jag anser att alla olika naturligt inhemska arter har rätt att finnas till i vår svenska natur även det stora hunddjuret, Vargen.
Jag vet att du tycker det egentligen, Jan, om du tänker efter.
Var balansen bör ligga är det vi bör komma fram till anser jag, gärna genom olika opartiska forskningsrapporter.
Du läser mitt inlägg rätt – jag förespråkar att varg ska få finnas i Sverige – i ett bälte norr om renbetesområdet.
Jag är för att forskare utvärderar ditt förslag.
Sprang på detta om det kan vara av intresse:
http://theextinctionprotocol.wordpress.com/2011/07/24/new-report-warns-food-chain-could-unravel-if-predator-numbers-keep-declining/
[…] i Intelligent Union, men nu är hans fokus inte alls på nedväxt och naturlig balans längre och han vill tydligen förpassa rovdjuren till nordöstra Norrland, ett slags koncentrationsläger för vargar liksom, tjolahoppsan, så kanske det är bra om han […]
[…] 3. Vargar och politik: https://janmilld.wordpress.com/2012/02/04/vargar-och-politik/ […]
Intelligentunion…. Varför lyssnar ni då inte på Dag Lindgren…..?
Ni faller ju med en gång i erat argument att ha en konst odlad varg stam! fattar ni ni inte vedertagen genetik kunskap!?